Vill bara skriva lite

Jag vet inte hur jag ska skriva men vill iallafall skriva nånting. Men ja först så vill jag säga förlåt ifall nåt jag har skrivit har gjort nån ledsen eller nåt sånt. Och ifall nån kanske tog det neggativt på nåt sätt det som mamma skrev att jag hade gjort så förlåt för det isåfall
Och om det så tack till alla som har brytt sig och skrev snälla saker och allt sånt Trodde att det bara var några som kanske skulle bry sig så trodde inte att så många skulle det. Så ja tack för det också.
Kommer kanske inte skriva så jätte mycket här nu men vet inte. Men ville bara skriva nånting iallafall.
Och vill säga en sak men om ni tycker att allt om religion och sånt är jätte dumt och att dom som kanske tror på sånt är knäppa så behöver ni inte läsa nu. Men med det jag gjorde så sa flera efter att jag hade ängla vakt för hade det gått bara lite längre tid så hade jag fått stora hjärn skador eller dött. Så var jätte många saker som hände exakt rätt liksom så det inte blev så. Som att nån verkligen inte tyckte att jag skulle dö. Så jag vet inte om jag tror så men OM så kanske inte Gud ville att jag skulle dö nu så att det inte var meningen för då hade jag nog gjort det. Men ja jag vet inte och ifall nån tycker det är korkat att tänka så så behöver ni kanske inte skriva det.
Vet inte vad jag ska skriva mera men ifall nån har några frågor eller några saker som jag kanske kan skriva om när jag orkar så får ni gärna skriva det

 

[emma-vsm]

Fast inget kommer ändras bara för nån sitter och glor på mig för att jag inte ska göra nåt liksom. Och C kommer ju inte tillbaka ändå. Men ja jag vet dom har säkert massa andledningar att göra så men känns ändå bara värde löst.

Jag förstår det

 

[LiviaFilippa]

Förlåt om det här inte är så tydligt men har försökt skriva och förklara iallafall. Och jag vet att ingen kan svara på dethär egentligen men bara vad ni TROR. Och inte bara vad ni tycker att man borde svara utan vill veta påriktigt vad ni tror.
Men ja typ alla både som skriver här och psykologen och läkaren och flera andra på bup och så säger ju att det kommer bli bättre och så. Och jag fattar att det är typ vad man ska säga. Men undrar ändå bara om det PÅRIKTIGT kan bli det och isåfall hur.
För alltså som typ alla saker som har hänt så verkar det som man ska ha terapi så blir bättre. Och då är terapi typ prata om det och be arbeta. Men jag kan inte prata om saker och det hjälper inte att göra det iallafall. Så om det är bara terapi som kan göra så man mår bättre så kommer det nog aldrig ändras för mig.
Eller om det kan bli bättre på NÅT sätt bara fast inte terapi liksom.
För somsagt INGET nu gör så jag mår bättre iallafall så det är helt menings löst att dom ens håller på såhär och är så paranoida och jobbiga om allt.

 

[Fjordfrälst]

För mig gör det inget om ni skriver neggativa saker om bup iallafall. Och jag håller med dig om hundarna och det är många äldre boenden i Sverige också som djur får hälsa på. Men att dom inte får det här är för både nån kan vara allergisk och sånt och nån kan vara rädd och massa såna andledningar. Vet för jag frågade om det förr en gång och att B är ju världens lugnaste och snällaste så liksom ingen kan vara rädd för henne. Och hon är inte så stor heller så mamma eller pappa skulle kunna bära henne in om nån var så himla allergisk bara för hon gick förbi kanske. Men nej det gick ändå inte för det får inte vara andra djur nånstans inom sjukhus byggnader förutom dom som är godkända typ tjänste hundar. Och att om jag skulle få ha B på besök så skulle dom behöva säga okej till alla som vill ha besök av sina djur. Och det tycker jag är bara jävligt dumt för först så okej även OM det skulle vara så så vad är problemet isåfall då? För finns ju massa forskning att djur hjälper så man mår bättre. Och det andra så inte för att jag inte fattar att det kan vara jobbigt för andra också men dom flesta är här kanske från en natt till nån vecka kanske. Och några är längre men är INTE många jag vet om iallafall som har varit mer än en månad. Och jag har varit här skit länge så inte att jag borde få massa special saker bara för det men tycker ändå kanske det är lite skillnad om nån som är här typ en helg inte får ta in sin hund eller nån som är här skit länge.
Men ja det här blev långt för blir typ sur när jag börjar berätta om det så förlåt.

