Ang båda citaten. Du kanske ska tänka lite längre än "lista sig på valfri vårdcentral"?
I Sverige gäller 3 månaders vårdgaranti så när du byter vårdgivare har den nya 3 månader på sig att ta emot dig för ett första besök. Klart att det kan gå snabbare om man har tur, men det kan man inte räkna med.
Det är ju dessutom bara för det första besöket. Du är inte garanterad att komma igång med behandling inom 3 månader.
För MIG är det inte avancerat att välja vilken vårdcentral jag vill lista mig på. Jag är frisk, högfungerande och eftersom jag arbetar inom vården har jag också ganska bra koll på hur saker funkar och jag har lite "skvaller" kring vilka vårdcentraler som funkar bättre än andra osv. Det "värsta" jag behöver söka vård för är väl typ om jag skulle få urinvägsinfektion dessutom. Det är tämligen okomplicerat så jag behöver inte tänka så mycket på vad vårdcentralen i övrigt kan eller inte kan.
För den som är sjuk är det inte alls lika lätt. Mitt i sjukdom. Missnöjd och ska byta. Vänta på att nya stället ska ha tid att ta emot. Dra igång hela apparaten med ny vårdgivare. Hoppas på att det ska funka bättre.
Eller i specialistvården - ha koll på vad jag behöver, vad som erbjuds på vilket ställe osv.
Men ett vårdcentralsexempel - ha koll på vilken vårdcentral som har god kompetens kring psykisk ohälsa. Vilken har psykologer anställda? Vilken har psykoterapeut? Vilken har läkare som ens är intresserad?
Vilka psykologiska metoder jobbar de med? Ska jag välja vårdcentral X eftersom jag har depressiva besvär eller borde jag välja vårdcentral Y eftersom jag har tvångssyndrom?
Folk ska inte förväntas veta sånt här. Det är ju bara en stor röra för de som faktiskt är i störst behov av vård.
Jaså, du syftade på vårdgarantin. Det framgick inte helt ur ditt inlägg.
De val du beskriver i nedersta stycket handlar ju inte alls om att välja mellan offentlig eller privat vård heller.
Utan att - i teorin - välja vårdcentral utifrån specifik diagnos. Så fungerar det ju inte i verkligheten - i de flesta delar av Sverige.
Igen: det ser ju alltid olika ut i olika delar av Sverige med vården, eftersom det är landstingen som bedriver vård.
Än så länge gäller "vårdval" enbart vårdcentralerna, även om det diskuteras om även annan vård ska omfattas om lagen om valfrihet.
I mitt landsting finns det ett "krav" att alla vårdcentraler ska ha tillgång till "psykolsocial resurs" som ska erbjuda KBT upp till nio gånger.
Sedan är det alldeles riktigt att en del vårdcentraler (än så länge ganska få) har psykolog anställd, annars är det kurator.
Distriktssköterskor ska alla ha anställda, liksom att man ska bedriva BVC och MVC-verksamhet.
Men som sagt, kraven på verksamheterna kan vara olika i olika delar av landet.
Jag tycker personligen att "beställar-rollen" borde vara statlig, för att man ska ha rätt till samma innehåll i vården oavsett om man bor i Korpilombolo eller i Stockholm.
Däremot tycker jag att utförar-sidan kan vara både offentlig (men fy så ruskigt stor koloss att försöka leda om alla vårdenheter vore statliga - tänk på den overhead-organisation som skulle krävas, huvvaligen) och/eller privat.
Det borde finnas en tydlig uppdragsbeskrivning.
Egentligen är inte uppdragsbeskrivningen här så tokig:
För att kalla sig (välj vilket namn du vill, men typ vårdcentral) så ska verksamheten erbjuda A, B, C och så vidare. Typ, psykosocial resurs (nivån går förstås att lägga olika), distriktssköterskor, läkare som är specialister i allmänmedicin (utbildningsläkare fördelaktigt för att kunna bemanna i framtiden), sköta MVC- och BVC-uppdrag själva eller i samarbete med annan enhet. Och så vidare, beroende på vad man tycker ska höra till bas-uppdraget.