Vinster i skattefinansierade verksamheter

[Thaliaste]

Känns som att det är dags att starta tråden jag väntat på sedan diskussionerna innan valdagen...

Jag lånar ett par inlägg från eftervalstråden och svarar på dem här istället.

Dubbelt så många kvinnliga företagsledare inom välfärdssektorn.

https://www.svensktnaringsliv.se/fr...e-bland-kvinnor-i-valfardssektorn_641748.html

https://www.svt.se/opinion/varfor-ifragasatts-vi-kvinnliga-foretagare

https://www.vardforetagarna.se/2014/03/vard-och-omsorgsbranschen-leds-av-kvinnor/

Privata företag utgör dock ungefär bara 15% av utförarna i dagens Sverige. Att då utmåla det till en enormt stor fråga att en liten, liten andel av denna bråkdel missköter sina uppdrag? Det är givetvis ett stort problem för de enskilda det gäller och ska stoppas med bättre beställningar, uppföljningar, kontroller och kvalitetskrav - men att det är ett avgörande problem för Sverige - ens om man accepterar vänsterns bild av det. Nej. Det är inte rimligt.

Jag tycker att det är ett långt mycket större problem än för den enskilda. När det gäller skolan så är det ju avgörande både för framtiden för dessa individer och för att samhället ska kunna drivas av utbildade, självförsörjande och demokratiskt sinnade medborgare. För mig är det jätteproblematiskt att elever lockas med höga betyg, senaste tekniska prylarna, luftiga scheman, körkort m.m. för att de ska välja en särskild skola. Varför ens prata om kunder till skolan, och vem är det som ska vara nöjd enligt "kunden har alltid rätt"-devisen? Är det eleven, är det föräldrarna, är det samhället? Och vem är det som ska har rätt att ställa kraven, bedöma kvaliteten och kräva specificerade åtgärder?

Dessutom får det stora konsekvenser när en skola läggs ner, jämfört med att lägga ner en Biltema-butik. För det första har det gått ganska långt med kvalitetsbrister innan skolan stängs. Det har troligtvis varit ett antal vändor med påpekanden om kvalitetsbrister, föreläggande etc. Och till slut måste skolan stängas och eleverna flyttas till en annan skola, vilket inte alltid är så lätt att snabbt komma in i deras läroplan (särskilt om skolorna dessutom har frihet att själva utforma sina läsår). Alternativt så läggs skolan ner av ekonomiska skäl, t ex går i konkurs, och då kan det istället gå väldigt fort vilket inte heller är bra utifrån elevernas perspektiv.
Att i praktiken missa ett halvår/år i skolan kan få jättestora konsekvenser för eleven.

Även med vård och omsorg tycker jag att det här med kundorienteringen är problematiskt, vem är det som egentligen styr och var ligger incitamenten i styrmekanismerna? Kunden väljer mottagning och det allmänna betalar. I delar av vården prioriteras hårt för att ge vård till den som mest behöver när personalbristen är stor. Samtidigt pågår just nu en annonseringskampanj som uppmuntrar resenärerna till att kontakta just annonsörens mottagning för att där får man hjälp även med enklare åkommor som förkylningar med fler exempel. En får ju hoppas att den generösa inställningen till vård inte också gäller utskrift av antibiotika, och visst, annonser i tunnelbanan är väl inte så stort problem i sig självt kan man tycka. Men det säger något om hur svårt det är att bygga rätt incitament i sådana här ersättningssystem. Samtidigt som den offentligt drivna sjukvården försöker få folk att inte söka vård vid enkla sjukdomar som inte går att göra så mycket åt (som förkylning) så försöker andra vårdgivare få fler att söka vård för just den typen av sjukdomar. Sjukt...eller?

Även kömiljarder och sådana liknande incitament riskerar ju att mest skyffla runt folk mellan olika köer för att få siffrorna rätt. Så som du mäter kommer du också få svaret. Men är det kvalitet att få byta kö...?

Fast så är det ju redan, oavsett om man tänker borgerligt eller rött i Sverige.
Den demokratiska makten beslutar om vilka verksamheter som ska finansieras gemensamt. Vård, skola, omsorg som tunga exempel.
Sedan vem som utför må väl vara egalt, så länge man kan ha tydliga krav och bra uppföljning av verksamheten.

En fråga jag har till både dig och @sjoberga är om ni har erfarenhet av att ställa krav och följa upp offentligt finansierad verksamheter? Ni ger intryck av att tycka att det är en ganska enkel sak att ordna? Min egen erfarenhet är att det är väldigt svårt att göra tillförlitlig kvalitetsuppföljning på ett rättvisande sätt, om det inte ska bygga upp sjuka mängder av administration och/eller kosta väldigt mycket resurser hos den offentliga instans som ska följa upp verksamheten.