Usch så trist, djuren är ju ofta väldigt bra för tillfrisknande ❤.

 

[Shaggy]

Förlåt om det här inte är så tydligt men har försökt skriva och förklara iallafall. Och jag vet att ingen kan svara på dethär egentligen men bara vad ni TROR. Och inte bara vad ni tycker att man borde svara utan vill veta påriktigt vad ni tror.
Men ja typ alla både som skriver här och psykologen och läkaren och flera andra på bup och så säger ju att det kommer bli bättre och så. Och jag fattar att det är typ vad man ska säga. Men undrar ändå bara om det PÅRIKTIGT kan bli det och isåfall hur.
För alltså som typ alla saker som har hänt så verkar det som man ska ha terapi så blir bättre. Och då är terapi typ prata om det och be arbeta. Men jag kan inte prata om saker och det hjälper inte att göra det iallafall. Så om det är bara terapi som kan göra så man mår bättre så kommer det nog aldrig ändras för mig.
Eller om det kan bli bättre på NÅT sätt bara fast inte terapi liksom.
För somsagt INGET nu gör så jag mår bättre iallafall så det är helt menings löst att dom ens håller på såhär och är så paranoida och jobbiga om allt.

Om vi talar om sorg så ja det blir bättre. Man tror det inte när det är akut men det blir bättre. Det är inte så att sorgen försvinner helt men den blir mer och mer hanterlig och slutligen kan man tänka på den man saknar utan att det gör superont för man minns de bra sakerna och allt roligt man hade tillsammans.
Min Novahäst får jag stundtals hugg av saknad efter men oftast så är hon bara ett varmt minne som den fantastiska vän hon var och som mamma till mina nuvarande. Att hennes dotter i mycket är en inkarnation av henne gör att jag delvis har henne kvar där. Jag är för övrigt säker på att hon står och mumsar ensilage ur en alldeles egen bal med snöstorm vinandes kring öronen. När hon tröttnar på vintern så traskar hon en kort stund genom tunneln till sommaren för att ta några tuggor grönt gräs innan hon återvänder till sin älskade vinter.

 

[Andromedae]

Förlåt om det här inte är så tydligt men har försökt skriva och förklara iallafall. Och jag vet att ingen kan svara på dethär egentligen men bara vad ni TROR. Och inte bara vad ni tycker att man borde svara utan vill veta påriktigt vad ni tror.
Men ja typ alla både som skriver här och psykologen och läkaren och flera andra på bup och så säger ju att det kommer bli bättre och så. Och jag fattar att det är typ vad man ska säga. Men undrar ändå bara om det PÅRIKTIGT kan bli det och isåfall hur.
För alltså som typ alla saker som har hänt så verkar det som man ska ha terapi så blir bättre. Och då är terapi typ prata om det och be arbeta. Men jag kan inte prata om saker och det hjälper inte att göra det iallafall. Så om det är bara terapi som kan göra så man mår bättre så kommer det nog aldrig ändras för mig.
Eller om det kan bli bättre på NÅT sätt bara fast inte terapi liksom.
För somsagt INGET nu gör så jag mår bättre iallafall så det är helt menings löst att dom ens håller på såhär och är så paranoida och jobbiga om allt.

