3-åring som vägrar kläder

[Sedna]

Enligt psykologer så kan barn inte göra såna val. Att erbjuda det skapar bara oro och ångest. Det är lika konstigt som ”då får du intr se tv ikväll”.

Vi kör också på att 3 åringen får välja kläder och det fungerar väldigt bra för oss. Verkar inte det minsta ångesskapande.

Med mat kan jag märka att val ibland är svåra att förstå konsekvensen av. Frågar jag om korv eller köttbullar kan man väl få båda? Rimlig tanke! Men nog begriper i alla fall min 3 åring att man inte kan ha både en röd och en gul mössa. Barnet förstår ju även att det som inte följer med till förskolan kan man inte byta till osv.

Om det fungerar med val tycker jag absolut att man kan uppmuntra barnet att välja. Väldigt skevt att likställa det med att hota med att inte får se tv på kvällen.

 

[Eli]

Går det att resonera med honom vid ett oladdat tillfälle?
Jag hade enorma bekymmer med att klä min dotter när hon var yngre och hon kördes ofta naken till förskolan (i kapprummet alternativt i bilen på parkeringen var det inga bekymmer att klä på, där ville hon inte vara naken). Jag vet att jag vid ett tillfälle frågade henne om hon hade några tankar på hur vi kunde göra för att slippa bli så osams morgonen därpå eftersom jag inte tyckte om det och inte heller trodde att hon tyckte om det - det var jobbiga situationer för oss båda. Hon kom med ett för mig just då märkligt förslag som innebar att hon skulle flytta olika saker till olika ställen och efter det sätta på sig. Jag trodde inte ett smack på det men bekräftade henne och vi gjorde en deal. Morgonen efter så flyttade hon sina saker och klädde sedan på sig kläder som vi innan kommit överens om! Jag var typ i chock, men gjorde ingen grej av det i stunden utan vi åt bara frukost och for iväg. Senare på eftermiddagen konstaterade vi tillsammans att vi båda var nöjda med morgonen.

Vi har under åren haft våra klädfighter men det där lärde mig mycket om hur hon fungerar och om hur jag kan hjälpa henne (och mig...) att slippa hamna i strider i onödan.

Dock var hon nog lite större än 2,5, kanske 3,5. Det jag menar är att barnet antagligen tycker att situationerna är minst lika jobbiga som föräldern och att det kan vara värt att lyssna på barnets förslag när en har kört fast. Såklart innebär inte det att gå med på orimliga, skadliga saker.

Jag har försökt detta lite men han är nog för liten än. Skriker mest "JAG VILL INTE!!" Till hösten är han 3,5 och då kanske vi kan resonera på ett annat plan.

 

[Pontevecchio]

För att det är tydligt i det Ts skriver. Hade det fungerat smärtfritt för barnet att någon annan klädde på hade det varit en annan sak, det är inte vad Ts förmedlar att det är.

Så barnet har suttit inne hela vintern på förskolan alt gått utan ytterkläder?

 

[Pontevecchio]

Vi kör också på att 3 åringen får välja kläder och det fungerar väldigt bra för oss. Verkar inte det minsta ångesskapande.

Med mat kan jag märka att val ibland är svåra att förstå konsekvensen av. Frågar jag om korv eller köttbullar kan man väl få båda? Rimlig tanke! Men nog begriper i alla fall min 3 åring att man inte kan ha både en röd och en gul mössa. Barnet förstår ju även att det som inte följer med till förskolan kan man inte byta till osv.

Om det fungerar med val tycker jag absolut att man kan uppmuntra barnet att välja. Väldigt skevt att likställa det med att hota med att inte får se tv på kvällen.

Jag tror att de flesta hos oss frågar barnet men det betyder inte att det är bästa sättet. Vi slipper en konflikt så men om barnet förstår konsekvensen är desto oklarare

 

[Eli]

Så barnet har suttit inne hela vintern på förskolan alt gått utan ytterkläder?

Nej det har han inte. Som jag skrev i tidigare inlägg så funkar det om någon annan klär på honom. Det enda som inte funkar är förkläde när de målar på förskolan, där har han satt så tydligt stopp att inte ens förskolepersonalen kunnat prata honom ur det. Dock så upplever jag som jag också skrivit innan att anledningen till att han inte bråkar om kläder med andra är för att han helt enkelt inte vågar göra det.

 

[Eli]

Jag tror att de flesta hos oss frågar barnet men det betyder inte att det är bästa sättet. Vi slipper en konflikt så men om barnet förstår konsekvensen är desto oklarare

Jag läser rätt mycket om barnpsykologi och har aldrig stött på att små valmöjligheter skulle skapa ångest. Tvärtom är det ju just det som rekommenderas för att ge barnet en känsla av självbestämmande, som är just vad "trots" handlar om. Barnet har utvecklat ett "jag" och har ett behov av att själv få bestämma.

Detta funkar dock inte heller på vår son. Lägger jag fram en blå och en röd tröja så skriker han att han ska ha en svart. Likadant om vi erbjuder vatten eller mjölk, "nej äppeljuice!!!"

