15

Hej
Jag vet inte hur jag ska börja dethär. Men jag är ju inte död iallafall och nu är det den dagen som jag INTE skulle leva. Men tydligen så gör jag det.
Men ärligt så känner jag mig inte som jag lever. Utan är typ HELT tom och som död i tankarna.
Igår var iallafall en av dom värsta dagarna i mitt liv. Eller det började ju ändå ganska okej mot vad jag trodde men sen blev det bara mera och mera jobbigt och massa massa ångest. Så fick en panik attack på dagen och sen på kvällen fick jag flera så blev typ HELT dum i huvudet och fick värsta ut brottet som jag inte har fått i närheten av på flera månader. Jag tänker inte skriva detaljer vad jag gjorde men kan bara säga att jag var skit jobbig och konstig. Så fattar personalen också och mina föräldrar. Och tillslut blev det en skit jobbig sak som jag inte kan skriva så mycket om. Men ja dom försökte typ över tala mig att jag skulle ta medicin men jag kunde inte och hade bara en sak i huvudet att jag måste bort från dom och MÅSTE göra nåt så jag skulle dö. Så tillslut bestämde dom att jag skulle ha medicin med en spruta.
Så kommer inte ihåg så jätte mycket mer efter det. Eller kommer ihåg själva det och att jag fick ännu mera panik då så pappa fick hålla fast mig ungefär. Men det är typ sista saken jag kommer ihåg om igår. Och sen somnade jag pågrund av det liksom.
Och nu idag så är jag som jag är helt tom i huvudet och att jag inte kan få in i huvudet att jag inte är död nu som jag skulle. Men det låter säkert helt knäppt men vet inte hur jag ska förklara. Men typ att det känns helt o verkligt på nåt sätt och att det inte var meningen att jag skulle finnas nu ens. Så allt är liksom fel bara.
Och somsagt jag fattar väl varför dom bestämde det med medicinen igår för ja jag var jätte jobbig och jag kunde inte ha kontroll över migsjälv. Så jag fattar att dom bestämde det men får ändå som en mini ångest attack såfort en sköterska kommer in på rummet för min hjärna tänker ändå typ att dom kommer tvångs ge mig en sån spruta igen ifall jag inte sköter mig perfekt. Fast jag vet att det inte är så egentligen men ändå som blir min hjärna så.
Så har fått pappa att lova att han inte kommer gå ifrån mig nånting på hela dagen idag. Och ja det är jätte taskigt egentligen. För måste ju ändå vara skit jobbigt för han att han inte slipper mig NÅNTING på hela dagen. Så ja det är taskigt mot han men egentligen om man tänker så är det hans och mammas fel att jag MÅSTE vara här idag så då kan egentligen han ha det jobbigt idag också. För om jag skulle fått dött så hade han ju inte behövt det. Så egentligen om det är så jävla viktigt för dom att jag måste finnas idag fast det är helt fel så får han väl ha det skit jobbigt och vara med mig exakt helatiden då. För det är ju ändå typ det dom vill ändå.
Men ja annars så förutom att jag är helt död och tom i huvudet så är det väl ingen skillnad på 15 mot 14. Men trodde inte det skulle vara det heller utan det är mera allt annat som kanske inte märks direkt som känns jobbigt. Men ja nu är jag iallafall det som jag INTE skulle bli och var aldrig aldrig aldrig meningen att jag skulle leva nu.

 

[Andromedae]

Tror inte nån bryr sig men ändå. Jag försökte rita men blev skit dåligt helatiden och blev bara fel så blev inget. Men skit samma.

Jag ser att du mår skitdåligt. Och jag vet att det inte hjälper att läsa klämkäcka svar när man mår som du verkar må just nu. Jag vill bara skriva att jag ser att du kämpar, och jag hoppas verkligen att du snart kan nå vändpunkten när det blir lättare.

 

[Lillgrådis]

Nej du får tycka att jag är tjatig @EmmaFilippa men jag låter dig inte heller säga så om dig själv utan att protestera.