Nu ska jag läsa ikapp eftervalstråden...

 

[tanten]

i mitt huvud är det en aning dubbelt.

Grunden är att jag gillar valfrihet.
Om jag är missnöjd med min hemtjänst måste jag kunna få välja något annat. Om en vårdcentral är populär och har bästa personalen på orten så måste den få verka fastän den är privat.

Skolor är krångligare. Å ena sidan har en byskola här räddats kvar för att svenska kyrkan på orten gjorde en friskola av den. Den är omtyckt, har bra resultat och har fullt i klasserna. Å andra sidan sonderade en koncernägd friskola möjlighen att starta en friskola i centralorten. De skulle sannolikt nappat åt sig de bästa eleverna från de socialt stabilaste och mest välsituerade hemmen. Vilket skulle gett kommunen högre kostnader pga högre andel barn med särskilda behov i kommundrivna skolor.

Så vad gäller välfärden så ser jag inga bekymmer. Där är valfriheten oftast efterlängtad.
Skolorna däremot är en något annan sak. Mer komplicerad. Jag har ingen klar åsikt. Det finns för många sidor av saken.

 

[lbb]

Vissa tjänster som samhället tillhandahåller skulle må bra av att både finansieras och styras av staten. Sjukvård, omsorg polis och skola. Möjlighet att utförare skulle vara privata aktörer skulle naturligtvis vara öppen. Men betydligt striktare uppföljning och kontroll skulle då användas. Små kommuner skulle slippa det damoklessvärd som underfinansierad omsorg innebär, skolor skulle få likvärdigare villkor etc etc. Ville ngn öppna en vårdcentral, skola så skulle samma krav ställas vad det gäller kostnader o kvalitet som på den offentliga tjänsten.

 

[sjoberga]

Känns som att det är dags att starta tråden jag väntat på sedan diskussionerna innan valdagen...

Jag lånar ett par inlägg från eftervalstråden och svarar på dem här istället.



Jag tycker att det är ett långt mycket större problem än för den enskilda. När det gäller skolan så är det ju avgörande både för framtiden för dessa individer och för att samhället ska kunna drivas av utbildade, självförsörjande och demokratiskt sinnade medborgare. För mig är det jätteproblematiskt att elever lockas med höga betyg, senaste tekniska prylarna, luftiga scheman, körkort m.m. för att de ska välja en särskild skola. Varför ens prata om kunder till skolan, och vem är det som ska vara nöjd enligt "kunden har alltid rätt"-devisen? Är det eleven, är det föräldrarna, är det samhället? Och vem är det som ska har rätt att ställa kraven, bedöma kvaliteten och kräva specificerade åtgärder?

Dessutom får det stora konsekvenser när en skola läggs ner, jämfört med att lägga ner en Biltema-butik. För det första har det gått ganska långt med kvalitetsbrister innan skolan stängs. Det har troligtvis varit ett antal vändor med påpekanden om kvalitetsbrister, föreläggande etc. Och till slut måste skolan stängas och eleverna flyttas till en annan skola, vilket inte alltid är så lätt att snabbt komma in i deras läroplan (särskilt om skolorna dessutom har frihet att själva utforma sina läsår). Alternativt så läggs skolan ner av ekonomiska skäl, t ex går i konkurs, och då kan det istället gå väldigt fort vilket inte heller är bra utifrån elevernas perspektiv.
Att i praktiken missa ett halvår/år i skolan kan få jättestora konsekvenser för eleven.

Även med vård och omsorg tycker jag att det här med kundorienteringen är problematiskt, vem är det som egentligen styr och var ligger incitamenten i styrmekanismerna? Kunden väljer mottagning och det allmänna betalar. I delar av vården prioriteras hårt för att ge vård till den som mest behöver när personalbristen är stor. Samtidigt pågår just nu en annonseringskampanj som uppmuntrar resenärerna till att kontakta just annonsörens mottagning för att där får man hjälp även med enklare åkommor som förkylningar med fler exempel. En får ju hoppas att den generösa inställningen till vård inte också gäller utskrift av antibiotika, och visst, annonser i tunnelbanan är väl inte så stort problem i sig självt kan man tycka. Men det säger något om hur svårt det är att bygga rätt incitament i sådana här ersättningssystem. Samtidigt som den offentligt drivna sjukvården försöker få folk att inte söka vård vid enkla sjukdomar som inte går att göra så mycket åt (som förkylning) så försöker andra vårdgivare få fler att söka vård för just den typen av sjukdomar. Sjukt...eller?

