Detta med krämporna känner jag igen.
MEN, skillnaden är att vi väl ojar oss till våra bekanta? Presenteras vi för en okänd person så är inte det första vi säger att vi har väldigt ont i en axel idag Sådant spars till sådana vi är mer bekanta med.
Jag skulle inte gå in på banken och prata lån och börja med att beklaga mig över min tennisarmbåge.
Personligen så skäms jag lite över krämpor. Berättar om dem ifall det har någon relevans i sammanhanget. Tex om vi ska bära tunga saker så kan jag berätta att jag inte klarar det och kort nämna orsaken så folk inte ska tro att jag är lat.
Jag har jobbat med servicejobb såsom butik, café, telefonväxel och där kan jag lova att man ibland får höra folks livssituation och sjukdomar etc. Så vissa svenskar gillar absolut att beklaga sig.