Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jaha och vi är på väg in till barnakuten, liten Elvira har feber... suck
Åh nej! Lilla tjejen! Hoppas ni får bra hjälp! Är det RS?Jaha och vi är på väg in till barnakuten, liten Elvira har feber... suck
Jaha och vi är på väg in till barnakuten, liten Elvira har feber... suck
Hade hon inte haft andningslarm på sig hade jag också blivit nervös för att hon sov så länge. Med larmet känner jag mej trygg med att hon sover så länge hon behöverJäääklar!! Jag skulle nästan bli lite nojig om Jack sov så länge! Jag är dock lite hjärntvättad efter stora tjejen som ville amma konstant tills hon va typ 10 månader och jag började jobba så hon blev så illa tvungen att lära sig äta riktig mat är redan lite nojig för att jag tycker Jack äter så sällan, men bebisar är olika antar jag så länge de går upp i vikt normalt får man väl bara va tacksam om man får sova
Jag är så oändligt tacksam för att jag nog nästan kan säga att vi kommer slippa kolik den här gången!! (PEPPAR PEPPAR!!) Det är lite kinkigt om kvällarna, man får bära runt på honom osv och ibland lite gråt men inte panikskrik timmar i sträck som det var med dottern. Vågar knappt tro på det än, men slipper vi det kommer jag vara evigt tacksam!!
Lilla tjejen då! Hoppas hon piggar på sig så ni slipper åka igen! Barnakuten är ju liksom inget ställe man vill hänga på med en liten bebis!Är nog inte RS -vilket de förvisso inte kollade men febern gick ned lite, men hon ville inte äta ordentligt och sov hela dagen, var bara vaken en kvart totalt och åt bara tre gånger och halv ranson. Om det skulle vara samma idag eller sämre så ska vi in igen, men hon är piggare. Dock hittade dom ett litet blåsljud på hjärtat så vi ska på ultraljud nästa vecka. Vi hade tur för det var barnhjärtspecialisten som hade bakjour och samtliga läkare lyssnade.. Men troligtvis beror ljudet på virusinfektionen...
Skönt!Ja jag är inte orolig alls faktiskt. Är dessutom bekant med denna barnhjärtläkaren sedan tidigare och hon är bra. Och blåsljud är som du säger, väldigt vanligt. Dock vill de kolla lite extra med åtanke på att ena syskonet föddes med öppen ductus.
Skönt!
Med tanke på syskonet är det ju jättebra att hon kollas! Gick det igen av sej själv på syskonet eller är h*n opererad?
Mvh Miks
Men oj! Är det inte läge att det vänder nu? Tycker det känns vanligt att BVC tar matproblem med ro, man borde ha bättre rutiner för att se över det "ordentligt". Hoppas att det går bra för liten.Min mamma ringde för en stund sedan... Tråkiga nyheter, igår då jag var på barnakuten med Elvira så fick de in ett litet barn och det var lite pådrag om detta, bl a fick vi vänta ganska länge på hjärtspecialisten som var bakjour pga av det och så ska det ju vara, sjukast först.
Det jag inte visste då, var att min bror och svägerska var in på barnakuten samtidigt med sin dotter född i november. Tyvärr var det kring deras lilla tumultet var. De har tyckt hon varit trött den senast tiden och inte orkat äta, detta har bvc med tagit med ro. Men igr på kontroll hade hon tappat i vikt så bvctanten bad läkaren på vc kolla oh han hörde nåt på hjärtat så det blev akut in till barnakuten och efter undersökning där och inläggning med sondmatning. Tyvärr blev status så dålig att det resulterade i ambulans till Lund och en första operation ska göras nu eftersom de inte kan lokalisera felet på ultraljud...
Ibland känns livet övermäktigt, om två veckor bli det begravning av goda vännens son som hastigt avled i en väldigt sent upptäckt elakartad hjärntumör.
-Det räcker liksom nu...
Hade hon inte haft andningslarm på sig hade jag också blivit nervös för att hon sov så länge. Med larmet känner jag mej trygg med att hon sover så länge hon behöver
Hoppas verkligen ni slipper kolik! Vi har flera vänner som haft små kolikbebisar och det kan verkligen knäcka den starkaste! Håller tummarna!
Mvh Miks
Min mamma ringde för en stund sedan... Tråkiga nyheter, igår då jag var på barnakuten med Elvira så fick de in ett litet barn och det var lite pådrag om detta, bl a fick vi vänta ganska länge på hjärtspecialisten som var bakjour pga av det och så ska det ju vara, sjukast först.
Det jag inte visste då, var att min bror och svägerska var in på barnakuten samtidigt med sin dotter född i november. Tyvärr var det kring deras lilla tumultet var. De har tyckt hon varit trött den senast tiden och inte orkat äta, detta har bvc med tagit med ro. Men igr på kontroll hade hon tappat i vikt så bvctanten bad läkaren på vc kolla oh han hörde nåt på hjärtat så det blev akut in till barnakuten och efter undersökning där och inläggning med sondmatning. Tyvärr blev status så dålig att det resulterade i ambulans till Lund och en första operation ska göras nu eftersom de inte kan lokalisera felet på ultraljud...
Ibland känns livet övermäktigt, om två veckor bli det begravning av goda vännens son som hastigt avled i en väldigt sent upptäckt elakartad hjärntumör.
-Det räcker liksom nu...
Känner för er, så hemskt när allt elände hopar sig.
Hoppas ni har ork att ta er igenom allt!
Hu vilka flashbacks jag får av det du skriver! Vi hade kolikbebis i ett par veckor "bara" och jag kände mig verkligen usel som mamma då. Och jag vill minnas att det var mellan 21 och 24 steg från balkongdörren till köksfönstret, beroende på hur långa steg jag tog. Vad skönt att du slipper kolik den här gången!Åå va smart med ett andningslarm! Det kanske man borde skaffa, så skulle man slippa noja och gå och känna efter att han andas normalt stup i kvarten när han sover! har du någon modell du kan rekommendera?
Det är verkligen superknäckande med kolik, jag grät nästan lika mycket som dottern och mådde vääldigt dåligt första tiden med henne, mycket på grund av koliken. Även om hon skrek mest på kvällarna var hon liksom aldrig någonsin nöjd, så jag kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde trösta mitt barn och göra henne nöjd och belåten. Och kvällarna var värst, jag kommer fortfarande ihåg att det är 86 steg runt lägenheten om man går stora varvet och 64 steg om man går ett lite mindre varv för man gick bara runt runt runt med en skrikande bebis på armen hela kvällarna. Sån otrolig skillnad med Jack, som är en väldigt nöjd liten bebis på det stora hela lite kinkigt på kvällarna som sagt, men inget ohanterbart. Och han kan liksom sova i vagnen eller babysittern en stund på dagarna, så jag kan få en liten underbart lyxig stund för mig själv ibland!
Nu förstår jag verkligen vad folk snackar om när de pratar om hur mysigt det kan vara med småbebisar!