Även kömiljarder och sådana liknande incitament riskerar ju att mest skyffla runt folk mellan olika köer för att få siffrorna rätt. Så som du mäter kommer du också få svaret. Men är det kvalitet att få byta kö...?



En fråga jag har till både dig och @sjoberga är om ni har erfarenhet av att ställa krav och följa upp offentligt finansierad verksamheter? Ni ger intryck av att tycka att det är en ganska enkel sak att ordna? Min egen erfarenhet är att det är väldigt svårt att göra tillförlitlig kvalitetsuppföljning på ett rättvisande sätt, om det inte ska bygga upp sjuka mängder av administration och/eller kosta väldigt mycket resurser hos den offentliga instans som ska följa upp verksamheten.

Nu ska jag läsa ikapp eftervalstråden...

Hade det varit enkelt hade det varit gjort. Problemet är att när fokus tas från de svåra frågorna , att säkra kvalitet oavsett utförare, till enkla populistiska budskap om pengar i någons fickor, kommer vi inte heller vidare i det viktiga.

 

[Thaliaste]

Hade det varit enkelt hade det varit gjort. Problemet är att när fokus tas från de svåra frågorna , att säkra kvalitet oavsett utförare, till enkla populistiska budskap om pengar i någons fickor, kommer vi inte heller vidare i det viktiga.

Jag vill vända på det. Jag vill se att vi har en metod för tillförlitlig kvalitetsuppföljning innan vi experimenterar med att lägga ut offentligt drivna verksamheter till privat marknad. Och när vi ser att det funkar att följa upp kvaliteten och tillhörande sanktioner utan att det blir för stora negativa konsekvenser (elever som inte får någon undervisning, patienter som inte får vård, äldre som inte får komma ut etc), och med rimlig administration och kvalitetsuppföljningsorganisation, ja då kan jag även diskutera möjligheten till att få ta ut egen vinst. Men vi ska ta det i rätt ordning. För mig är det till stor del riskvärdering. Att privatisera offentlig sektor utan en ordentlig plan för hur konsekvenserna ska hanteras kan ge väldigt stora konsekvenser för dem som drabbas negativt, och utfallet av den risken är viktigare för mig att undvika än risken att en företagsägare inte kan ta ut den vinst hen skulle kunna gjort i ett system med fritt vinstuttag. Jag är inte helt emot icke-offentligt drivna företag, det finns många goda exempel på kooperativt drivna verksamheter, personalägda stiftelser m.m. Det jag främst är emot är ett fritt vinstuttag, eftersom det riskerar att locka till sig företag som bryr sig mest om vinsten. Igen alltså, det handlar om riskhantering. Att begränsa vinstuttagsmöjligheten är ett enkelt sätt att hantera de mest riskabla incitamenten i modellen, därefter kan vi börja diskutera formerna för ägandet.

Vi har ju haft skattefinansierade företag länge, det är ju inget nytt. Det nya just nu är som flera varit inne på, att det handlar om andra företags, med mer mjuka värden i verksamheten. Men om vi inte ens riktigt lyckas med de hårda värdena, som borde vara mer uppföljningsbara på ett likriktat sätt, varför ska vi då även skjutsa de mjuka sektorerna in i samma bana innan vi löst den knuten? Som du själv skriver, hade det varit enkelt hade det varit gjort. Därför tycker jag att vi ska lösa det problemet först, och definitivt innan vi värderar vinstdrivna företagares intressent högre än medborgarnas.

 

[kryddelydd]

En fråga jag har till både dig och @sjoberga är om ni har erfarenhet av att ställa krav och följa upp offentligt finansierad verksamheter? Ni ger intryck av att tycka att det är en ganska enkel sak att ordna? Min egen erfarenhet är att det är väldigt svårt att göra tillförlitlig kvalitetsuppföljning på ett rättvisande sätt, om det inte ska bygga upp sjuka mängder av administration och/eller kosta väldigt mycket resurser hos den offentliga instans som ska följa upp verksamheten.

Nu ska jag läsa ikapp eftervalstråden...

Nej, jag har inte erfarenhet av att ställa kraven. Men jag tänker att de krav som ställs på offentliga verksamheter lika gärna kan ställas på privata utförare.
Det fungerar ju när det gäller exempelvis vårdcentraler; det finns inga fakta som säger att privat drivna vårdcentraler gör ett sämre jobb än offentligt drivna (förutom att det spekuleras i att det skrivs ut mer "knark" och mer antibiotika på privata enheter - men det verkar snarast vara samma geografiska fenomen som för de offentligt drivna; i storstäderna skrivs det generellt sett ut mer än på landsbygden samt att det finns en nord-sydlig gradient i landet).

