Vilka egenskaper ser man tidigt i en bra tävlingshund?

[Radaren]

Hej!

Jag har en Australian shepherd valp på 16 (kanske 17 nu? Tiden går fort) veckor. Tanken är att hon ska bli en framtida tävlingshund i främst lydnad men även brukset, det är min första valp och tävlingshund men jag har kursat och tränat med hundar innan. Vi har inga gigantiska ambitioner eller så men det ska bli kul att se hur vi kommer att mäta oss och hur långt vi kan komma. Men jag är lite nyfiken på hur "bra" hon skulle kunna bli om hon var i lite bättre och mer erfarna händer, så vad kollar man/ni i en såpass ung hund? Kan man alls bedöma det så tidigt? Spelar det alls roll om valpen till exempel är snabb/långsam på att lära sig typ partytricks?

Sen så funderar jag lite på det här med aktivitetsnivå och vad en valp i den här åldern bör kunna? Vi har väl tre stunder under dagen på kanske 5-10 minuter där vi jobbar på nya saker, grunder i lydnaden och hantering. Efter det så kör vi lite enkla nosövningar och till sist så har vi en längre utflykt till skogen, ett fält, hem till någon eller till typ en affär där hon kan få uppleva världen och där vi kan träna på saker hon är rätt duktig på (följsamhet, kontakt och inkallning främst). Hon är även duktig på vardagssaker såsom hanteringen, sitt, loss, tuggar inte på saker hon inte får, säger till när hon behöver kissa och så vidare men det känns som vi laggar efter i kommando-området. Hon kan sitt, loss, vänta, sitt namn och inkallning (en stund så kunde hon även ligg men på ett lite för komfortabelt vis så fick börja om) sen så kan jag använda ett lure utan godis för att få henne att göra de "riktiga" positionsbytena i sitt, ligg och stå, hon kan flytta bakdelen med framdelen på en låda och så förstår hon tass och nos target beroende på om jag har handflatan rakt fram/neråt eller uppåt. Det känns som jag tränar mest hela tiden men ändå så läser jag konstant om folk vars valpar praktiskt taget är redo att starta IPO vid 20 veckor (inte riktigt, men ni förstår) och det får mig att känna mig lite oduglig, men samtidigt så kan jag inte lägga mer tid på trick/tävlingsträning träning utan att ta bort från vardagsträningen. Så hur gör ni? Vad bör hon kunna för att få en bra grund inför det jag vill göra med henne?

Mvh,
Hundägare med konstant prestationsångest

 

[Fruentimber]

När mina är fyra månader gamla kan de inte ett skit.

Näevars, visst kan de något, men jag försöker maxa relationsbiten snarare än fokusera på framtida tävling. Lite hantering, sitt/ligg/stanna kvar har mina kunnat, kanske något mer. Inkallning, förstås.

Hon behöver inte kunna någonting, momentmässigt sett. Huvudsaken är att hon är intresserad av att jobba med dig, och förstå att det lönar sig att hänga med matte/husse. Mina hänger med till klubben, är bland folk och andra hundar, hänger med om jag håller kurs osv. Får vänja sig vid miljön, utan krav på prestation/arbete. Lek och bus räcker fint.

Jag ser desto större bekymmer med eventuell överaktivering och en hund som kommer tröttna, än att ni idag inte skulle göra "tillräckligt". Jag förstår din prestationsångest fullt ut, eftersom även jag har det. Men samtidigt ser jag samma sak som du gör - ekipage som går alldeles för fort fram och sedan står med andra problem.

 

[inverterad]

Säger som @Fruentimber - den behöver inte kunna nånting! Jobba massor med lekutveckling och belöningsutveckling, jobba med relation och jobba med förväntan på jobb - det räcker jättelångt.

 

[Radaren]

@Fruentimber @inverterad

Då är jag åtminstone inte helt fel ute, tack för svaren! Jag försöker vara proaktiv och avsluta innan det slutar vara en lek, men hon kan verkligen hålla på i en evighet och då får jag snabbt känslan av att jag inte gör tillräckligt.

