15

Hej
Jag vet inte hur jag ska börja dethär. Men jag är ju inte död iallafall och nu är det den dagen som jag INTE skulle leva. Men tydligen så gör jag det.
Men ärligt så känner jag mig inte som jag lever. Utan är typ HELT tom och som död i tankarna.
Igår var iallafall en av dom värsta dagarna i mitt liv. Eller det började ju ändå ganska okej mot vad jag trodde men sen blev det bara mera och mera jobbigt och massa massa ångest. Så fick en panik attack på dagen och sen på kvällen fick jag flera så blev typ HELT dum i huvudet och fick värsta ut brottet som jag inte har fått i närheten av på flera månader. Jag tänker inte skriva detaljer vad jag gjorde men kan bara säga att jag var skit jobbig och konstig. Så fattar personalen också och mina föräldrar. Och tillslut blev det en skit jobbig sak som jag inte kan skriva så mycket om. Men ja dom försökte typ över tala mig att jag skulle ta medicin men jag kunde inte och hade bara en sak i huvudet att jag måste bort från dom och MÅSTE göra nåt så jag skulle dö. Så tillslut bestämde dom att jag skulle ha medicin med en spruta.
Så kommer inte ihåg så jätte mycket mer efter det. Eller kommer ihåg själva det och att jag fick ännu mera panik då så pappa fick hålla fast mig ungefär. Men det är typ sista saken jag kommer ihåg om igår. Och sen somnade jag pågrund av det liksom.
Och nu idag så är jag som jag är helt tom i huvudet och att jag inte kan få in i huvudet att jag inte är död nu som jag skulle. Men det låter säkert helt knäppt men vet inte hur jag ska förklara. Men typ att det känns helt o verkligt på nåt sätt och att det inte var meningen att jag skulle finnas nu ens. Så allt är liksom fel bara.
Och somsagt jag fattar väl varför dom bestämde det med medicinen igår för ja jag var jätte jobbig och jag kunde inte ha kontroll över migsjälv. Så jag fattar att dom bestämde det men får ändå som en mini ångest attack såfort en sköterska kommer in på rummet för min hjärna tänker ändå typ att dom kommer tvångs ge mig en sån spruta igen ifall jag inte sköter mig perfekt. Fast jag vet att det inte är så egentligen men ändå som blir min hjärna så.
Så har fått pappa att lova att han inte kommer gå ifrån mig nånting på hela dagen idag. Och ja det är jätte taskigt egentligen. För måste ju ändå vara skit jobbigt för han att han inte slipper mig NÅNTING på hela dagen. Så ja det är taskigt mot han men egentligen om man tänker så är det hans och mammas fel att jag MÅSTE vara här idag så då kan egentligen han ha det jobbigt idag också. För om jag skulle fått dött så hade han ju inte behövt det. Så egentligen om det är så jävla viktigt för dom att jag måste finnas idag fast det är helt fel så får han väl ha det skit jobbigt och vara med mig exakt helatiden då. För det är ju ändå typ det dom vill ändå.
Men ja annars så förutom att jag är helt död och tom i huvudet så är det väl ingen skillnad på 15 mot 14. Men trodde inte det skulle vara det heller utan det är mera allt annat som kanske inte märks direkt som känns jobbigt. Men ja nu är jag iallafall det som jag INTE skulle bli och var aldrig aldrig aldrig meningen att jag skulle leva nu.

 

[Andromedae]

Det är det som är så omöjligt för ibland kanske det inte går att säga saker men kanske ändå vill få ut det och då kanske det är skriva här som känns bäst iallafall just då så KANSKE jag kan säga det till nån sen. Typ att det blir som lite prov här ifall jag kan säga det till nån. Så ja då kanske jag vill skriva men sen blir det typ som mot satt om det blir bara massa jobbiga kommentarer och att jag känner mig ännu sämre då så då borde jag ju inte ha skrivit. Så kan inte veta om det hjälper eller inte då egentligen. Men då är det väl ändå bättre att inte skriva nåt om jobbiga saker eller tankar och sånt så blir det iallafall ingen risk att allt bara blir fel helatiden.

Kan det kanske vara ett beslut som du tar dag till dag?

Så vissa dagar är det okej, och du kan känna att ok även om jag inte håller med så är det inte heller smärtsamt i min själ att de inte håller med mig. Och andra dagar så är det bara nej, idag funkar det inte, idag blir det för jobbigt. Kanske går det från att vara okej till absolut nej, och då är det helt ok att du backar ut. Om du känner att du inte vill förklara eller försöka svara går det bra att bara säga stopp. Eller lägga en bild.