Här får du några ord tillbaka som jag tycker stämmer mycket bättre, och som monstret antagligen inte alls vill att du ska lyssna på:

Beundransvärt omtänksam
Snäll
Klok/analytisk
Har integritet
Godhjärtad
Människor vill hjälpa dig för att du ÄR värdefull och unik
Världen skulle vara sämre om du inte fanns
Du tänker mer på och mycket bättre om andra än dig själv
Andra vill (frivilligt) hjälpa dig för att: (allt ovanför) plus att du är inte skyldig till att du har det tufft
Du är drabbad och det är inte ditt fel

Lögner är det värsta jag vet, så jag har ingen anledning att ljuga om någonting av detta. Då hade det ju varit mycket enklare att bara strunta i att svara, eller hur? Jag slösar inte heller med att vara snäll bara för sakens skull. Helt ärligt så trots att jag har hunnit träffa många människor i mitt liv, så är det väldigt, väldigt, väldigt få av dem som lyckas pricka in kombinationen "omtänksam/osjälvisk, snäll, klok, godhjärtad och har integritet". Men när någon enstaka gör det så hajar man verkligen till och tror lite på mänskligheten igen. Och fatta nu detta för så här är det bara: du är en av de få personerna.

Du räknar det själv inte för någonting men tro mig, det är en alltför ovanlig och helt fantastisk mix av egenskaper. Som gör att personer som du utmärker sig på ett så fint sätt i en värld där många människor är falska, självupptagna, snåla och elaka. Eller något av dem. Och sedan är det skit samma om man är modellsnygg eller tjock eller smal eller har ful frisyr och sneda tänder och vad som helst.

Hade jag känt dig IRL så hade jag säkert kunnat fylla på med hundra bra saker till. Men du måste helt enkelt ta in när vi säger att du är väldigt väldigt bra och väldigt betydelsefull som person. Och att detta ska göra att saker blir bättre för dig också.

 

[warg]

Nej du får tycka att jag är tjatig @EmmaFilippa men jag låter dig inte heller säga så om dig själv utan att protestera.

Här får du några ord tillbaka som jag tycker stämmer mycket bättre, och som monstret antagligen inte alls vill att du ska lyssna på:

Beundransvärt omtänksam
Snäll
Klok/analytisk
Har integritet
Godhjärtad
Människor vill hjälpa dig för att du ÄR värdefull och unik
Världen skulle vara sämre om du inte fanns
Du tänker mer på och mycket bättre om andra än dig själv
Andra vill (frivilligt) hjälpa dig för att: (allt ovanför) plus att du är inte skyldig till att du har det tufft
Du är drabbad och det är inte ditt fel

Lögner är det värsta jag vet, så jag har ingen anledning att ljuga om någonting av detta. Då hade det ju varit mycket enklare att bara strunta i att svara, eller hur? Jag slösar inte heller med att vara snäll bara för sakens skull. Helt ärligt så trots att jag har hunnit träffa många människor i mitt liv, så är det väldigt, väldigt, väldigt få av dem som lyckas pricka in kombinationen "omtänksam/osjälvisk, snäll, klok, godhjärtad och har integritet". Men när någon enstaka gör det så hajar man verkligen till och tror lite på mänskligheten igen. Och fatta nu detta för så här är det bara: du är en av de få personerna.

Du räknar det själv inte för någonting men tro mig, det är en alltför ovanlig och helt fantastisk mix av egenskaper. Som gör att personer som du utmärker sig på ett så fint sätt i en värld där många människor är falska, självupptagna, snåla och elaka. Eller något av dem. Och sedan är det skit samma om man är modellsnygg eller tjock eller smal eller har ful frisyr och sneda tänder och vad som helst.

Hade jag känt dig IRL så hade jag säkert kunnat fylla på med hundra bra saker till. Men du måste helt enkelt ta in när vi säger att du är väldigt väldigt bra och väldigt betydelsefull som person. Och att detta ska göra att saker blir bättre för dig också.

Emma - det här är precis min bild av dig också. Jag förstår att det är jättesvårt i allt mörker men tro oss när vi säger att vi ser allt det goda i dig, men för oss lyser du starkt igenom allt det jobbiga. Jag har ingen anledning att ljuga om detta och ingen annan här heller.

 

[emma-vsm]

Fast det som står är sant också.

Jo jag vet att du tycker det. Men det var så taskiga ord och det är inte alls så jag upplever dig! Jag ljuger inte eller säger saker för att vara snäll.
Det går dåligt nu, du mår sämre. Men du har kämpat skitmycket och många är imponerade av dig. Även om det nu är sämre. För även om det känns hopplöst så är det många som ser mer hos dig än hur din sjukdom är just nu.

 

[LiviaFilippa]

Här får du en hel massa positiva ord istället!
Vad passar in på dig? Visa bifogad fil 81115

Inget av dom passar ju på mig så kan inte bara hitta på och säga possitiva saker bara för jag borde och för andra tycker det.