Så här tror jag rent i allmänhet:
För vissa är det terapi som hjälper.
För vissa är det medicin.
För många är det nog en kombination av båda, tillsammans med tid.

Någon kan bli hjälpt av att få göra något den älskar. Någon kan bli hjälpt av att flytta till ett nytt ställe, byta skola eller träffa en ny vän.

Grejen är den att vi alla är unika, så det finns (tyvärr) inte ett recept på hur man botar smärta. Det betyder inte att det inte finns något recept som kan funka, men mer att det inte finns ett som funkar för alla.

 

[Sleepy]

Förlåt om det här inte är så tydligt men har försökt skriva och förklara iallafall. Och jag vet att ingen kan svara på dethär egentligen men bara vad ni TROR. Och inte bara vad ni tycker att man borde svara utan vill veta påriktigt vad ni tror.
Men ja typ alla både som skriver här och psykologen och läkaren och flera andra på bup och så säger ju att det kommer bli bättre och så. Och jag fattar att det är typ vad man ska säga. Men undrar ändå bara om det PÅRIKTIGT kan bli det och isåfall hur.
För alltså som typ alla saker som har hänt så verkar det som man ska ha terapi så blir bättre. Och då är terapi typ prata om det och be arbeta. Men jag kan inte prata om saker och det hjälper inte att göra det iallafall. Så om det är bara terapi som kan göra så man mår bättre så kommer det nog aldrig ändras för mig.
Eller om det kan bli bättre på NÅT sätt bara fast inte terapi liksom.
För somsagt INGET nu gör så jag mår bättre iallafall så det är helt menings löst att dom ens håller på såhär och är så paranoida och jobbiga om allt.

Jag håller med om en kombination av medicin, terapi och tid och vill lägga till i ditt fall; mat. Kroppen behöver må gott för att det ska bli lättare att läka i själen.

 

[Lobelia]

Förlåt om det här inte är så tydligt men har försökt skriva och förklara iallafall. Och jag vet att ingen kan svara på dethär egentligen men bara vad ni TROR. Och inte bara vad ni tycker att man borde svara utan vill veta påriktigt vad ni tror.
Men ja typ alla både som skriver här och psykologen och läkaren och flera andra på bup och så säger ju att det kommer bli bättre och så. Och jag fattar att det är typ vad man ska säga. Men undrar ändå bara om det PÅRIKTIGT kan bli det och isåfall hur.
För alltså som typ alla saker som har hänt så verkar det som man ska ha terapi så blir bättre. Och då är terapi typ prata om det och be arbeta. Men jag kan inte prata om saker och det hjälper inte att göra det iallafall. Så om det är bara terapi som kan göra så man mår bättre så kommer det nog aldrig ändras för mig.
Eller om det kan bli bättre på NÅT sätt bara fast inte terapi liksom.
För somsagt INGET nu gör så jag mår bättre iallafall så det är helt menings löst att dom ens håller på såhär och är så paranoida och jobbiga om allt.

På riktigt så tror jag det kommer att bli bättre. De flesta som kommer in i en akut depression blir helt bra eller mycket bättre, men som med många sjukdomar så kan man ju inte vara 100% säker. De flesta här är vuxna och har själv gått igenom depressioner och/eller sett det hos närstående. Ofta är det så att folk behöver tid att sörja och läka såren.

Depressioner kan bli bättre utan terapi också. Motion är ett utmärkt sätt, dock kanske du behöver bli i fysiskt bättre kondition också för att tänka på den biten och så går sorgen oftast över till en inte lika akut fas och då börjar det kännas lättare.

Angående kritiken mot BUP som kommit fram så är jag förvånad att du inte har kontakt med en psykolog som är på plats och kanske flera gånger i veckan. Det verkar lite jobbigt att fara iväg på det viset du gör och kanske skulle det lönat sig med tätare kontakt och kanske längre möten så ni hinner lära känna varandra. Det finns många olika terapiformer och det kanske finns någon som passar dig bättre.

