ytterkläder inomhus

[karamelldrottningen]

Lite larvig fråga kanske. Men jag - som gammal tant - är lite störd av detta.

Äldre kvinnor från en viss språkgrupp tar oftast aldrig av sig ytterkläderna inomhus. Det irriterar mig och jag inbillar mig att det är en markör i social samvaro. Men funderar på om jag är udda i detta...

Det är alltså frågan om kvinnor i >40 år som i övrigt är västerländskt klädda. Men de har - sommar som vinter - sina jackor/kappor på sig.

I min gammaldags värld är ytterplagget en symbol för att man inte tänkt stanna, att man är på väg.
Ska man stanna, dröja kvar på mat eller kaffe - eller som i mitt fall - gå en hel skoldag, då tar man av sig ytterplagget. Man sitter inte med vinterjackan på.

Jag är helt övertygad om att det inte är någon tanke bakom detta. De gör helt enkelt som de är vara.

Är detta en generationsfråga? Reagerar andra, (även yngre?) på samma sätt som jag?
Jag tänker på deras framtida yrkesliv. Det är inte lätt att bli "svensk".


En annan sak som jag noterat är att just kvinnor från samma kulturområde väldigt gärna klagar över krämpor. De berätta och klagar över att de har ont, över alla krämpor som de kan tänkas ha. Vi svenska är ju lite mer återhållsamma. Att gå runt och ständigt påkalla uppmärksamhet för sin onda handled, sin brännblåsa på fingret eller sin stela nacke - det är inte riktigt "svenskt". Vi svenskar biter ihop

Som sagt - det här med integration är inte enkelt

De kanske är frusna av sig? Sverige är ju ganska kallt stora delar av året. Klä sig efter väder -lättare sagt än gjort!

 

[Inte_Ung]

Vilken rolig tråd.
Jag skall läsa hela efter att ha postat mina egna vanor.
Bra att inte vara påverkad då.

Jag har nästan alltid jacka på mig inne i offentliga rum och större sammanhang.
Och då så är detta en varseljacka.
Jag har den som handväska och vill ha sakerna i fickorna nära till hands.
Samt att jag använder den som kudde bakom ryggen för att sitta bra.

Att klaga över krämpor är inte bra.
Ingen potentiell arbetsgivare vill höra något sådant.
Gnäll av den sorten verkar dock totalt sakna nationalitet.

 

[Inte_Ung]

Integration är ju för övrigt en ömsesidig process, inte en en ensidig lektion i hur man gör i Sverige.

Ja och det är det många som glömmer bort.
De stövlar på som att det var anpassning till miljön som det handlade om.
Men det är ju något annat.

F.ö. så hade jag en etniskt svensk kollega en gång som uttryckte sig som:
"Jag vill inte bli integrerad, jag vill få vara som jag är.
Så varför kan vi inte alla bara acceptera varandra som vi är?"

Och det är ju också ett sätt.

 

[Rialavargen]

Min mamma är ofta väldigt stressad när hon hälsar på spontant. Jag vet att min syster avskyr när hon kommer hem till henne och svassar runt i ytterjackan, men samtidigt stannar i en halvtimme. Min syster upplever det som oartigt och hon får hela tiden känslan av att mamma är på väg iväg, och inte där för att stanna.
Efter att min syster har tagit upp detta, så har jag tänkt på detta också. Numera är jag noga med att ta av jackan när jag hälsar på hos henne, och även i andra avseenden ser jag till att ta av mig jackan.

Jobbar som säljare och vissa av ställena jag åker till är buskalla. Då behåller jag jackan på, men jag gillar det inte. Känns lite som om man är på språng.