 

[svea]

Jag tänker att snälla ord och pepp från andra kan kännas pressande och krävande om man mår så dåligt att man inte kan ta till sig det snälla. Och då kanske de som vill vara snälla kan behöva vara lite försiktiga.

 

[LiviaFilippa]

Jag vet inte hur jag ska skriva dethär så ni fattar hur jag menar. Men liksom jag fattar somsagt att ni vill vara snälla och så. Och jag menar inte dethär på ett taskigt sätt och kan säkert inte förklara ändå.
Men om jag typ visar hur jag tycker och känner och tänker och så skriver flera att det är fel och jag tycker fel och tänker fel och säger hur jag BORDE tänka istället och hur jag BORDE tycka. Så ja ni har säkert jätte rätt och tycker jätte bra saker men det känns inte direkt bättre för att flera säger mot det JAG tycker och känner och säger att det är fel. Liksom JA JAG VET att jag är dålig och gör fel helatiden och tydligen så tillochmed känner jag fel och tänker fel. Så ska jag typ ljuga då och hitta på saker som inte är sant och säga att jag är skit bra på massa saker eller vad ska jag göra liksom? För jag tycker ju tydligen fel och känner fel. Och ja det är ju ganska uppen bart för skulle väl inte vara här ifall jag kunde tänka rätt och inte kände fel enligt andra. Men tyvärr så gör jag det ändå och nej det försvinner inte bara för andra tycker att jag har fel och typ inte duger för att JAG tycker att jag är fel och dålig. Men om jag tycker det så måste andra på peka att jag tycker fel och känner fel och tänker fel så det är bara andra som får säga att jag har fel när jag säger vad som är dåligt om mig.
Tycker faktiskt det är väldigt konstigt att alla får säga att jag har fel tycker fel och tänker fel UTOM JAG som är DEN ENDA som vet vad som är i mitt huvud.
Men skit samma nu tycker säkert alla att jag har ännu mera fel och är sur och neggativ och inte fattar nånting och att jag är taskig som inte upp skattar att ni säkert försöker vara snälla men bryr mig faktiskt ändå inte.

 

[Shaggy]

Fast det som står är sant också.

Nej det är inte sant. Vi ser en helt annan person än du gör. Allt det som står där ä saker monstret viskar i ditt öra för att du ska lyda monstret. Om jag tittar på listan som @Motacilla la in så kan jag bara från första raden rada upp en hel radda ord som stämmer in på dig och då känner jag dig inte särskilt väl. Kände jag dig skulle listan garanterat bli mycket längre då det är många av orden som jag får känslan av att de passar in
Allvarlig, ambitiös, anpassningsbar, ansvarsfull, beskyddande, diplomatisk, eftertänksam, envis, förnuftig, förstående generös, grundlig, hjälpsam, händig.
Ja det var ett axplock ur första kolumnen fr en som inte känner dig väl, resten ser liknande ut. Du är en fantastisk människa

 

[sorbifolia]

Jag vet inte hur jag ska skriva dethär så ni fattar hur jag menar. Men liksom jag fattar somsagt att ni vill vara snälla och så. Och jag menar inte dethär på ett taskigt sätt och kan säkert inte förklara ändå.
Men om jag typ visar hur jag tycker och känner och tänker och så skriver flera att det är fel och jag tycker fel och tänker fel och säger hur jag BORDE tänka istället och hur jag BORDE tycka. Så ja ni har säkert jätte rätt och tycker jätte bra saker men det känns inte direkt bättre för att flera säger mot det JAG tycker och känner och säger att det är fel. Liksom JA JAG VET att jag är dålig och gör fel helatiden och tydligen så tillochmed känner jag fel och tänker fel. Så ska jag typ ljuga då och hitta på saker som inte är sant och säga att jag är skit bra på massa saker eller vad ska jag göra liksom? För jag tycker ju tydligen fel och känner fel. Och ja det är ju ganska uppen bart för skulle väl inte vara här ifall jag kunde tänka rätt och inte kände fel enligt andra. Men tyvärr så gör jag det ändå och nej det försvinner inte bara för andra tycker att jag har fel och typ inte duger för att JAG tycker att jag är fel och dålig. Men om jag tycker det så måste andra på peka att jag tycker fel och känner fel och tänker fel så det är bara andra som får säga att jag har fel när jag säger vad som är dåligt om mig.
Tycker faktiskt det är väldigt konstigt att alla får säga att jag har fel tycker fel och tänker fel UTOM JAG som är DEN ENDA som vet vad som är i mitt huvud.
Men skit samma nu tycker säkert alla att jag har ännu mera fel och är sur och neggativ och inte fattar nånting och att jag är taskig som inte upp skattar att ni säkert försöker vara snälla men bryr mig faktiskt ändå inte.

