Vilket dilemma *suck*

pumah

Trådstartare
Idag ringde en granne på hos mig och bad mig om hjälp. Hennes fd. sambo har fött upp ett antal blandraskullar - schäfer/rottweiler - typ en kull om året, som han har sålt till kreti och pleti (såklart). Nu har en av valpköparna i senaste kullen lämnat valpen till min granne eftersom hon inte orkar med den - den är aggressiv, säger hon. Det är en hanne, som har tagit över helt och hållet, han är totalstressad och gör utfall emot folk (även barn) och andra hundar - vid 4 månaders ålder!! "Uppfödaren" - jag vill knappt kalla honom det - bryr sig inte ett dugg och tänker inte ta tillbaka valpen. Förbannade jävla blandrasuppfödare, säger jag!!

Nu riskerar valpen att avlivas, min granne vill inte ha honom och jag varken vill eller kan ta honom... så vad sjutton ska jag göra?? Det är klart jag vill hjälpa valpen, men jag har definitivt ingen önskan att skaffa mig en schäfer/rottweilerblandning - och särskilt inte en hanne som redan visar sådana här tendenser. Ingen av oss vet någon annan som kan hantera den här typen av hund, som vill och kan sätta gränser och uppfostra honom ordentligt. Får han fortsätta som han har gjort så blir han garanterat farlig, det är ett som är säkert!


Jag tror ändå inte att det är helt kört att få ordning på den här valpen, om man lägger ner tid och träning på honom. Jag tog ut honom en stund idag och kollade hur han betedde sig. Det började med att han tjöt i högan sky så fort man satte på kopplet i hallen. Så, då väntade vi tills han hade lugnat sig och satt sig ned. Då gick vi igen, och så var det samma tjutande ungefär sjutton gånger innan vi kom ut till porten (ca 10 meter). Väl ute drog han som en galning i kopplet och gjorde utfall emot varenda människa och hund som vi mötte, han var totalt blockerad och lyssnade inte på någonting. När jag tillrättavisade honom så högg han mig i armen, men har jag sagt att en hund ska sitta stilla så ska den göra det, oavsett hur mycket den hugger. Sitter den stilla och är tyst och lugn, ja då får den såklart mycket beröm - vilket den här valpen inte visade några tecken på att ha fått förut.

Efter ca en halvtimme, då han hade fått lov att sitta stilla och vara tyst när vi mötte någon som kom och gick, så gick det faktiskt betydligt bättre. Han har inte fått lära sig att hålla kontakt och vet nog knappt vad han heter (Rocky, förstås, vad annars!) så han behöver ju helt klart någon som kan ägna honom mycket tid och har tålamod att träna med honom. Han måste lära sig att förhålla sig lugn när man möter folk och andra hundar, lära sig att hålla kontakt och att ta emot både beröm och tillrättavisningar.


Jag har sagt till min granne att jag ska ta ut valpen ensam någon timme varje dag så han bara får lulla med och titta på folk och hundar och lära sig hålla kontakt, bara för att jag tycker synd om honom. Jag vet dock inte om det kommer att hjälpa i längden, eftersom han inte kan bo hos mig utan får bo kvar hos grannen ett tag. Problemet med det är att hennes hundar också beter sig som idioter så fort de får syn på en annan hund, så den här valpen kommer säkert inte att bli bättre hos henne. Mitt hjärta säger att han skulle få det mycket bättre hos mig, men logiken säger ju förstås nåt helt annat - inte vill jag ha en blandrasvalp på halsen! Även om det bara skulle bli under en period, så vet man ju inte var han hamnar sedan - det kan ju bli hos vilken idiot som helst, och då är det kört för honom i alla fall. Fan, vilket dilemma. Jag vet så väl att det här inte alls är mitt ansvar att reda upp, men nu när jag vet om det så känns det jäkligt fel att inte försöka göra någonting...
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

:( Jaa..detta var verkligen ett tråkigt dilemma men livet blir sällan som man tänkt sig. Kanske det är meningen att just du ska ta dig an den här valpen.
Kanske det redan är din hund...