Jag önskar också att du kunde ha din hund hos dig eller en hund i vart fall, som många skriver så kan djur göra mycket för välbefinnandet. Att behöva träffa hunden på gården är inte optimalt, tänk om du kunde fått ha den i sängen eller när du tittade på TV.

 

[LiviaFilippa]

Om vi talar om sorg så ja det blir bättre. Man tror det inte när det är akut men det blir bättre. Det är inte så att sorgen försvinner helt men den blir mer och mer hanterlig och slutligen kan man tänka på den man saknar utan att det gör superont för man minns de bra sakerna och allt roligt man hade tillsammans.
Min Novahäst får jag stundtals hugg av saknad efter men oftast så är hon bara ett varmt minne som den fantastiska vän hon var och som mamma till mina nuvarande. Att hennes dotter i mycket är en inkarnation av henne gör att jag delvis har henne kvar där. Jag är för övrigt säker på att hon står och mumsar ensilage ur en alldeles egen bal med snöstorm vinandes kring öronen. När hon tröttnar på vintern så traskar hon en kort stund genom tunneln till sommaren för att ta några tuggor grönt gräs innan hon återvänder till sin älskade vinter.

Okej men även OM just att sakna C blir bättre så då kanske det andra kommer tillbaka istället. Och isåfall är det ändå inte bra.

 

[LiviaFilippa]

På riktigt så tror jag det kommer att bli bättre. De flesta som kommer in i en akut depression blir helt bra eller mycket bättre, men som med många sjukdomar så kan man ju inte vara 100% säker. De flesta här är vuxna och har själv gått igenom depressioner och/eller sett det hos närstående. Ofta är det så att folk behöver tid att sörja och läka såren.

Depressioner kan bli bättre utan terapi också. Motion är ett utmärkt sätt, dock kanske du behöver bli i fysiskt bättre kondition också för att tänka på den biten och så går sorgen oftast över till en inte lika akut fas och då börjar det kännas lättare.

Angående kritiken mot BUP som kommit fram så är jag förvånad att du inte har kontakt med en psykolog som är på plats och kanske flera gånger i veckan. Det verkar lite jobbigt att fara iväg på det viset du gör och kanske skulle det lönat sig med tätare kontakt och kanske längre möten så ni hinner lära känna varandra. Det finns många olika terapiformer och det kanske finns någon som passar dig bättre.

Jag önskar också att du kunde ha din hund hos dig eller en hund i vart fall, som många skriver så kan djur göra mycket för välbefinnandet. Att behöva träffa hunden på gården är inte optimalt, tänk om du kunde fått ha den i sängen eller när du tittade på TV.

Ja det med psykolog är för hon jag går till är typ expert på ätstörningar som dom tyckte jag skulle träffa för det är det stället som typ skulle ta över eller hur man ska säga sen. Men det finns ju psykologer på bup också men för jag typ har anorexi som huvud diagnos så ska jag gå till hon jag går till. Fast jag håller inte med att jag har det som största saken längre heller men ja skit samma för somsagt så spelar det ingen roll vad jag tycker sålänge dom inte tycker lika.

 

[Shaggy]

Okej men även OM just att sakna C blir bättre så då kanske det andra kommer tillbaka istället. Och isåfall är det ändå inte bra.

