Ja, det var ju en bra fråga. Jag vet knappt själv.
Såhär gjorde jag då jag lärde in uppletande med Tasse. Tasse hade från början ett svagt föremålsintresse och en förutsättning för att ens kunna börja med uppletande var att få upp detta intresse. Därför började jag med att använda hans absoluta favoritleksak och hade en medhjälpare.
Jag höll Tasse i halsbandet medan medhjälparen skuttade iväg några meter och viftade lekfullt med leksaken. Därefter släppte hon den, blev tyst och tråkig och återvände till mig. Då släppte jag Tasses halsband samtidigt som jag sa leta, väntade till han tog upp leksaken och började då röra mig bakåt. Rörelsen bakåt syftade till att få hunden att komma till mig och se till så han inte lade sig med leksaken eller sprang iväg med den. Tasse gillar nämligen att lägga sig och tugga på de grejer han får tag i. Då han kom till mig fick han mycket beröm och så bytte jag grejen mot godis.
Detta höll jag på med någon månad till intresset verkade stort nog och då började jag lägga ut saken utan att någon lekte med den först. Jag gick bara rätt ut, släppte den och gick tillbaka igen. Även här väntade jag til hunden hittat saken och rörde mig då bakåt. Jag använde mig inte av något hitkommando utan tjoade bara runt och var skoj. Ett hitkommando skulle nämligen innebära korrigering om han struntade i det och det kunde minska hans intresse för att gå ut och hämta saken. Allt skulle vara så enkelt och okomplicerat som möjligt.
När jag pysslat med detta någon månad till var han riktigt intresserad av grejerna. Det började bli roligt att gå ut och hämta dem och nu lade jag in kommandot fot. I det läget kom han självmant in med sakerna och då han var framför mig kommenderade jag fot och han fick avlämna föremålet vid sidan. Fortfarande var själv letandet väldigt enkelt. Jag lade ut saken på tio-tjugo meters avstånd med honom tittandes på.
I dagsläget lägger jag ut en eller två saker på tio till fyrtio meters avstånd och när jag lägger ut dem duttar jag i marken lite här och där. Han ser fortfarande när jag går ut och lägger sakerna, men blir lite lurad av mitt duttande. Han vet ju inte var jag släpper saken. Då jag lägger grejerna sitter han ensam och väntar till jag kommer tillbaka. Ska man göra så krävs det en säkert sitt- och stanna kvar-kommando.
Jag skickar honom sedan med kommandot leta och står sedan still och väntar till han kommer in och sätter sig vid sidan. Fortfarande får jag hjälpa honom lite med fotkommando och glada tillrop på tillbakavägen, men det krävs inte så mycket längre.
Varför jag lägger så stor vikt vid själva utförandet ch mindre vid själva letande är därför att jag vet att Tasse kan vinda in föremål. Det har han inga problem med utan han söker metodiskt av ett område och flänger inte iväg långt från stället där sakerna ligger. Det som brister för honom är motivationen för att leta och motivationen för att komma tillbaka och lämna saken till mig. Jag kommer därför att tjata detta ut-hämta-in ett bra tag innan själva letandet blir svårare. Samtidigt kan jag öva upp hans uthållighet lite långsamt. Blir det för svårt för snabbt lägger han av helt. Det hjälper om han är helt säker på hur ett moment ska utföras. Då slipper han fundera på vad han ska göra och kan lägga all energi på att göra det.
Jag gillar att ordna till utförandet att uppletandet först och börja med själva letandet sen. De flesta hundar kan leta och vet hur man använder näsan till att vinda. Det de inte vet är vad de ska göra då de hittat föremålet eller ens varför de ska bemöda sig med att leta. En föremålsintresserad hund letar gärna helt av sig självt utan annan motivation och behöver inte det första steget i träningen som Tasse gjorde, men de behöver läras var de ska göra av det de hittar. Evita har bra föremålsintresse jämfört med Tasse, men tränas på samma sätt med undantag av det första steget. Att öka hennes intresse för föremålet var ju inte nödvändigt.
Synretning kan dock vara lurigt om man har en hund som tenderar att slå av näsan och gå enbart på synen. Då kan man istället lägga ut föremålet så hunden ser det, gå iväg en stund så att hunden inte kommer ihåg exakt vart föremålet ligger och sedan återvända och skicka hunden. Det brukar vara tillräckligt enkelt för att behålla motivationen, men omöjliggör att hunden ska kunna arbeta enbart med hjälp av synen.
Vilket föremål du använder spelar inte så stor roll. En handske, boll eller trasa fungerar bra. Undvik metall och föremål av hårt gummi, exempelvis hockeypuck. De har svårt ta åt sig vittring. Gamla föremål är bättre än helt nya. Föremålen måste ju lukta människa. Jag använder en väl använd mjukgummiboll och ett par gamla handskar.
. det är labben jag tänkte aktivera på detta sätt, och han har ju ett naturligt föremålsintresse (hämta och lämna finns alltså redan). stanna och sitta kvar är också en grej vi tränar myyyycket på, så det kan han. grejen är bara att vi kört nån liknande grej med bollen i hundrastgården och då märker jag att han gärna letar efter vad jag har gått för att hämta bollen (han får sitta bakom en buske så att han inte ser). är det meningen? för ibland kutar han bara runt runt (speciellt om jag slängt iväg bollen en liten bit) och verkar ha svårt för att ta det lugnt och koncentrera sig. hur gör jag då? han blir lätt överambitiös och då kan det slå över till stressad = inte kul för någon av oss. men gör jag det för lätt blir han uttråkad hur fort som helst och börjar titta på annat istället 
