Vi som springer!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag är nöjd som klarade min första mil någonsin förra helgen och sprang en mil även denna helgen. Båda på 53 minuter och jag kände mig inte utmattad efteråt så jag tror jag kan få ner tiden till det är dags för växjöloppet (10 km) den 1 maj. Nu verkar jag dessutom ha b12-brist och järnbrist och har varit yr sista två veckorna så jag tänker att resultatet knappast kan bli sämre sen när läkaren bestämt vad som ska göras och kroppen är lite piggare igen :).
 
En mil i förrgår och intervallpass idag. Jag är väldigt motiverad inför den här säsongen. Jag är extra motiverad sen jag berättade för en kille på jobbet om min tid på senaste loppet samt mitt mål för säsongen (milen på under 50). Han är väl hyfsat rutinerad som löpare men gillar även att berätta för andra hur saker och ting ÄR ( tänk mansplaining) och konstaterade att det inte skulle vara omöjligt men att jag nog skulle behöva kämpa för det är ju ändå 12 sekunder/km bla bla bla. Det fattar jag väl själv??? Så nu ska jag minsann visa honom. :devil: Och sen bara "nä det var inte så svårt" fast jag slitit jättemycket....

Klart du fixar milen sub50! Det ska vi på Buke fixa åt dig, om inte annat.

Jag har ju som mål att klara milen sub40. Satsade som bara den på det igår och sprang i ett motionsspår i Lidköping. Ställer upp mig där jag tror start är och startar klockan. Första biten är ganska flack och farten helt ok. Sen börjar backarna, och de är inte nådiga. Jag har aldrig varit så slut tidigare och vill bara ge upp och stanna eller i alla fall gå. Men envisheten driver mig framåt, om än bitvis väldigt sakta. Kämpar mig i alla fall tillbaka till startpunkten och tänker mig att 10 km är klara då jag ju sprang milrundan. Klockan stannar på 39.34 och jag är asnöjd ett tag. Innan jag inser att slingan är 9,6 km och man ska starta en bit innan... Jag blir dock tröstad av en annan löpare jag börjar prata lite med och han säger att på flack bana hade jag sprungit milen på samma tid.
Lite besviken över att målet fortfarande inte är uppnått, men taggad som den att fixa det!

I övrigt är planen att köra mer långpass i ok fart. Snart är jag nog uppe i två mil. Snart!
 
Klart du fixar milen sub50! Det ska vi på Buke fixa åt dig, om inte annat.

Jag har ju som mål att klara milen sub40. Satsade som bara den på det igår och sprang i ett motionsspår i Lidköping. Ställer upp mig där jag tror start är och startar klockan. Första biten är ganska flack och farten helt ok. Sen börjar backarna, och de är inte nådiga. Jag har aldrig varit så slut tidigare och vill bara ge upp och stanna eller i alla fall gå. Men envisheten driver mig framåt, om än bitvis väldigt sakta. Kämpar mig i alla fall tillbaka till startpunkten och tänker mig att 10 km är klara då jag ju sprang milrundan. Klockan stannar på 39.34 och jag är asnöjd ett tag. Innan jag inser att slingan är 9,6 km och man ska starta en bit innan... Jag blir dock tröstad av en annan löpare jag börjar prata lite med och han säger att på flack bana hade jag sprungit milen på samma tid.
Lite besviken över att målet fortfarande inte är uppnått, men taggad som den att fixa det!

I övrigt är planen att köra mer långpass i ok fart. Snart är jag nog uppe i två mil. Snart!
Tack! Jag tror att i mitt fall är det enda som kan hindra mig motivationen som inte har varit på topp under vintern Men, med tanke på att jag ändå lyckats ta mig ut och springa intervaller vid 21.30-tiden mitt i vintern så ska jag nog lyckas ta mig ut när det är 20 grader och fåglarna kvittrar.

Klart du kommer klara ditt mål också! Du är säkert redan där. Som sagt drar backarna ner tiden en del och sen har i alla fall jag en extra växel att lägga i när jag springer lopp.
 
