Sv: 08rna del 5
Tack, det var snällt sagt.
Nalle och jag hade en jobbig efm igår med blovprov och att bli knuffad, dragen i svansen och grimman åt alla möjliga håll. När jag vände honom snabbt och snävt åt vänster för tredje gången så höll han på att hugga mig, för då tyckte han att det räckte med saker som gjorde ont.
Stackarn har rejält ont i länd-/korsmuskulaturen för all parering han måste göra och det han tar i extra för att få med sig bakbenen. Han är även lite sned i ansiktet, (jag hade aldrig märkt det om inte vetr hade sagt något) vilket brukar vara pga att en ansiktsnerv är skadad, men han har full känsel, så det kan vara en normal avvikelse, men...
En god vän i USA reagerade på det och nämnde EDM, som skiljs från slinger just på de här symtomen. Det är en infektion i hjärnstammen, men den har inte diagnosticerats utanför USA, så knappast troligt. (Puh!)
Vi kunde åtminstone helt avfärda skelettskada på sacroiliaclederna - det var väl dagens (enda) goda nyhet.
Någon form av slinger var igår väldigt troligt.
Fick resultatet från några av provsvaren nu på morgonen och muskelvärdena är OK, men vitan 10,9, och det normala värdet för en vuxen häst ligger mellan 6-8. Så det är en infektion i kroppen och vi skickar därför prov för erlichia/borrelia samt abortvirus, och håller tummar för att det är en infektion så att lite antibiotika och vila gör susen.
Nalle går i mindre hage nu med en snäll häst som sällskap och har ordinerats extra Tokosel och B-vitamin, samt LED-behandling och massage. Han tyckte att vi kunde avvakta med ET tills vi vet lite mer.
Så nu avvaktar vi och ser vad som händer. Får de andra provsvaren på lördag. Blir han inte bättre, eller t.o.m sämre, så är det röntgen som gäller, vilket jag innerligt hoppas att vi slipper gå igenom.
Vi har ju varit förskonade från alla möjliga unghästproblem hittills, så det är väl nu det kommer i samlad trupp.
Det här blir lite långt, men jag måste berätta något annat som nästan fick mig i tårar igår, fast av annan anledning.
När jag skulle hämta in Nalle till vetr. så stod alla i skogsdungen längst bort i hagen och hade inte lust att komma ut i sol och insekter förrän jag var nästan framme. Då kom Nalle och larvade efter mig, men jag vågade inte sätta på grimman för jag visste att de andra skulle komma efter i full fart om en stund.
Det gjorde de också, och drog förstås med sig Nalle. Stackarn, hoppade kråka över ängen, så besvärligt hade han - och kvar stod jag och ropade efter honom att sakta ner och komma tillbaka.
Och tänk - det gjorde han också!
Bröt av och cirklade tillbaka till mig och följde sedan med bort i skritt. När vi kom i höjd med de andra hästarna, så gömde han sig bakom mig. Älskade lille snutt!