Sv: Vilken betydelse har dagis?
Men ändå - skulle ni trivas och må bra om ni vet att erat barn har det dåligt på dagis ? Även om era jobb är finemang och boendet jättebra och ni har tillgång alla barnvakter i världen, kan ni verkligen , verkligen motivera för er själva att barnet går på ett dåligt dagis och ffa att ni själva ser och inser att dagis inte är bra för ert barn ? (väldigt hypotetisk fråga)
Nu tänker jag dels på den som skrev att dagiset var "vidrigt". Där känns det för mig som: vad
är öht ett vidrigt dagis? Ett där de slår barnen och serverar dem kall upstekt gröt att äta?
Vidriga dagis finns inte ens, tror jag.
Sen är ju frågan vad det här dagisets brister i en utvärdering betyder för barnets trivsel. Behöver barnet ha det dåligt på dagis för att utvärderingen inte är så bra? Jag vet inte alls.
Tex kritiken för genusarbetet - jag tror inte att det finns många dagis i Sverige där tex jag eller mabuse skulle vara nöjda med genusarbetet, och jag tror inte att det finns många dagis i Sverige som når upp till vad tex mabuse och jag skulle kunna göra hemma på den punkten. Ett gott genusarbete kan alltså ses som mindre viktigt, när man själv kan ge de bitarna.
För lite utevistelse - mycket svårare för föräldrarna att kompensera för, av tidsskäl. Å andra sidan en punkt som borde vara rätt lätt för dagiset att ändra på. Vem vet om det inte redan förbättrats sedan utvärderingen?
Hög personalomsättning och otrivsel i personalgruppen - kan vara ett problem för ett allmänt känsligt barn, och säkert riktigt dåligt för ett barn från instabila famijleförhållanden. Om inget oförutsett inträffar, verkar det dock troligt att mabuse + man - familj i närheten kan erbjuda helt okej familjeförhållanden. (Självklart kan sjukdomar och annat ställa till det, men chansen att slippa sådant är ju ändå rätt stor.)
Och då blir väl frågan igen - hur mycket kan "det bästa dagiset" tillföra det här barnet? Och hur mycket kan "det sämsta dagiset" kosta det här barnet? Personligen tror jag inte att det behöver vara så mycket.
Skolan är mer nyckfull - där tillkommer en massa prestationskrav, mer krav på att passa in, kamratbekymmer om man har otur, som kan ge stora problem åt ett barn och det samtidigt är ganska lite föräldrarna kan göra åt det. Och på samma sätt som med dagis, så är ju de viktigaste saker skolan kan ge de delar som det aktuella barnets familj är sämre skickad att ge.
Tex själva kunskapsinnehållet hade min familj i princip kunnat ge snabbare, djupare och bättre än vad skolan förmådde, i praktiskt taget alla ämnen till och med gymnasiet, medan den sociala träningen varit omöjlig att ge hemma, och vissa utflykter, friluftsgrejer etc var vi glada att skolan skötte så vi slapp.