Klart du fixar milen sub50! Det ska vi på Buke fixa åt dig, om inte annat.

Jag har ju som mål att klara milen sub40. Satsade som bara den på det igår och sprang i ett motionsspår i Lidköping. Ställer upp mig där jag tror start är och startar klockan. Första biten är ganska flack och farten helt ok. Sen börjar backarna, och de är inte nådiga. Jag har aldrig varit så slut tidigare och vill bara ge upp och stanna eller i alla fall gå. Men envisheten driver mig framåt, om än bitvis väldigt sakta. Kämpar mig i alla fall tillbaka till startpunkten och tänker mig att 10 km är klara då jag ju sprang milrundan. Klockan stannar på 39.34 och jag är asnöjd ett tag. Innan jag inser att slingan är 9,6 km och man ska starta en bit innan... Jag blir dock tröstad av en annan löpare jag börjar prata lite med och han säger att på flack bana hade jag sprungit milen på samma tid.
Lite besviken över att målet fortfarande inte är uppnått, men taggad som den att fixa det!

I övrigt är planen att köra mer långpass i ok fart. Snart är jag nog uppe i två mil. Snart!

Beroende på hur backigt spåret är så klarar du säkert sub 40 på asfalt. Jag uppskattar skillnaden mellan mitt väldigt backiga motionsspår och asfalt till 30 sek/km. 5 min/km där känns definitivt som 4:30-fart.
 
Wow. Vilka tider!

Tummarna hålls för ditt lopp!

Tack! :) Mellan Stockholm och Berlin tänkte jag börja jobba lite på miltiden. Mitt pers är från 2011 och det har inte hänt så mycket på fartfronten sedan dess. Jag får alltid problem med vaderna vid fartträning så jag fegar och har därför svårt att hålla mer än några få sekunder lägre än min tröskelfart när jag springer milen. Nu har jag fått vara hel ett tag så om det känns bra efter Stockholm så ska jag väl våga höja farten liten.
 
Jag har haft en riktigt dålig löpvinter med skador och sjukdomar som avlöst varandra. Men nu hoppas jag att jag ska få komma igång (peppar peppar). Huvudmålet är AXA Fjällmarathon som jag och pojkvännen ska springa i augusti. Lär springa milen på Blodomloppet i maj men är tveksam till om jag kan slå förra årets tid (43:04) även om jag såklart ska försöka. En tid under 45 min gör jag nog i alla fall även om vinterträningen har gått dåligt.
 
Äntligen har jag kommit igång med lite intervallträning. Körde en gammal favorit igår - värmde upp 2 km, sprang sen fort en minut följt av en minuts lugnare löpning i totalt 30 min. Den typen av intervaller passar mig bra, jag håller inte koll på tempot utan går efter ansträngningsnivå och det blev en riktigt bra runda med ett genomsnittstempo kring 4:50. Nästa vecka jag lägga in lite backträning, det kan behövas till Strömstadmilen i juli som består av en nedrans massa backar!
 
Intervaller här också ikväll, sprang med en killkompis eftersom jag inte gillar att springa själv i skogen när det är mörkt. Men det var så mörkt i skogen att vi fick springa på de asfalterade cykelstigarna istället. Hade gärna dragit på lite mer men det var mycket trevligt med sällskap.
 
Hoppar in i denna tråd lite jag med. Har gått från att tycka löpning var det tråkigaste som fanns och jag tog mig knappt ut och spang ens "under pistolhot". Har sedan förra året börjat tycka att det är rätt trevligt att vara ute och springa - till och med kul.

Satte ett mål förra året som jag trodde skulle vara svårt att nå, nämligen att klara att springa en 13 km runda som jag brukar gå med hunden. (Ca 5km väg och 8 terräng)
Jag klarade det på första försöket ( har sprungit kortare streckor upp till 7 km förut.) Tiden var urusel och nytt mål sattes, samma strecka under 90 min.