Vi behöver inte diskutera dina känslor eller tankar i detalj. Det är helt okej och inte konstigt om du inte vill göra det med oss (givetvis är det okej om du vill göra det med, jag menar mest att det inte ligger något krav på dig att du ska göra det även om du initierat konversationen). Du har alltid rätten att stanna sådana diskussioner.

Sedan tänker jag att mycket ansvar ligger på oss som svarar dig, att faktiskt läsa ordentligt när du skriver att du inte vill/inte kan ta in konstruktiva förslag och så vidare just nu. Ibland blir vi så ivriga i att försöka hjälpa till att vi faktiskt inte tar oss tiden att stanna och lyssna på vad du vill. Det är ju rätt mänskligt att köra på, men jag tror att det är nyttigt för oss alla att faktiskt stanna och tänka till om det vi gör hjälper eller stjälper. Att göra det hjälper oss lika mycket som det hjälper dig, för det hjälper oss att träna och utveckla vår empati och inlevelseförmåga.

 

[sorbifolia]

Håller med @Andromedae här och ville bara säga tack för att du säger ifrån när det blir för mycket, @EmmaFilippa.

Även om vi menar väl och helst bara vill ösa av våran kärlek och omsorg över dig, så förstår jag att det kanske inte är vad du behöver just nu. Och då är det starkt av dig att säga ifrån, och lärorikt för oss att tänka över hur vi kan bemöta dig på ett bättre sätt, så det inte upplevs som att vi säger emot dig.

 

[A_NN_A]

Vill bara dela med mig av något som gör mig glad.
Carpool Karaoke från The Late Show with James Corden.

Här är avsnittet med Ed Sheeran.

 

[LiviaFilippa]

Alltså jag vet inte ens varför jag skriver dethär och det kommer ändå inte ändra nånting. Men jag blir så frusterad för det känns som det är helt över fullt med tankar och saker som vill ut men det har blivit igen så jag kan inte få ut nånting. Så blir jävligt frusterad och irriterad men det är ALLTID så att såfort nånting fungerar eller nåt jag klarar så bara rycks det bort och blir neggativt istället. Men ja vet inte varför jag vill skriva det heller. Men jag VILL få ut massa saker men det går ju inte så det är helt hopp löst. Och om jag inte kan skriva nåt och inte rita nåt så är det ännu mer omöjligt att säga nåt så det är ju också jävligt dumt bara.

 

[Therese1988]

Jag hoppas att du lyckas få ur dig mer imorgon så du känner att du kan lätta ditt hjärta lite. Ibland är det inte lätt att formulera något när allt är kaos i hjärnan. Kram!

Z skickar en puss (hon är dålig på att kramas) och säger att hon gärna hade delat med sig av sin nya enhörningskompis till dig.

 

[LiviaFilippa]

Kommer säkert ångra mig att jag skriver dethär. Men vill ändå göra det känns det som nu iallafall.
Men vill bara försöka förklara en sista gång fast ingen kommer fatta säkert.
Men som igår att jag kanske skriver eller ritar nåt om hur det känns poch vad jag tänker. Och om flera skriver då att jag har fel eller att jag borde tänka nåt annat och sen är det många som håller med dom. Så menar säkert ingen nåt taskigt men det är ändå som det känns att ingen bryr sig vad jag menar egentligen utan det är viktigast att dom får säga mot hur jag känner och tänker och tycker.
Och det är säkert jag som över driver och är jätte töntig men blir faktist ändå ledsen av det. Och att det känns som nästan alla mest vill på peka vad jag gör fel. Fast även ifall ni eller dom skriver att det är menat snällt men om man ungefär vägrar lyssna på den man pratar med eller skriver till så blir det ändå inte snällt även fast man tänkte det snällt frånbörjan. Men det är aldrig nån som liksom fattar hur jag menar och lyssnar på det utan antingen så är det klag och allt jag gör fel och dåligt eller så är det typ som jag inte finns och ingen vill fatta ens.
Men det är säkert ingen som håller med om det och är säkert jag som har fel somalltid.
Men ville iallafall försöka förklara sista gången men somsagt tror inte nån fattar vad jag menar ändå så det spelar egetligen igen roll heller.

