Sv: 07-ornas 14:ende tråd
*kl
Har i veckan haft hand om en annans häst + min egen. Så nu har jag känt på det ljuva livet som tvåhästsägare
Ridmässigt har det varit roligt, då min häst och den andra är helt olika varandra. Det är oerhört bra att sitta upp på en annan häst ibland och försöka få till nåt bra. Nu känner jag ju denna rätt väl, men det blir ganska sporadiskt att jag rider den så det handlar alltid om att hitta knapparna, lite att uppfinna hjulet på nytt varje gång. Nu har jag haft flera dagar i rad så det har känts mer som att man gör nån nytta.
Slutsats: Min häst är fantastisk
Det måste jag säga att den stora fördelen med att ha en unghäst måste vara att den inte har speciellt många invanda felbeteenden eller vad man ska kalla det. Min dam har förvisso humör till tusen och är inte speciellt rolig alla gånger, men det rent tekniska är det då inga fel på. Och felen som är, får jag skylla mig själv för
Det har varit en långt större utmaning att rida denna andra häst, som är drygt 15 år och inte speciellt välriden. Den är utbildad MSV men det var många år sedan... Fokuset i passen nu har varit att den ska gå i form öht, och inte sätta huvudet rakt upp och dra iväg. Så har vi fått jobba på hela passet, flera dagar i rad
Förvisso har det hänt saker, den känns mjukare i sidorna varje dag osv men ändå såååå långt ifrån min egen häst och känslan man får på henne. Trots att hon har långt lägre utbildning än den andra hästen. Där handlar det liksom om finlir - behålla formen i övergångarna och att styrketräna med halvhalter i galopp och att få igång bakbenen bättre. På denna häst är sånt bara att glömma, man får vara glad om den går i form ett helt varv på volten...
När man rider ut får man vara på sin vakt hela tiden då den är rädd för allt möjligt och dessutom har det charmiga beteendet att kasta sig om och dra iväg i full galopp. Oavsett gångart dessutom. Och ja, galoppera ute är inte speciellt lättsamt, den drar för kung och fosterland och den är omöjlig att rida trött. blir mer och mer uppe i varv ju mer man rider. Tacka vet jag min häst som åtminstone beter sig när hon är avrastad...
Så ja, efter sista passet på lånehästen denna vecka, satt jag upp på min egen för en runda längs vägarna närheten. Och jag var lycklig hela vägen för hennes ridbarhet, även fast hon såg spöken i diket och inte ville fatta bra galopper åt vänster. Hon går iaf i en naturlig och trevlig form "av sig självt" och hon drar inte iväg i fullt sken så fort man ändrar gångart från skritt. Skönt att man kan ha lägre krav ibland
