Får se vad jag kan komma ihåg nu, endel har försvunnit i smärtorna.
Allt drog igång på tisdag kväll, 24/2, med delvis regelbundna värkar ner mot 10-15 min dygnet runt. Sambon blir ivägkörd till jobbet på onsdagen, har en timme hem ungefär, sen väljer han att ta semester tors-fredag utifall att, var skönt o ha han hemma som stöd.
Värkarna fortsätter men blir starkare och tätare natten mot fredag, här är jag rejält trött ingen sömn alls och sen tisdag har jag sovit 10 min i taget max 30 ibland.
På fredag kväll, 27/2, så är dom så pass täta att vi åker in för att kolla läget o få lite trevligt smärtstillande så jag kan få vila. Hamnade på den mer avslappnade birth centre, sån skön atmosfär allt va så lungt. Blir undersökt, 1 cm öppen vid 18 och bm gör en svepning, ger mej piller mot smärtan och vi åker hemåt med uppmaningen att äta onyttigt så jag fåt i mej massa kalorier och att hellre dricka cola än vatten.
Vi stannar på affären på väg hem, här skulle vi nog ha vänt om och åkt tillbaka, onda värkar.
Hem och försöka vila och äta, sambon tvingar i mej choklad i badet medans jag hellre dricker vatten o mår illa (inte likt mej o vägra både choklad o cola).
Runt midnatt försöker vi sova, slutar med att sambon däckar medans jag står på alla 4 på golvet och gör alla möjliga ljud, ont gör det nu. Försöker klocka värkarna, de går stadigt ner till 5 min sen hoppar de upp till 10-15. Jag blir arg och frustrerad, gråter en del och längtar efter en rejäl dos smärtlindring.
Väljer att testa bada igen runt 5, inget hjälper, har ett tryck i baken som jag beskrev som att va förstoppad men ändå inte.
Ropar på sambon vid 6 som har dåligt samvete för att ha sovit, tycker han gjort rätt då jag behöver honom pigg senare.
Fortfarande är det inte regelbundet, men är i ett stadie där jag inte längre klarar att hantera situationen riktigt. Sambon ringer in, avvakta säger dom, vi klockar 3 värkar som va runt 5 min, sambon drarupp mej ur badet, torkar och klär på och ut i bilen, mer värkar mer ont och mer tryck i rumpan.
Kommer fram till sjukhuset halv 8, 28/2, mer värkar på väg in, står på knäna i en transportstol i entren när vattnet går (yay vilken lättnad, då kommer dom imte skicka hem mej)
Får komma in på vårt rum, med en pool som jag gärna provat.
Får gå på toa, lämna kiss osv.
Kollar på klockan när jag klättrar upp i sängen för att bli undersökt, 8.10.
Genomlider undersökningen, fortfarande utan smärtlindring, som jag längtar efter nått nu.
Bm kläcker ur sej att hon ser och känner huvudet, 9 cm öppen., bilken lättnad jag känner (var övertygad om att de skulle skicka hem oss igen, spec då värkarna aldrig var regelbundna)
Fram med gasen äntligen, blev alldeles lagomt lullig.
Sen tog kroppen över och 9.08 kom hon ut.
Fick en 2 grads spricka som syddes annars gick allt så smidigt.
Är fortfarande förvånad över att jag gått igenom nästan hela förlossningen själv hemma, kommer ta ett tag att bearbeta, spec då vi hade kontakt med förlossningen så sa åt oss att avvakta.
Lilla Alice mår gott, äter skiter o kräks. Tyvärr mätte dom henne inte men bm kommer i em så ska fråga om hon kan mäta då. 3155 g tung 12 dagar över så en liten nätt tjej är det och extremt lik sin pappa
Måste säga att sambon har varit helt underbar hela tiden, är ännu kärare i karl nu
