Sv: 07
rnas tråd del 11!
Du minns helt rätt gällande tokspelen, dessa fick vi dock rätsida på i november någon gång när jag fick köpt ny sadel. Känslig herre som vet vad han vill. I mitten av augusti hittade vi orsaken (sadeln) la på min tränares sadel och det var som att vända på en hand. Dock det lilla problemet denna var specialsydd och extrauppbyggd bak efter hennes häst så det finns inga likadana exemplar och att sy upp en likadan var jag inte sugen på. Vi red i hennes sadel och provade nya hela tiden alla med samma utfall inga var bra sadel nr 20 accepterade killen så det var bara att köpa. Men säg den lycka som blir långvarig veckan innan jul blir han sparkad i hagen påvänster framknä vilketleder till två veckors konvalecens.
I början av januari sätter vi igång igen den 11jan sent på kvällen sitter vi i ridhuset och joggar igång när jag vänder varv snubblar han till och är på väg att gå omkull. Jag känner hur han nickar efteråt och tänker att han måste ha vrickat sig som tur var var där folk i ridhuset som kan titta. Jag hoppar av och ska springa med honom och mer eller mindre får honom över mig. Han vinglar fram som en riktig fyllehund och släpar hela bakdelen bakom sig. Ringer direkt till veterinären i stallet förkonsultation via telefon vi tempar, kollar slemhinnor, känner igenom inget konstigt alls. Två man, en på varje sida får stötta honom tillbaka upp till stallet.
Halv tolv på natten är jag tillbaka i stallet samma läge gällande temp, slemhinnor etc och all mat är uppäten men nu får vi inte ens ut honom ur boxen då han inte kan hålla balansen. Torsdag morgon (dagen efter) får vi tid att åka i Helsingborg vid detta laget har även min tränare och hennes man (hovslagare) hunnit titta på honom. Veterinären som dessutom var höggravid har läst medicinböcket halva natten för att orientera sig. Alla har samma teori wobbler/slinger vilket även var Helsingborgs första tanke.
Vi får in honom i transporten och tar oss ner och nu börjar en orolig tid utan några som helst odds för vad som kan bli bra eller inte. Diagnoserna varierar gång till gång kotkompression i halskotorna, fraktur på nackkotorna etc. 3månaders boxvila inleds. Succesivt blir han bättre, näst sista gången får vi möjligheten att välja att göra en kontraströtgen med efterföljande steloperation av utsatta kotor om detta visar sig ens vara möjligt. Hem och fundera detta ska göras snarast isåfall då det måste göras inomtre mnader från första symptom för att kotorna ska vara så hela och opåverkade som möjligt men chansen att försäkringsbolaget skulle ta det var mycket liten. Vi valde att avstå av ett flertal orsaker. I slutet av Mars var han i princip symptomfri men veterinärerna vågar inte ställa någon diagnos och de vågar inte friskförklara honom.
I mitten av april sätter vi igång igen 3veckors skritt (med sedalin som livförsäkring) därefter sex veckors igångsättning efter det har han gått fullt. Men vi tar inget för givet och vilodagarna är väldigt få men vi försöker skritta ut några extra dagar i veckan. Han mår bäst när han får gå, stelnar lätt till lite och blir "stapplig" i bakkärran om han får vila några dagar. Veterinärens sista utlåtande var sätt igång honom det är ett test, håller han så håller han, annars finns det inget att göra.
Idag närmar vi oss tävlingsform igen äntligen, men vägen har varit krokig och är det fortfarande men vi börjar se ljusare på framtiden. Numer vågar jag planera en vecka i taget och är inte fullt så hypokondrisk som jag var för några månader sedan. Numer accepterar jag ett sämre ridpass utan att tro att hästen ska ramla ihop och dö.
Vi uppskattar den tid vi har, tar dagen som den kommer och njuter av de dagar som vi har riktigt bra ridpass.
. Önskar er all lycka att han ska hålla och jag hoppas att du fortsätter uppdatera här!