 

[Bulldoozer]

Jag tror inte man på en så ung hund kan avgöra hur bra tävlingshund den blir i framtiden, det ligger ju på så många olika faktorer förutom själva hunden.
Har inte tävlat hund så länge men jag tror det handlar mer om att föraren kan plocka fram det bästa ur sin hund än att hunden behöver vara på ett visst sätt. Lyssnade på en tjej som tävlat högt med sina hundar att det hundar som var bra, lättränade och mogna att börja tävla tidigt inte nödvändigtvis var bättre än de lite långsammare mer svårmotiverade hundarna på lång sikt. Hon tyckte att den senare typen hade fördelen att de var verkligen genomarbetade medans en lättare hund kanske man kan gå fortare fram med och stöta på problem senare istället. I hund sport kan man ju se förare som plockar fram det bästa i sitt hund material och som lyckas nå toppen med hund efter hund så jag tror oftast att det hänger mer på föraren än på hunden hur långt man når.
Som andra skrivit så skulle jag i den åldern fokusera på att jobba upp belöningarna, sen övrig träning ser jag mest som träning på att träna snarare än att göra färdiga moment redan. Vi har en hund på tre år som egentligen inte tränat så mycket mer än agility och lite nybörjar rally, för ett par månader sen tog jag tag i att träna henne lite mer och hon går från klarhet till klarhet. Min systers tio åriga hund har debuterat i rally nu på gamla dar från att varit ointresserad av träning till att tycka att det är jättekul. Det är aldrig försent .

 

[Fruentimber]

@Fruentimber @inverterad

Då är jag åtminstone inte helt fel ute, tack för svaren! Jag försöker vara proaktiv och avsluta innan det slutar vara en lek, men hon kan verkligen hålla på i en evighet och då får jag snabbt känslan av att jag inte gör tillräckligt.

Det är en valp. Valpar förstår inte att de även måste vila.

 

[Hedinn]

Instämmer med föregående talare när det gäller kunskapen. När det kommer till att avgöra potential för arbete brukar jag säga att ju jävligare den är som valp/unghund desto bättre arbetshund blir det av den sen.

 

[Bulldoozer]

Instämmer med föregående talare när det gäller kunskapen. När det kommer till att avgöra potential för arbete brukar jag säga att ju jävligare den är som valp/unghund desto bättre arbetshund blir det av den sen.

Haha, ja Nessie höll på driva en till vansinne första två åren och nu är hon den perfekta hunden så det kanske stämmer ..

 

[WildWilma]

Jag känner igen mig med min valp som snart är 7 månader. Även om det är min tredje hund så får jag känslan av att det är sååå mycket kvar att träna innan vi ens har ett enda färdigt moment.

Jag har dock jobbar massor med belöningar och framförallt leken. Sen en hel del med samarbete kring föremål då hon var lite tjuvaktig i början

Det finns helt klart egenskaper som bidrar till en bra tävlingshund och egenskaper som försvårar. Ingen hund är perfekt så viktigast är nog att föraren tidigt ser vad som behöver stärkas och jobbar med det.

Rädslor/osäkerhet ex. Socialt allmänt eller ljud kan dock vara väldigt svårt att träna "bort" och de kan försvåra betydligt i tävlingssituationen.

 

[farin]

Instämmer med föregående talare när det gäller kunskapen. När det kommer till att avgöra potential för arbete brukar jag säga att ju jävligare den är som valp/unghund desto bättre arbetshund blir det av den sen.

Jag hoppas du har fel! Eller att jag har undantaget som bekräftar regeln Unghunden jag har nu är den lättaste valp jag haft. Aussie från arbetande linjer ❤

 

[Springer]

En bra Aussie är en toppenhund. En stressaussie gör sig inte bra på appellplan.
”Konster” kan TS ta det lugnt med. Miljöträning och allmänlydnad är aldrig fel.
Litet går kanske att se på föräldrarnas MH. Rädslor?

 

[Myrten]

När mina är fyra månader gamla kan de inte ett skit. [...]

Skönt att läsa! Min snart fyramånaders kommer (oftast) när jag ropar eller visslar. Hon har lärt sig att vänta innan hon går ut/in genom ytterdörren och förstår "sitt" men där tar det slut. Ja, hon är duktig på att apportera, men jag håller fortfarande i valpen och har inte lagt på något kommando. För övrigt ägnar jag mitt liv åt att avleda, berömma och ibland vara sträng tant.