 

[sjoberga]

Jag vill vända på det. Jag vill se att vi har en metod för tillförlitlig kvalitetsuppföljning innan vi experimenterar med att lägga ut offentligt drivna verksamheter till privat marknad. Och när vi ser att det funkar att följa upp kvaliteten och tillhörande sanktioner utan att det blir för stora negativa konsekvenser (elever som inte får någon undervisning, patienter som inte får vård, äldre som inte får komma ut etc), och med rimlig administration och kvalitetsuppföljningsorganisation, ja då kan jag även diskutera möjligheten till att få ta ut egen vinst. Men vi ska ta det i rätt ordning. För mig är det till stor del riskvärdering. Att privatisera offentlig sektor utan en ordentlig plan för hur konsekvenserna ska hanteras kan ge väldigt stora konsekvenser för dem som drabbas negativt, och utfallet av den risken är viktigare för mig att undvika än risken att en företagsägare inte kan ta ut den vinst hen skulle kunna gjort i ett system med fritt vinstuttag. Jag är inte helt emot icke-offentligt drivna företag, det finns många goda exempel på kooperativt drivna verksamheter, personalägda stiftelser m.m. Det jag främst är emot är ett fritt vinstuttag, eftersom det riskerar att locka till sig företag som bryr sig mest om vinsten. Igen alltså, det handlar om riskhantering. Att begränsa vinstuttagsmöjligheten är ett enkelt sätt att hantera de mest riskabla incitamenten i modellen, därefter kan vi börja diskutera formerna för ägandet.

Vi har ju haft skattefinansierade företag länge, det är ju inget nytt. Det nya just nu är som flera varit inne på, att det handlar om andra företags, med mer mjuka värden i verksamheten. Men om vi inte ens riktigt lyckas med de hårda värdena, som borde vara mer uppföljningsbara på ett likriktat sätt, varför ska vi då även skjutsa de mjuka sektorerna in i samma bana innan vi löst den knuten? Som du själv skriver, hade det varit enkelt hade det varit gjort. Därför tycker jag att vi ska lösa det problemet först, och definitivt innan vi värderar vinstdrivna företagares intressent högre än medborgarnas.

Jag ser att problemen är långt större i de 85% offentligt drivna välfärdsverksamheterna. Där har pengar traditionellt slarvats bort i nästan kriminell omfattning och fottfarande förekommer vanvård. Därför blir ditt förslag om att först säkra metoden perfekt, inget som gynnar någon. Poängen med att ha olika utförare är just att ge medborgarna valfrihet och bästa möjliga kvalitet och vård för pengarna. Det finns tendenser att klienterna är mer nöjda med privata utförare. Liksom personalen. Även om skillnaderna inte alls är stora.

Den viktiga frågan är alltså hur vi säkrar kvaliteten i verksamheterna , oavsett utförare. Att tro att man löser enorma problem genom att hindra vinster för de 15% privata företagen, varav de allra flesta är riktigt små företag, är populism, tycker jag. Att hindra dem att verka är direkt kontraproduktivt för medborgarna. Vinsterna är dessutom inte speciellt höga. Betydligt lägre än för många andra branscher.

Problemen med vanvård förekommer i en liten, liten bråkdel av företag och offentliga verksamheter. Att stoppa en liten del av dessa avarter (bara de som finns i privat sektor) genom stora släggslag i ideologisk anda. Nej, tack.

 

[Snurrfian]

Som förälder till elever i friskolor så är jag är jag fundersam över bilden som målas upp om friskolor. Mina barn har betydligt fler lärarledda aktiviteter än sina jämnåriga kamrater som går på kommunala skolor, de har en sammanhållen skoldag och det är först nu i gymnasiet som dottern har fått håltimme. Nu använder hon håltimmen till att plugga så hon tycker att det fungerar ganska bra.
Mina barn har träffat sin mentor i stort sett varje vecka och gått igenom hur det går i alla ämnen, det gör att det upptäcks fort om de skulle halka efter i något, de har hela tiden koll på vad det förväntas av dem och skulle en lärare vara sjuk så vet alla andra lärare vad de har jobbat med och det finns material att jobba vidare med.

Sen är jag medveten om att det finns många friskolor som inte fungerar, men det finns många anledningar till att titta på de friskolor som faktiskt fungerar och gör det väl. Den friskolekoncern mina barn går inom har medvetet valt att använda sig av billigare alternativ än mac för att det inte ska bli katastrof om något går sönder. Min hemkommun har valt att enbart använda mac och då ipads, vilket inte är det lättaste när man ska skriva längre texter. Men visst ungarna tycker att det är kul att spela på dem.

 

[sjoberga]

Jag vill vända på det. Jag vill se att vi har en metod för tillförlitlig kvalitetsuppföljning innan vi experimenterar med att lägga ut offentligt drivna verksamheter till privat marknad. Och när vi ser att det funkar att följa upp kvaliteten och tillhörande sanktioner utan att det blir för stora negativa konsekvenser (elever som inte får någon undervisning, patienter som inte får vård, äldre som inte får komma ut etc), och med rimlig administration och kvalitetsuppföljningsorganisation, ja då kan jag även diskutera möjligheten till att få ta ut egen vinst. Men vi ska ta det i rätt ordning. För mig är det till stor del riskvärdering. Att privatisera offentlig sektor utan en ordentlig plan för hur konsekvenserna ska hanteras kan ge väldigt stora konsekvenser för dem som drabbas negativt, och utfallet av den risken är viktigare för mig att undvika än risken att en företagsägare inte kan ta ut den vinst hen skulle kunna gjort i ett system med fritt vinstuttag. Jag är inte helt emot icke-offentligt drivna företag, det finns många goda exempel på kooperativt drivna verksamheter, personalägda stiftelser m.m. Det jag främst är emot är ett fritt vinstuttag, eftersom det riskerar att locka till sig företag som bryr sig mest om vinsten. Igen alltså, det handlar om riskhantering. Att begränsa vinstuttagsmöjligheten är ett enkelt sätt att hantera de mest riskabla incitamenten i modellen, därefter kan vi börja diskutera formerna för ägandet.

Vi har ju haft skattefinansierade företag länge, det är ju inget nytt. Det nya just nu är som flera varit inne på, att det handlar om andra företags, med mer mjuka värden i verksamheten. Men om vi inte ens riktigt lyckas med de hårda värdena, som borde vara mer uppföljningsbara på ett likriktat sätt, varför ska vi då även skjutsa de mjuka sektorerna in i samma bana innan vi löst den knuten? Som du själv skriver, hade det varit enkelt hade det varit gjort. Därför tycker jag att vi ska lösa det problemet först, och definitivt innan vi värderar vinstdrivna företagares intressent högre än medborgarnas.

Som du förstår så tycker jag ditt resonemang baseras på att det finns ett väl fungerande system för kvalitetsuppföljning som av någon anledning bara fungerar på offentlig verksamhet och därför skulle privata företag vara något slags illa underbyggt experiment. Jag menar att vi illa kvickt behöver hitta metoder att säkerställa kvaliteten för alla verksamheter - det är helt underordnat om det är privat eller offentligt organiserat - och det är för mig helt egalt om pengarna går till någons fickor eller försvinner i höga kostnader på andra sätt.

Att då koncentrera sig på icke-problem, eller om man accepterar vänsterns bild, väldigt små problem med tanke på hur få verksamheter det gäller är så himla frustrerande för vi kommer inte närmare en bättre vård för medborgarna utan riskerar istället att ta katastrofala felbeslut som försämrar möjligheterna för vården att bli bättre för medborgarna i 20-30 år framåt.

 

[Thaliaste]

Nej, jag har inte erfarenhet av att ställa kraven. Men jag tänker att de krav som ställs på offentliga verksamheter lika gärna kan ställas på privata utförare.

Ja, när nöten med att definiera kvalitet till mätbara indikatorer är knäckt så kan samma krav ställas på alla verksamheter oavsett ägare. Men det kvarstår en svårighet med att genomföra uppföljningen på ett resurssnålt sätt. När komplexa egenskaper ska definieras i mätbara indikatorer så blir det oftast väldigt förenklat, i värsta fall bortser man från det som faktiskt skulle vara kvalitet till förmån för det som går att mäta. T ex att mäta svarsfrekvens på vårdcentraler. När jag själv sökte vård senast fick jag svar varje gång jag ringde (dvs 100% svarsfrekvens vilket också var vad som stod i jämförelsetjänsten mellan olika vårdcentraler). Dock fick jag varje gång jag ringde besked om att jag skulle ringa nästa dag istället eftersom besökstiderna var slut, tills tredje eller fjärde dagen då jag kunde få en tid. Visst, det är inte dåligt att få prata med en telefonist istället för att få ett besked via automatisk telefonsvarare men så mycket friskare blev jag inte. Visst kvalitetsvärde i det, men inte särskilt högt och absolut inte så mycket värt att jag tycker att det ska vara en aspekt som bonus ska fördelas efter.