Angående om man har ont någonstans, tror jag mer att det är en fråga om generation. Jag märker hos mina päron att sjukdomar och krämpor får större och större plats i deras liv. Min far är 72 och mamsen är 67 och de arbetar fortfarande. Så de har båda ett rikt liv på innehåll, mentalt. Det jag menar är att de har annat att bry sig om än bara sina krämpor...
Men deras kroppar har också arbetat länge så de krämpor som de har blir ganska påfrestande för dem. Fast, det kryper i kroppen när jag måste lyssna på deras beklagande... Nu ut till stallet...

 

[Inte_Ung]

Jag skulle ha blivit extremt förnärmad om någon skulle ha kommit fram till mig och påpekat att jag betett mig "fel" i ett förhållandevis oviktigt informellt sammanhang, och dessutom gett mig vänliga tips för hur jag - som inte var från det landet - skulle kunna "lära" mig smälta in bättre.

Jag har under hela mitt liv fått mer eller mindre vänliga tips på hur jag skall göra för att smälta in.
Visserligen så är det irriterande.
Men.
Det är ännu mer irriterande när dessa människor blir påstridiga när jag förklarar att jag faktiskt struntar i om jag smälter in eller ej.
Jag har viktigare saker att lägga min energi på än att låta bli att vara ett irritationsmoment för andras ögon.

 

[tanten]

Flera verkar tro att det handlar om uppfostran av mina elever? Långt ifrån. Jag måste vara världens otydligaste
Det verkar fånigt att gå till storms motlikriktning i den här frågan.
Det finns ingen som tvingar någon till någonting. Allra minst jag.

Vad jag är ute efter är att informera om sociala koder i landet och att göra dem medvetna om dem. Jag störs lite av de där ytterkläderna i klassrummet men förväntar inte att de ska ta av dem.

Vad jag däremot vill är att de ska vara medvetna om vad den där jackan kan signalera. Därefter ska valet vara deras.

 

[Inte_Ung]

Det där har jag problem med. Att man förväntas ta av sig skorna överallt.

I ett lerigt och snöigt land så blir det ju ofantligt kladdigt inne om vi inte tar av oss (ytter-)skorna.
Men när jag var liten så var det i min värld (jättesvensk värld) kutym att man hade inneskor på sig inne.
Strumplästen var inte ett alternativ när man var på besök.

Jag älskar att gå i strumplästen så jag har helst strumpor och sandaler.
För jag är så totalt oborstad.

 

[smedsussie]

Jag har arbetat inom hemtjänsten. Där märktes direkt att brukaren blev stressad om man inte tog av sig jackan, även om man bara var inne för ett kort besök, som att ge medicin t.ex. Och det inte bara hos de som tillhör den äldre generationen.

 

[Lupino]

Jag är lärd som dig, att man tar av sig ytterkläderna inomhus, att det är "ofint" att ha dem på inne och att om man behåller dem på signalerar det att man strax kommer att gå (igen). Dvs om man bara ska låna en kopp socker av grannen (ja när det nu någonsin händer nuförtiden *s*) och står i farstun, så har man ytterklädderna på, just för att visa att man strax tänker gå/inte ska stanna/inte försöker bjuda in sig själv.

Ibland är det få förbannat kallt på univ att jag blir tvungen ha jackan på mig på föreläsningarna för att inte hacka tänder. Men jag "skäms" när jag har det, just för man inte ska det inomhus.

Det där skriver jag under på till 100 %.

Jag hämtar t.ex barn hos kompisar ibland och är då väldigt noggrann att ha jackan på så att det syns att jag inte ska stanna, att jag liksom är på språng.

Jag tycker absolut att nyanlända har rätt att få veta hur saker kan uppfattas i ett land så kan de göra ett val själva.

Ta en sån sak som skorna om det är lättare att sätta sig in i och som har större betydelse än symboliken i att inte ta av sig ytterkläder: jag tror det är få svenskar som inte skulle bli mycket irriterade om gästerna klampade in med ytterskor. Personligen, konflikträdd som jag är (och många med mig), skulle jag inte fortsätta umgås (inte hemma hos mig i alla fall) med en sån person.