:)
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Så kan man kanske se det... men jag har redan tre hundar (jaktgolden) och har inga planer på att skaffa mig fler - jag har tyvärr varken tid eller ork för det.
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Då har du svarat på din egen fråga... Man kan tyvärr inte rädda alla djur i nöd som 'korsar' ens väg under livets gång.


Amen ungefär. Hela Blocket är ju fullproppat av hundar som kommit snett, man kan inte frälsa världen. Så jag rekommenderar TS att släppa hela historien. Det är inte TS ansvar.
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Tack för svaren - ni har kanske rätt. Men det är så jäkla synd om valpen som har blivit felhanterad och förstörd på bara två månader...
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Förstår ditt dilemma, verkligen jobbigt.. Man vill ju alltid djurens bästa, eller ja, inte alla tydligen (tänker på uppfödaren), men man själv är ju sån :crazy:

Vi tog över vår rottweiler-hane, då sju månader. Uppfödaren hade fått tillbaks honom från kvinnan som ägde honom, då kvinnan var totalt livrädd för honom. Hon till och med satt upp och sov, av rädsla..

Nu är ju detta en renrasig, med fin stamtavla, så många anser kanske att det är synd att ta bort en så fin hund, om man jämför med blandisen i ditt fall.
Vår är nu snart 3 år, och en underbar inivid. Han har en stor personlighet, med ett jäkla självförtroende, och vi ångrar inte en sekund att vi tog över honom!

Säger inte att du ska göra det, jobbigt om man redan har tre hundar, ville kanske mest dela med mig av min erfarenhet. Och vår var ändå äldre, så för sent tror jag inte att det är.
Kanske du kan hjälpa till att försöka fixa en vettig ny ägare till honom? Lycka till i vilket fall!!
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Usch vad jobbigt! Men du känner ingen annan som skulle klara av att reda ut han? Någon med mycket hundvana..
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Du vill inte ta hand om hunden och då är det upp till ägaren att bestämma om de ska ha den kvar, omplacera eller avliva = deras dilemma, inte ditt.
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Du vill inte ta hand om hunden och då är det upp till ägaren att bestämma om de ska ha den kvar, omplacera eller avliva = deras dilemma, inte ditt.

Jo, jag vet att det inte är mitt ansvar, men jag vill ju hjälpa valpen...
Idag tog jag ut honom en timme och han funkade mycket bättre än igår - han gjorde inga utfall och hälsade t o m på mina barnbarn utan problem. Dessutom började han fatta vitsen med att ta spontan kontakt! Detta är ingen omöjlig valp, och inte är han "aggressiv" heller - han är bara felbehandlad. Här är bild på lilla "odågan"... bra söt är han;-)

rocky_sitter_4m.jpg
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Du kanske skulle ta hand om honom och få fason på odågan och sedan själv omplacera honom till någon du vet kan ta väl hand om honom? Det behöver ju inte ta jättelång tid.
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

KL

Usch nu ska jag va en sån dumming, men ajg tror nog han mår bäst av att avlivas.

Kan inte vara kul att vara "halvt oönskad" en period i livet, en period som kanske blir väldigt jobbigt för alla i dens närhet och som KANKSE ändå leder till avlivning sen. Tragiskt men sant, han kan ju faktiskt ha genetiska fel....
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Tragiskt men sant, han kan ju faktiskt ha genetiska fel....