Det fungerar ju när det gäller exempelvis vårdcentraler; det finns inga fakta som säger att privat drivna vårdcentraler gör ett sämre jobb än offentligt drivna (förutom att det spekuleras i att det skrivs ut mer "knark" och mer antibiotika på privata enheter - men det verkar snarast vara samma geografiska fenomen som för de offentligt drivna; i storstäderna skrivs det generellt sett ut mer än på landsbygden samt att det finns en nord-sydlig gradient i landet).

Det är en fråga i sig vem som ska stå för bevisbördan. Om de som vill begränsa de ekonomiska incitamenten ska bevisa bevisa att det finns negativa effekter med dagens marknadisering av vården, eller om det är de som vill skapa en vårdmarknad att bevisa att det inte finns några negativa effekter av ett sådant system. T ex det här att vårdcentraler aktivt söker kunder som vill ha rådgivning för förkylningar och löss, ser du inga problem alls med det?

 

[Thaliaste]

Som du förstår så tycker jag ditt resonemang baseras på att det finns ett väl fungerande system för kvalitetsuppföljning som av någon anledning bara fungerar på offentlig verksamhet och därför skulle privata företag vara något slags illa underbyggt experiment. Jag menar att vi illa kvickt behöver hitta metoder att säkerställa kvaliteten för alla verksamheter - det är helt underordnat om det är privat eller offentligt organiserat - och det är för mig helt egalt om pengarna går till någons fickor eller försvinner i höga kostnader på andra sätt.

Nej, då har det blivit ett missförstånd. Jag menar att vi inte idag har ett väl fungerande system för kvalitetsuppföljning, varken för offentlig verksamhet eller för att från det offentliga följa upp privat driven verksamhet. Men när de högsta ansvariga sitter i samma organisation som utförarna så är min erfarenhet att möjligheten till snabba, effektiva åtgärder för att komma till rätta med bristerna när de upptäcks är bättre, än om de sitter i olika organisationer. I det senare fallet så finns större incitament dels till att bristerna öht aldrig ska komma fram samt att bevisbördan ligger hos den uppföljande aktören att visa på kvalitetsbrister, och sedan följer ett antal många möten för att komma fram till hur bristerna antingen ska rättas till eller verksamheten läggas ner. Oerhört segdraget och ofta väldigt kostsamt, och ibland mer eller mindre omöjligt av praktiska skäl, att avbryta avtal i förtid eftersom det inte finns någon alternativ utförare som kan ta vid med kort varsel (vi minns strumpavtalet, sophämtningsstrejken, transportstyrelsens leverantörs underleverantörer m.fl. exempel).

Däremot verkar offentligt driven verksamhet varit väldigt slapp gällande uppföljning de senaste årtionden enligt vad de jag känner som jobbade med det på den tiden säger. Men det går ju att rätta till utan att kasta ut barnet med badvattnet så att säga.

Att då koncentrera sig på icke-problem, eller om man accepterar vänsterns bild, väldigt små problem med tanke på hur få verksamheter det gäller är så himla frustrerande för vi kommer inte närmare en bättre vård för medborgarna utan riskerar istället att ta katastrofala felbeslut som försämrar möjligheterna för vården att bli bättre för medborgarna i 20-30 år framåt.

Det är din uppfattning att de problem som uppmärksammas är icke-problem. Själv tycker jag att varje elev som får problem pga att skolan går i konkurs är ett stort problem. Eller varje förkyld stockholmare (enligt inlägget ovan att det skulle vara ett storstadsfenomen) som får antibiotika från en digital läkartjänst samtidigt som moster Agda i Märsta får träffa sin femte stafettläkare på ett halvår.

 

[Thaliaste]

Hörde häromdagen om en läkarmottagning som blivit uppköpt av en apotekskedja. Jag ska fundera lite till på det, men spontant känns det inte som en önskvärd utveckling, även om jag vet att läkare redan idag utsätts för påtryckningar från läkemedelsföretagen och att apotekspersonalen å sin sida ändå kan rekommendera likvärdigt alternativ till det läkaren har föreskrivit.

Vad tycker ni om att aktörerna i vårdkedjan går allt mer in i varandra? Riskfritt eller inte?

