Vill bara skriva lite

Jag vet inte hur jag ska skriva men vill iallafall skriva nånting. Men ja först så vill jag säga förlåt ifall nåt jag har skrivit har gjort nån ledsen eller nåt sånt. Och ifall nån kanske tog det neggativt på nåt sätt det som mamma skrev att jag hade gjort så förlåt för det isåfall
Och om det så tack till alla som har brytt sig och skrev snälla saker och allt sånt Trodde att det bara var några som kanske skulle bry sig så trodde inte att så många skulle det. Så ja tack för det också.
Kommer kanske inte skriva så jätte mycket här nu men vet inte. Men ville bara skriva nånting iallafall.
Och vill säga en sak men om ni tycker att allt om religion och sånt är jätte dumt och att dom som kanske tror på sånt är knäppa så behöver ni inte läsa nu. Men med det jag gjorde så sa flera efter att jag hade ängla vakt för hade det gått bara lite längre tid så hade jag fått stora hjärn skador eller dött. Så var jätte många saker som hände exakt rätt liksom så det inte blev så. Som att nån verkligen inte tyckte att jag skulle dö. Så jag vet inte om jag tror så men OM så kanske inte Gud ville att jag skulle dö nu så att det inte var meningen för då hade jag nog gjort det. Men ja jag vet inte och ifall nån tycker det är korkat att tänka så så behöver ni kanske inte skriva det.
Vet inte vad jag ska skriva mera men ifall nån har några frågor eller några saker som jag kanske kan skriva om när jag orkar så får ni gärna skriva det

 

[sorbifolia]

Förresten en sak till om det som nån skrev att det skulle vara ännu värre för mamma och pappa om jag dog än det är för mig att C är död. Så vill jag bara säga att när jag var i stallet så VILLE jag att hon skulle få slippa ha så ont och må så dåligt. Och det fanns inget nån kunde göra så jag ville bara att hon skulle få dö snabbt så hon inte behövde lida mera. Alltså inte såklart att jag ville att hon skulle dö bara så men när det var enda sättet hon skulle få sluta ha så ont så var det liksom att jag ville att veterinären skulle göra det såfort hon kunde. Vet att man inte kan jämföra exakt så och jag har inte jätte ont i magen på det sättet. Men liksom psykiskt eller hur man säger så har jag nog minst lika ont som tarm vred. Så OM man ska jämföra så så borde mamma och pappa också vilja att jag skulle få slippa.

Jag förstår hur du tänker, och ja du har säkert lika ont psykiskt som C hade fysiskt. Men nu fanns det ju tyvärr ingen chans att hon skulle bli bra igen. För din del så är det fortfarande möjligt att bli frisk även om jag vet att det inte känns så just nu.

En jag känner förlorade sin 19-åriga son till självmord i våras. Sonen hade haft det svårt psykiskt hela sitt liv och på senaste tiden även börjat ta droger, så man skulle kunna tro att han endast var en bekymring och ett orosmoment för sina förälder. Men min vän, som även har haft hästar och hundar, säger att när sonen dog var det det värsta som någonsin kunde hända, och mycket värre än att förlora ett älskat djur. Hen har mått så dålig att hen fortfarande är sjukskriven från sitt jobb pga sorgen över sonen. Och jag tror att föräldrar alltid även känner att det är deras fel när deras barn dör, precis som du har dåligt samvete för C. Trots att det inte är så egentligen, så känns det så när man inte kan rädda den man älskar och ansvarar för.

Så nej, de kommer aldrig vilja att du ska få slippa, de kommer göra allt vad de kan för att du ska bli frisk.

 

[LiviaFilippa]

Jag vet att alla bara vill vara snälla men jag vill inte att nån ska vara snäll och bry sig. Och jag kan inte skriva nåt för vet att några bara kommer säga mot iallafall men ingen behöver typ slösa sin tid och så på mig. Somsagt vet att ni vill vara snälla men det är ändå ingen mening för även fast ni tar massa tid och skriva saker så ändrar det ändå inte hur jag känner. Jag menar inte nåt taskigt eller att ni skriver nåt dåligt eller fel eller nånting men det är bara onödigt för er att ni bryr er.

 

[emma-vsm]

Jag vet att alla bara vill vara snälla men jag vill inte att nån ska vara snäll och bry sig. Och jag kan inte skriva nåt för vet att några bara kommer säga mot iallafall men ingen behöver typ slösa sin tid och så på mig. Somsagt vet att ni vill vara snälla men det är ändå ingen mening för även fast ni tar massa tid och skriva saker så ändrar det ändå inte hur jag känner. Jag menar inte nåt taskigt eller att ni skriver nåt dåligt eller fel eller nånting men det är bara onödigt för er att ni bryr er.

Det är helt okej att du tänker och skriver så. Och jag vet att vi nog inte kan ändra vad du vill och tänker. Men vi kommer inte sluta bry oss. Vi tycker om dig.

 

[Pratsch]

Jag har aldrig känt att följa dina trådar är slöseri med tid. Tvärtom känns det du skriver mer meningsfullt än mycket annat jag väljer att lägga min tid på

Det kanske kan kännas själviskt för dig men jag hoppas och önskar att du blir kvar hos oss, precis som alla andra människor du har runt dig också önskar. Vi fortsätter kämpa för det dels för vår egen skull, för att vi faktiskt tycker om och gillar dig och för att våra liv skulle bli sämre om du försvann, och dels för att det rent vetenskapligt finns en god chans att du så småningom kommer att må bättre igen. Jag förstår att allt känns nattsvart just nu men jag och de du har runt dig kan helt enkelt inte sluta hoppas och kämpa hur gärna du än just nu önskar att vi skulle det

 

[Shaggy]

Jag vet att alla bara vill vara snälla men jag vill inte att nån ska vara snäll och bry sig. Och jag kan inte skriva nåt för vet att några bara kommer säga mot iallafall men ingen behöver typ slösa sin tid och så på mig. Somsagt vet att ni vill vara snälla men det är ändå ingen mening för även fast ni tar massa tid och skriva saker så ändrar det ändå inte hur jag känner. Jag menar inte nåt taskigt eller att ni skriver nåt dåligt eller fel eller nånting men det är bara onödigt för er att ni bryr er.

Jag förstår dig tror jag.
När jag mår mycket dåligt så orkar jag inte med folk. Jag vill inte träffa någon och de får absolut inte ta i mig för då går jag sönder. Ringer telefonen så svarar jag inte men får jag hålla avståndet så tycker jag det är skönt att veta att någon finns där som bryr sig.
Försök se våra inlägg så, vi bryr oss om dig men du måste inte interagera med oss.

 

[Andromedae]

Jag vet att alla bara vill vara snälla men jag vill inte att nån ska vara snäll och bry sig. Och jag kan inte skriva nåt för vet att några bara kommer säga mot iallafall men ingen behöver typ slösa sin tid och så på mig. Somsagt vet att ni vill vara snälla men det är ändå ingen mening för även fast ni tar massa tid och skriva saker så ändrar det ändå inte hur jag känner. Jag menar inte nåt taskigt eller att ni skriver nåt dåligt eller fel eller nånting men det är bara onödigt för er att ni bryr er.

Att vi bryr oss eller lägger tid på att skriva ligger på oss. Det är vårt val och våra egna känslor det handlar om.
Du vare sig har eller kan ta ansvar för det.

 

[sorbifolia]

Jag vet att alla bara vill vara snälla men jag vill inte att nån ska vara snäll och bry sig. Och jag kan inte skriva nåt för vet att några bara kommer säga mot iallafall men ingen behöver typ slösa sin tid och så på mig. Somsagt vet att ni vill vara snälla men det är ändå ingen mening för även fast ni tar massa tid och skriva saker så ändrar det ändå inte hur jag känner. Jag menar inte nåt taskigt eller att ni skriver nåt dåligt eller fel eller nånting men det är bara onödigt för er att ni bryr er.

Du kan skriva vad du vill, och om vi vill använda våran tid på att skriva till dig eller läsa dina inlägg så är det vårat val.

Vi bryr oss därför att vi gillar dig. Du är en otroligt fin och snäll tjej, och jag tycker du ska låta folk få vara snälla mot dig och försöka ta emot omtanken du får. Men klart om det blir för jobbigt att vi bryr oss, så ta en paus om du behöver. Vi kan dock inte bara sluta bry oss, det funkar liksom inte så...

 

[LiviaFilippa]

Jag vet inte vad jag ska skriva och vet inte vad jag ska göra. Men jag KAN INTE bara stå ut liksom. Har tankar om hur jag ska göra HELA HELA tiden så jag kan slippa allt. Men får inga chanser som jag kan göra nånting sånt för har ju vak helatiden. Som idag skulle jag ju till psykologen och gjorde flera enligt andra dumma saker eller försökte. Men mesta blev liksom stoppat direkt så hann inte bli nåt förutom hos psykologen så blev det typ ett bråk och flera som nog tycker jag är helt störd och konstig så kommer aldrig gå tillbaka dit iallafall. Och alla här är nog jävligt trötta på mig också. Jag kommer bara fortsätta vilja dö iallafall så kan väl likagärna få göra det så alla kan slippa mig. Men nej det får jag inte. Och tänker hela hela tiden två saker att C är död och att det enda jag vill är att också få dö. Och vill inte vara här en enda dag till liksom och jag får typ panik av att jag inte kan lyckas.

 

[LiviaFilippa]

Kan inte sluta tänka på alla saker som KANSKE hade gjort så inte C hade dött. Typ om jag inte hade tänkt så neggativt och jag vet att dom flesta inte tror det spelade nån roll men ingen kan VETA helt helt säkert. Eller om jag inte hade varit här och kanske hade ridit henne varje dag så kanske hon inte hade fått kolik heller. Eller ifall jag hade varit hemma och allt var som förut och hon hade fått kolik så kanske jag hade varit i stallet och märkt det tidigare så hade hon kanske fått hjälp tidigare och över levt. Eller bara NÅNTING ifall det fanns NÅT jag kunde ha gjort. Eller inte gjort för mamma har ju kanske gjort lite mindre med C senaste tiden pågrund av MIG också så tänk om det var därför hon fick kolik liksom. Och så kanske hon också inte trodde att jag tyckte om henne och brydde mig för jag var ju aldrig där heller.

 

[Sleepy]

Kan inte sluta tänka på alla saker som KANSKE hade gjort så inte C hade dött. Typ om jag inte hade tänkt så neggativt och jag vet att dom flesta inte tror det spelade nån roll men ingen kan VETA helt helt säkert. Eller om jag inte hade varit här och kanske hade ridit henne varje dag så kanske hon inte hade fått kolik heller. Eller ifall jag hade varit hemma och allt var som förut och hon hade fått kolik så kanske jag hade varit i stallet och märkt det tidigare så hade hon kanske fått hjälp tidigare och över levt. Eller bara NÅNTING ifall det fanns NÅT jag kunde ha gjort. Eller inte gjort för mamma har ju kanske gjort lite mindre med C senaste tiden pågrund av MIG också så tänk om det var därför hon fick kolik liksom. Och så kanske hon också inte trodde att jag tyckte om henne och brydde mig för jag var ju aldrig där heller.

Försök andas ut lite. Bara andas ut.

Det var inte ditt fel, det var ingenting du kunde ha påverkat på något sätt. Och C visste att du älskade henne. Det hade du ju visat henne varje gång ni sågs, så det visste hon alldeles säkert.

 

[sorbifolia]

Det du känner nu är en djup sorg, det är nog det värsta som hänt i ditt liv hittils och dina reaktioner på det är fullt normala. Ingen tycker du är konstig eller dum.

Här kan du läsa lite om hur sorg brukar fungera:
https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/psykisk-ohalsa/sorg

Jag klippte ut detta stycke:
Sorg ackompanjeras ofta av känslor av övergivenhet, tomhet eller meningslöshet. En förlust kan vara så svår att ta in att man känner sig bedövad, avskärmad eller upplever overklighetskänslor. Det är lätt att fastna i tankar om varför detta skett och om det hade gått att undvika. Det är vanligt att känna skuld för saker man gjort eller inte gjort. Ibland kan man fastna i en slags kamp mot det som skett – det får inte vara sant! Det borde inte ha skett!

Att undra om det finns någon mening med livet överhuvudtaget är inte ovanligt.

Det låter ganska likt som du verkar ha det nu, gör det inte?

 

[LiviaFilippa]

Det du känner nu är en djup sorg, det är nog det värsta som hänt i ditt liv hittils och dina reaktioner på det är fullt normala. Ingen tycker du är konstig eller dum.

Här kan du läsa lite om hur sorg brukar fungera:
https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/psykisk-ohalsa/sorg

Jag klippte ut detta stycke:
Sorg ackompanjeras ofta av känslor av övergivenhet, tomhet eller meningslöshet. En förlust kan vara så svår att ta in att man känner sig bedövad, avskärmad eller upplever overklighetskänslor. Det är lätt att fastna i tankar om varför detta skett och om det hade gått att undvika. Det är vanligt att känna skuld för saker man gjort eller inte gjort. Ibland kan man fastna i en slags kamp mot det som skett – det får inte vara sant! Det borde inte ha skett!

Att undra om det finns någon mening med livet överhuvudtaget är inte ovanligt.

Det låter ganska likt som du verkar ha det nu, gör det inte?

Det står typ att med tiden blir det bättre och man ska försöka göra saker och så ändå. Och att med tiden så kan man komma tillbaka till typ vanligt. Men liksom vadå vad ska jag komma tillbaka till ens för det spelar ju ingen roll om jag mår dåligt för jag är depprimerad eller om jag mår jätte dåligt för att C är död så är ju allt ändå samma. Så typ göra aktiviteter man mår bra av kan jag inte göra. Och få motion regel bundet kan jag inte göra. Och att man ska försöka träffa andra och sånt så det kan jag inte heller göra.
Så vet inte varför jag skulle ens försöka för har ju inget att komma tillbaka till ändå.

 

[Sleepy]

Det står typ att med tiden blir det bättre och man ska försöka göra saker och så ändå. Och att med tiden så kan man komma tillbaka till typ vanligt. Men liksom vadå vad ska jag komma tillbaka till ens för det spelar ju ingen roll om jag mår dåligt för jag är depprimerad eller om jag mår jätte dåligt för att C är död så är ju allt ändå samma. Så typ göra aktiviteter man mår bra av kan jag inte göra. Och få motion regel bundet kan jag inte göra. Och att man ska försöka träffa andra och sånt så det kan jag inte heller göra.
Så vet inte varför jag skulle ens försöka för har ju inget att komma tillbaka till ändå.

Kunde ni prata nånting idag, du och psykologen?

 

[LiviaFilippa]

Kunde ni prata nånting idag, du och psykologen?

Hann inte så jätte mycket men lite men inget som hjälpte nånting.

 

[Sleepy]

Hann inte så jätte mycket men lite men inget som hjälpte nånting.

Jag förstår.

Det med att någon skulle tycka att du är konstig för bråket som blev behöver du inte fundera på. De förstår att du inte mår bra. Inget konstigt alls.

 

[LiviaFilippa]

Jag vill inte andas och ta en sekund i taget och allt sånt. Och vill inte vara rädd om mig eller nånting. Och vet att jag inte borde skriva här förmycket men ändå så vill jag få ur mig iallafall nånting. Men borde inte för blir bara bråk för det också.
Vet inte hur jag ska förklara så nån fattar. Men typ som att varje ande tag så känns det typ som jag sviker migsjälv. För jag VILL inte ens andas. Och spelar ingen roll vad andra säger att det inte var mitt fel nånting eller jag kunde inte ändrat nåt så ingen kan VETA det. Det KANSKE inte hade blivit såhär om NÅNTING hade varit annorlunda och det kan ingen säga mot för det går inte att veta. Och även ifall det inte hade blivit nåt annat så ifall jag iallafall hade varit där och tagit hand om henne och ridit och allting så hade iallafall det varit bättre. Men inte ens det var jag.
Plus så nu tycker säkert vissa att jag är barnslig och knäpp men jag VILL tro på att dom är i himlen eller trappalanda eller nåt sånt. Och liksom äter massa gräs och inte har ont och allt är jätte bra. Men jag vet inte om jag verkligen tror på det eller om jag tror att det bara tar helt slut så finns man inte mera ALLS. Så liksom att hennes kropp kanske ligger nånstans med massa andra döda hästar och det är allt som finns kvar. Men att själva C inte finns nånstans i himlen eller nånting. Utan att hon bara är helt helt borta. Och isåfall så när jag dör om allt bara är helt slut och ingenting så kommer jag inte träffa henne då heller. Inte för jag vet det isåfall men ändå jätte jobbigt att tänka på det.

 

[Sleepy]

Jag vill inte andas och ta en sekund i taget och allt sånt. Och vill inte vara rädd om mig eller nånting. Och vet att jag inte borde skriva här förmycket men ändå så vill jag få ur mig iallafall nånting. Men borde inte för blir bara bråk för det också.
Vet inte hur jag ska förklara så nån fattar. Men typ som att varje ande tag så känns det typ som jag sviker migsjälv. För jag VILL inte ens andas. Och spelar ingen roll vad andra säger att det inte var mitt fel nånting eller jag kunde inte ändrat nåt så ingen kan VETA det. Det KANSKE inte hade blivit såhär om NÅNTING hade varit annorlunda och det kan ingen säga mot för det går inte att veta. Och även ifall det inte hade blivit nåt annat så ifall jag iallafall hade varit där och tagit hand om henne och ridit och allting så hade iallafall det varit bättre. Men inte ens det var jag.
Plus så nu tycker säkert vissa att jag är barnslig och knäpp men jag VILL tro på att dom är i himlen eller trappalanda eller nåt sånt. Och liksom äter massa gräs och inte har ont och allt är jätte bra. Men jag vet inte om jag verkligen tror på det eller om jag tror att det bara tar helt slut så finns man inte mera ALLS. Så liksom att hennes kropp kanske ligger nånstans med massa andra döda hästar och det är allt som finns kvar. Men att själva C inte finns nånstans i himlen eller nånting. Utan att hon bara är helt helt borta. Och isåfall så när jag dör om allt bara är helt slut och ingenting så kommer jag inte träffa henne då heller. Inte för jag vet det isåfall men ändå jätte jobbigt att tänka på det.

Hon kommer alltid att finnas kvar i ditt hjärta, i dina tankar, i dina minnen. Kram.

 

[Andromedae]

Svårt att veta vad jag ska skriva till dig nu när du mår så här dåligt, men vill bara säga att jag läser vad du skriver och fattar att det är fruktansvärt jobbigt för dig just nu

 

[Exit]

Jag vill inte andas och ta en sekund i taget och allt sånt. Och vill inte vara rädd om mig eller nånting. Och vet att jag inte borde skriva här förmycket men ändå så vill jag få ur mig iallafall nånting. Men borde inte för blir bara bråk för det också.
Vet inte hur jag ska förklara så nån fattar. Men typ som att varje ande tag så känns det typ som jag sviker migsjälv. För jag VILL inte ens andas. Och spelar ingen roll vad andra säger att det inte var mitt fel nånting eller jag kunde inte ändrat nåt så ingen kan VETA det. Det KANSKE inte hade blivit såhär om NÅNTING hade varit annorlunda och det kan ingen säga mot för det går inte att veta. Och även ifall det inte hade blivit nåt annat så ifall jag iallafall hade varit där och tagit hand om henne och ridit och allting så hade iallafall det varit bättre. Men inte ens det var jag.
Plus så nu tycker säkert vissa att jag är barnslig och knäpp men jag VILL tro på att dom är i himlen eller trappalanda eller nåt sånt. Och liksom äter massa gräs och inte har ont och allt är jätte bra. Men jag vet inte om jag verkligen tror på det eller om jag tror att det bara tar helt slut så finns man inte mera ALLS. Så liksom att hennes kropp kanske ligger nånstans med massa andra döda hästar och det är allt som finns kvar. Men att själva C inte finns nånstans i himlen eller nånting. Utan att hon bara är helt helt borta. Och isåfall så när jag dör om allt bara är helt slut och ingenting så kommer jag inte träffa henne då heller. Inte för jag vet det isåfall men ändå jätte jobbigt att tänka på det.

Hejsan Emma!

Jag har följt dina trådar från sidan ett tag men inte kommenterat. Det du skriver får mig så att tänka på min syster. För många år sen var hon i en väldigt svår livssituation en längre tid. Hon kom dock igenom det hela och då minns jag att hon berättade för mig hur frustrerad och förminskad hon kände sig när olika människor försökte komma med tips, lösningar, pepp och råd. Hon ville inte ha dem, hon mådde allt för dåligt för att de skulle hjälpa. I stället fick de henne att känna det som om hennes egna tankar och känslor inte var "godkända" utan allt gick ut på att alla försökte ändra hennes tankar. Jag vet ju förstås inte om du också känner såhär men i alla fall kom jag att tänka på samtalet med min syster.

Beklagar att det slutade såhär med C. Du tvingas verkligen brottas med stora och svåra frågor nu, det måste kännas helt överväldigande!

 

[LiviaFilippa]

Hejsan Emma!

Jag har följt dina trådar från sidan ett tag men inte kommenterat. Det du skriver får mig så att tänka på min syster. För många år sen var hon i en väldigt svår livssituation en längre tid. Hon kom dock igenom det hela och då minns jag att hon berättade för mig hur frustrerad och förminskad hon kände sig när olika människor försökte komma med tips, lösningar, pepp och råd. Hon ville inte ha dem, hon mådde allt för dåligt för att de skulle hjälpa. I stället fick de henne att känna det som om hennes egna tankar och känslor inte var "godkända" utan allt gick ut på att alla försökte ändra hennes tankar. Jag vet ju förstås inte om du också känner såhär men i alla fall kom jag att tänka på samtalet med min syster.

Beklagar att det slutade såhär med C. Du tvingas verkligen brottas med stora och svåra frågor nu, det måste kännas helt överväldigande!

Ja det är väldigt mycket som det känns att allt jag tänker och känner är fel och jag typ måste ändra allt. Och som att jag får vara ledsen men måste vara det på rätt sätt som andra tycker och får typ inte känna FÖR mycket. Men får inte känna inget heller.