Just i skoexemplet är ju lösningen synnerligen enkel på så sätt att inneskor kan användas så är problemet ur världen.

Ytterklädsproblematiken är ju inte alls av samma betydelse såklart men det avhjälpes lätt av en fleecetröja/kofta om det handlar om frusenhet. Sen kan man göra ett aktivt val att strunta i detta. Jag är lite gammaldags och tycker egentligen inte att mössa/keps hör hemma inomhus men är medveten om att samhället utvecklas och att min syn inte gäller för många yngre. Kanske blir det samma med ytterkläder?

 

[tott]

Vi svenska är ju lite mer återhållsamma. Att gå runt och ständigt påkalla uppmärksamhet för sin onda handled, sin brännblåsa på fingret eller sin stela nacke - det är inte riktigt "svenskt". Vi svenskar biter ihop

Jag har en hel del vänner (helsvenska, om det nu ska spela någon roll) som älskar att oja sig över än den ena krämpan, än den andra. Alltid är det något fel på dem. ...men jag väljer att inte kommentera med mera än typ "äschdå"

 

[Chrissan]

Jag kan reta upp mig något otroligt på sådana här formuleringar.
Det finns inget "vi" i Sverige alla gör lika. Det går att säga att många i Sverige skulle uppfatta si och så som en indikation på att en inte vill stanna, eller att många inte vill att skor används inomhus för det blir smutsigt.

Men just att slänga ur sig att här i Sverige gör "vi" si och så sätter - i mina ögon - ett totalt stopp för integration. Det enda det indikerar är: var inte annorlunda för det tycker folk inte om. Du är redan annorlunda, så vad du än gör, försök att inte reta upp någon.

Blä.[/

Tummen på spiken

 

[Chrissan]

Jag blir mest förvånad över att man orjkar gå omkring och irritera sig på andra människor.
Hur låg toleransnivå kan man ha.

Jag kommer ursprungligen från norrland och där råder jantelagen över allt annat, man klagar inte. Vi, norrlänningarna har tagit det till en helt annan nivå där man ser ner på människor som pratar om diverse krämpor. Vi gör en stor sak av att vi INTE klagar. Det var sån lättnad när jag lämnade norrland och fick lov att gnälla lite :-)

FRåga varför dina elever har ytterkläderna på.
Själv fryser jag lätt och vill gäran ha jackan på men tar av den för att ingen tant ska tycka att jag är ohyffsad.
Kanske dina elever inte känner sig välkomna, känner sig obekväma i situationen och vill "gömma" sig i kläderna.

 

[tanten]

Jag har en hel del vänner (helsvenska, om det nu ska spela någon roll) som älskar att oja sig över än den ena krämpan, än den andra. Alltid är det något fel på dem. ...men jag väljer att inte kommentera med mera än typ "äschdå"

Detta med krämporna känner jag igen.

MEN, skillnaden är att vi väl ojar oss till våra bekanta? Presenteras vi för en okänd person så är inte det första vi säger att vi har väldigt ont i en axel idag Sådant spars till sådana vi är mer bekanta med.
Jag skulle inte gå in på banken och prata lån och börja med att beklaga mig över min tennisarmbåge.
Personligen så skäms jag lite över krämpor. Berättar om dem ifall det har någon relevans i sammanhanget. Tex om vi ska bära tunga saker så kan jag berätta att jag inte klarar det och kort nämna orsaken så folk inte ska tro att jag är lat.

 

[tanten]

Jag blir mest förvånad över att man orkar gå omkring och irritera sig på andra människor.
Hur låg toleransnivå kan man ha.
.

Vem här i tråden irriterar sig seriöst?
För egen del tycker jag nog att jag har förklarat frågan ganska utförligt, men antagligen är jag väldigt dålig på att uttrycka mig ifall du bara anser att jag ska sluta "orka irritera mig".

Det går i cirklar nu. Orkar inte förklara syftet med tråden en gång till.

