Dreamer
Trådstartare
och hur checkar du av hur väl du har lyckats?
Eftersom jag tycker detta är en superviktig kvalité för att komma framåt i träningen av hästen och det är ett aktuellt ämne för mig så undrar jag hur ni andra gör!
Då jag inte alls rider nuförtiden utan bara tränar mannen och longerar så kan jag inte tilföra så mycket om känslan utan mer om hur det ser ut från marken.
I longeringen sätter jag på en ganska lös inspänning på ytter sida i höjd med där man sätter fast sadelgjorden. Jag fokuserar på att hästen ska komma till en jämn kontakt från bett till min hand via longerlinan, dvs det ska glappa så lite som möjligt. Min strävan är att han kan gå runt på en jämn cirkel, ta kontakt med inspänningen på ytter. Då börjar han koppla ihop sig själv. Hur jag märker det: Han börjar mer och mer självmant sätta bogarna framför bakdelen, slutar att göra "hängrumpa" inåt eller "stödkrycka" med innerbog, blir taktfast i sin trav samt att travens rytm går att moderera. Jag kan med kroppsspråket och rösten (räknar högt En-Två-En-Två eller gör annat ljud) i den takt jag önskar att han ska gå i och han kommer in i den. Han kan hålla samma jämna takt och hastighet varv efter varv.
I ridningen: Tjatar på ryttaren att han inte får kasa ut på den rygghalva hästen sänker (oftast ytter) utan hålla sig själv kort kort kort på den sidan, sitta med skinkan i luften om han måste. Att försöka känna vart kraften tar vägen när han svänger: Fortsätter energin ut genom den nya ytterbogen i svängen eller kan han genom halvhalt och balanserande hjälper från ytterskänkeln fånga upp energin och försöka få den att hamna i manken och bortom den? Hur känner ryttaren när hästens energi är styrbar? Från marken ser man att hästen börjar svara på små signaler från hand och säte, den blir lätt att flytta framdelen på, lätt att svänga, lätt att bromsa och sätta igång.
Om det är svårt att komma dit? Om ryttaren ibland får svettas rejält?
Vi kämpar på!
Eftersom jag tycker detta är en superviktig kvalité för att komma framåt i träningen av hästen och det är ett aktuellt ämne för mig så undrar jag hur ni andra gör!
Då jag inte alls rider nuförtiden utan bara tränar mannen och longerar så kan jag inte tilföra så mycket om känslan utan mer om hur det ser ut från marken.
I longeringen sätter jag på en ganska lös inspänning på ytter sida i höjd med där man sätter fast sadelgjorden. Jag fokuserar på att hästen ska komma till en jämn kontakt från bett till min hand via longerlinan, dvs det ska glappa så lite som möjligt. Min strävan är att han kan gå runt på en jämn cirkel, ta kontakt med inspänningen på ytter. Då börjar han koppla ihop sig själv. Hur jag märker det: Han börjar mer och mer självmant sätta bogarna framför bakdelen, slutar att göra "hängrumpa" inåt eller "stödkrycka" med innerbog, blir taktfast i sin trav samt att travens rytm går att moderera. Jag kan med kroppsspråket och rösten (räknar högt En-Två-En-Två eller gör annat ljud) i den takt jag önskar att han ska gå i och han kommer in i den. Han kan hålla samma jämna takt och hastighet varv efter varv.
I ridningen: Tjatar på ryttaren att han inte får kasa ut på den rygghalva hästen sänker (oftast ytter) utan hålla sig själv kort kort kort på den sidan, sitta med skinkan i luften om han måste. Att försöka känna vart kraften tar vägen när han svänger: Fortsätter energin ut genom den nya ytterbogen i svängen eller kan han genom halvhalt och balanserande hjälper från ytterskänkeln fånga upp energin och försöka få den att hamna i manken och bortom den? Hur känner ryttaren när hästens energi är styrbar? Från marken ser man att hästen börjar svara på små signaler från hand och säte, den blir lätt att flytta framdelen på, lätt att svänga, lätt att bromsa och sätta igång.
Om det är svårt att komma dit? Om ryttaren ibland får svettas rejält?