Nu har jag visserligen inte körkort själv (än), men tar mig friheten att svara ändå.
Detta var i somras, jag och mamma var på väg till stallet. Vägen dit är väldigt slingrig, kurvig och ganska smal. 70 km/h gäller. Enligt hastighetsmätaren låg mamma i 68-69 km/h, helt okej alltså. Vi var precis på det vägavsnittet (ca. 1 km) med mest kurvor och kringelikrokar. Ingen framför. Så ser vi att det kom en skåpbil i väldigt hög hastighet bakom, som verkade vilja köra om oss. Då vägen är som den är, och mamma inte vill riskera någon större olycka, gick hon in till kanten så långt hon bara kunde, och sänkte hastigheten till ca. 20 km/h. Trots det smäller idioten i backspegeln på förarsidan. Så den krossas och slits loss, samtidigt som förardörren repas rätt ordentligt. Lyckligtvis har idioten hjärnceller nog att iaf stanna en bit längre bort. Där börjar han dock skälla på mamma för att hon inte gått in tillräckligt långt till kanten (läs: hjulen typ 5 cm från en dikeskant var inte långt nog...), och hon kunde ju faktiskt stannat helt osv. Vi var ju helt klart vållande till den här olyckan och fick skylla oss helt själva.
Men iaf. Vi fick vända hemåt, då pappa (som på den tiden jobbade deltid med försäkringar, nu på heltid, alltså rätt insatt i sånt där) ville se och dokumentera skadorna så snabbt som möjligt. Vi skrev också skadeanmälan på nätet. Hans spontana inställning var dock att vi inte var vållande, utan t.om. gjort mer än nog
Så fick vi svaret från försäkringsbolaget några veckor senare. Det var solklart att skåpbilsföraren var vållande och hans försäkringsbolag skulle bekosta varenda krona av reparationer, hyrbilar m.m. som vi behövde. Något bra i denna historia iaf!