Menade inte alls att du tycker fel eller inte får känna som du gör - det är jättebra att du berättar hur det känns för dig.

Men - när du säger att vi endast försöker vara snälla och inte menar de bra saker vi säger om dig - DÅ har du fel. Och det borde vi veta bättre än dig vad vi tänker, väl...? Jag säger i princip aldrig saker "för att vara snäll". Jag brukar inte ens säga till folk att jag gillar deras nya frisyr, med mindre jag verkligen menar det. Vi gillar dig på riktigt. Precis som du är. Och det är sanningen.

 

[Therese1988]

Jag bryr mig på riktigt, oavsett vad du tror. Sen förstår jag att du mår fruktansvärt dåligt just nu och har svårt att se något positivt alls. Du behöver inte hålla med, men jag håller verkligen med @Lillgrådis beskrivning av dig.

Angående sonden så kanske det är skönt att få vila från all press kring maten just nu?

Jag tror att O blir jätteglad när du väl kan komma och hälsa på honom, men tills du kan/orkar/får träffa honom igen, har han det säkert bra ändå. Så var inte orolig för att han skulle sluta tycka om dig eller glömma bort dig för att du inte hälsar på varje dag. Jag tror inte att hästar funkar så.
Min lillhäst fick komma hem idag och träffade sin mamma för första gången på över ett år. De pratade massor och verkade glada att ses igen. Lillan har haft bra kompisar på sin lösdrift och mammahästen har haft sina vänner. Jag tror inte att de saknat varandra, men nu blev de glada av att ses!

 

[MiaMia]

Jag vet inte hur jag ska skriva dethär så ni fattar hur jag menar. Men liksom jag fattar somsagt att ni vill vara snälla och så. Och jag menar inte dethär på ett taskigt sätt och kan säkert inte förklara ändå.
Men om jag typ visar hur jag tycker och känner och tänker och så skriver flera att det är fel och jag tycker fel och tänker fel och säger hur jag BORDE tänka istället och hur jag BORDE tycka. Så ja ni har säkert jätte rätt och tycker jätte bra saker men det känns inte direkt bättre för att flera säger mot det JAG tycker och känner och säger att det är fel. Liksom JA JAG VET att jag är dålig och gör fel helatiden och tydligen så tillochmed känner jag fel och tänker fel. Så ska jag typ ljuga då och hitta på saker som inte är sant och säga att jag är skit bra på massa saker eller vad ska jag göra liksom? För jag tycker ju tydligen fel och känner fel. Och ja det är ju ganska uppen bart för skulle väl inte vara här ifall jag kunde tänka rätt och inte kände fel enligt andra. Men tyvärr så gör jag det ändå och nej det försvinner inte bara för andra tycker att jag har fel och typ inte duger för att JAG tycker att jag är fel och dålig. Men om jag tycker det så måste andra på peka att jag tycker fel och känner fel och tänker fel så det är bara andra som får säga att jag har fel när jag säger vad som är dåligt om mig.
Tycker faktiskt det är väldigt konstigt att alla får säga att jag har fel tycker fel och tänker fel UTOM JAG som är DEN ENDA som vet vad som är i mitt huvud.
Men skit samma nu tycker säkert alla att jag har ännu mera fel och är sur och neggativ och inte fattar nånting och att jag är taskig som inte upp skattar att ni säkert försöker vara snälla men bryr mig faktiskt ändå inte.

Jag tror det blir lite missförstånd i kommunikationen kring det här. De som skriver menar inte att du tänker fel eller att du ska övertygas om att ändra din åsikt.

De menar att visa på att det finns olika uppfattningar om det som du beskriver som sanningar. Även om du tycker att du är dålig och värdelös, så är det inte något som alla andra tycker. Det som du upplever som en sanning är bara ett perspektiv av flera.
Så de olika uppfattningar som olika personer har kan samtidigt vara lika mycket sanna, utan att någon av de andra blir osanna eller felaktiga. Det finns inte någon direkt motsättning i att du känner dig värdelös och det som skrivs om att andra tycker att du är viktig. Inget av det är fel och båda sakerna är sanna.

