150 hästar omhändertagna – uppfödare fortsatte trots förbud

En 65-årig hästuppfödare i Skåne riskerar nu åtal efter att ha brutit mot sitt djurförbud. Mannen, som under årens lopp fått över 150 hästar omhändertagna till ett värde av nio miljoner kronor, upptäcktes ensam i stallet under en oanmäld kontroll.

 

[fio]

Men har inte djurhållare överklagat några beslut förutom fakturan?

Jo, i alla instanser.

 

[Blyger]

Jo, i alla instanser.

Och fått fel?

 

[Dentaku]

Du får läsa domen igen, de uppgifter som kommer fram i den och den bevisning som finns hade sannolikt räckt för att fälla företaget om polis och länsstyrelse velat driva det vidare, i vilket fall som helst mer än tillräckliga för att inleda en förundersökning om bedrägeri och ett ärande om bristande skötsel och djurförbud hos polis resp länsstyrelsen.

Du behöver inte skriva till mig om att beviskraven teoretiskt skiljer sig åt i olika typer av mål, det är jag väl bekant med och det är inte det saken gäller här.

Bevisningen i tingsrätten bestod i vittnesmål om hästarnas skick vid försäljningen, bl a av en tidigare anställd hos uppfödaren. Att det skulle räcka för en fällande dom är jag mycket skeptisk till, men det spelar egentligen ingen roll. Att inleda en förundersökning kunde absolut ha varit mer rimligt men när domen faller är det för sent - brott mot Djurskyddslagen i det första ärendet hade hunnit preskriberas med dåvarande lagstiftning. Det var alltså inget som polisen skulle inleda en förundersökning om.

 

[BornAgain]

Bevisningen i tingsrätten bestod i vittnesmål om hästarnas skick vid försäljningen, bl a av en tidigare anställd hos uppfödaren. Att det skulle räcka för en fällande dom är jag mycket skeptisk till, men det spelar egentligen ingen roll. Att inleda en förundersökning kunde absolut ha varit mer rimligt men när domen faller är det för sent - brott mot Djurskyddslagen i det första ärendet hade hunnit preskriberas med dåvarande lagstiftning. Det var alltså inget som polisen skulle inleda en förundersökning om.

Dvs gillar att du förklarar, inte materien

 

[Dentaku]

Egentligen så underkänner Tingsrätten bägge omhändertagandena, genom att befria ägaren från betalningsansvar.
För det är så djurskyddslagen är formulerad! Det är egentligen den enda anledning som kan ge befrielse från betalningsansvar. Detta står tydligt att läsa i domen.

Nej, det är(var) absolut inte den enda anledning som kan befria ägaren från betalningsansvar! Jag vet inte var du läser att tingsrätten skriver att de underkänner själva omhändertagandena, det är nämligen inget jag hittar.

Tingsrätten hänvisar till 35 § Djurskyddslagen(den som gällde då) samt till lagens förarbeten. Ingenstans där, i praxis, eller i den aktuella domen påstås att det bara är ett felaktigt omhändertagande som utgör det särskilda skäl som gör att man slipper betalningsansvar.

 

[Dentaku]

Dvs gillar att du förklarar, inte materien

Tack! Jag har ingen aning om huruvida det här handlar om ett fall med övernitiska djurskyddshandläggare och ett felaktigt beslut eller om beslutet var fullt befogat sett till hästvälfärd.

Men vissa saker går åtminstone att reda ut.

 

[vilde]

Bevisningen i tingsrätten bestod i vittnesmål om hästarnas skick vid försäljningen, bl a av en tidigare anställd hos uppfödaren. Att det skulle räcka för en fällande dom är jag mycket skeptisk till, men det spelar egentligen ingen roll. Att inleda en förundersökning kunde absolut ha varit mer rimligt men när domen faller är det för sent - brott mot Djurskyddslagen i det första ärendet hade hunnit preskriberas med dåvarande lagstiftning. Det var alltså inget som polisen skulle inleda en förundersökning om.

Nu var det här ju inte nya uppgifter om hästarnas skick som kom fram under tingsrättsförhandlingarna utan såväl polis som länsstyrelse kände till förhållandet åtminstone vid tiden för auktionen så det blir vilseledande att ta upp att brott mot djurskyddslagen har två års preskriptionstid.

 

[Dentaku]

Nu var det här ju inte nya uppgifter om hästarnas skick som kom fram under tingsrättsförhandlingarna utan såväl polis som länsstyrelse kände till förhållandet åtminstone vid tiden för auktionen så det blir vilseledande att ta upp att brott mot djurskyddslagen har två års preskriptionstid.

Det hade 5 års preskriptionstid vid den tidpunkten. Auktionen skedde 2012.
Jag tyckte att det var värt att ta upp eftersom du tog upp tingsrättsdomen som något slags bevis för att någon skulle kunna fällas för brott.