Jag håller med om att man inte lider av att vara död, men jag tror att de ofoget som beskrivs mkt väl kan vara vanligt valptrams från en yster schäfer. TS verkar ju på kort tid ha nått en hel del förbättringar. Däremot respekterar jag att hon inte orkar ha fyra hundar. Jag skulle inte ens orka med två.
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Jag hade fyra hundar tills alldeles nyligen, omplacerade en pga att jag inte orkade med och inte hade tid för alla. Visst har jag funderat på att ta den här valpen ett tag, men jag tror det blir svårt att hitta ett riktigt bra hem åt honom. Men jag tror att det går att få ordning på honom, han behöver bara en lugnare miljö och en ordentlig uppfostran.
Nu ser det ut som om grannen ska ha honom kvar ett tag i alla fall, och så får vi hjälpas åt att sätta gränser och miljöträna honom.
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Jag tror det är väldigt många av de hundar som säljs på blocket för en tusenlapp som också hade kunnat bli trevliga hundar om de hade hamnat hos en vettig människa från början, istället kanske de skjutsas runt hos ett antal puckon under sitt liv bara för att ingen vill ta det svåra beslutet med avlivning...

Jag tycker det låter som att du är väldigt engagerad i den här lilla varelsen redan, kanske kommer du att gräma dig om du får reda på att den helt plötsligt blivit omplacerad till okänd ägare eller avlivad, och gå och undra vad som hänt om du bara gett den en chans?
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Jag tycker det låter som att du är väldigt engagerad i den här lilla varelsen redan, kanske kommer du att gräma dig om du får reda på att den helt plötsligt blivit omplacerad till okänd ägare eller avlivad, och gå och undra vad som hänt om du bara gett den en chans?
Exakt, det är precis det här som är problemet. Jag vet att jag har bra hand med valpar och vill gärna göra vad jag kan för den här valpen. Men den här "lilla varelsen" kommer inte att vara liten så länge till, och jag vill inte dra på mig en stor hund till. Jag får fundera vidare och göra mitt bästa så länge...
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Det tycker jag låter som en bra idé, man kan inte göra mer än vad man kan, och ser man det långsiktigt så är det kanske inte en jättebra idé att du tar hunden "på livstid"; om du redan har flera andra hundar och inte känner att du kommer ha tid för den så gagnar ju inte det heller hunden...Lycka till!
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

KL

Usch nu ska jag va en sån dumming, men ajg tror nog han mår bäst av att avlivas.

Kan inte vara kul att vara "halvt oönskad" en period i livet, en period som kanske blir väldigt jobbigt för alla i dens närhet och som KANKSE ändå leder till avlivning sen. Tragiskt men sant, han kan ju faktiskt ha genetiska fel....

Förstår mycket väl TS, att h*n inte vill ha 4 hundar, men din åsikt om att ha varit "halvt oönskad" en period i livet och att man av den anledningen skulle behöva skicka valpen till avlivning (speciellt inte när hunden är så ung, och det är under en sådan kort period som det har varit nu), låter väldigt tråkigt. Vet att du skrev kanske, och ja visst hunden kan ha genetiska fel, men behöver inte ha det.
Jag tror att det handlar om att hunden har hamnat hos fel ägare och behöver en fast, trygg hand.

Till TS: Hoppas det ordnar sig nu för lilla valpen, fantastiskt söt i vilket fall :love:
 
Sv: Vilket dilemma *suck*

Tack för alla svar!
Det verkar ju vara lite olika bud här, men några av er tycks ju förstå att det inte är så lätt att bara strunta i valpen. Hade den varit 7-8 månader och haft det här beteendet så hade jag nog kanske tyckt att det hade varit mer "kört" än vad jag tycker när det gäller den här valpen. Men det beror nog på att jag själv har haft många valpar (är uppfödare) och vet hur viktig just den här åldern mellan 4-7 månader är.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Ja, jag får tyvärr inse att jag (hittills) lyckats med konsten att misslyckas med allt jag föresatt mig att lyckas med när jag skaffade...
Svar
9
· Visningar
1 592
Senast: Rugge
·
Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 972
Senast: Sesca
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 311
Senast: Ragdoll
·
Hundträning Hunden min gnäller KONSTANT så fort vi inte är hemma. Hemma säger den nästan aldrig någonting. Men så fort vi åker i bilen, eller åker...
Svar
8
· Visningar
1 161
Senast: Nota
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025
  • Inkorsningsmetod

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp