Vuxenchock!

pollex

Trådstartare
Trots att jag nog på många plan kände mig rätt vuxen och stadgad redan vid första barnets tillkomst har jag drabbats av en och annan vuxenchock sedan dess.

Utan att ha utarbetat den perfekta definitionen ska jag försöka ge er en känsla av vad jag menar genom att beskriva några jag kommer ihåg:

Föräldramöte - det kändes helt osannolikt att sitta där och presentera sig som "mamma till X"
Flerbarnstillägg - det där med barnbidrag vuxenchockade mig aldrig riktigt men när barn nummer två kom och vi dessutom skulle få flerbarnstillägg...
Första tappade tanden - inte nog med att jag hade ett barn, jag hade ett barn som var stort nog att börja tappa mjölktänderna..!
Börja prenumerera på KP - som ovan, fast ytterligare ett snäpp större barn :eek:

Säg att jag inte är ensam om fenomenet! (Snälla! ;)) Och berätta om vad som vuxenchockat dig! :)
 
Att prata om ”mina barn” och att jag ställt dem i kö till skola från åk 6. De är bara 3 år resp. 2 månader så jag har inte kommit så långt i min ”föräldrakarrriär” ännu ;)
 
När sonen som yngre spillde ut mjölk, ramlade och slog sig så att det började blöda eller började bråka med en kompis och jag förtvivlat såg mig omkring för att se om det fanns någon vuxen i närheten som kunde lösa situationen. Ja, tills jag kom på att det var jag som var den vuxna. Eller när andra barn kallar mig "Kalles" mamma och jag undrar vem som avses. Sonen kallar nämligen både mig och sin pappa vid förnamn och har alltid gjort det, så det blir lite extra förvirrat för mig.
 
Varje gång jag tröstar mitt äldsta barn (snart tre år) eller lyckas släcka en konflikt genom att resonera med honom på ett föräldralistigt sätt.
Då ba: WOW, jag har gjort som en riktig förälder skulle ha gjort! :rofl:

Eller typ att folk födda på 00-talet kan cykla, knyta sina skor och snart är myndiga. Lika chockad varje gång.
 
Att prata om ”mina barn” och att jag ställt dem i kö till skola från åk 6. De är bara 3 år resp. 2 månader så jag har inte kommit så långt i min ”föräldrakarrriär” ännu ;)

Ja, när det finns två av dem så tänker man ju på något sätt att man borde vara/framstå som/känna sig rutinerad :eek:

Köplats för skola från åk 6 är jag imponerad av! Har inte kommit dit själv :D
 
Varje gång jag tröstar mitt äldsta barn (snart tre år) eller lyckas släcka en konflikt genom att resonera med honom på ett föräldralistigt sätt.
Då ba: WOW, jag har gjort som en riktig förälder skulle ha gjort! :rofl:

Eller typ att folk födda på 00-talet kan cykla, knyta sina skor och snart är myndiga. Lika chockad varje gång.

:D på båda exemplen! Eller när 00-talister dyker upp i idrottssammanhang :eek:
 
Har inte jättemycket att komma med, bara mamma sedan en dryg månad tillbaka till egna barnet, dock bonus sedan ett par år. :)
Håller med om det att få post till ”målsman för” eller ”vårdnadshavare till”. O_o

Att ställas inför bonusbarnets fråga: ”Hur kom bebisen in i din mage?” :nailbiting::rofl:

Samt nu när jag fått sonen;
1. Att överhuvudtaget säga ”jag har en son” O_o:love:
2. Att få ta med barnet hem från BB utan att någon typ.. protesterar.O_o
 
Att titta runt i hemmet och får syn på TVÅ barn istället för bara ett. Det är nog en vuxenchock för mig, att ha fått sitt andra barn. Känner mig helt plötsligt oerhört världsvan.
 
Att titta runt i hemmet och får syn på TVÅ barn istället för bara ett. Det är nog en vuxenchock för mig, att ha fått sitt andra barn. Känner mig helt plötsligt oerhört världsvan.

Håller med.


För mig känns det hittills såhär att vara förälder till två barn:
Ett barn är helt plötsligt något som att det kan vem som helst ha. TVÅ barn är däremot cirka FYRA GÅNGER så många barn än ett. :rofl:
 
Håller med.


För mig känns det hittills såhär att vara förälder till två barn:
Ett barn är helt plötsligt något som att det kan vem som helst ha. TVÅ barn är däremot cirka FYRA GÅNGER så många barn än ett. :rofl:
Ja, ett barn är ju skitenkelt :D. Fast det tyckte jag såklart inte där och då. Då var det skitjobbigt :arghh:
 
Håller med.


För mig känns det hittills såhär att vara förälder till två barn:
Ett barn är helt plötsligt något som att det kan vem som helst ha. TVÅ barn är däremot cirka FYRA GÅNGER så många barn än ett. :rofl:
Ja, ett barn är ju skitenkelt :D. Fast det tyckte jag såklart inte där och då. Då var det skitjobbigt :arghh:

Jag avundas er som fått prova att ha bara ett barn!
Här är det fullt kaos med bonusbarnet (5,5år) och mitt i det sitter jag som förstföderska och ska försöka klura ut det här med bebis och amning och sömnrutiner och.. ja, allt annat som säkert vore enklare att göra första gången i lite mer lugn. :rofl:
 
Jag avundas er som fått prova att ha bara ett barn!
Här är det fullt kaos med bonusbarnet (5,5år) och mitt i det sitter jag som förstföderska och ska försöka klura ut det här med bebis och amning och sömnrutiner och.. ja, allt annat som säkert vore enklare att göra första gången i lite mer lugn. :rofl:
Det förstår jag verkligen. Å andra sidan kanske allt går av bara farten för dig? Själv hade jag nästan för mycket tid att tänka på att jag säkert överanalyserade vartenda litet pip :rofl:
 

Liknande trådar

Ridning Ska försöka att inte bli för långrandig nu. Har ridit mer eller mindre aktivt sedan jag var 11 år gammal och är idag i trettioårsåldern...
Svar
7
· Visningar
2 000
Senast: Nepenthe
·
Övr. Barn Jag är väldigt blyg som person. Min man ( fd då....;)) sa alltid att jag var socialt handikappad- och ja, det ÄR jag. Jag pratar inte...
2 3 4
Svar
77
· Visningar
6 737
Senast: Enya
·
E
Hästmänniskan Jag har ett problem som under de senaste veckorna skapat mycket magont. Mycket text att ta sig igenom, tack ni som läser. Blev absolut...
2
Svar
23
· Visningar
4 221
B
Träning Var NH en Aha-upplevelse för dig? Berätta! Jag kan berätta vad NH betytt för mig. När jag som vuxen, efter många års intensiv längtan...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
5 455
Senast: Rina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp