A
Attlid
Den 20 Juli 2006 föddes Wilda, vårat underbara mirakel. Redan efter någon timma var hon uppe på benen i boxen och sprang runt och busade. Hon har alltid varit väldigt självständig och när hon började gå i hagen med mamma, blev hon allt busigare. Ibörjan var det små sparkar och bocksprång, men det har blivit allt värre.
Nu är hon snart 3 månader och nu går det knappt att leda henne. När hon var cira en månad tog vi henne och mamma på promenader i skogen, och det gick hyffsat. Ju större hon blev, desto svårare blev hon.
Nu kan vi inte leda henne knappt. Inte när man tar in henne iallafall. Vi har börjat rida mamman igen och Wilda sköter sig bra i stallet ensam men när man ska leda henne går det åt skogen.
Hon blir vild så fort man tar i grimskaftet; bockar, stegrar, sparkar och springer. Ibland 'attackerar' hon till och med (självklart på skoj, men hon är ju rätt stor nu.) Vi har mätt henne till 113cm och hon är kraftig och fin, så när man blir träffad kan det kännas.
Hon har även börjat slita sig genom att antingen springa på en så man snubblar och tappar, eller springa på andra sidan av t.ex ett träd, så att man tappar på så sätt.
Hur ska vi göra? Hon är underbar på alla sätt och vis, och när man leder henne UT i hagen är hon alltid lugnare.
Vi älskar henne så mycket och vill verkligen inte slita i henne, men ibland måste man för att få henne att gå med alla fyra hovar i marken..
Hjälp mig, snälla!
// Anna
Nu är hon snart 3 månader och nu går det knappt att leda henne. När hon var cira en månad tog vi henne och mamma på promenader i skogen, och det gick hyffsat. Ju större hon blev, desto svårare blev hon.
Nu kan vi inte leda henne knappt. Inte när man tar in henne iallafall. Vi har börjat rida mamman igen och Wilda sköter sig bra i stallet ensam men när man ska leda henne går det åt skogen.
Hon blir vild så fort man tar i grimskaftet; bockar, stegrar, sparkar och springer. Ibland 'attackerar' hon till och med (självklart på skoj, men hon är ju rätt stor nu.) Vi har mätt henne till 113cm och hon är kraftig och fin, så när man blir träffad kan det kännas.
Hon har även börjat slita sig genom att antingen springa på en så man snubblar och tappar, eller springa på andra sidan av t.ex ett träd, så att man tappar på så sätt.
Hur ska vi göra? Hon är underbar på alla sätt och vis, och när man leder henne UT i hagen är hon alltid lugnare.
Vi älskar henne så mycket och vill verkligen inte slita i henne, men ibland måste man för att få henne att gå med alla fyra hovar i marken..
Hjälp mig, snälla!
// Anna