Hur vet du att polis och länsstyrelse kände till förhållandena? Det framgår inte någonstans. Om man nu ska gå efter vad som framkommer i tingsrätten kände åtminstone inte polisen till att hästarna for illa. Men det är väldigt svårt att veta många år i efterhand om det inte finns någon dokumentation - t ex en inkommen anmälan.

 

[vilde]

Hur vet du att polis och länsstyrelse kände till förhållandena? Det framgår inte någonstans. Om man nu ska gå efter vad som framkommer i tingsrätten kände åtminstone inte polisen till att hästarna for illa. Men det är väldigt svårt att veta många år i efterhand om det inte finns någon dokumentation - t ex en inkommen anmälan.

Enligt vad tidningarna skrev var länsstyrelsen involverade under hela omhändertagandet av hästarna, ända fram till auktionen och polisen var ju själva direkt ansvariga.

 

[Dentaku]

Enligt vad tidningarna skrev var länsstyrelsen involverade under hela omhändertagandet av hästarna, ända fram till auktionen och polisen var ju själva direkt ansvariga.

Var de alltså involverade på så vis att de kontrollerade hästarna?

Att polisen är formellt ansvariga innebär inte att de känner till hästarnas tillstånd. Om du anser att tingsrättens bedömning vad gäller vittnenas påståenden är viktig så borde samma sak gälla att de inte ifrågasätter att polisen säger att de inte känner till hästarnas tillstånd(även om detta inte påverkar bedömningen av betalningsansvar)

 

[fio]

Bevisningen i tingsrätten bestod i vittnesmål om hästarnas skick vid försäljningen, bl a av en tidigare anställd hos uppfödaren. Att det skulle räcka för en fällande dom är jag mycket skeptisk till, men det spelar egentligen ingen roll. Att inleda en förundersökning kunde absolut ha varit mer rimligt men när domen faller är det för sent - brott mot Djurskyddslagen i det första ärendet hade hunnit preskriberas med dåvarande lagstiftning. Det var alltså inget som polisen skulle inleda en förundersökning om.

Men det var ju inte bara en fd anställd som vittnade om sitt hästköp och hur hästarna såg ut. Eller anställd hon var 16 år när hon jobbade där.

Det var ju även meriterade människor varav en som inte ens kände JF
Det var ju även deras vittnesmål som låg till grund för att han inte behövde betala.

Tack! Jag har ingen aning om huruvida det här handlar om ett fall med övernitiska djurskyddshandläggare och ett felaktigt beslut eller om beslutet var fullt befogat sett till hästvälfärd.

Men vissa saker går åtminstone att reda ut.

Det får man ju säga att det var med tanke på de liknande fall som tidningen ridsport jämfört med där hästarna även var magra och där har inte de länsstyrelserna delat ut något djurförbud.

Vad menar du med sett till hästvälfärd? Det var ju inget fel på hästarna utan det handlade ju om ett tillstånd?

 

[vilde]

Att polisen är formellt ansvariga innebär inte att de känner till hästarnas tillstånd. Om du anser att tingsrättens bedömning vad gäller vittnenas påståenden är viktig så borde samma sak gälla att de inte ifrågasätter att polisen säger att de inte känner till hästarnas tillstånd(även om detta inte påverkar bedömningen av betalningsansvar)

Jag är inte med på vart du vill komma? Är man ansvarig kan man inte komma undan bara genom att påstå att man inget visste, det skulle alla kunna göra i så fall. Polisen var de som omhändertog hästarna, placerade dem hos Djurambulansen AB och de som ordnade auktionen, då finns det inget utrymme för att påstå att man inte kände till hästarnas skick. Möjligen att man inte begrep eller hade kunskap men det ändrar inget.

 

[Dentaku]

Men det var ju inte bara en fd anställd som vittnade om sitt hästköp och hur hästarna såg ut. Eller anställd hon var 16 år när hon jobbade där.

Det var ju även meriterade människor varav en som inte ens kände JF
Det var ju även deras vittnesmål som låg till grund för att han inte behövde betala.

Det var därför jag skrev "bl a en tidigare anställd". Det var deras vittnesmål som låg till grund för att han inte behövde betala, ja. Jag har inte påstått något annat.
För att få någon fälld för vanvård skulle det med stor sannolikhet krävas en helt annan typ av bevisning.

Det får man ju säga att det var med tanke på de liknande fall som tidningen ridsport jämfört med där hästarna även var magra och där har inte de länsstyrelserna delat ut något djurförbud.

Vad menar du med sett till hästvälfärd? Det var ju inget fel på hästarna utan det handlade ju om ett tillstånd?

Det handlade inte bara om tillståndet. Det fanns även skaderisker, bl a gick några hästar i en hage med taggtråd vid en inspektion, och i vissa hagar har hästarna saknat skydd, bra vatten och foder.

 

[vilde]

Det handlade inte bara om tillståndet. Det fanns även skaderisker, bl a gick några hästar i en hage med taggtråd vid en inspektion, och i vissa hagar har hästarna saknat skydd, bra vatten och foder.

