15

Hej
Jag vet inte hur jag ska börja dethär. Men jag är ju inte död iallafall och nu är det den dagen som jag INTE skulle leva. Men tydligen så gör jag det.
Men ärligt så känner jag mig inte som jag lever. Utan är typ HELT tom och som död i tankarna.
Igår var iallafall en av dom värsta dagarna i mitt liv. Eller det började ju ändå ganska okej mot vad jag trodde men sen blev det bara mera och mera jobbigt och massa massa ångest. Så fick en panik attack på dagen och sen på kvällen fick jag flera så blev typ HELT dum i huvudet och fick värsta ut brottet som jag inte har fått i närheten av på flera månader. Jag tänker inte skriva detaljer vad jag gjorde men kan bara säga att jag var skit jobbig och konstig. Så fattar personalen också och mina föräldrar. Och tillslut blev det en skit jobbig sak som jag inte kan skriva så mycket om. Men ja dom försökte typ över tala mig att jag skulle ta medicin men jag kunde inte och hade bara en sak i huvudet att jag måste bort från dom och MÅSTE göra nåt så jag skulle dö. Så tillslut bestämde dom att jag skulle ha medicin med en spruta.
Så kommer inte ihåg så jätte mycket mer efter det. Eller kommer ihåg själva det och att jag fick ännu mera panik då så pappa fick hålla fast mig ungefär. Men det är typ sista saken jag kommer ihåg om igår. Och sen somnade jag pågrund av det liksom.
Och nu idag så är jag som jag är helt tom i huvudet och att jag inte kan få in i huvudet att jag inte är död nu som jag skulle. Men det låter säkert helt knäppt men vet inte hur jag ska förklara. Men typ att det känns helt o verkligt på nåt sätt och att det inte var meningen att jag skulle finnas nu ens. Så allt är liksom fel bara.
Och somsagt jag fattar väl varför dom bestämde det med medicinen igår för ja jag var jätte jobbig och jag kunde inte ha kontroll över migsjälv. Så jag fattar att dom bestämde det men får ändå som en mini ångest attack såfort en sköterska kommer in på rummet för min hjärna tänker ändå typ att dom kommer tvångs ge mig en sån spruta igen ifall jag inte sköter mig perfekt. Fast jag vet att det inte är så egentligen men ändå som blir min hjärna så.
Så har fått pappa att lova att han inte kommer gå ifrån mig nånting på hela dagen idag. Och ja det är jätte taskigt egentligen. För måste ju ändå vara skit jobbigt för han att han inte slipper mig NÅNTING på hela dagen. Så ja det är taskigt mot han men egentligen om man tänker så är det hans och mammas fel att jag MÅSTE vara här idag så då kan egentligen han ha det jobbigt idag också. För om jag skulle fått dött så hade han ju inte behövt det. Så egentligen om det är så jävla viktigt för dom att jag måste finnas idag fast det är helt fel så får han väl ha det skit jobbigt och vara med mig exakt helatiden då. För det är ju ändå typ det dom vill ändå.
Men ja annars så förutom att jag är helt död och tom i huvudet så är det väl ingen skillnad på 15 mot 14. Men trodde inte det skulle vara det heller utan det är mera allt annat som kanske inte märks direkt som känns jobbigt. Men ja nu är jag iallafall det som jag INTE skulle bli och var aldrig aldrig aldrig meningen att jag skulle leva nu.

 

[sorbifolia]

