Alltså jag är SÅ trött! Vaknar femtioelva ggr varje natt pga kissnödig, går på toa, blir förföljd av kattungen (
), går och lägger mig. Hinner ALDRIG somna om förrän karln börjar SNARKA!
Får jag efter många om och men tyst på honom och lyckas somna om (efter minst en timme) så vaknar jag ändå igen några timmar senare, är kissnödig och gör om samma procedur igen. Med tillhörande snarkande sambo.
Varmt så in i h... i sovrummet och jag vet inte varför? Är som att gå in i en vägg när man kliver över tröskeln, oavsett tid på dygnet. Inga element eller andra värmekällor igång...
Tycker karln har börjat snarka mer senaste veckorna och jag påtalar detta dagligen, typ att han kanske kunde prova sånt där plåster eller spray eller whatever, eller uppsöka läkare, både för sin egen skull och för min, men mest är jag tydligen bara elak...
Han är reumatiker, soon to be egen företagare i form av mjölkbonde, han sover verkligen illa för det spelar ingen roll vilken tid han somnar, han ska upp till lagårn vid sju på morgonen men han KOMMER bara inte upp! Det går knappt att få liv i honom och får man det så blir han tvärelak! Säger gärna på kvällen att man ska väcka honom på morgonen men så arg och sur som han blir så känns det ju sådär kul. Speciellt när man vart vaken flera ggr per natt och fått knuffa, peta, hojta för att få tyst på snarkandet så man har en chans att somna om själv.
Nu ska han ut i älgskogen imorrn bitti, men först till korna kl 05.30. Jag ser inte hur det ska gå till. Har ställt klockan åt honom men det enda som brukar hända är att jag vaknar och får tjata för att han ska stänga av larmet och kliva upp, han blir sur och grinig för han är trött och jag tjatar, somnar om, och sen ligger jag vaken flera timmar före jag själv ska upp...
Uppepå detta då såklart, gravid i v 27 med allt vad det innebär. Har magen deluxe, ser ut att vara fullgången ungefär fast det är 13 veckor kvar till bf. Det är TUNGT! Hon därinne lever rövare dygnet runt och sparkas så det gör ont ibland. Det går ICKE att hitta en schysst sovställning! Sjukskriven på eget bevåg efter BMs inrådan pga högt blodtryck och en läkartid på onsdag. Stressen över detta och ångesten över att läkaren inte ska tycka det finns en grund för fortsatt sjukskrivning och att känna hur jag verkligen inte kommer palla jobba nåt mer, ont i ryggen, trött i huvet, halsbränna 24/7, illamående merparten av dagen. Förlossningsångest efter förra gången. Pengaångest, känns som det är 7 miljoner saker kvar att införskaffa, bilen är in och ut på verkstad och kostar pengar, måste införskaffa hösilage till ena hästen inför vintern... Jag vet snart inte var jag ska ta vägen.
Men försöker se det positiva i det hela. Jag har fortfarande inga problem med fogarna iaf
Kattungen är söt, sonen är världens bästa (men envisaste) unge som äntligen (!) slutat med blöja och är superduktig att sova i sin egen säng! Och jag kan iaf äta, trots illamående och halsbränna...
Men jag vill bara sova...
Sova och att det ska vara typ december imorrn!