Kan tänka mig att sjukdomen spelar in här genom att den får dig att tänka mer enkelspårigt än annars? Och att åldern spelar roll också då komplexiteten i tänkandet fortfarande är under utveckling hos dig?
Kanske detta med olika perspektiv, och hur man ser på vad som är sant eller fel som absoluta eller relativa begrepp, är något som du kan prata mer om med någon av de vuxna i din närhet?

 

[Lillgrådis]

@MiaMia Ja exakt, detta är en helt annan sak men jag kan rada upp tjugo argument till exempel varför jag hatar vinter. Men då kommer det alltid någon med en massa saker som beskriver varför den gillar vinter och tycker att det är helt underbart.

Det gör inte att jag slutar hata vintern rakt av för det, men det kan få mig att reflektera och påminnas om att "ja, jo, just det, när du säger det så gillar jag ju faktiskt att åka längdskidor, även om jag ändå hatar att frysa eller skotta snö och att man kan halka och slå sig och ridbanan är stenhård och elen är dyr etc", för jag hade själv inte fått plats med något enda yttepyttelitet positivt eftersom jag bara var upptagen med att leta efter precis allt som är dåligt.

Det är sällan så svartvitt och man kan prova att bara lyssna på en eller två saker som någon tycker är bra - det är kanske inte ens en motsats till något som jag själv tycker, utan en helt ny infallsvinkel - och sedan kan ingen säga något om man väljer att kasta resten av alla glada tillrop i papperskorgen. Men att erkänna en enda sak som är bra kanske gör det lite mer nyanserat, och lättare att själv komma på något positivt efter ett tag, utan att det måste "tvingas på en" av någon annan?

 

[Sleepy]

Och att åldern spelar roll också då komplexiteten i tänkandet fortfarande är under utveckling hos dig?

Du menar nog inte så, men det där kan uppfattas nedvärderande när det sägs direkt till någon. Inte helt optimalt i givet läge.

 

[Fjordfrälst]

Du menar nog inte så, men det där kan uppfattas nedvärderande när det sägs direkt till någon. Inte helt optimalt i givet läge.

Håller med där; visst hjärnan är inte färdigutvecklad förrän i 20 årsåldern som tidigast MEN lite osmidigt kanske, dessutom märks det ju att Emma är mycket välutvecklad i sitt tänkande redan nu tycker jag .

 

[MiaMia]

Du menar nog inte så, men det där kan uppfattas nedvärderande när det sägs direkt till någon. Inte helt optimalt i givet läge.

Bra du påpekar. Jag missade risken att det kan läsas så.

@EmmaFilippa Jag menade bara att säga att jag förstår om du inte rakt av börjar tänka så som jag skriver. Så du inte ska känna det som att det blir mer av att någon säger hur du borde fungera och vad du ska göra. Mitt fel att jag inte lyckas skriva det på ett bra sätt.

Önskar bara att du ska få lättare att se den välviljan som finns utan att det behöver bli för dig som att det är kritik mot ditt eget tänkande.

 

[LiviaFilippa]

Ingen fattar ju vad jag menar ändå så ingen mening att försöka förklara. Så ni kan gärna sluta disskutera om hur jag tänker och säga mot det jag skriver.

 

[Andromedae]

Ingen fattar ju vad jag menar ändå så ingen mening att försöka förklara. Så ni kan gärna sluta disskutera om hur jag tänker och säga mot det jag skriver.

Jag tror att jag förstår vad du menar (men jag kan förstås ha fel).
Stämmer det om jag tänker att du letar efter en plats där du kan få uttrycka vad du känner, även om det just nu inte är vad du "borde" tycka?
Att du helt enkelt vill få spy ur dig det där som gör ont och som inte kunde komma ut tidigare?

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att jag förstår vad du menar (men jag kan förstås ha fel).
Stämmer det om jag tänker att du letar efter en plats där du kan få uttrycka vad du känner, även om det just nu inte är vad du "borde" tycka?
Att du helt enkelt vill få spy ur dig det där som gör ont och som inte kunde komma ut tidigare?

Ja ungefär så kan man nog förklara det. Men somsagt så spelar det ingen roll för kan ju inte skriva sånt här iallafall. För det blir bara ännu mera jobbigt och att jag är ännu mera dålig och värde lös och inte kan ut trycka mig tydligt eller nånting när flera typ svarar att jag känner fel och inte ska tänka som jag gör. Så somsagt det är ändå ingen mening att försöka då.

