L
LillAmi
Här kommer dagens i-landproblem :
Jag har alltid haft en atletisk kroppstyp, aldrig haft problem med vikten, varit smal och haft en bra matsmältning (även fast jag alltid har varit ganska så duktig på att moffa onyttigheter). Men samtidigt har jag alltid haft en önskan att gå ner i vikt. "Jag vill gå ner 10 kg" är något alla i min omgivning alltid hört mig säga medan de har himlat med ögonen.
Men nu är det som så att jag har bott hemifrån under sommaren. Jag har blivit tvungen att fixa alla mina måltider själv och jag har inte kunnat åka till stallet. Alla mina rutiner har förändrats och all min vardagsmotion som var given innan är ett minne blott. Jag kan inte påstå att jag har ätit så hälsosamt, utan jag har ätit som jag alltid har ätit - nyttigt/onyttigt blandat.
Jag har för första gången i mitt liv gått upp i vikt och det SYNS på mig. Jag har fått betydligt mer underhudsfett på magen och rumpan och min kroppsfixering är värre än någonsin.
Fingrarna på båda händerna räcker inte till för att räkna alla mina sammanbrott pågrund av min viktuppgång och jag har ringt hem flera gånger helt förstörd över det här.
Jag förstår ju att jag måste motionera mer/äta mindre om min nuvarande diet gör att jag går upp i vikt. Jag önskar bara att jag hade varit försiktigare från början med vad jag stoppade i mig för nu är jag rädd att de fettlager jag har lagt på mig på magen och rumpan aldrig kommer försvinna. Alla säger ju hur svårt det är att bli av med vikt just DÄR som kvinna.
Så, min fråga nu då: Har du varit i en liknande situation? Från att ha varit smal med inget "överblivet" fett till att ha lagt på dig ett par extra kilon? Och har du kunnat bli av med dessa fettförråd och fått tillbaka din gamla kropp?
Just nu hatar jag mig själv som ens vågade klaga på mig "gamla" kropp. Jag sitter bara och drömmer mig tillbaka till tiden då jag faktiskt VAR smal.
Hjälp
Jag har alltid haft en atletisk kroppstyp, aldrig haft problem med vikten, varit smal och haft en bra matsmältning (även fast jag alltid har varit ganska så duktig på att moffa onyttigheter). Men samtidigt har jag alltid haft en önskan att gå ner i vikt. "Jag vill gå ner 10 kg" är något alla i min omgivning alltid hört mig säga medan de har himlat med ögonen.
Men nu är det som så att jag har bott hemifrån under sommaren. Jag har blivit tvungen att fixa alla mina måltider själv och jag har inte kunnat åka till stallet. Alla mina rutiner har förändrats och all min vardagsmotion som var given innan är ett minne blott. Jag kan inte påstå att jag har ätit så hälsosamt, utan jag har ätit som jag alltid har ätit - nyttigt/onyttigt blandat.
Jag har för första gången i mitt liv gått upp i vikt och det SYNS på mig. Jag har fått betydligt mer underhudsfett på magen och rumpan och min kroppsfixering är värre än någonsin.
Fingrarna på båda händerna räcker inte till för att räkna alla mina sammanbrott pågrund av min viktuppgång och jag har ringt hem flera gånger helt förstörd över det här.
Jag förstår ju att jag måste motionera mer/äta mindre om min nuvarande diet gör att jag går upp i vikt. Jag önskar bara att jag hade varit försiktigare från början med vad jag stoppade i mig för nu är jag rädd att de fettlager jag har lagt på mig på magen och rumpan aldrig kommer försvinna. Alla säger ju hur svårt det är att bli av med vikt just DÄR som kvinna.
Så, min fråga nu då: Har du varit i en liknande situation? Från att ha varit smal med inget "överblivet" fett till att ha lagt på dig ett par extra kilon? Och har du kunnat bli av med dessa fettförråd och fått tillbaka din gamla kropp?
Just nu hatar jag mig själv som ens vågade klaga på mig "gamla" kropp. Jag sitter bara och drömmer mig tillbaka till tiden då jag faktiskt VAR smal.
Hjälp