Jag ska snart sova nu så ingen behöver bry sig om dethär egentligen. Men vill iallafall bara skriva lite tankar innan jag ska sova. Och skriver inte dethär för att vara neggativ men det är bara som det är.
Men ja då kommer jag vara kvar här tills jag dör. För kommer ju ALDRIG framåt såmycket så jag kan bli ut skriven. Och när jag var ändå närmaste jag har varit så blev det tusen bak steg så det blev skit långt bort igen.
Så lika bra att inte tänka på det och inte försöka för jag miss lyckas ändå med ALLT så jag kommer aldrig klara det.
Och jag vet att det är för JAG inte gör saker som jag borde. Utan jag borde säga mot monstret och borde försöka bättre med allt. Och borde sköta mig bättre med allting och inte bli så dum i huvudet och så jag inte kan ha kontroll på migsjälv. Utan borde bara bestämma mig liksom.
Och en sak som ingen här har skrivit så menar inte så. Men det är väl för alla ni här vill vara snälla och det kanske låter taskigt om man skriver sånt. Men på massa ställen så står det och folk skriver att man inte ska typ hålla fast vid dåliga saker som har hänt och så. Så fattar ju att jag inte borde tänka på äckel händelsen i våras så jävla mycket och inte göra nån stor sak av det i torsdags. Menspelar ingen roll att jag vet det och även ifall jag försöker inte tänka på det så går det kanske ett tag och sen blir det nånting som typ en trigger så är det i huvudet nästan helatiden igen. Och jag VET att det är dåligt och jag rår säkert för själv då att jag mår skit för jag tänker på det helatiden. Och borde inte skriva om det eller nånting men jag KAN inte fåbort det ur hjärnan ändå.
Fattar att säkert många tänker att jag är skit konstig och dum i huvudet för det och att det är jätte över drivet att jag ungefär låter det ta så mycket plats i mitt huvud fast det var ändå ganska länge sen och inte nån så stor grej heller egentligen. Och känner mig redan skit dålig för det och andra som är med om mycket värre saker klarar liksom att vara normala ändå men jag klarar inte det.
Och det om i torsdags så ja det var ju också mitt egetl fel att jag inte kunde ta kontroll på migsjälv och att jag var så dum i huvudet så dom inte tyckte det fanns några andra möjlig heter. Och dom gjorde det för jag typ blev farlig för mig och för dom och jag typ vägrade ta medicin som skulle hjälpa. Så JA jag vet varför OCH det var också mitteget fel så har egentligen ingen andledning att inte lita på dom för det. Men ändå så kan jag inte det och känns typ som att alla sviker och luras att dom inte kommer göra nåt dåligt eller typ som triggar massa saker. Men sen gör dom det ändå. Och att fast alla vet att jag har mått skit dåligt efter det så blev det ändå nästan samma igår så det finns liksom ingen andledning att det INTE skulle hända igen. Utan det är ju isåfall större risk föratt jag redan är rädd för det så jag inte kan säga hur jag mår eller nånting förräns det blir sådär skit mycket och dåligt.
Men somsagt så vet jag att det inte är deras fel ändå men det KÄNNS ändå så.
Men skit samma det här blev jätte långt och säkert ingen som fattar nånting om nån orkar läsa det alls. Men det gör inget ändå för somsagt ville mest få ut lite tankar och sånt innan jag ska sova.

Det är bra att du skriver och får ut saker. Hoppast det hjälper dig att sova lite bättre.
Nej, du kommer inte behöva vara där tills du dör. Läkarna som jobbar där har till uppgift att få dig frisk så du kan bli utskriven, och om du inte blir bättre så är det faktiskt de som misslyckas och inte du. Men det kan säkert ta ett tag att hitta rätt kombination av mediciner och terapi för att du ska bli frisk. Alla människor är ju olika så det kan vara olika vad som fungerar bra på dig och på andra. Men du är långt, långt ifrån ett hopplöst fall.

Det var dock trist att det blev så med sprutan i torsdags, för det är klart att du blir påverkad av det och får ett tillbakasteg. Jag har hört andra barn beskriva hur det känns att bli fasthållen när de har liknande panikattacker, och det låter fruktansvärd jobbigt. Inte alls konstigt att du får problem att lita på folk efteråt, även om du vet varför de måtte göra det. Men kom ihåg att det var inte ditt fel - det var inte som om du gjorde det du gjorde med flit, utan det var för att du är sjuk.

Har de sagt vad du måste göra för att få träffa hundarna eller O igen? Håller tummarna för att du kan få se dom igen snart.

 

[LiviaFilippa]

Det är bra att du skriver och får ut saker. Hoppast det hjälper dig att sova lite bättre.
Nej, du kommer inte behöva vara där tills du dör. Läkarna som jobbar där har till uppgift att få dig frisk så du kan bli utskriven, och om du inte blir bättre så är det faktiskt de som misslyckas och inte du. Men det kan säkert ta ett tag att hitta rätt kombination av mediciner och terapi för att du ska bli frisk. Alla människor är ju olika så det kan vara olika vad som fungerar bra på dig och på andra. Men du är långt, långt ifrån ett hopplöst fall.

Det var dock trist att det blev så med sprutan i torsdags, för det är klart att du blir påverkad av det och får ett tillbakasteg. Jag har hört andra barn beskriva hur det känns att bli fasthållen när de har liknande panikattacker, och det låter fruktansvärd jobbigt. Inte alls konstigt att du får problem att lita på folk efteråt, även om du vet varför de måtte göra det. Men kom ihåg att det var inte ditt fel - det var inte som om du gjorde det du gjorde med flit, utan det var för att du är sjuk.