Hästar som saknar skydd, bra vatten och foder men ändå är i god kondition? Hästar på bete som har det så tappar fort i hull.

 

[Dentaku]

Jag är inte med på vart du vill komma? Är man ansvarig kan man inte komma undan bara genom att påstå att man inget visste, det skulle alla kunna göra i så fall. Polisen var de som omhändertog hästarna, placerade dem hos Djurambulansen AB och de som ordnade auktionen, då finns det inget utrymme för att påstå att man inte kände till hästarnas skick. Möjligen att man inte begrep eller hade kunskap men det ändrar inget.

Du ville att de skulle inleda en förundersökning. Jag menar att det krävs att polisen känner till förhållandena för att göra det. Polisen är inte ansvariga för brott som deras underleverantörer begår om de inte har kännedom om dem.

Om polisen inte såg hästarna, ingen besiktning skedde och ingen anmälde något fel - hur menar du att de skulle veta att det förekom så allvarliga brister att det borde föranleda en förundersökning om brott?

 

[Dentaku]

Hästar som saknar skydd, bra vatten och foder men ändå är i god kondition? Hästar på bete som har det så tappar fort i hull.

Jag redogör bara för vad som står i bl a Ridsport.

 

[BornAgain]

Jag är inte med på vart du vill komma? Är man ansvarig kan man inte komma undan bara genom att påstå att man inget visste, det skulle alla kunna göra i så fall. Polisen var de som omhändertog hästarna, placerade dem hos Djurambulansen AB och de som ordnade auktionen, då finns det inget utrymme för att påstå att man inte kände till hästarnas skick. Möjligen att man inte begrep eller hade kunskap men det ändrar inget.

@vilde @Dentaku vill nog inte komma någonstans. Det handlar om hur lagar fungerar.

När det gäller hanteringen av djur så går det normalt till som i fallet tråden handlar om (alltså själva handläggningen). Ett missförhållande uppdagas. Personen det berör får möjlighet att yttra sig och att göra rättelse. Om rättelse inte görs, så fattas ett myndighetsbeslut utifrån det. Myndighetsbeslutet kan överklagas. Omhändertas djur står ägaren för kostnaden för deras omvårdnad (vilket förtjänar en egen tråd - här finns mycket att vara arg över). Om djuren inte återlämnas kommer de att säljas och köpeskillingen räknas av mot kostnaderna för omvårdnaden.

För att någon ska dömas behöver ofta både ett objektivt och ett subjektivt brottsrekvisit finnas.

Polisen som omhändertog hästarna placerade dem hos någon som de hade anledning anta skulle ta om hand om dem. Någon som fick betalt för det. Det fanns ett avtal och sannolikt en upphandling i botten. Polisen (och länsstyrelsen) har inte med uppsåt behandlat hästarna illa. Det finns inget fog för någon förundersökning.

Den som tog emot hästarna skött inte underhållet. Hade det uppdagats medan hästarna var i den organisationens vård, hade samma sak hänt som hände uppfödaren. De skulle få en uppmaning om att göra rättelse. Nu uppmärksammades inte bristerna förrän hästarna redan lämnat organisationen.

Det rättsfall som refereras i artikeln handlar om att uppfödaren inte ska betala för omvårdnad som inte skett. Det påverkar inte beslutet att omhänderta djuren eller hur uppfödaren hanterat situationen.

 

[vilde]

Vad jag läst var det Djurskyddet Sverige och Svenska Hästars Värn som drev på stenhårt för att få till ett djurförbud, skickade brev till alla möjliga beslutsfattare för att försöka påverka.

 

[BornAgain]

Men 107 hästar när man har tillstånd för 66 Och så många på 5 hektar eller 50 000 kvm, det är som att jag hade haft två hästar i min lägenhet

 

[vilde]

@BornAgain Du behöver inte föreläsa för mig, jag kan den grundläggande juridiken bakom.

Jag har en annan uppfattning än vad du har. Om företaget Djurambulansen utnyttjar sin position och avsiktligt över- och falskfakturerar faller det under Brottsbalken, det är en självklarhet och behöver inte diskuteras även om du hävdar annat.

När det gäller vanvård har vi också olika uppfattningar, länsstyrelsen har vid grövre fall där hästarna uppenbarligen far illa en skyldighet att omedelbart ingripa vilket de också normalt gör, riktigt hur det var hos Djurambulansen kan inte jag säga när jag inte själv sett men från vittnesmålen i domstolen verkar det ha varit illa. Det var inte något som eventuellt, i värsta fall kanske skulle kunna lett till skada i framtiden som vid inspektionerna hos hästuppfödaren utan om djur som uppenbarligen for ordentligt illa. Då har länsstyrelsen en skyldighet att ingripa direkt, vilket de också oftast gör, inte som du skriver att man påpekar och sen mer eller mindre låter det rinna ut i sanden. I synnerhet inte i ett sånt här fall med en aktör som Djurambulansen, med många olika djur och i normalfallet omhändertagna från ägare som inte klarat av att sköta dem.