Sv: 04
rnas tråd edition 7
Jag är oerhört tacksam att vi slipper sadeltvång (och fruktansvärt tråkigt att ni dras med det), det är verkligen inte kul
Sixt har en fruktansvärt fel grundhantering, hon hade det inte lätt som liten.
För ett år sedan var hon rent ut sagt
farlig att hantera.
Och hon har ett väldigt tråkigt rykte från skolan hon är uppfödd på, i princip ingen som träffade henne där skulle ta i henne med tång.
Första månaderna med henne (hon är min första häst) var inte några lyckliga, sväva-på-moln månader.
Det var mest "undrar om jag blir sparkad idag, och var?".
Numera gnäggar hon till mig, möter mig och följer mig som en svans.
Och de senaste månaderna har även andra kunnat hantera henne problemfritt.
Hon fixar däremot inte mycket folk, då kopplar hon bort omgivningen.
Till en början räckte det med att det var ett till ekipage i ridhuset så frös hon fast.
Det blev en massa träning på att hon bara skulle kunna skritta med mig bredvid när andra red (eller att äta morötter
).
I våras fixade vi ett helt tömkörningspass med fokus på mig, när det var 3 ekipage till i ridhuset.
I höst blir det spännande och se om hon fixar det, eller om vi får börja om på noll igen.
Jag började skritta regelbundet på henne i september, alltid utomhus eftersom hon inte var van vid ridhus då.
På julafton tog vi första traven i ridhuset (vi hade travat korta sträckor ett par gånger ute innan dess).
I mars slutade hon att kicka åt skänkeln.
Hennes skadehistorik är inte rolig, och den är lång.
Värst är ju muskelrupturen, när en muskel i hasen (v.b) gick av.
Hon har en rörelsestörning som syns tydligt när hon är otränad.
När hon var i bäst form i vintras så syntes den inte alls.
I våras så gjorde hon ju sig illa i hagen, 6 stygn och 14 dagar på box.
Sen några veckor i en liten hage innan betessläpp.
Sen dess har det blivit lite tömkörning, longering, löshoppning och två skritturer (á 10 min).
Jag klarar knappt av att longera henne, när hon börjar lugna ner sig så har jag ingen känsel i armarna.
Hon har stuckit med mig när jag tömkört (lajbans! tyckte Sixt)
och när jag skrittat har hon bockat riktiga monsterbockar när hon inte får som hon vill.
Jag har alltid sett henne som en lättfödd häst eftersom hon var så fruktansvärt fet när jag köpte henne.
Hon gick ner massor (och satte muskler i mängder) i höstas/vintras, men var hela tiden tjock.
Nu i sommar blev det strul med hagarna, och min häst tappade så mycket vikt på så kort tid att man kunde lätt missta henne för ett 20 årigt avelssto.
Hon går nu på bra bete, och går hela tiden upp i vikt (mycket stödutfodring fortfarande).
På måndag kommer hovslagaren, sen ska vi börja backträna tills det är dags att prova ut en ny sadel