 

[sjoberga]

Nej, då har det blivit ett missförstånd. Jag menar att vi inte idag har ett väl fungerande system för kvalitetsuppföljning, varken för offentlig verksamhet eller för att från det offentliga följa upp privat driven verksamhet. Men när de högsta ansvariga sitter i samma organisation som utförarna så är min erfarenhet att möjligheten till snabba, effektiva åtgärder för att komma till rätta med bristerna när de upptäcks är bättre, än om de sitter i olika organisationer. I det senare fallet så finns större incitament dels till att bristerna öht aldrig ska komma fram samt att bevisbördan ligger hos den uppföljande aktören att visa på kvalitetsbrister, och sedan följer ett antal många möten för att komma fram till hur bristerna antingen ska rättas till eller verksamheten läggas ner. Oerhört segdraget och ofta väldigt kostsamt, och ibland mer eller mindre omöjligt av praktiska skäl, att avbryta avtal i förtid eftersom det inte finns någon alternativ utförare som kan ta vid med kort varsel (vi minns strumpavtalet, sophämtningsstrejken, transportstyrelsens leverantörs underleverantörer m.fl. exempel).

Däremot verkar offentligt driven verksamhet varit väldigt slapp gällande uppföljning de senaste årtionden enligt vad de jag känner som jobbade med det på den tiden säger. Men det går ju att rätta till utan att kasta ut barnet med badvattnet så att säga.



Det är din uppfattning att de problem som uppmärksammas är icke-problem. Själv tycker jag att varje elev som får problem pga att skolan går i konkurs är ett stort problem. Eller varje förkyld stockholmare (enligt inlägget ovan att det skulle vara ett storstadsfenomen) som får antibiotika från en digital läkartjänst samtidigt som moster Agda i Märsta får träffa sin femte stafettläkare på ett halvår.

Du får ta mitt "icke-problem" på rätt sätt, för den enskilde är det givetvis problem när man drabbas av ej fungerande vårdsystem men det är det ju oavsett om utföraren är privat eller offentlig?. Jag menar att det är fel att pga problem i en liten andel av 15% av utförarna slå på stora bongotrumman och påstå att häri ligger Sveriges stora vårdproblem att lösa. När en majoritet av problemen ligger annorstädes, (helt enkelt för att en förkrossande majoritet bedrivs i offentlig regi) i det man vurmar som det "rätta" sättet att bedriva vård.

Det blir som att angripa ett problem med råttor genom att förbjuda råttorna att passera i slumpmässigt utvalda 15% av kloakerna bara för att man minsann sett att i 2% av de 15% (3 promille i observation) så var det mycket råttor, trots att man egentligen vet att råttorna använder hela systemet av kloaker ungefär lika mycket och att utveckla åtgärder för att begränsa råttorna i 100% av systemet skulle ge tusenfalt bättre resultat för grundproblemet - att begränsa antalet råttor i kloaksystemet.

 

[Petruska]

i mitt huvud är det en aning dubbelt.

Grunden är att jag gillar valfrihet.

Ser du verkligen valfrihet som GRUNDEN? Dvs valfrihet är viktigare än kvalitet, eller den viktigaste kvaliteten?

Det tycker inte jag. Hellre en fungerande skola, vårdcentral eller vad det nu är än en uppsjö av bristfälliga.

 

[lbb]

Ser du verkligen valfrihet som GRUNDEN? Dvs valfrihet är viktigare än kvalitet, eller den viktigaste kvaliteten?

Det tycker inte jag. Hellre en fungerande skola, vårdcentral eller vad det nu är än en uppsjö av bristfälliga.

Alltså stänger vi de skolor som inte håller måttet oavsett om de är kommunala eller privata

 

[tanten]

Ser du verkligen valfrihet som GRUNDEN? Dvs valfrihet är viktigare än kvalitet, eller den viktigaste kvaliteten?

Det tycker inte jag. Hellre en fungerande skola, vårdcentral eller vad det nu är än en uppsjö av bristfälliga.

Fast... jag tror (vetenskap är inte mitt gebit) att om kvaliten är undermålig så får verksamheten inga kunder.

Jag tror att föräldrar är medvetna. Om skolan har dåliga meritvärden så sätter man inte sina barn där.
På samma sätt som jag valt min vårdcentral för att de faktiskt är duktiga. Och smidiga att kontakta.

Helt enkelt så får kvalitet fler kunder. Usla kommunala skolor är man bunden vid.
Numera får man välja skola och är inte tvingad till skolan i upptagningsområdet. Bara det är en stor framgång. Det tvingar också kommunen att skärpa sina krav på verksamheten.

Hur tror du att en "uppsjö av bristfälliga" verksamheter överlever om de är konkurrensutsatta?