 

[Andromedae]

Ja ungefär så kan man nog förklara det. Men somsagt så spelar det ingen roll för kan ju inte skriva sånt här iallafall. För det blir bara ännu mera jobbigt och att jag är ännu mera dålig och värde lös och inte kan ut trycka mig tydligt eller nånting när flera typ svarar att jag känner fel och inte ska tänka som jag gör. Så somsagt det är ändå ingen mening att försöka då.

Helt okej att du känner så. Jag förstår att det är skitjobbigt när flera skriver "mot" dig. Det hade jag också tyckt varit väldigt jobbigt.

Jag tror, bara baserat på min egen livserfarenhet, att du förmodligen vet mycket väl rent intellektuellt att du inte "borde" tänka/säga/skriva elaka saker om dig själv. Det är liksom inte saker som du inte vet. Jag har full förståelse för att det kan kännas frusterande och irriterande när folk försöker hjälpa dig genom att erbjuda hjälp/tankar som du har sagt att du inte vill ha just nu. Lite som att någon erbjuder en en kopp te, och när man tackar nej fortsätter truga tills man bara vill slänga den där förbannade koppen i väggen och säga fula ord för även om det inte är något fel på teet eller erbjudandet om te i sig, så vill man inte ha det just nu.

Jag tycker att du ska skriva här när det känns bra att göra det, och om det blir för mycket med att folk säger emot - skippa det. Klart att det är trevligt när du skriver, och klart att jag (och andra) helst vill kunna göra något - hur litet det än kan vara - för att vinka lite och försöka påminna om världen därute, där vi främlingar bryr oss och vill tänka snälla saker om andra främlingar. Men i slutänden så är det du som bestämmer vad som är bäst för dig i ditt liv. Jag vet att det finns väldigt mycket saker som du inte har kontroll över i ditt liv just nu, men det här är faktiskt en arena där du har kontroll.

Jag tycker att det du skriver har mening och jag lägger min tid på att läsa och försöka förstå - men i slutänden är det dina ord, och det är du som behöver avgöra om det har mening för dig just nu eller om det mer blir något som stjälper.

Vi finns alltid här.

 

[LiviaFilippa]

Helt okej att du känner så. Jag förstår att det är skitjobbigt när flera skriver "mot" dig. Det hade jag också tyckt varit väldigt jobbigt.

Jag tror, bara baserat på min egen livserfarenhet, att du förmodligen vet mycket väl rent intellektuellt att du inte "borde" tänka/säga/skriva elaka saker om dig själv. Det är liksom inte saker som du inte vet. Jag har full förståelse för att det kan kännas frusterande och irriterande när folk försöker hjälpa dig genom att erbjuda hjälp/tankar som du har sagt att du inte vill ha just nu. Lite som att någon erbjuder en en kopp te, och när man tackar nej fortsätter truga tills man bara vill slänga den där förbannade koppen i väggen och säga fula ord för även om det inte är något fel på teet eller erbjudandet om te i sig, så vill man inte ha det just nu.

Jag tycker att du ska skriva här när det känns bra att göra det, och om det blir för mycket med att folk säger emot - skippa det. Klart att det är trevligt när du skriver, och klart att jag (och andra) helst vill kunna göra något - hur litet det än kan vara - för att vinka lite och försöka påminna om världen därute, där vi främlingar bryr oss och vill tänka snälla saker om andra främlingar. Men i slutänden så är det du som bestämmer vad som är bäst för dig i ditt liv. Jag vet att det finns väldigt mycket saker som du inte har kontroll över i ditt liv just nu, men det här är faktiskt en arena där du har kontroll.

Jag tycker att det du skriver har mening och jag lägger min tid på att läsa och försöka förstå - men i slutänden är det dina ord, och det är du som behöver avgöra om det har mening för dig just nu eller om det mer blir något som stjälper.

Vi finns alltid här.

Det är det som är så omöjligt för ibland kanske det inte går att säga saker men kanske ändå vill få ut det och då kanske det är skriva här som känns bäst iallafall just då så KANSKE jag kan säga det till nån sen. Typ att det blir som lite prov här ifall jag kan säga det till nån. Så ja då kanske jag vill skriva men sen blir det typ som mot satt om det blir bara massa jobbiga kommentarer och att jag känner mig ännu sämre då så då borde jag ju inte ha skrivit. Så kan inte veta om det hjälper eller inte då egentligen. Men då är det väl ändå bättre att inte skriva nåt om jobbiga saker eller tankar och sånt så blir det iallafall ingen risk att allt bara blir fel helatiden.