Tanken är ju att du ska hitta en väg igenom den skiten så att du kan komma ur det här på andra sidan och se glädje. Just nu är du ju så längt ner att du inte kan se annat än ett svart hål som äter dig men det finns en annan värld och den finns där även för dig.
Det svåra är att du i nuläget är så sjuk att det är svårt att hjälpa dig eftersom du är farlig för dig själv så nu försöker man bara hålla dig vid liv. Det gör ju att mängden möjliga behandlingar är kraftigt begränsade och att normala saker som skulle kunna hjälpa dig är svåra att genomför på ett säkert sätt.
Jag önskar så att du snart kommer till en nivå så att du kan börja komma tillbaka till livet

 

[Shaggy]

Ja det med psykolog är för hon jag går till är typ expert på ätstörningar som dom tyckte jag skulle träffa för det är det stället som typ skulle ta över eller hur man ska säga sen. Men det finns ju psykologer på bup också men för jag typ har anorexi som huvud diagnos så ska jag gå till hon jag går till. Fast jag håller inte med att jag har det som största saken längre heller men ja skit samma för somsagt så spelar det ingen roll vad jag tycker sålänge dom inte tycker lika.

Jag håller, utifrån det du skrivit här, med om att anorexian inte är ditt grundproblem. Den är bara symptomet på andra problem. Det du behöver få hjälp med är, vad jag sett, att få ett självförtroende, en självkänsla och en insikt i att du har ett egenvärde. Du behöver helt enkelt lära dig ditt värde, att sätta gränser mot andra och att inte slita sönder dig själv i en strävan att ingen ska bli ledsen eller ens besviken.
Nu tror jag inte att expertkunskapen hos psykologen är det viktigaste utan att man fungerar tillsammans som personer. Om det finns eller inte med den psykolog du går hos nu det är något du själv har störst koll på.

 

[Andromedae]

För snart två och ett halvt år sedan var vi tvungna att avliva vår ena katt. Hon blev plötsligt sjuk, vi tog henne till kliniken och hon låg inlagd i fem dagar innan veterinärerna sa att de inte trodde att hon skulle klara det. Vi fick alternativet att försöka en dag till, men när vi träffade henne så visste jag bara att det var dags. Jag grät så att jag inte kunde andas och fick kramp i magen, men jag kunde inte låta henne lida längre. Hon fick somna in i min famn, där hon låg och spann. Det var en av de svåraste dagarna i mitt liv, men jag visste att jag gjorde rätt.

Under lång tid så kunde jag börja gråta vilt bara jag tänkte på henne. Allt jag kände var den där enorma, bottenlösa sorgen där det kändes som att mitt jag gick sönder.

Jag gråter fortfarande ibland när jag tänker på henne, Inte alltid, men ibland. Men nu gör det inte lika ont inuti, även när jag gråter. Jag saknar henne fortfarande, och sörjer att vi inte fick mer tid ihop, men när jag gråter så tänker jag inte lika mycket på smärtan som det var att förlora henne, som jag tänker på det jag tyckte om med henne. Jag minns våra fina stunder. Det låter som en klyscha, men det är så det är.

Helst skulle jag förstås vilja att det aldrig blivit som det blev. Varför behövde just hon bli sjuk, varför kunde hon inte bli bra? Det känns fortfarande orättvist, även om jag vet att det blir så ibland. Men med tiden så har det blivit lättare att andas. Det har blivit lättare att gråta och sedan le över något minne jag har av henne.

En författare uttryckte det så fint tycker jag:
Sorg går inte över. Den tar bara en annan form. En sorg är som havet. Till att börja med är vågorna väldigt stora. Sen kommer dyningarna men havet blir aldrig mer stilla.

 

[Hoarfrost]

Förlåt om det här inte är så tydligt men har försökt skriva och förklara iallafall. Och jag vet att ingen kan svara på dethär egentligen men bara vad ni TROR. Och inte bara vad ni tycker att man borde svara utan vill veta påriktigt vad ni tror.
Men ja typ alla både som skriver här och psykologen och läkaren och flera andra på bup och så säger ju att det kommer bli bättre och så. Och jag fattar att det är typ vad man ska säga. Men undrar ändå bara om det PÅRIKTIGT kan bli det och isåfall hur.
För alltså som typ alla saker som har hänt så verkar det som man ska ha terapi så blir bättre. Och då är terapi typ prata om det och be arbeta. Men jag kan inte prata om saker och det hjälper inte att göra det iallafall. Så om det är bara terapi som kan göra så man mår bättre så kommer det nog aldrig ändras för mig.
Eller om det kan bli bättre på NÅT sätt bara fast inte terapi liksom.
För somsagt INGET nu gör så jag mår bättre iallafall så det är helt menings löst att dom ens håller på såhär och är så paranoida och jobbiga om allt.

Jag tror, helt genuint, utan att bara säga det för att man ska, att det kommer bli bra
Jag läser precis allt, skriver inte alltid. Men jag tror att det kommer bli bra.

 

[TeamLundVer]

Förlåt om det här inte är så tydligt men har försökt skriva och förklara iallafall. Och jag vet att ingen kan svara på dethär egentligen men bara vad ni TROR. Och inte bara vad ni tycker att man borde svara utan vill veta påriktigt vad ni tror.
Men ja typ alla både som skriver här och psykologen och läkaren och flera andra på bup och så säger ju att det kommer bli bättre och så. Och jag fattar att det är typ vad man ska säga. Men undrar ändå bara om det PÅRIKTIGT kan bli det och isåfall hur.
För alltså som typ alla saker som har hänt så verkar det som man ska ha terapi så blir bättre. Och då är terapi typ prata om det och be arbeta. Men jag kan inte prata om saker och det hjälper inte att göra det iallafall. Så om det är bara terapi som kan göra så man mår bättre så kommer det nog aldrig ändras för mig.
Eller om det kan bli bättre på NÅT sätt bara fast inte terapi liksom.
För somsagt INGET nu gör så jag mår bättre iallafall så det är helt menings löst att dom ens håller på såhär och är så paranoida och jobbiga om allt.

Jag tror på riktigt att det kan bli bättre för dig och jag hoppas att du också kan se det så småningom

Jag förstår att det är skittufft just nu och att det känns som om absolut ingenting kan bli bättre igen, jag har själv varit där. Men det kan bli bättre, det kommer komma en dag då du tänker på C och ler lite över hur hon brukade gnägga/ äta morötter lustigt eller alltid fåna sig vid en viss sten, istället för att som nu bara känna en avgrundsdjup sorg som äter upp dig.

Kram

 

[Gimlan]

Förlåt om det här inte är så tydligt men har försökt skriva och förklara iallafall. Och jag vet att ingen kan svara på dethär egentligen men bara vad ni TROR. Och inte bara vad ni tycker att man borde svara utan vill veta påriktigt vad ni tror.
Men ja typ alla både som skriver här och psykologen och läkaren och flera andra på bup och så säger ju att det kommer bli bättre och så. Och jag fattar att det är typ vad man ska säga. Men undrar ändå bara om det PÅRIKTIGT kan bli det och isåfall hur.
För alltså som typ alla saker som har hänt så verkar det som man ska ha terapi så blir bättre. Och då är terapi typ prata om det och be arbeta. Men jag kan inte prata om saker och det hjälper inte att göra det iallafall. Så om det är bara terapi som kan göra så man mår bättre så kommer det nog aldrig ändras för mig.
Eller om det kan bli bättre på NÅT sätt bara fast inte terapi liksom.
För somsagt INGET nu gör så jag mår bättre iallafall så det är helt menings löst att dom ens håller på såhär och är så paranoida och jobbiga om allt.

Det blir bättre! Jag har periodvis haft det svinjobbigt och det tog lite tid men nu är det faktiskt bra!

 

[Ullmerkott]

Sorgen efter ett älskat djur är ofta tung och svår. Särskilt när det går hastigt och man inte riktigt hunnit vänja sig vid tanken innan de är borta. Det är helt normalt att man inte mår bra när man precis förlorat någon man älskar. Med tiden tycker jag att man vänjer sig vid att leva utan dem, och kan vara glad och tacksam för alla fina minnen de givit en. De lever kvar för alltid i hjärtat.
Men det tar just tid, i början har man fullt upp med att sörja.