 

[Imogen]

Är din uppfattning att det är momentet att klä på sig som är det jobbiga eller är det att ha kläderna på sig? Släpper han det när (om) han väl får på sig kläderna?

 

[Sedna]

Jag tror att de flesta hos oss frågar barnet men det betyder inte att det är bästa sättet. Vi slipper en konflikt så men om barnet förstår konsekvensen är desto oklarare

Om barnet vill bestämma och det fungerar så är det ju inte bara en metod som undviker konflikt. Det är utvecklande och stärker barnet i sitt ”jag”.

Vad skulle kunna vara en bättre metod tänker du?

 

[Imogen]

Jag tror att de flesta hos oss frågar barnet men det betyder inte att det är bästa sättet. Vi slipper en konflikt så men om barnet förstår konsekvensen är desto oklarare

Vad är det bästa sättet som är värt konflikten?

 

[Pontevecchio]

Nej det har han inte. Som jag skrev i tidigare inlägg så funkar det om någon annan klär på honom. Det enda som inte funkar är förkläde när de målar på förskolan, där har han satt så tydligt stopp att inte ens förskolepersonalen kunnat prata honom ur det. Dock så upplever jag som jag också skrivit innan att anledningen till att han inte bråkar om kläder med andra är för att han helt enkelt inte vågar göra det.

Men han går inte runt på gården i timmar och mår dåligt över kläderna?
Att han inte vågar stämmer säkert men jag är inte så säker på att barnet i långa loppet mår bättre av att få sin vilja igenom hemma. Som du beskrivit det hämmar det både honom och er, det blir inskränkningar i ert liv.

 

[Pontevecchio]

Jag läser rätt mycket om barnpsykologi och har aldrig stött på att små valmöjligheter skulle skapa ångest. Tvärtom är det ju just det som rekommenderas för att ge barnet en känsla av självbestämmande, som är just vad "trots" handlar om. Barnet har utvecklat ett "jag" och har ett behov av att själv få bestämma.

Detta funkar dock inte heller på vår son. Lägger jag fram en blå och en röd tröja så skriker han att han ska ha en svart. Likadant om vi erbjuder vatten eller mjölk, "nej äppeljuice!!!"

Små valmöjligheter ja, tex ”vill du ha mjölk”.

Att de svarar tvärtemot känns som en regel för 3åringar. Just för att de utvecklar jaget. Men i den utvecklingen måste de finna samspelet mellan jag och andra också.

Det sker mycket på förskolan, där lär de sig att respektera andra, att samarbeta osv. En viktig del i utvecklingen att lära sig att inte alltid få på sitt sätt.

 

[Petruska]

Du jämställde det med en spindelfobi, därav mitt svar. Att jag inte håller med dig innebär inte att jag inte upplevt det.
Vad är ditt råd till ts? Hitills har jag intr läst nåt handfast råd?

Det kanske inte finns ett handfast råd? Det kanske inte är en situation av det slaget?

Det är konstiga krav på oss som resonerar kring det här, att vi ska producera handfasta råd.

 

[Pontevecchio]

Om barnet vill bestämma och det fungerar så är det ju inte bara en metod som undviker konflikt. Det är utvecklande och stärker barnet i sitt ”jag”.

Vad skulle kunna vara en bättre metod tänker du?

Om barnet får bestämma att den inte vill ha kläder och därmed sitter inne hela dagen har man sluppit konflikten men jag tror inte det är
Bästa sättet för barnet. Ibland är 2 timmars lek ute värt 5 min gormande barn.

 

[Pontevecchio]

Det kanske inte finns ett handfast råd? Det kanske inte är en situation av det slaget?

Det är konstiga krav på oss som resonerar kring det här, att vi ska producera handfasta råd.

Jag förstod ts som att det var det hon sökte.

 

[Petruska]

Går det att resonera med honom vid ett oladdat tillfälle?
Jag hade enorma bekymmer med att klä min dotter när hon var yngre och hon kördes ofta naken till förskolan (i kapprummet alternativt i bilen på parkeringen var det inga bekymmer att klä på, där ville hon inte vara naken). Jag vet att jag vid ett tillfälle frågade henne om hon hade några tankar på hur vi kunde göra för att slippa bli så osams morgonen därpå eftersom jag inte tyckte om det och inte heller trodde att hon tyckte om det - det var jobbiga situationer för oss båda. Hon kom med ett för mig just då märkligt förslag som innebar att hon skulle flytta olika saker till olika ställen och efter det sätta på sig. Jag trodde inte ett smack på det men bekräftade henne och vi gjorde en deal. Morgonen efter så flyttade hon sina saker och klädde sedan på sig kläder som vi innan kommit överens om! Jag var typ i chock, men gjorde ingen grej av det i stunden utan vi åt bara frukost och for iväg. Senare på eftermiddagen konstaterade vi tillsammans att vi båda var nöjda med morgonen.

Vi har under åren haft våra klädfighter men det där lärde mig mycket om hur hon fungerar och om hur jag kan hjälpa henne (och mig...) att slippa hamna i strider i onödan.