Kommunal verksamhet kan knalla på i sin bekväma värld om ingen skärpt skolchef eller rektor styr upp det.
I min kommun hade vi en central skola som var så usel att den ledande politikern i nämnden helt enkelt sa att -på fredag stänger vi skolan. På måndag när de öppnar igen ska det vara en helt annan och bättre skola.
Och det blev det. I kommuner där inte den beslutsamheten och medvetenheten finns så tuffar det bara på. Och barn sänds vidare i skolsystemet med bristfälliga kunskaper.

 

[Petruska]

Fast... jag tror (vetenskap är inte mitt gebit) att om kvaliten är undermålig så får verksamheten inga kunder.

Jag tror att föräldrar är medvetna. Om skolan har dåliga meritvärden så sätter man inte sina barn där.
På samma sätt som jag valt min vårdcentral för att de faktiskt är duktiga. Och smidiga att kontakta.

Helt enkelt så får kvalitet fler kunder. Usla kommunala skolor är man bunden vid.
Numera får man välja skola och är inte tvingad till skolan i upptagningsområdet. Bara det är en stor framgång. Det tvingar också kommunen att skärpa sina krav på verksamheten.

Hur tror du att en "uppsjö av bristfälliga" verksamheter överlever om de är konkurrensutsatta?

Kommunal verksamhet kan knalla på i sin bekväma värld om ingen skärpt skolchef eller rektor styr upp det.
I min kommun hade vi en central skola som var så usel att den ledande politikern i nämnden helt enkelt sa att -på fredag stänger vi skolan. På måndag när de öppnar igen ska det vara en helt annan och bättre skola.
Och det blev det. I kommuner där inte den beslutsamheten och medvetenheten finns så tuffar det bara på. Och barn sänds vidare i skolsystemet med bristfälliga kunskaper.

Tja. Jag tycker att vi inom många konkurrensutsatta branscher är praktiskt taget offer för halvkassa företag. Och då är ju ändå de flesta näringar mesta både mindre fundamentala och betydligt mindre komplexa än skolor för barn, som dessutom är obligatoriska.

Nu har ju inte kvalitet och styresform nödvändigtvis med varandra att göra, och när jag tänker på valfrihet är det inte heller i första hand styresformer jag brukar vilja välja mellan. Men idén att just valfrihet är ett grundläggande värde är mig obegriplig. Oändligt mycket hellre ser jag att den närmaste skolan är bra nog.

 

[Petruska]

Alltså stänger vi de skolor som inte håller måttet oavsett om de är kommunala eller privata

Jag vet inte om du har tänkt på att barn måste gå i skolan och att kommunerna således måste ha skolor så det räcker. Om de privata skolorna inte håller måttet, bör de stängas. Om de kommunala skolorna inte håller måttet, bör de utvecklas.

 

[lbb]

Jag vet inte om du har tänkt på att barn måste gå i skolan och att kommunerna således måste ha skolor så det räcker. Om de privata skolorna inte håller måttet, bör de stängas. Om de kommunala skolorna inte håller måttet, bör de utvecklas.

Kommunen är idag skyldig att tillhandahålla skolor..men inget hindrar väl att samma kvalitetskrav ställs på kommunala som privata skolor. En nationel organisation som tar över kommunernas ansvar skulle göra det enklare med likvärdiga skolor. Undermåliga skolor ska stängas, de ansvariga bytas ut och i kommunala skolor, driften fortsätta med ny ledning, ny inriktning

 

[tanten]

Nu har ju inte kvalitet och styresform nödvändigtvis med varandra att göra, och när jag tänker på valfrihet är det inte heller i första hand styresformer jag brukar vilja välja mellan. Men idén att just valfrihet är ett grundläggande värde är mig obegriplig. Oändligt mycket hellre ser jag att den närmaste skolan är bra nog.

Tror vi för diskussionen i cirklar?

Ja, kvaliteten är grundläggande. Men alla vet vi att kvalitet emellanåt brister. Om man är hänvisad till att stå ut med undermålig verksamhet för att man inte har något val så känns deet för mig rätt outhärdligt. En hemtjänst som inte fungerar, en vårdcentral som inte har tider, har nonchalant bemötande och är sig själva goda nog. Tanken att inte kunna välja bort det är förfärlig.

I den bästa av världar finns ettriga politiker med blåslampor på tjänstemännen och kvalificerade och engagerade chefer. Men vi lever inte i den bäst av världar.
Då vill jag ha möjligheten att välja bort. Och välja något bättre.

Om närmaste skolan är bra. Ja då behöver jag ju inte välja något annat.