Jag förstår att det känns hopplöst och som att det aldrig blir bättre. Du hade jobbiga saker att kämpa med redan innan, och så råkar du ut för två tunga förluster ovanpå det. Det är verkligen hårt och orättvist att allt ska drabba dig just nu. Samtidigt är allt du råkar ut för saker som många andra varit med om och återhämtat sig från, så jag tror och hoppas att du också kommer få må bra igen framöver.

 

[sorbifolia]

Förlåt om det här inte är så tydligt men har försökt skriva och förklara iallafall. Och jag vet att ingen kan svara på dethär egentligen men bara vad ni TROR. Och inte bara vad ni tycker att man borde svara utan vill veta påriktigt vad ni tror.
Men ja typ alla både som skriver här och psykologen och läkaren och flera andra på bup och så säger ju att det kommer bli bättre och så. Och jag fattar att det är typ vad man ska säga. Men undrar ändå bara om det PÅRIKTIGT kan bli det och isåfall hur.
För alltså som typ alla saker som har hänt så verkar det som man ska ha terapi så blir bättre. Och då är terapi typ prata om det och be arbeta. Men jag kan inte prata om saker och det hjälper inte att göra det iallafall. Så om det är bara terapi som kan göra så man mår bättre så kommer det nog aldrig ändras för mig.
Eller om det kan bli bättre på NÅT sätt bara fast inte terapi liksom.
För somsagt INGET nu gör så jag mår bättre iallafall så det är helt menings löst att dom ens håller på såhär och är så paranoida och jobbiga om allt.

Jag med tror på riktigt att du kan bli bra. Annars så skulle jag nog faktiskt inte lägga så mycket tid på att läsa och skriva i dina trådar.

Och angående hur man kan bli bra, så för vissa så funkar det med den typen av terapi där man pratar om det. Det är otroligt jobbigt, men oftast effektivt - fast det kan ta ett tag innan man märker bättring. Medan vissa behöver andra typer av terapi - du kanske har hört om bildterapi t.ex.? Musik kan fungera som terapi för en del människor, medan andra faktiskt blir bättre av att skriva. En del människor klarar även att bli bättre genom att läsa och utbilda sig själv angående hur man ska ändra sitt tankesätt och ta sig ur sin depression, men de allra allra flesta behöver någon form av stöd från andra.

Och angående att de är "paranoida" så vet du ju varför, eller hur? De kan inte låta dig vara ensam nu. Hur mår du i kväll? Får du sova snart tror du?

 

[Sleepy]

Jag har en hälsning ifrån Emma:

Hon har bett mig att berätta i tråden om någon skulle undra, att hon "inte kommer att skriva här, på kanske ett tag bara eller aldrig". Hon vill inte att någon ska oroa sig.

 

[nejlica]

Jag har en hälsning ifrån Emma:

Hon har bett mig att berätta i tråden om någon skulle undra, att hon "inte kommer att skriva här, på kanske ett tag bara eller aldrig". Hon vill inte att någon ska oroa sig.

Om du ändå är inne och läser Emma, nu eller senare, så vill jag bara skriva att jag tänker på dig och hoppas på att allt blir bra för dig framöver

Jag förstår att det inte är det nu och lider så fruktansvärt med dig!

 

[sorbifolia]

Jag har en hälsning ifrån Emma:

Hon har bett mig att berätta i tråden om någon skulle undra, att hon "inte kommer att skriva här, på kanske ett tag bara eller aldrig". Hon vill inte att någon ska oroa sig.

Vi oroar oss nog lite ändå, @EmmaFilippa - så om du läser ibland så vore det fint om du kunde lämna ett hjärta eller vad som helst, bara så vi vet att du lever.

Fast du ska givetvis inte känna att du måste skriva om du inte orkar. Det är okej.