Nog för att alla som svarat har kloka råd och erfarenheter men jag vill slå ett slag för förälskelsen också. Jag köpte min krake smal och omusklad och sönderstressad. Han var dock frisk och tidigare riden mycket. Men det kvarstår att jag inte visste vilket hästägande det skulle bli, jag köpte honom med inställningen att hans personlighet och vår kemi betydde allt, om det sedan blev promenader i skogen eller utveckling inom dressyr, det återstod att se. Med den inställningen från början vågade jag chansa. Är du beredd på att ditt varmblod kanske inte vill lunka i skogen med dig utan bara vill gå i hagen? Är det en framtid du kan tänka dig så varför inte, då blir allt annat bonus. Du verkar inte lika sugen på halvblodet som dessutom varit skadad så den skulle jag släppa om jag var du.Förälskelse är ofta fel anledning att köpa en häst. Leta vidare!
När jag träffade min häst sade det klick, det var ingen liten fling utan på alla sätt och vis den mesta häst jag någonsin mött. Han inte bara fungerar som ridhäst utan har blivit min bästa vän, lärt min sambo att rida och förgyllt våra liv. Men det fanns aldrig några garantier.