Jag var verkligen inte i form. Hade dragits med en gnagande huvudvärk hela dagen, kände mig seg och olustig, stel i musklerna och ont i nacken. På jobbet hade dom till och med kommenterat att jag såg konstigt rödblommig ut i ansiktet. Tänkte att det här kan ju inte gå bra – att åka och försöka rida lektion i det här skicket.
Men jag skulle ju förmodligen få samma häst som sist – ”den omöjlige” – och det kändes ändå bra på nåt sätt. För med honom så känner jag faktiskt inga prestationskrav.
Trodde att hästen skulle gå lektionen innan, men han stod i stallet. Och jag tror att det var bra. För sen kunde jag knappt sluta le förrän jag somnade senare på kvällen...
Vilken rolig häst! ”Det här är ju en riktig cassiopejahäst”, tänkte jag glatt när jag satt på ryggen på honom. Han var mycket mer avslappnad än sist. Kanske var det för att han inte gått och spänt sig på någon lektion innan, kanske hade jag bara tur att det var en ”avslappnad dag”. Eftersom han inte spände sig lika mycket fick jag igenom mina hjälper på ett helt annat sätt än sist, och lyckades hitta många fler knappar. Det gick över förväntan måste jag säga. Även om det fortfarande är många knappar kvar att hitta... Det stadie av samarbete vi fick till under flera stunder på lektionen hade jag förväntat mig att nå först efter kanske 4 lektioner till. Så det var kul!
Det är en häst som tvingar mig att sitta och tänka till hela tiden, och sånt gillar jag. Helt plötsligt och väldigt gärna blir han spänd – höjer huvudet, struttar, springer och spänner sig emot mina hjälper, och då måste jag fundera på ”vad var det jag gjorde?” och ”hur hittar vi tillbaks till avslappning igen?”. När han var avslappnad – vilken trevlig häst!! Känslig, lyhörd, mjuk. Om jag lyckas lista ut hur vi kan hamna i det läget mer stabilt, så kommer vi också att kunna börja jobba lite mer. Än så länge har jag inga krav på att få igenom något vidare arbete, än så länge fokuserar jag mest på att få igenom kommunikation och avslappning.
En rolig sak som jag inte varit med om på länge på någon annan ridskola var att vi fick en terminsplanering, där vi kunde se lektion för lektion vilket tema lektionens övningar skulle ha. Den här lektionen skulle vi rida öppna, och då kunde jag i förväg uppdatera mig på lite ridteori kring just öppna. Nu blev det inte så mycket öppna för min del, eftersom jag inte har hittat så många knappar än så att jag och hästen är i läge för några skolor, men det var roligt att kunna ha med sig en uppfräschad bild kring teorin bakom rörelsen/övningen. Min hjärna gillar ju planeringar, och jag tycker att en terminsplanering ger lektionerna mer mening för mig.
Kom att tänka på en sak när jag kom hem sen - jag har knappt sagt hej till någon i stallet. Hoppas ingen tror att jag ignorerar dom för att vara otrevlig... Min hjärna har så fullt upp med att hitta saker och förstå rutiner sådär på ett nytt ställe, så jag har knappt ens sett att det finns andra människor i stallet... Jag vet ju inte ens vilka det är som rider i min grupp ändå, så tja, men det ger sig kanske.
Det ska verkligen bli roligt att få lära känna den här hästen lite bättre och sitta på honom i fortsättningen. Både förra gången och den här gången så var han som en lyckoautomat – sätt mig på honom så skiner jag som en sol när jag kliver av.
Här är några suddiga bilder på min nya kompis. En ordinär brun. :-)
Hade inte direkt anlag för att stå till några längre stunder märkte jag... :-)
Ha ha - frogface!
Men jag skulle ju förmodligen få samma häst som sist – ”den omöjlige” – och det kändes ändå bra på nåt sätt. För med honom så känner jag faktiskt inga prestationskrav.
Trodde att hästen skulle gå lektionen innan, men han stod i stallet. Och jag tror att det var bra. För sen kunde jag knappt sluta le förrän jag somnade senare på kvällen...
Vilken rolig häst! ”Det här är ju en riktig cassiopejahäst”, tänkte jag glatt när jag satt på ryggen på honom. Han var mycket mer avslappnad än sist. Kanske var det för att han inte gått och spänt sig på någon lektion innan, kanske hade jag bara tur att det var en ”avslappnad dag”. Eftersom han inte spände sig lika mycket fick jag igenom mina hjälper på ett helt annat sätt än sist, och lyckades hitta många fler knappar. Det gick över förväntan måste jag säga. Även om det fortfarande är många knappar kvar att hitta... Det stadie av samarbete vi fick till under flera stunder på lektionen hade jag förväntat mig att nå först efter kanske 4 lektioner till. Så det var kul!
Det är en häst som tvingar mig att sitta och tänka till hela tiden, och sånt gillar jag. Helt plötsligt och väldigt gärna blir han spänd – höjer huvudet, struttar, springer och spänner sig emot mina hjälper, och då måste jag fundera på ”vad var det jag gjorde?” och ”hur hittar vi tillbaks till avslappning igen?”. När han var avslappnad – vilken trevlig häst!! Känslig, lyhörd, mjuk. Om jag lyckas lista ut hur vi kan hamna i det läget mer stabilt, så kommer vi också att kunna börja jobba lite mer. Än så länge har jag inga krav på att få igenom något vidare arbete, än så länge fokuserar jag mest på att få igenom kommunikation och avslappning.
En rolig sak som jag inte varit med om på länge på någon annan ridskola var att vi fick en terminsplanering, där vi kunde se lektion för lektion vilket tema lektionens övningar skulle ha. Den här lektionen skulle vi rida öppna, och då kunde jag i förväg uppdatera mig på lite ridteori kring just öppna. Nu blev det inte så mycket öppna för min del, eftersom jag inte har hittat så många knappar än så att jag och hästen är i läge för några skolor, men det var roligt att kunna ha med sig en uppfräschad bild kring teorin bakom rörelsen/övningen. Min hjärna gillar ju planeringar, och jag tycker att en terminsplanering ger lektionerna mer mening för mig.
Kom att tänka på en sak när jag kom hem sen - jag har knappt sagt hej till någon i stallet. Hoppas ingen tror att jag ignorerar dom för att vara otrevlig...
Min hjärna har så fullt upp med att hitta saker och förstå rutiner sådär på ett nytt ställe, så jag har knappt ens sett att det finns andra människor i stallet... Jag vet ju inte ens vilka det är som rider i min grupp ändå, så tja, men det ger sig kanske.Det ska verkligen bli roligt att få lära känna den här hästen lite bättre och sitta på honom i fortsättningen. Både förra gången och den här gången så var han som en lyckoautomat – sätt mig på honom så skiner jag som en sol när jag kliver av.
Här är några suddiga bilder på min nya kompis. En ordinär brun. :-)
Hade inte direkt anlag för att stå till några längre stunder märkte jag... :-)
Ha ha - frogface!