Klarade det inte riktigt innan vintern och is i spåret satte stöp för turerna. (94 min.)
Under påsken var det dags igen, och överraskande nog så klarade jag turen på 94,31.
Nu är ytterligare ett mål satt: Nu ska jag klara strecka på under 60/milen, det blir 78 min/turen. Där efter får jag hitta något nytt att kämpa mot.
Lidingöloppet och tjurruset känns lite lockande i framtiden, och att kika in här får mig att vilja ut och springa :)
 
Efter jag sprang Premiärmilen har min vader känts så galet stumma och tunga! Vad ska jag göra? Jag kör lite pass på gymmet och det går bra med löpningen är som att försöka springa i vatten med cementerade underben.... vad har hänt??
 
Efter jag sprang Premiärmilen har min vader känts så galet stumma och tunga! Vad ska jag göra? Jag kör lite pass på gymmet och det går bra med löpningen är som att försöka springa i vatten med cementerade underben.... vad har hänt??

Musklerna är lite överansträngda. Spring väldigt försiktigt, cykla, gör excentriska tåhävningar och annat som mjukar upp och ökar blodgenomströmningen. Massera gärna med liniment själv eller gå till en bra massör (t.ex. Mia på Access rehab :devil: - hon kommer lära dina vader veta hut).
 
Musklerna är lite överansträngda. Spring väldigt försiktigt, cykla, gör excentriska tåhävningar och annat som mjukar upp och ökar blodgenomströmningen. Massera gärna med liniment själv eller gå till en bra massör (t.ex. Mia på Access rehab :devil: - hon kommer lära dina vader veta hut).

Nu vet jag inte hur gammal du är, men det finns fem saker som de flesta löpare över 35 år inte klarar sig utan:

7334c982ba1f494cd233dfac2dcf9317.jpg

foam-roller-calf-exercise.jpg
golfboll_44081690.gif

percutane-sports_action.jpg
radital_10552.jpg
 
Jag är 29 men det känns som att man inte kan börja för tidigt :) Vad gör golfbollen och magnesiumet? Och rullen längst upp?

Magnesium är muskelavslappnande. Får man lätt spända vader (som jag) eller kramp så kan man pröva om magnesium hjälper. Golfbollen har jag redan svarat på. Rullen längst upp, den med orange, är som en liten kavel som man masserar vadmusklerna (och även andra muskler) med genom att rulla och trycka. Även mycket bra till iliotibialbandet (som orsakar löparknä). Den större rullen är en "rumble roller" och den använder man till massage av bl.a. rumpa, hamstrings, iliotibialbandet, vader, osv. Det finns även en snällare variant som kallas för "foam roller".
 
Sprang också intervaller idag! Det blev 2x(4-3-2-1 min) med en minuts gåvila mellan varje intervall. Ingen direkt vetenskap bakom upplägget, tycker bara att det är skönt mentalt när intervallerna blir kortare och kortare. Totala intervalltiden är också ganska human, 20 minuter. Kanske blir det tre set senare i vår när jag är i bättre form. Höll mig iaf kring 4:10-4:05 på de intervaller som är 2-4 min, på sista enminutarn lyckades jag hålla 3:30-tempo. Sen var jag trött :).
 
Idag funkade det äntligen tidsmässigt så att jag kunde springa med en löpargrupp här i Lidköping. 16 km i regn, men det var hur kul som helst. Tempot var bitvis riktigt högt (4:00-tempo) och då var vi bara fyra som hängde på. Men vilken pepp att springa med andra och känna att kroppen faktiskt orkar. De sista två-tre kilometrarna blev lite tunga, men jag är galet nöjd. Fick massa pepp av de övriga (för mig okända) löparna som peppade mig rejält att jag ska klara Gbg-varvet på under 1:30. Det är målet i alla fall.

Ska försöka prioritera bort lite hästar och springa mer med gruppen. Gav verkligen multum!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • FÅRtråden
  • Akvarietråden V
  • Uppdateringstråd 31

Hästrelaterat

  • Godkänd ridhjälm
  • WE-tråden
  • Dressyrsnack nummer 18
Tillbaka
Upp