Sv: 11
rnas tråd, del 3
Ja det är jättekul att hålla på! Det är så häftigt att se hur lillen lär sig mängder av farbror nordis, det går inte ens att jämföra hur mycket bättre det är för honom att lära sig av en äldre häst än av mig.
urkella: Lika söt som alltid!
supercassie: Vad duktiga dom är!!!
KL
Idag fick jag mycket lön för mödan! Balder fick komma in själv och stod stilla när jag borstade och pysslade i ordning honom, han var jätteduktig.
Selen åkte på, lite trampar han runt just när man ska lyfta den över ryggen, men det blir bättre. Sen tränsade jag också knallade vi ut. Jag hade redan innan lagt fram stöttingen med skaklar samt den lösa skakeln som jag brukar använda på samma ställe där jag alltid spänner för, och tränade på att kliva i och stå stilla. Först ville han inte flytta rumpan men när han väl förstod gick det lätt! Han fick stå där emellan medan jag gick på båda sidor och fibblade och flaxade med seltungorna, jätteduktig var han!
Sen ledde jag ner honom på banan, stannade och tränade på att stå stilla tills jag gått bak och fixat klart med tömmarna. Han försökte gå iväg en gång men annars stod han still! Sen tömkörde jag ett varv på lägdan utan problem, lite halkigt var det efter några dagars töande men det var mest jag som slirade runt.
När vi gått ett varv gick vi tillbaka upp till skaklarna och gick i dem igen. Han var superduktig och gjort helt rätt direkt! Fibblade med seltungorna och lyfte även skaklarna och smällde med dem i backen på båda sidor utan att han reagerade. Han stod som ett ljus! Den lösa skakeln låg behändigt bredvid och jag plockade upp den och klappade som vanligt med den längs benet och satte fast den i selen. Sen fortsatte vi tömkörningen som om inget hade hänt.
Balder kikade ner på den precis när den började släpa efter och gick lite åt sidan, sen struntade han i den!
Han fick ha den på höger sida i höger varv, och nu när det töat ihop så glider den bättre över snön samtidigt som den låter mer, alltså glider den även mer åt sidorna och tar emot benet oftare när marken lutar. Men lilla stjärnan tog bara lite snabbare steg när den kom åt honom, inga sparkar, inga skutt, inga öron bakåt, ingen stress - bara DUKTIG!!!
Ett varv gick vi, sen traskade vi upp till samma ställe igen och stannade. Han stod som ett ljus medan jag rullade ihop tömmarna, kopplade loss skakeln och fipplade med seltungorna på båda sidor. Sen följde han snällt med och var en ängel i stallet!
Duktiga duktiga lilla pärlan!
Det märks så väl att träningen med farbror Prins har gett resultat! Varje gång vi är ut ska det spännas för på samma ställe. Farbror vet exakt vad det handlar om, kliver självmant i skaklarna och står helt stilla när det ska till. Sen har han lärt lillen att man ska uppföra sig mellan skaklarna, att man ska stå stilla när matte säger det och inte får gå förrän man fått signal, och att man återigen ska stå stilla på samma ställe när prylarna ska plockas av. Vilken guldklimp till farbror jag har!
Det har verkligen funkat! Jag är så stolt och glad!
