Warwick Schiller

[Lager]

Sitter och tittar på hästar på tuben. Så blir det när halvblodet är avlivad och jag bara smårider lite nu och då på lånehästar eller om jag kostar på mig en lektion. Hästvideos istället för the real deal.

Warwick är en av mina nya favorit-Kobojsare. Så stillsam och trevlig hantering hela tiden, inget jaga-runt/tvångsbacka och skit. Lugnt, ask yes-questions. Mer sånt här!

 

[Oknytt]

Han är fantastisk Prenumererar på hans sida där han lägger upp långa videos med problemhästar samt hur han tänker kring utbildning och hästhantering. Kan verkligen rekommendera!

 

[mily]

Jag tycker också väldigt mycket om honom, så trevligt tänk och helt odramatiskt. Har fåt väldigt bra användning av hans tips

 

[Lillgrådis]

Har nu också av en slump lyckats ramla in på hans youtubevideos och fått omedelbar mersmak. Känns som att jag kan fånga upp mycket bra därifrån både för hanteringen av unghästarna och i en del situationer med den inte fullt så unga hästen.

 

[the_connemara]

Han har en podd på Spotify också

 

[Lillgrådis]

Ja, underbart! Nu har jag hittat en ny guldgruva att lyssna på under kvällspromenaderna.

 

[muslidag]

Jaaa... har också hans prenumeration. Upplever att jag blivit bättre på att se mycket små stressignaler.

Jag provade med en av hästarna jag rider ibland. En väldigt söt liten häst, men upplevde honom ganska så avstängd. Gjorde vad han ska men gör inget väsen av sig. Efter två ridpass så kom han ur sitt skal och började "prata". Han sa fnnnnnnnr (ni vet när hästen fnorkar) åt allt han tyckte var läskigt. Fast fnnnnr var tystare än ett regelrätt FNORK. Och om han tyckte många saker var läskiga... Så jag satt på en häst som sa fnnnnr åt den stora stenen och fnnnnr åt sopsäcken, fnnnnr åt busken typ var 5 minut. Men han traskade glatt vidare..

Vi hade regelrätta samtal under ridpasset , han fnnnnnr och jag: jag ser det också, men det är ingen fara.

Men efter groomen ridigt honom några gånger i sträck så försvann det och han kröp in i sitt skal igen. Hade varit intressant att se hur det hade utvecklat sig över tid.

 

[Lillgrådis]

Alltså bara den kommentaren "horses will tend to think that under saddle it's only about what WE want, and not about what they want". Så tänkvärt och så fin video.

 

[Bison]

Alltså bara den kommentaren "horses will tend to think that under saddle it's only about what WE want, and not about what they want". Så tänkvärt och så fin video.

Jag blev jätteglad över den videon.
Min häst får äta massa gräs när vi rider ut och det är precis som han beskriver det i videon, det blir aldrig något dragande eller bråk om det. Han får äta när det passar bra och låter bli när det inte passar så bra, helt odramatiskt.

 

[the_connemara]

Jaaa... har också hans prenumeration. Upplever att jag blivit bättre på att se mycket små stressignaler.

Jag provade med en av hästarna jag rider ibland. En väldigt söt liten häst, men upplevde honom ganska så avstängd. Gjorde vad han ska men gör inget väsen av sig. Efter två ridpass så kom han ur sitt skal och började "prata". Han sa fnnnnnnnr (ni vet när hästen fnorkar) åt allt han tyckte var läskigt. Fast fnnnnr var tystare än ett regelrätt FNORK. Och om han tyckte många saker var läskiga... Så jag satt på en häst som sa fnnnnr åt den stora stenen och fnnnnr åt sopsäcken, fnnnnr åt busken typ var 5 minut. Men han traskade glatt vidare..

Vi hade regelrätta samtal under ridpasset , han fnnnnnr och jag: jag ser det också, men det är ingen fara.

Men efter groomen ridigt honom några gånger i sträck så försvann det och han kröp in i sitt skal igen. Hade varit intressant att se hur det hade utvecklat sig över tid.

Jag gillar verkligen beskrivningen i början av podden med hästen som sov sig igenom en hel clinic efter att blivit lyssnad på när den visade så lite spänning och sedan återkom aldrig problemen mer. Hästarna pratar ju så mycket till oss men vissa blir ju tysta när vi aldrig hör. Min är en sådan men där det aldrig ens går till explosioner. Det är jättesvårt för mig att förmedla och få hjälp med av "vanliga" tränare som mest ser en tråkig, lat häst. Och det är så otroligt svårt att för mig som egentligen passar bättre med extroverta hästar hitta det lugnet att min häst faktiskt vågar prata till mig. Speciellt efter att inte blivit hör i över 10 år pga min okunskap och brist på att hitta rätt hjälp att lära mig förstå.

 

[muslidag]

En annan intressant sak som jag kom på hände var att hästen slutade klicka med bettet och blev alldeles tyst. Det är som att lillhästen stängde av, men att stressen behövde komma ut på ett annat sätt. Det här är alltså ingen reaktiv häst, utan en som verkar lugn, och slår knut på sig själv att bli till lags.

Det är klart första steget med en häst som är orolig i munnen är en riktigt bra hästtandläkare, och tyvärr är även veterinärer som specialiserat sig på tänder ingen garanti att det blir ett bra jobb. Det andra steget är så klart att hitta ett bett som hästen gillar. Men om problemet kvarstår så kan det mycket väl vara stress.

Man kan mäta vad som stressar honom via klickande med bettet. Spänna sadelgjorden är en stor stressfaktor, om han inte förstår vad man menar och stå stilla uppsuttet likaså. Det sista hänger nog lite med att han är ensam från flocken, även om han aldrig är istadig när han lämnar de anrda hästarna.

Jag kan även känna mig: åh nej nu har jag stressat upp honom, men försöker tänka som Warwick, iaktta men ta det inte personligt. I slutändan är det inte min häst, jag hade nog gjort saker annorlunda, jag kan bara göra mitt bästa när jag är där och lära mig så mycket som möjligt.

 

[Lillgrådis]

Haha, mycket inspirerad tänkte jag öva lite vid hand på ridbanan idag. Åringarna går jag ju bara med ett par varv vardera utan att begära mer än att de klarar att vara från de andra hästarna en liten stund och att de är trygga i och har fokus på bara mitt sällskap, idag var de båda så avslappnade att de stannade och betade lite. Jätteduktiga!

14-åringen, not so much. Han far mest runt helt hyperaktiv och ser ut som att han tycker att jag har tappat det fullständigt som går omkring med honom i grimma på ett helt meningslöst sätt i stället för att rida. Fokus är väl på mig max 5 % av tiden och resten huvudet upp i vädret "var är bäbisarna?" "titta där är grannens hästar i hagen, vad gör de?" "gnägg gnägg, hallo bäbisarna! jag är här ute och människan är helt obegriplig" "åh nej inte stå stilla IGEN, jag har myror i brallan och det är flugor och allt möjligt som stör mig jättejättemycket" "är vi klara snart? kan vi gå in igen nu?". Viss utvecklingspotential, skulle Warwick tycka.

Jag vet ju att det är en häst som går upp i varv ganska lätt och att han lätt får stresspåslag av separationsångest, men jag är liksom så van vid det att jag bara ridit igenom det i stället för att försöka komma ifrån själva uppvarvningen. Ska bli mycket intressant att se om vi kan göra några framsteg med detta.