 

[Andromedae]

Kommer säkert ångra mig att jag skriver dethär. Men vill ändå göra det känns det som nu iallafall.
Men vill bara försöka förklara en sista gång fast ingen kommer fatta säkert.
Men som igår att jag kanske skriver eller ritar nåt om hur det känns poch vad jag tänker. Och om flera skriver då att jag har fel eller att jag borde tänka nåt annat och sen är det många som håller med dom. Så menar säkert ingen nåt taskigt men det är ändå som det känns att ingen bryr sig vad jag menar egentligen utan det är viktigast att dom får säga mot hur jag känner och tänker och tycker.
Och det är säkert jag som över driver och är jätte töntig men blir faktist ändå ledsen av det. Och att det känns som nästan alla mest vill på peka vad jag gör fel. Fast även ifall ni eller dom skriver att det är menat snällt men om man ungefär vägrar lyssna på den man pratar med eller skriver till så blir det ändå inte snällt även fast man tänkte det snällt frånbörjan. Men det är aldrig nån som liksom fattar hur jag menar och lyssnar på det utan antingen så är det klag och allt jag gör fel och dåligt eller så är det typ som jag inte finns och ingen vill fatta ens.
Men det är säkert ingen som håller med om det och är säkert jag som har fel somalltid.
Men ville iallafall försöka förklara sista gången men somsagt tror inte nån fattar vad jag menar ändå så det spelar egetligen igen roll heller.

Jag tycker att du är stark som vågar sätta ner foten och säga ifrån när du blir ledsen. Vad du tycker och tänker är viktigt. Bara du har ditt perspektiv!

 

[emma-vsm]

Jag vet inte om jag förstår helt och hållet men jag ska försöka tänka en gång extra på hur jag svarar dig när det är tungt

 

[sorbifolia]

Kommer säkert ångra mig att jag skriver dethär. Men vill ändå göra det känns det som nu iallafall.
Men vill bara försöka förklara en sista gång fast ingen kommer fatta säkert.
Men som igår att jag kanske skriver eller ritar nåt om hur det känns poch vad jag tänker. Och om flera skriver då att jag har fel eller att jag borde tänka nåt annat och sen är det många som håller med dom. Så menar säkert ingen nåt taskigt men det är ändå som det känns att ingen bryr sig vad jag menar egentligen utan det är viktigast att dom får säga mot hur jag känner och tänker och tycker.
Och det är säkert jag som över driver och är jätte töntig men blir faktist ändå ledsen av det. Och att det känns som nästan alla mest vill på peka vad jag gör fel. Fast även ifall ni eller dom skriver att det är menat snällt men om man ungefär vägrar lyssna på den man pratar med eller skriver till så blir det ändå inte snällt även fast man tänkte det snällt frånbörjan. Men det är aldrig nån som liksom fattar hur jag menar och lyssnar på det utan antingen så är det klag och allt jag gör fel och dåligt eller så är det typ som jag inte finns och ingen vill fatta ens.
Men det är säkert ingen som håller med om det och är säkert jag som har fel som alltid.
Men ville iallafall försöka förklara sista gången men somsagt tror inte nån fattar vad jag menar ändå så det spelar egetligen igen roll heller.

Jo, du har rätt. Och jag inser vad vi gjort fel, tror jag.

Ofta, när någon mår dåligt, så blir man så upptagen av att försöka "fixa" det som man uppfattar är ett problem, så man glömmer att lyssna. När det som egentligen behövs är att någon bara lyssnar och ger stöd.

Förlåt. Det är ett fel jag själv har lätt för att göra, och har blivit tillsagd om förut, av andra. Men det är inte alltid så lätt att låta bli med att göra fel, även om man borde veta bättre. Så därför är det så bra att du säger ifrån.

Hoppast att du fått sova gott i natt, kram.

 

[Sleepy]

En påminnelse igen att detta är en dagbokstråd och inte en diskussionstråd.

När Emma har suttit och kämpat med att försöka sätta ord på alla känslor och tankar inom sig och sen visar en teckning om det, så är det inte hjälpsamt att dunka in en gigantisk lista på andra ord hon borde använda och tala om andra sätt hon borde tänka. Det är ju tvärtom att misskreditera det hon faktiskt tänker och känner och ett effektivt sätt att sätta stopp på alla vidare försök att uttrycka sig.

Det är inte läge eller behov av någon slags problemlösning här. Det är en dagbokstråd där Emma kan dela med sig av det hon har inom sig.

