Vill verkligen inte.. eller?

[Iaraphel]

skrev för ett tag sean här, om att panikångesten tvingade mig bort från rävlingsbanan/hästryggen.

Trodde allt var bättre sedan... Tränade ju 140hinder hos tränaren, lekte över 115 utan sadel o träns.

Ska tävla på söndag... hopptränade i måndas lite.... mådde så jävla piss, vet inte vad det är, blev så när jag red en annans häst idag också. Antar att ångesten kommer med pressen,.
Men jag´älskar ju att tävla, vill ju bara ut och ha skoj, för att vänja hästen...

Men jag vill inte... Gör så ont, plågas bara desto mer... men jag måsste ju ut nu, har varit borta i två månader från tävlingsbanan. vill tillbaka... Men samtidigt inte..

 

[Haffe]

Men tenk hvor bra du vil kjenna deg efteråt Kjempa på! Sånn som Dr Phil sier: "I belive ghosts live in the dark" Derfor må du finne ut hvorfor du er redd, svare på dem, så vil du kanskje finne ut at "æsh, der var ju inget farligt!" Har nok sett for mye på Dr Phil, men er nok noe sant i det!! Lykke til! Kom igjen!!

 

[Iaraphel]

Problemet ligger väl i det att jag vet hur det blir...
Tror att vi ska ha jätteskoj inne på banan, att allt kommer gå bra, för det kan det göra.
MEN det är ALLTID samma sak... första och andra hindret kan gå bra, men sedan får jag ingen luft (panikångest), gör jätteont, och vill bara fullfölja banan, men jag har ingen ork, och blir tvungen att överlåta desto mer till hästen för varje hinder vi hoppat, efteråt är det inte alls skönt, då bara undrar jag varför jag öär så jävla dum som ställer upp när jag vet hur det blir..

 

[Dinosaur]

Har du alltid känt det så här?? Eller är det någon speciell händelse som har utlöst paniken?? Hur känns det efteråt, när du kommer ut från banan???

Är det bara jobbigt så är det ju faktiskt så att man inte måste tävla.. Men jag kan förstå din känsla av att vilja men ändå inte vilja.

Du måste nog bestämma dig.. Antingen bita tag i problemet och ge dig ut på banan, och det går!!! eller lägga ner helt och hållet.

Jag röstar för att du biter tag!! Precis som du skriver är det ju egentligen jätteroligt och du verkar ju inte direkt ha problem med hoppningen annars.'

Lycka till

 

[Iaraphel]

Har du alltid känt det så här?? Eller är det någon speciell händelse som har utlöst paniken??

Jag vet inte, har ju haft panikångest i måånga år, men det blev värre nu i våras, när allt annat egentligen blev bättre...

Hur känns det efteråt, när du kommer ut från banan???

Först kämpar jag för att få luft... kunna andas igen... Sedan beror det på hur det gått, har vi dubbelnollat så hoppas jag att tiden räckte till (har hittils aldrig blivit slagen på tiden i en omhoppning), har vi rivit/vägrat grämer jag mig lite över vad jag gjort fel.

 

[Diabetikern]

Varför inte testa lite clearounder och klubbtävlingar utan press på placering?

kankse släpper lite då för att få tag i lusten att tävla igen.?

Lycka till

 

[Tassetass]

Kanske ett långsökt råd, ett stolpskott, men...

Jag hade en sak som jag var extremt rädd för, panikångest var bara förnamnet. Vågade inte ta itu med det för jag trodde att jag var tvungen att vara jättestark och guida hästen genom saken i fråga och det skulle jag aldrig klara. Men till slut så bestämde jag mig för att ge honom en chans istället...

Bad honom ta hand om mig, att han var tvungen att fixa det här. Att jag inte skulle vara till någon hjälp. Jag sa att "jag styr, men du får sköta resten". Jag skakade som ett asplöv, fick inte luft, var spänd som en fjäder - hästen gjorde det jag bad om utan att blinka.

Således, mitt totalt okonkreta och allmänt fåniga råd är att du sätter dig i boxen, förklarar för hästen att du inte klarar det här riktigt, att han måste hjälpa till - att han rent av måste fixa det åt dig. Var ärlig, gråt om du behöver, berätta vad du är rädd för, vad som kommer att hända och allt annat du kan komma på.

Kanske hjälper det, kanske inte - det gör hur som helst ingen skada. Skulle dock inte alls förvåna mig om du hittar ytterligare en sida hos din häst, finner att han kan ta hand om dig när du är svag. Hästar brukar gilla att vara hjältar, nämligen

Lycka till på söndag! Ska ägna er en tanke

 

[Teala]

Bara en försynt fråga; du har aldrig funderat på att förutom som Tassetass sade, tävla i små små klubbtävlingar, funderat på att ställa upp utom tävlan?