 

[mandalaki]

Syftet var ju enligt starten att du ville veta varför de här kvinnorna har ytterkläder på sig inomhus. Och en sak är säker: när du frågat så måste du komma tillbaka hit och berätta. För nu är jag också nyfiken.

 

[Amha]

Hemma hos mig är ytterkläder och skor inomhus Jag retar ihjäl mig på det trots mina 24 år. Dock upplever jag ofta att det är kyligt i lektionssalar.

Det är väl en jättebra idé att under en lektion diskutera saker som sociala koder tycker jag.

 

[mino]

Jag associerar det här med krämporna framför allt till människor som är äldre (60+) och kommer från mindre städer. I samma anda (?) brukar den generationen vara extremt ovilliga att gå till läkaren eller visa tecken på att de har någon skada. Allt från hörapparat till stödförband är lite pinsamt och ska helst tas av eller gömmas undan när man ska "bort". Men jag har aldrig tänkt på att nån yngre person skulle tycka att det finns en laddning i att prata sjukdom/skador och att man inte skulle kunna prata om det hur som helst. Det bara görs. Så jag tror att det du upplever som svenskt i det fallet är nog snarare en rest av en gammaldags kulturyttring som inte är generell för svenskar i stort.

En norm som jag däremot tror är ganska generell över generationer är att man som svensk anpassar sig till det utrymme man är tilldelad, rättvisa är viktigt för oss. Jag var på flygresa i går och satt bredvid en man som bredde ut sig över armstöd och spretade med sina ben och jäklar vad det irriterade mig. Han var väldigt hövlig i övrigt men för mig så signalerade det total nonchalans att han tog sig friheten att använda delar av "mitt" utrymme.

 

[mandalaki]

Jag associerar det här med krämporna framför allt till människor som är äldre (60+) och kommer från mindre städer. I samma anda (?) brukar den generationen vara extremt ovilliga att gå till läkaren eller visa tecken på att de har någon skada. Allt från hörapparat till stödförband är lite pinsamt och ska helst tas av eller gömmas undan när man ska "bort". Men jag har aldrig tänkt på att nån yngre person skulle tycka att det finns en laddning i att prata sjukdom/skador och att man inte skulle kunna prata om det hur som helst. Det bara görs. Så jag tror att det du upplever som svenskt i det fallet är nog snarare en rest av en gammaldags kulturyttring som inte är generell för svenskar i stort.

Jag håller verkligen med om det där. Det är bara så lätt att automatiskt hoppa till förklaringsmodellen "icke-svensk" så fort någon utrikes född gör något man inte tycker sig känna igen. Det är liksom rakaste vägen för tanken. Vi är nog många som spontant gör sådär. Men sedan kan man ju tänka ett varv till.

 

[avslutat medlemskap]

Just det där med jacka inomhus är något jag INTE har, den åker av oavsett om jag ska vara kvar en längre stund eller bara ska ta en snabbfika på stående fot och det går helt automatiskt. Förra året när jag "praktiserade" hos en kompis i hans mjölkbesättning skrattade dom åt mig när jackan åkte av när jag kom in i ladugården men jag kommenterade det bara med "tja det spelar ju ingen roll om kossorna går på två eller fyra ben, jackan har man iallafall inte på sig inomhus".
Skorna däremot fick vara kvar, jag ville inte riskera att få en kossa på foten utan stålhätta (bättre då att få en kossa i knät, det är muuuusigt.)

 

[smedsussie]

Ytterjacka. Hörs ju nästan var den ska användas. Men, är det som yttersta plagg eller utomhus?

För mej, som tillhör någon slags mellangeneration, så åker den av inomhus. Likaså skorna, men det hör kanske ihop med att vi har många bönder i släkten. Där kan man ju inte klampa in i finsalongen med lagårdsstövlarna...

Om man fryser inomhus, så finns ju koftor och fleecejackor.