 

[Fruentimber]

Skönt att läsa! Min snart fyramånaders kommer (oftast) när jag ropar eller visslar. Hon har lärt sig att vänta innan hon går ut/in genom ytterdörren och förstår "sitt" men där tar det slut. Ja, hon är duktig på att apportera, men jag håller fortfarande i valpen och har inte lagt på något kommando. För övrigt ägnar jag mitt liv åt att avleda, berömma och ibland vara sträng tant.

Låter helt rimligt, sett till åldern!

 

[Red_Chili]

En ung hund behöver lära sig att det roligaste som finns är att vara med dig, och att det är tryggt och säkert hos dig, men även där du väljer att lämna den (typ hemma, de flesta behöver ju lämna hemmet lite ibland iaf). Det brukar också vara jättebra att lära hunden inkallning, för ju tidigare man befäster det, desto troligare att det fungerar även sedan när hunden börjar närma sig vuxen ålder.

I övrigt? Alltså, du har förhoppningsvis långt mer än 10 ÅR på dig att lära hunden tricks, lydnadsmoment och allt vad du nu vill lära den. Själv började jag träna med min första saluki när hon var sisådär 7 år gammal Min nu äldsta är 8 år och vi har siktet inställt på agilitykurs till våren för att lära oss det, och kan vi tävla så ska vi absolut det också. För att vara saluki så är min äldsta väldigt lätt att träna med, min unga med för den delen. Det är just för att de är vana vid att göra saker med mig. Jag kan kommunicera bra med dem, vi litar fullt ut på varandra och de vet att de vinner något (rolig/god belöning) på att försöka förstå vad jag vill.

På så sätt blir det aldrig för sent att testa nytt, däremot hade det inte gått speciellt bra om jag försökt träna in massor av olika saker innan vi kunde kommunicera och ha kul ihop. Då hade de nog förr eller senare tyckt att jag var tråkig och valt att göra något helt annat än att lyssna på mig.

 

[Radaren]

En bra Aussie är en toppenhund. En stressaussie gör sig inte bra på appellplan.
”Konster” kan TS ta det lugnt med. Miljöträning och allmänlydnad är aldrig fel.
Litet går kanske att se på föräldrarnas MH. Rädslor?

Jag hoppas att hon är en bra aussie. Föräldrarna har bra mh från vad jag kan se tiken har över rasmedelvärdet för nyfikenhet/orädsla och hanen har precis på. Inga kvarstående rädslor. Det jag var lite orolig över var att tiken låg relativt lågt på leklusten, men väldigt högt på jaktlusten. Jag pratade med uppfödaren om det och hon sa att det egentligen är en väldigt lekmotiverad tik men hon ville helt enkelt inte i den situationen den dagen, vilket säkert alla säger, men eftersom det är en arbetande tik (narkotikasökhund)l jag såg filmer på henne och de andra hundarna i kenneln hade väldigt fina mh med mycket leklust så tänkte jag att det var ok ändå.

Våran tränare säger att hon har en "hälsosam självbevarelsedrift". Hittills så har hon varit osäker med andra hundar men börjar lära sig att ignorera dem när vi går och leker bra efter en stund med dem hon måste träffa. Extremt cool i nya miljöer, hon går och sniffar lite med svansen högt innan hon lägger sig ner. Däremot så är hon ju inte överallt och ingenstans på en sekund utan gillar att titta på saker och ting. Hon leker aktivt och bra med mig, både att "apportera" och dragkamp, men det gör väl alla valpar. Hon larma redan i trädgården när vissa hundar/människor går förbi, hon verkar dock inte rädd utan bara sitter där, stirrar och skäller. Tror hon lärt sig det från våran andra hund (som aldrig i sitt liv har vaktat mer än nån gång men har nu det som fulltids jobb tydligen). Men som jag förstår det så växer genetiska rädslor och ångest fram senare under typ tonåren?

 

[Elisha]

Jag har en Malle i samma ålder som din ungefär, 4,5 månader, och vi har också målet inställt på tävling, så förstår vad du menar och att du känner lite press över alla duktiga valpar man ser på sociala medier.