Ingen press, stress eller ångest...på vissa klubbtävlingar kan du t o m få starta utan avgift om du inte är med i själva tävlingen. Eller be om att få gå in och hoppa ett hinder bara.

DÅ blir det ju liksom ingen grej av det hela.

Hoppas det går bra, tänker på dig. *uppmuntrande kram*

 

[Iaraphel]

*le*. rätt smart råd...

Grejen är den att pollen är 170hög het men skittittig, driver man inte så nitar han direkt, kortar man honom inte springer han omkull...

men ska ta ett "snack" me honom i monkväll kanske

 

[Iaraphel]

Bara en försynt fråga; du har aldrig funderat på att förutom som Tassetass sade, tävla i små små klubbtävlingar, funderat på att ställa upp utom tävlan?

Jo.. jag startade i klubben clear roundhoppning häromveckan... men det var nästan ännu värre... då är det ju folk man känner som är med... föreställer mig att alla snackar skit osv... blir bara mer press då...

Vet också att många tycker det är fel att jag "plockar blågula rosetter" på våra klubbhoppningar, visserligen är det mest med andra pollen som inte har psyke för att tävla men älskar små klubbhoppningar...

Har en unghäst som jag tränar som jag kanske ska starta i klubbtävlingarna nu.. tror att det kan släppa "pressen" lite då...

Tack till dej och till alla andra svar!

 

[Tassetass]

Om man säger så här...

Om du redan bestämt dig för att det går åt pipan varför då inte ge honom en chans att tänka lite själv? Håll igång de funktioner som du kan hålla igång (vet att musklerna inte gärna svarar när man har syrebrist eftersom man glömmer att andas) och LITA på honom.

Snacka med honom, han kanske har nåt smart att säga inför tävlingen.

 

[Etolie]

Men du kan inte låna en ridkolehäst eller en häst som du vet är helt säker att rida, som du bara kan "åka med på"?
Då kanske du inte känner så mkt. press på din häst heller sen?!

 

[Iaraphel]

Har tyvärr ingen möjlighet att låna "ridskolehäst" då klubben inte har ridskoleverksamhet...

hehe jag får bara låna/träns/tävls unghästar o problemhästar..

 

[Iaraphel]

Tänkte skriva till er alla!!!!
Tack för alla tips och omtankar. Idag lördag har familjen kört och packat massa hö, så pappa är trött, o är inte så jättepigg på att köra imon så jag ringde och strök mig. Kommer att ta tag i problemen, ge det tid och hoppas att kunna komma ut på tävlingsbanan snart igen.

 

[456789]

hoppa clear ruonder...behöver inte va på hemaplan...jag arnästan sama problem somdu...jag e rädd för att hoppa högt men jag vill hoppa så jag biter ihop o rider...men jag har bara arit ute på clear ruond ännu eftersom jag inte fått runt min förra d-ponny på 50cm äns men nu e han avlivad för skada...men bit ihop e mit råd o hoppa på glear ruonder :smirk:

 

[havreflinga]

Flytta ångesten

Vi har "pratat" innan. Och du vet ju vad din ångest kommer ifrån. Förmodligen är det så att du får dras med din ångest tills problemen är lösta. Men frågan är varför ångesten har satt sig just på ridningen!? Det är nog bara en tillfällighet.

Du skriver att du jobbar på problemen, och det är ju bra. Men jag tror att du skulle kunna få tävlandet att funka innan problemen är helt lösta. Bara du inte lurar dig själv och slutar jobba på problemen så fort ridningen funkar igen. Ångesten är din kropps sätt att tvinga dig att ta tag i problemen. Så om du lovar dig själv att fortsätta arbeta med problemen, så tror jag att din kropp kan känna sig tillräckligt trygg och klara tävlandet ändå. Den lilla flickan inne i dig behöver få veta att du verkligen har hört henne, och att du nu lovar att ta henne på allvar. Då behöver hon inte längre hota dig själv med att ta ifrån dig själv det bästa du vet. Visa för henne (alltså dig själv!) att du har hört henne, och förstår!

Du får försöka "flytta över" ångesten till andra situationer. Det låter kanske helskumt. Men jag tror faktiskt att du behöver en viss dos av ångest som en slags ventil för undantryckta känslor. Försök att resonera med dig själv så att du inte längre förknippar just hoppningen med ångest. Det har ju egentligen inget med hoppningen att göra, eller hur!