Sv: Vikten av att kunna lasta sin häst
Jag har varit i en liknande situation, som tack och lov slutade lyckligt även den.
När jag släppte ut mitt sto i hagen efter att ha ridit, upptäckte jag en skadad häst i valackhagen. Han hade rykt ihop med en av de andra grabbarna och fått en spark på vänster bak så blodet sprutade. Jag fångade snabbt in honom och tillsammans gick vi ett par hundra meter till stallet medan jag hela tiden ropade på hjälp utan att få någon respons av de andra i stallet. När vi till slut var uppe kom hans medryttare till stallet och jag bad denne att genast ringa veterinär. Blodet sprutade pulserande 1 meter för varje steg hästen tog!
Istället för att ringa veterinär så ringer medryttaren ägaren, problem med prioriteringarna?
![Mad :mad: :mad:]()
Jag ställde upp hästen i gången och började försöka lägga tryckförband och bad andra ringa veterinär men de sprang mest omkring som yra höns och ringde kompisar. Tack och lov ringde någon till sist och veterinär kom ut. Jag assisterade honom så gott det gick men trots gemensamma ansträngningar kunde vi inte få det att sluta blöda utan han ringde Uppsala att vi skulle komma in akut.
Under tiden hade ägaren kommit till stallet med sjukt barn. sambon var bortrest i jobbet och bilen trasig. Väl där så sjönk hon bara ihop på golvet i gången och grät medan jag försökte skyffla bort allt blod som låg på golvet så det skulle se mindre otäckt ut. Jag erbjöd mig att skjutsa in dem till klinik
om de fixade bil och transport vilket de lyckades ordna. Tyvärr drog allt ut på tiden så det lugnande hann gå ur hästen innan vi hann lasta och det tog sin lilla tid. Inte roligt att behöva bråka in en skadad häst i transporten, men vad gör man?
Jag körde till Uppsala med en skärrad ägare i bilen bakom och väl på plats lyckades hästskrället skinnflå mina händer vid urlastningen och kom lös på parkeringen. Vi fick som tur var snabbt tag på honom igen och kunde sedan skriva in honom. Han opererades dagen efter och allt slutade väl. Griffelbenet var avsparkat och blodkärlen söndertrasade men han blev fullt återställd.
I mitt fall var det inte bara lastningen som drog ut på tiden utan även hur en del människor inte fungerar vid olyckor.
Om man vet med sig att man är totalt värdelös vid en olycka, håller er ur vägen istället för att springa fram och tillbaka och klaga över att ni inte tål att se blod! Ring efter hjälp i första hand,
kontakta sedan närmast sörjande istället för tvärt om, det kan faktiskt göra skillnaden på liv eller död.
![Idea :idea: :idea:]()