2-åringen mår inte bra...

[Snyggve]

Jag och sambon vet snart inte vad vi ska ta oss till. 2-åringen mår inte bra, men vad fasen är det som är fel!?

Han har alltid vart en pigg och glad kille. Känt av situationen lite innan han kastar sig in i leken. Social, men något blyg/reserverad mot främlingar. Ätit som en häst (ganska stor kille; 91 cm lång och 15,5 kg tung). Har periodvis fastnat för saker och ting och då gäller INGET annat - t.ex. när han hade sin läsperiod. Då lästes det från morgon till kväll...

För 2 mån sen fick han en lillebror. Allt har funkat kanonbra, han är världens stoltaste storebror! Klappar, pussar, kramar och är väldigt mån om bebisen.

För ca. 3 v. sen började han förändras. Då hade både jag och sambon fortfarande sommarledigt, så vi umgicks mycket hela familjen och de två var iväg mycket tillsammans medan jag var hemma med lillemannen.

Det började med att han fastnade för Peter Pan-filmen. Måttligt kul att se den från morgon till kväll, men L var nöjd. Avbröt självmant filmtittandet då och då för att leka, både ensam och med oss.

Sen drog han ner på lekandet, markant. Oavsett om vi stängde av filmen eller inte, så ville han inte leka. "Jag är trött på att leka" sa han några ggr, men det är en av replikerna i filmen så vi brydde oss inte om det. Efter ett tag när vi inbjöd till lek sa han bara "Jag vill inte". Det är också standardsvaret numer när vi ska äta: "Jag vill inte ha". När man frågar vad han vill äta för pålägg t.ex. blir svaret "inget".

Nu för tiden vill han absolut ingenting. Han sitter apatisk och håglös i soffan eller på golvet, enda gången han verkar glad så tittar han på film. Vad har hänt med vår lilla kille!? Vi mår fruktansvärt dåligt över att se honom såhär. Han äter fortfarande på dagis, men där går han bara mån-ons. Dessutom har han börjat säga att han inte vill till dagis, trots att han alltid har älskat det.

Han är även väldigt trött nu för tiden, oavsett hur mycket/lite han sover. Jag har antagit att det hänger ihop med matvägran/att han aldrig aktiverar sig längre.

Kan tillägga att den gamla L fortfarande kommer fram dagligen, men allt det här nya oroar oss ändå.

Vet inte vad jag ska skriva mer, har säkert glömt nåt. Kan inte förstå hur en frisk och glad kille kan förändras så mycket på så kort tid...

 

[Snyggve]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

22 som läst men ingen som kan ge några uppmuntrande ord...?

 

[Emmah.S]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Men, blir alldeles rörd och ledsen när jag läser ditt inlägg Förstår att ni blir oroliga. Har väl kanske inte nåt vettigt svar att komma med men...

Har ni frågat varför han verkar så nere?! (kanske svårt att fråga en 2-åring det men ändå värt ett försök?)

Hur beter han sig på dagis?

Ja nä du blev nog inte mkt klokare av det här men skickar en tröstkram iaf och hoppas verkligen att ni hittar en lösning på problemet!

 

[karrrobarro]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Fy va jobbigt. Jag tycker att du ska ringa till bvc och få råd, innan det går
för långt. Det kan ju vara precis vad som helst. Stackars lilleman!

Hoppas det löser sig!

 

[sillysinta]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Låter ju som depression. Och ja, barn kan helt klart bli deprimerade.
Jag vet inte hur ni skall tackla det dock. Kanske uppsöka läkare om det inte avhjälps inom snar framtid.

 

[mandalaki]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Är helt okunnig men:

hela hans världsbild gick ju sönder för två månader sedan. Och hur mycket han än visar stolthet och glädje över sin lillebror kan där kanske också finnas en massa andra känslor som han inte kan hantera.

Han kanske bara måste få alldeles väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet ett tag? Naturligtvis tror jag inte att ni inte bryr er tillräckligt mycket om honom, men han kanske behöver ÄNNU mer? Och han kanske inte behöver bekräftelse enbart som Duktig Storebror, utan även som den Lillkille han var fram till för två månader sedan.

 

[Snyggve]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Har ni frågat varför han verkar så nere?! (kanske svårt att fråga en 2-åring det men ändå värt ett försök?)

Han har ett enormt ordförråd, men just den frågan svarar han inte på.

Hur beter han sig på dagis?

Precis som vanligt, såvitt jag vet.

Ja nä du blev nog inte mkt klokare av det här men skickar en tröstkram iaf och hoppas verkligen att ni hittar en lösning på problemet!

Tack!! Är snart i upplösningstillstånd...

 

[Snyggve]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Fy va jobbigt. Jag tycker att du ska ringa till bvc och få råd, innan det går
för långt. Det kan ju vara precis vad som helst. Stackars lilleman!

Hoppas det löser sig!

Jag har tänkt ringa BVC. Ville bara få ur mig det nånstans innan, och gärna få lite input från andra, neutrala människor... Tycker så synd om mitt hjärta!