 

[Andromedae]

God morgon @EmmaFilippa!
Hoppas att du kunde sova ordentligt, och att idag blir en okej dag!

 

[Therese1988]

Jag ber om ursäkt om jag gjort dig ledsen, Emma. Jag vill bara att du ska veta att det finns folk som bryr sig om dig och tycker att du är en snäll, omtänksam och fin tjej. Inte alls värdelös, konstig etc.
Men även jag kanske varit för "på" och jag vill inte att du ska sluta skriva om dina känslor för att vi varit för ivriga i våra försök att tala om att vi bryr oss. Förlåt!

 

[Sleepy]

Ofta, när någon mår dåligt, så blir man så upptagen av att försöka "fixa" det som man uppfattar är ett problem, så man glömmer att lyssna. När det som egentligen behövs är att någon bara lyssnar och ger stöd.

Ja och rent generellt är det alltid bra att fundera på om det över huvud taget efterfrågats någon lösning; eller om den andre bara behövde få dela med sig av något. Det är ju en annan sak om det frågas om tips eller så.

 

[Pratsch]

Kommer säkert ångra mig att jag skriver dethär. Men vill ändå göra det känns det som nu iallafall.
Men vill bara försöka förklara en sista gång fast ingen kommer fatta säkert.
Men som igår att jag kanske skriver eller ritar nåt om hur det känns poch vad jag tänker. Och om flera skriver då att jag har fel eller att jag borde tänka nåt annat och sen är det många som håller med dom. Så menar säkert ingen nåt taskigt men det är ändå som det känns att ingen bryr sig vad jag menar egentligen utan det är viktigast att dom får säga mot hur jag känner och tänker och tycker.
Och det är säkert jag som över driver och är jätte töntig men blir faktist ändå ledsen av det. Och att det känns som nästan alla mest vill på peka vad jag gör fel. Fast även ifall ni eller dom skriver att det är menat snällt men om man ungefär vägrar lyssna på den man pratar med eller skriver till så blir det ändå inte snällt även fast man tänkte det snällt frånbörjan. Men det är aldrig nån som liksom fattar hur jag menar och lyssnar på det utan antingen så är det klag och allt jag gör fel och dåligt eller så är det typ som jag inte finns och ingen vill fatta ens.
Men det är säkert ingen som håller med om det och är säkert jag som har fel somalltid.
Men ville iallafall försöka förklara sista gången men somsagt tror inte nån fattar vad jag menar ändå så det spelar egetligen igen roll heller.

Jag tycker att du är duktig på att förklara och jag hoppas att du vill fortsätta dela med dig av dina tankar

 

[Kjerulfia]

En stor morgonkram så här på självaste Nobeldagen

 

[LiviaFilippa]

Jag kan inte skriva nånting om allt men vill bara skriva tack till ni som iallafall försöker fatta vad jag menar och så. Och förlåt om nån tycker jag var taskig med det jag skrev. För isåfall om nån tycker det så var det inte menat som nåt taskigt mot nån bara så ni vet.

 

[Fjordfrälst]

Jag kan inte skriva nånting om allt men vill bara skriva tack till ni som iallafall försöker fatta vad jag menar och så. Och förlåt om nån tycker jag var taskig med det jag skrev. För isåfall om nån tycker det så var det inte menat som nåt taskigt mot nån bara så ni vet.

Hur har du det idag hitills? .

 

[Andromedae]

Jag kan inte skriva nånting om allt men vill bara skriva tack till ni som iallafall försöker fatta vad jag menar och så. Och förlåt om nån tycker jag var taskig med det jag skrev. För isåfall om nån tycker det så var det inte menat som nåt taskigt mot nån bara så ni vet.

Jag tycker inte att du har varit taskig.
Finns det något du vill prata om idag?

 

[warg]

Jag kan inte skriva nånting om allt men vill bara skriva tack till ni som iallafall försöker fatta vad jag menar och så. Och förlåt om nån tycker jag var taskig med det jag skrev. För isåfall om nån tycker det så var det inte menat som nåt taskigt mot nån bara så ni vet.

Jag fattar vad du menar och är glad att du säger ifrån. Det gör att jag lär mig saker också. Det är inte taskigt alls.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker inte att du har varit taskig.
Finns det något du vill prata om idag?

Nej det går inte att skriva om nåt. Utan ville bara skriva det.