Dock var hon nog lite större än 2,5, kanske 3,5. Det jag menar är att barnet antagligen tycker att situationerna är minst lika jobbiga som föräldern och att det kan vara värt att lyssna på barnets förslag när en har kört fast. Såklart innebär inte det att gå med på orimliga, skadliga saker.

Så himla fint! Vilket genialt barn!

 

[Petruska]

Jag förstod ts som att det var det hon sökte.

Men det betyder ju inte att såna råd existerar. Jag tex, föreslog sånt som att andas ut under den varmare delen av året och prata med nära och kära om de kan relatera till barnets reaktioner. Och ts svarade att hon ska tänka på sånt. Tex.

Livet är ofta mer så, än något där tvingande åtgärder är att föredra. Tänker jag.

 

[Pontevecchio]

Men det betyder ju inte att såna råd existerar. Jag tex, föreslog sånt som att andas ut under den varmare delen av året och prata med nära och kära om de kan relatera till barnets reaktioner. Och ts svarade att hon ska tänka på sånt. Tex.

Livet är ofta mer så, än något där tvingande åtgärder är att föredra. Tänker jag.

Ja ofta löser tiden problem med barn. Men att ha en plan b är inte fel och här är det ändå såpass att ts skriver om det på nätet.

Och det är fortfarande regn och rusk nu denna veckan. Som måste hanteras

 

[Sedna]

Om barnet får bestämma att den inte vill ha kläder och därmed sitter inne hela dagen har man sluppit konflikten men jag tror inte det är
Bästa sättet för barnet. Ibland är 2 timmars lek ute värt 5 min gormande barn.

Nu svarar du inte på frågan. Utgångspunkten var att erbjuda det ena eller det andra, barnet valde och var nöjd. Det var ett sånt upplägg du vände dig emot när du ursprungligen citerade @Emelie381.

Din invändning var att det var ångestskapande för barn att gör val. Men om det är vad som fungerar så är väl det ett bra sätt? Om barnet väljer att inte ha kläder är inte min uppfattning att det fungerar, det hade jag nämligen inte presenterat som ett valbart alternativ.

 

[Petruska]

Ja ofta löser tiden problem med barn. Men att ha en plan b är inte fel och här är det ändå såpass att ts skriver om det på nätet.

Och det är fortfarande regn och rusk nu denna veckan. Som måste hanteras

Och det finns kanske ingen bra lösning på det problemet. Så är det ju ibland. Då får det väl gå som det kan.

 

[Honungshumlan]

När sonen var 2.5 hade vi problem att klä på och av honom. Han sov så hårt att vi en period klädde på och av honom när han sov.

När konflikten lagt sig lite och han blev lite äldre kunde han få två val om varje plagg. Leggings med fina mönster ville han tex. helst ha då. Nu funkar mjukare jeans också.

Till fsk åkte han under den värsta perioden vagn i åkpåse och det var han ok med. Vi hade massor av andra konflikter att lägga energi på, tro mig.
På fsk ville han inte klä av sig ytterkläderna själv utan ha hjälp. Där funkade det att vänta ut honom. Pedagogerna peppade honom till att vilja själv också.

I vintras började fsk med att ha pictogram i hallen över vilka plagg som barnen behövde ha på sig den dagen. När vi skulle gå hem så uppfann vi en lek, vi la kläderna på golvet och lappen för var plagg på plagget. När plagget satt på så satte sonen upp lappen på tavlan igen.

Nu fyller han strax 4 och har en tid kunnat själv gå till garderoben och välja vilka kläder som han vill ha. Han går gärna runt i bara kalsonger hemma och det är ok för oss sålänge vi inte ska ha besök.
Vi kan resonera och prata om vädret, hur det känns och vad för kläder han behöver när vi går ut. Behövs det så öppnar vi dörren och känner efter.
Just klädbiten har lugnat ner sig med åldern, även om det kändes hopplöst ett tag.

Rent generellt har han alltid haft svårt att avsluta aktiviteter och hantera förändringar.
Vi förbereder genom att tala om att saker ska ta slut, extra roliga saker flera gånger. Länge sa vi "hejdå" till lekplatser för att markera avslut. Oftast har han varit mer ok ju mer vi talat om avsluten innan de kom.
Han har egna ritualer ibland som han vill göra, flytta lappen med sitt namn från Här till Ledig på fsk som exempel.

Första gången på barngjympan bytte han om där. Inga andra barn gjorde det. Men han ville göra det resten av terminen. Jag tror att han finner en trygghet i att göra saker på samma sätt och sålänge det fungerar ändrar vi inte bara för att. Gudarna ska veta att jag också föredrar att göra saker på mitt sätt, att jag blir besviken när saker inte blir som jag tänkt. Men som vuxen förstår jag konsekvensen av att inte ta den varma jackan som hindrar mina rörelser och de varma skorna som gör att jag inte kan springa lika fort. Som 4år börjar sonen förstå också. När han var 2.5, inte alls.

Kanske inte att jag kommer med så mycket konkreta tips till ts, men jag tycker själv att det är skönt att få höra om andra viljestarka barn.