 

[Snyggve]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Låter ju som depression. Och ja, barn kan helt klart bli deprimerade.
Jag vet inte hur ni skall tackla det dock. Kanske uppsöka läkare om det inte avhjälps inom snar framtid.

Depression har jag också tänkt på! Var dock väldigt osäker på om så små kunde bli deprimerade. Men det kan de alltså? Usch, hoppas han slipper dras med sån skit. Har själv haft problem med depression och ångest både som (större) barn och tonåring, så risken finns väl att han ärvt mina skitgener.

 

[Snyggve]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

hela hans världsbild gick ju sönder för två månader sedan. Och hur mycket han än visar stolthet och glädje över sin lillebror kan där kanske också finnas en massa andra känslor som han inte kan hantera.

Han kanske bara måste få alldeles väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet ett tag? Naturligtvis tror jag inte att ni inte bryr er tillräckligt mycket om honom, men han kanske behöver ÄNNU mer? Och han kanske inte behöver bekräftelse enbart som Duktig Storebror, utan även som den Lillkille han var fram till för två månader sedan.

Det där har jag vart supernoga med! Att han inte "bara" ska vara storebror, utan faktiskt en egen person som innan. Försöker att inte kalla honom för "stor kille" utan tillåta honom att vara så liten som han faktiskt är. Berömmer honom dock väldigt mycket för allt han gör för sin lillebror och försöker se till att han får vara med.

Sen den lille kom har sambon ägnat L i stort sett all sin tid, just för att han ska slippa känna sig bortglömd. Jag försöker också, men det är svårt när jag sitter och ammar. Däremot är han alltid välkommen till mitt knä, oavsett om lillebror är där eller inte. Vi sitter ofta och gosar alla tre, eller bara jag och L när den lille sover. Och det är också nåt som kommit sista tiden - ett helt enormt närhetsbehov, och det gör vi allt för att täcka upp.

 

[Ceta]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Ush, blev alldeles sorgsen när jag läste det du skrev

Har inga barn själv, och har väl egentligen det enda rådet att söka hjälp.

Massa kramar, och hoppas det blir bättre snabbt!

 

[Snyggve]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

+ alla andra

Tack för allt stöd!! Det behövs verkligen just nu

 

[Snurrfian]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Sen den lille kom har sambon ägnat L i stort sett all sin tid, just för att han ska slippa känna sig bortglömd. Jag försöker också, men det är svårt när jag sitter och ammar. Däremot är han alltid välkommen till mitt knä, oavsett om lillebror är där eller inte. Vi sitter ofta och gosar alla tre, eller bara jag och L när den lille sover. Och det är också nåt som kommit sista tiden - ett helt enormt närhetsbehov, och det gör vi allt för att täcka upp.

Jag tycker absolut att du ska ta kontakt med BVC för att få honom uppkollad, han kan ju även ha en infektion i kroppen som gör honom låg. Men det som jag tänker på när jag läser det citerade, får han mamma tid? Hans alldeles egna tid med dig? När tvåan kom här så tankade jag bebisen och sedan fick maken ta en promenad med bebis medas dottern och jag gjorde saker tillsammans utan att jag behövde tänka på sonen. och hon kunde få hela min uppmärksamhet och det tyckte jag var välbehövligt.

Att han inte vill till dagis upplever jag inte heller som ett problem, dottern var likadan, och då lät jag henne helt enkelt vara hemma ett par dagar och få lite mer mammatid, efter det så ville hon vara på dagis igen.

Det är en otroligt stor omställning att bli en till i familjen, stora syskonet behöver få känna att den fortfarande är lika stor del av familjen.

Jag hoppas och tror att ni får bra hjälp och hittar ett sätt som får hela familjen att må bra!

 

[MiaS]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Han har inte förstoppning?

Flera av de saker du nämner skulle kunna stämma. Vill inte äta, vill inte leka mer och mer ledsen.

För vår det brukar det bli värre under semestrar när det inte blir lika mycket spring som på dagis. Sen brukar invänjning på dagis alltid ta 2-4 veckor trots att vår son älskar dagis.

Du kan inte ta honom till barnläkare för att kolla upp honom?

 

[Calazirya]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Snyggve:

Jag håller med både mandalaki och snurrfian.

Du beskriver att pappan ägnar all sin tid åt sonen, men sonen behöver kanske ännu mer egentid med bara dig ( inte alla tre tillsammans).

Skickar en peppkram och ring Bvc

 

[Snyggve]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Jag tycker absolut att du ska ta kontakt med BVC för att få honom uppkollad, han kan ju även ha en infektion i kroppen som gör honom låg. Men det som jag tänker på när jag läser det citerade, får han mamma tid? Hans alldeles egna tid med dig? När tvåan kom här så tankade jag bebisen och sedan fick maken ta en promenad med bebis medas dottern och jag gjorde saker tillsammans utan att jag behövde tänka på sonen. och hon kunde få hela min uppmärksamhet och det tyckte jag var välbehövligt.