Jag känner dock ingen press, tränar lite lydnad och spår enbart p.g.a. att det är roligt (både för valpen och mig), iallafall just nu som valp, hade lika gärna kunnat börja träna senare, tror inte de direkt har nån jättestor fördel för slutresultatet att komma igång så tidigt.

Min tik älskar att träna och har väldigt lätt för sig. I torsdags gick hon drygt 600 meter spår på asfalt, vi tränar lite lydnad också, och inkallningen sitter bra.

Dock innebär inte det att vi tränar mycket. Spårar gör vi ett pass i veckan, 30min totalt inkl åka till och från platsen, lägga spåret och spåra. Lydnad, samma där, korta pass några gånger i veckan.
Inkallning tränar vi när vi är i skogen, på fält eller på strand och leker med hennes kompis, oftast dagligen, men större delen av tiden lägger vi på kommunikation, miljöträning, gå fint i koppel, passivitet, ensamträning etc och bara bygga upp en fin relation!

Jag tycker spontant att de låter som du och din valp ändå har kommit en bra bit på vägen, om det nu är det som är målet, och att din valp har en jättebra och trevlig vardag med dig. Låter helt perfekt i mina ögon! Precis som med hästar och barn måste ju valpen få vara valp också, lite träning på skoj, absolut, men det är ju trots allt unga och ni kommer förmodligen ha många år på er att träna!

 

[Radaren]

Tack alla för era svar! Känns skönt att veta att jag inte är ensam om att ha prestationsångest när det kommer till valpträningen. Vi fortsätter att jobba på våran kommunikation och bygga våran relation hon är en super härlig liten valp så så småningom så kommer alla bitarna falla på plats, jag behöver bara förstå att det inte är just denna sekund

 

[Lillefrun]

Jag ville så otroligt mycket med min första hund (Powder puff), att han skulle lära sig allt som gick att lära. Vi kunde så mycket att vi inte gick valpkurs utan vi började vardagslydnad avancerad direkt med vuxna hundar. Tränade trick och tävlingslydnad och agility och freestyle och rally utöver allmänlydnad, inte allt direkt som valp dock men under dom första åren. Vi hade jätte roligt och båda älskar att träna. Och nu blev det ju väldigt bra men det var skönt när jag slappnade av mer.

Andra hunden ( nakenhund) tog jag hem när han var 6,5 månader så vi kom ju av naturliga skäl igång senare. Han visste inte ens sitt namn och hade inget intresse av att jobba med mig och förstod inte att jag var en resurs. Så fokuset låg på att bygga upp en kontakt och intresse för träningen och mig. Och trots att han var 26 veckor när han kom har det blivit så bra, han är den mest träningsglada hund jag vet, otroligt lättlärd och med stort behov av aktivering. En otrolig hund, så smart. Vi ska också tävla är tanken och det stressar mig mycket att vi inte kunnat gå rallykurs men tränar hemma och hoppas på kurs i och tävling i vår. Fast hade planerat för tävling i år. Men försöker tänka att det inte gör något att det flyttas fram.

Nu när det gäller trick och lydnad kan jag inte se att den hunden jag tränade med som mest som liten valp är den som blivit mest lättlärd.

Låt det ta tid, ni hinner.

 

[Fisherling]

Jag hoppas du har fel! Eller att jag har undantaget som bekräftar regeln Unghunden jag har nu är den lättaste valp jag haft. Aussie från arbetande linjer ❤

Instämmer att det inte alls behöver stämma. Tinja är den enklaste valp och hund jag någonsin haft och hon är en fantastisk tävlingshund. Alltid haft en naturlig förmåga att växla mellan vila och arbete, även när hon bara var liten plutt.

 

[Åsa A]

Instämmer att det inte alls behöver stämma. Tinja är den enklaste valp och hund jag någonsin haft och hon är en fantastisk tävlingshund. Alltid haft en naturlig förmåga att växla mellan vila och arbete, även när hon bara var liten plutt.

Samma här - Indigo är utan tvekan den bästa hund jag haft när det kommer till träning/tävling (och rätt mycket annat också för den delen) men han var en av de enklaste valpar jag någonsin haft.