Har de sagt vad du måste göra för att få träffa hundarna eller O igen? Håller tummarna för att du kan få se dom igen snart.

Fast även om det är att jag är sjuk som gör så jag blir sådär dum i huvudet så borde jag ändå kunna ha kontroll på migsjälv tycker jag. För tycker inte det är okej att vara dum mot andra och skylla på att man är sjuk liksom.
Och om O och hundarna så har jag inte frågat exakt men som det har varit nu iallafall så är det väl att jag måste vara lite mer stabil eller hur man säger. Alltså som förut när jag fick börja åka till stallet och så så var det ju för jag sa till om det började bli för jobbigt innan jag tappade kontrollen och gjorde nåt dumt och så. Så är väl sånt. Och kanske behöver gå mot anorexi monstret bättre igen också iallafall innan jag får åka till stallet.

 

[LiviaFilippa]

Det här är säkert en jätte dum fråga men ändå. Men jag har ju varit en gång hos en annan psykolog eller vad han är. Och ska träffa han igen idag. Och då är det några saker som jag skulle vilja säga och några frågor men jag tror inte jag kommer klara att säga det. Så tänkte lite om jag skulle kunna skriva det på en lapp eller nånting och ge men tror ni det skulle vara konstigt? Och ifall jag skulle göra det tror ni det isåfall är bäst att ge den direkt eller mera i slutet? För tänkte liksom om jag ger den direkt så kan man ju kanske prata om det och det vore kanske bra och behövligt liksom. Men om det blir jobbigt så är det jätte lång tid kvar också om jag isåfall ger den i början. Så jag vet inte hur jag ska göra isåfall OM jag skriver nån lapp och om jag vågar liksom. Men ni får jätte gärna ge nåt tips vad ni tycker iallafall

 

[Blyger]

Det här är säkert en jätte dum fråga men ändå. Men jag har ju varit en gång hos en annan psykolog eller vad han är. Och ska träffa han igen idag. Och då är det några saker som jag skulle vilja säga och några frågor men jag tror inte jag kommer klara att säga det. Så tänkte lite om jag skulle kunna skriva det på en lapp eller nånting och ge men tror ni det skulle vara konstigt? Och ifall jag skulle göra det tror ni det isåfall är bäst att ge den direkt eller mera i slutet? För tänkte liksom om jag ger den direkt så kan man ju kanske prata om det och det vore kanske bra och behövligt liksom. Men om det blir jobbigt så är det jätte lång tid kvar också om jag isåfall ger den i början. Så jag vet inte hur jag ska göra isåfall OM jag skriver nån lapp och om jag vågar liksom. Men ni får jätte gärna ge nåt tips vad ni tycker iallafall

Jag tycker det låter bra att skriva en lapp, inte alls konstigt.

 

[Fjordfrälst]

Inget konstigt med lapp! När jag fick gå till BUP efter min händelse låste det sig ibland så jag tecknade med penna vad jag ville försöka få ur mig ❤.

 

[sorbifolia]

Skriv på en lapp, du, och du kan ju även skriva att du kanske inte orkar prata om det hela tiden, iom att det kan vara jobbigt. Det låter som en bra idé att ge den i början tycker jag.

Och angående det att ha kontroll på sig själv så är det nästintill omöjligt när man har panik. Så det behöver du inte ha dåligt samvete över.

 

[Kjerulfia]

Det är väl jättebra med en lapp som du ger direkt. Då är det ju störst chans att ni pratar om det.
Kommer lappen i slutet kanske tiden "hinner ta slut" och då hinner ni inte med att prata om det som du känner att du behöver prata om.

 

[LiviaFilippa]

Det är väl jättebra med en lapp som du ger direkt. Då är det ju störst chans att ni pratar om det.
Kommer lappen i slutet kanske tiden "hinner ta slut" och då hinner ni inte med att prata om det som du känner att du behöver prata om.

Ja alltså på det sättet så är det ju bäst att ge den direkt. Men om jag gör det så kanske det blir skit jobbigt och kanske inte vill eller kan prata om det alls och isåfall är det ju jätte lång tid kvar liksom.

 

[Therese1988]

Du kanske kan lämna lappen direkt, men be honom att vänta lite mer att läsa den? Att om han märker att det blir svårt för dig att prata eller om du säger till/pekar på lappen eller nåt, så är det läge att läsa den?

 

[LiviaFilippa]

Jag orkar inte skriva så mycket nu men har pratat både med psykologen och läkaren idag iallafall. Och vågade iallafall ge lappen till psykologen men vi pratade inte om alla sakerna. Men lite iallafall.
Sen med läkaren så var det väl också ganska många saker men enda jag tänkte skriva nu är att jag frågade om stallet och då sa hon att det inte är aktuellt justnu utan måste liksom visa först att jag kan säga till innan det blir för jobbigt så dom dåliga tankarna tar över. Så det inte blir så jag gör nåt dåligt liksom. Men alltså saken är att jag KAN INTE säga till om det nu. Alltså det går bara inte så då får jag ju aldrig åka till stallet isåfall.

 

[emma-vsm]

Jag orkar inte skriva så mycket nu men har pratat både med psykologen och läkaren idag iallafall. Och vågade iallafall ge lappen till psykologen men vi pratade inte om alla sakerna. Men lite iallafall.
Sen med läkaren så var det väl också ganska många saker men enda jag tänkte skriva nu är att jag frågade om stallet och då sa hon att det inte är aktuellt justnu utan måste liksom visa först att jag kan säga till innan det blir för jobbigt så dom dåliga tankarna tar över. Så det inte blir så jag gör nåt dåligt liksom. Men alltså saken är att jag KAN INTE säga till om det nu. Alltså det går bara inte så då får jag ju aldrig åka till stallet isåfall.

Skulle det funka med nåt sånt system som du hade med din pappa att skicka emojis? När du känner att det börjar bli dåligt och det är svårt att säga något?

Vad bra att du skrev och lämnade lappen till psykologen

 

[tuaphua]

Jag orkar inte skriva så mycket nu men har pratat både med psykologen och läkaren idag iallafall. Och vågade iallafall ge lappen till psykologen men vi pratade inte om alla sakerna. Men lite iallafall.
Sen med läkaren så var det väl också ganska många saker men enda jag tänkte skriva nu är att jag frågade om stallet och då sa hon att det inte är aktuellt justnu utan måste liksom visa först att jag kan säga till innan det blir för jobbigt så dom dåliga tankarna tar över. Så det inte blir så jag gör nåt dåligt liksom. Men alltså saken är att jag KAN INTE säga till om det nu. Alltså det går bara inte så då får jag ju aldrig åka till stallet isåfall.

Vad modigt och bra av dig att lämna lappen!

Om du inte kan säga till med ord, kan ni göra så att du gör någon signal eller sms:ar etc?
Jag tror absolut du kommer få åka till stallet igen!

 

[LiviaFilippa]

Svarar till båda nu men det är bara att jag vet typ inte när det börjar bli för starkt eller hur man ska säga. Utan har ångest och jobbiga tankar typ helatiden och då är det jätte svårt att veta när gränsen är så jag borde säga nåt. Plus att jag typ inte vågar eller vill känna efter heller för är typ rädd att jag ska få massa panik attacker och sånt om jag liksom känner efter förmycket.
Så det är jätte svårt då. Och att OM jag tillexempel skulle få åka till stallet så har jag kanske inte telefonen exakt hela tiden heller så då funkar det inte så bra att tillexempel messa.
Men också så iallafall förut så var ju stallet typ enda stället som jag INTE hade alla jobbiga tankar helatiden men jag vet ju inte om det skulle vara så nu också eller ifall dom tankarna och allt sånt skulle vara i stallet också.

 

[Kjerulfia]

Kan du inte be medryttaren eller mamma skicka småfilmer på bara vardagssaker som O gör när dom är där? Så får du lite mys att kunna titta på när du vill. Eller blir det bara jobbigt för du inte kan vara där själv just då ?

Stor kram på dig

 

[LiviaFilippa]

Kan du inte be medryttaren eller mamma skicka småfilmer på bara vardagssaker som O gör när dom är där? Så får du lite mys att kunna titta på när du vill. Eller blir det bara jobbigt för du inte kan vara där själv just då ?

Stor kram på dig

Jag tror det nästan mest skulle bli jobbigt. Och dethär låter väl jätte elakt och dumt men blir som avundsjuk att dom får vara där och göra alltmöjligt som jag inte får fast han är MIN ponny liksom.

 

[Kjerulfia]

Jag tror det nästan mest skulle bli jobbigt. Och dethär låter väl jätte elakt och dumt men blir som avundsjuk att dom får vara där och göra alltmöjligt som jag inte får fast han är MIN ponny liksom.

Det låter inte ett dugg elakt eller dumt. Jag har full förståelse för dig.

Men du skulle ju kunna testa att göra det själv nästa gång du är där, då är det ju er mysstund tillsammans som du kan gå tillbaka till efteråt.
Eller göra samma sak nästa gång du träffar hundarna.

 

[LiviaFilippa]

Det låter inte ett dugg elakt eller dumt. Jag har full förståelse för dig.

Men du skulle ju kunna testa att göra det själv nästa gång du är där, då är det ju er mysstund tillsammans som du kan gå tillbaka till efteråt.
Eller göra samma sak nästa gång du träffar hundarna.

Ja det skulle jag kanske kunna. Fast känns inte som det kommer bli nån nästa gång alls men OM det blir det så kan jag kanske det.

 

[LiviaFilippa]

Fattar om dethär är en konstig fråga men brukar ändå få bra svar här ofta så tänkte ändå fråga.
Men jag undrar om nån har nåt tips om man kan göra nånting så man typ får tillbaka mottivation för saker. För alltså som det är nu så klarar jag ju INGET och det är ganska mycket för jag inte har nån mottivation ALLS. Och som det med stallet att jag behöver visa att jag försöker så dom kan lita på mig och sånt så är det jätte svårt när jag inte ens tycker det finns nån andledning att jag ska det.
Och samma att jag måste ge det tid liksom så medicinerna kan hjälpa kanske och att jag behöver tid så vissa saker kan smälta eller hur man ska säga. Så okej det kanske är så men inget kommer ju bara gå över ändå så tror ändå jag behöver ha mottivation liksom.
Och det som dom försöker tillexempel om maten att jag ska tänka på att jag behöver det så jag kan komma tillbaka till ridningen och skolan och allting. Och ja OM jag skulle kunna komma tillbaka till det så vet jag att jag behöver äta och så. Men det känns ändå inte som det kommer hända så då blir det liksom ingen mottivation.
Så ja bara om nån har nåt tips vad man kan göra liksom. Som förut så kanske jag hade en tävling som mål och gjorde tränings planering och sånt så blev jag mer mottiverad också men kan ju inte göra sånt nu.

 

[Motacilla]

Jag vet inte riktigt vad som är ett bra tips, för mig funkar det att tänka ut nån liten sak och sen bara göra den fast jag inte har lust. Upprepa tillräckligt många dagar i rad och så brukar motivationen komma efter kanske 2-3 veckor.

Finns det nån liten sak som du kan göra men som just nu känns "jag gör det sen"? Nåt som tar 5-15 minuter att göra. Kan vara precis vad som helst.

 

[LiviaFilippa]

Trigger varning som typ alltid på kvällen. Men vill skriva lite om dethär ändå men så ni vet så är det kanske triggande för några.
Och kommer nog låta ännu mera äcklig och dum i huvudet nu om jag skriver dethär men orkar inte bry mig. Men vill skriva om två saker. Och det första är att jag duschade ikväll och har inte gjort det sen onsdag. Så nu tycker ni säkert att jag är jätte äcklig och ja det är jag väl. Men alltså jag har inte ens klarat det för både att jag har haft extra vak så har inte ens fått duscha ifred. Och har typ inte klarat det då. Och så blir jag så sjukt äcklad när jag duschar och liksom måste se min äckliga kropp så har inte orkat det heller. Men idag efter jag hade fått extra medicin så var jag typ tvungen för jag kände mig skit äcklig som inte duschade också. Men det är sååå jobbigt att duscha och typ se och röra migsjälv och tänka på att den äckliga kroppen är JAG liksom. Och det är ju en sak som man egentligen ska göra varje dag eller iallafall minst varannan. Men jag KAN INTE bli påmind liksom om hur äcklig och ful jag är så ofta så då är jag äcklig som inte duschar istället. Så blir fel vad jag än gör.
Och sen den andra saken så var det en som sa idag att det inte är långt borta att jag måste ha sond igen. Och alltså jag är inte ens lite smal nu så tycker det är jätte över drivet och jag vet inte hur sant det är. Men ändå så OM det är sant så bryr jag mig ändå inte. Utan nästan påett sätt att jag vill det men fattar att det låter skit dumt. Men då är det nåt som iallafall syns liksom så kanske det blir mera huvud problemet eller hur man ska säga så kanske jag skulle slippa iallafall endel av tankarna ibland. Och ja jag vet att det kanske inte alls skulle bli mindre jobbiga tankar men känns ändå som det nästan skulle vara bättre att ha det och iallafall slippa äta. Så slipper jag iallafall en äcklig sak som jag hatar även ifall allt annat skulle vara kvar.
Men somsagt jag vet inte omdet är sant så kanske aldrig blir så ändå. Men ville ändå bara skriva lite om det.