Att han inte vill till dagis upplever jag inte heller som ett problem, dottern var likadan, och då lät jag henne helt enkelt vara hemma ett par dagar och få lite mer mammatid, efter det så ville hon vara på dagis igen.

Det är en otroligt stor omställning att bli en till i familjen, stora syskonet behöver få känna att den fortfarande är lika stor del av familjen.

Jag hoppas och tror att ni får bra hjälp och hittar ett sätt som får hela familjen att må bra!

Visst får han mammatid, men bara när lillebror sover... Han har vart världens pappagris under hela graviditeten och pga mina foglossningar kunde jag inte ägna mig nånting åt honom. När bebisen kom så släppte mina smärtor och jag kunde äntligen leka och busa igen, sen dess är mamma bäst igen! Såklart han behöver mer tid med mig, har inte ens tänkt på det Det är säkert inte hela lösningen, men en bra bit på väg kan jag tänka mig.

Tyvärr är lillebror väldigt mammakär också, han blir nästan alltid ledsen när jag inte är i närheten. Men det får han ju helt enkelt finna sig i ibland.

Tack för ditt svar!!

 

[Snyggve]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Han har inte förstoppning?

Flera av de saker du nämner skulle kunna stämma. Vill inte äta, vill inte leka mer och mer ledsen.

För vår det brukar det bli värre under semestrar när det inte blir lika mycket spring som på dagis. Sen brukar invänjning på dagis alltid ta 2-4 veckor trots att vår son älskar dagis.

Du kan inte ta honom till barnläkare för att kolla upp honom?

Jo, jag tror han har det också. Han bajsar varje dag, men det kommer inte mycket och är ganska hårt. Han säger att han inte har ont och han är aldrig ledsen när han bajsar, men det tar säkert emot för honom ändå. Tyvärr älskar han banan, men det är det enda vi alltid kan få i honom. Tips?

 

[Snyggve]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Tack för peppkramen!

 

[mandalaki]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Jag tycker att det låter som om ni verkligen anstränger er för att stötta stora killen - och det med egen tid med dig låter som ett bra råd i den riktningen.

Jag tror inte att du behöver tänka i termer av depression när det gäller en tvååring - se det i stället som att den här perioden innebär en svår omställning för honom.

Att jag öht yttrar mig om det här beror på att jag funderar i de banorna just nu. Vår familjekrets yngste kommer att få ett syskon när han själv är 1,5 år - och jag undrar hur det kommer att gå. Senast jag träffade honom var vi tio vuxna och han - så vi var alltså tio pers vars totala uppmärksamhet var på den lille, han såg kärlek vart han än vände sig (alltså precis så som barn ska ha det).

Men när han är 1,5 kommer det att komma en inkräktare i hans värld och jag inser att det måste vara en gigantisk omställning att få ett syskon...

 

[Miks]

Sv: 2-åringen mår inte bra...

Lilla L! Stackars honom och stackars er!

Vår son har precis som L fastnat för saker periodvis. Jag tänker på det här med Peter Pan filmen. Där är ju ganska sorgsen. Peter Pan har ingen mamma, småkillarna är också övergivna. Flickan och pojken (kommer inte ihåg namnen) lämnar också sina föräldrar. Jag tror inte en 2-2,5 åring förstår hela handlingen och de underliggande budskapen men de snappar nog upp en hel del ändå. Sätter man det då i samband med att L dessutom fått hela sin världsbild ändrad som någon annan nämnde så kanske det spär på känslan av övergivenhet.
Kanske ska bannlysa Peter Pan ett tag och titta på en uppmuntrande power film istället. Rasmus på luffen från avsnitt 2 och Draktränaren har vi på repeat just nu.

Sen tror jag att man handgripligen ska få försöka få honom att fastna för något annat en stund. Kanske leka med gubbar. Rätt som det är kanske det ledsna kommer ut med hjälp av gubbelek.

Mot trög mage har jag för mig att leopardbananer (dvs sånna där riktigt mogna med bruna fläckar på) är bättre än de grönaktiga. Sen kanske plutta i lite messmör i vällingen eller på gröt eller macka.

Sen är nog ett besök på BVC ingen dålig ide. De kanske kan ta lite prover och ni kanske har chans att hamna i en föräldragrupp för flerbarnsfamiljer.

Jag tror inte att personlighetsförändringen är något ni ska göra L uppmärksam på. Han har nog saker att tänka på, tankar och känslor han inte kan sätta ord på. Han kanske behöver mer tid med bara mamma, när lillebror sover kan mamma och L rita tex. Kanske prioritera L framför lillebror nångång så att han känner sig ännu mer värdefull. Tex när lillebror är nöjd för stunden göra L uppmärksam på "Nu L vill mamma leka med bobbycaren, mamma puttar och L får åka".

Sen förstår jag (mer än väl) smidigheten i filmtittande. Här hemma försöker vi göra det till tillsammanstid. Dvs sonen får sällan sitta själv medans vi gör andra saker. Vi sitter nästan alltid med och kramar och kommenterar (eller sover med en arm runt honom)

Krama på varandra där hemma. Ni gör det bästa ni kan, det är jag övertygad om!

Kram Miks