Jag har en rätt brokig bakgrund. Hade väl först intresse mest av hoppning/fälttävlan även om jag var bättre på dressyr. Bröt nacken, kunde inte rida. Insåg att jag kunde rida islänning. Fick en islandskorsning som var utdömd för lynnesfel och hade dålig ridexteriör och 37 orena gångarter. Hittade väl inte någon tränare som kunde hjälpa oss helt. Jobbade mkt med frihetsdressyr etc som funkade bra och fick lära mig mycket om hästars beteende, psyke etc för att överleva med den ponnyn.
Men ridbiten landade när vi hittade tränare som jobbade en mix av Klassiskt och modern dressyr. Började jobba mer för hand i träns. Insåg att jag kunde rida araber och iberiska hästar också och gjorde det några år innan jag också kunde rida halvblod. Jobbade som problemlösare och märkte att många problemfall hade oupptäckt smärta. Så gled in på rehab mer och mer ju mer jag lärde mig om dressyr/jobb vid hand och jobbade mkt med det i kombination. Gled sen över mer på dressyr och jobbar mer med det. Kör mix av klassiskt och modernt.
Jobbar mycket för hand också fortfarande och rehabar eller lär ut balansering/lösgjordhet, samlande/samlat jobb etc.
Med egen häst leker jag också med trickträning, frihetsdressyr, relationsbitar etc utöver dressyren. Han får vara försökskanin till allt spretigt jag vill göra.
Träffade min mentor inom problemlösning, trick etc som 13-åring. Han var en stor del i att jag fick upp ögonen för en värld utanför hopp/dressyr/fälttävlan etc. Så tacksam för alla lärdomar och äventyr! Och leker med sånt regelbundet.
Tacksam över första heltidshästjobbet på travet med som ung. Mycket lärorikt IOM en av de bästa kuskar vi har och att det var där de knepiga hästarna sattes i träning. Det har format mig väldigt även om jag jobbar med helt annan inriktning nu.
Har IOM trasig kropp ihop med rehabhästar som påverkas av ryttaren ett stort intresse för sitsträning och jobbar med det med. Har lyxen att få ha en robothäst/ridsimulator att nöta på. Så det gör jag också mkt nu.