Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Alltså din hjärnaTenta på måndag i biokemi.. ser inte fram emot det speciellt mycket.. sen projektredovisning på torsdag i organisk kemi..![]()
Jag är inte helt övertygad om att jag gör detAlltså din hjärnaatt du förstår sådant!
Vad blir man då?Jag är inte helt övertygad om att jag gör detläser miljö och hälsoskydd , så har inte valt kemi frivilligt
![]()
Mycket!Vad blir man då?![]()
Intressant!Mycket!man kan jobba som livsmedelsinspektör, med mark- och vattenfrågor, med olika miljöfrågor på företag och med djurskydd till exempel. Vanligast är att man jobbar på kommuner, länsstyrelsen eller som konsult.
![]()
Jag har (förhoppningsvis) bara en inlämning kvar. Den ska vara inne om en vecka, 10 sidor och jag har fortfarande inte fått ordning på någon struktur på det hela eller vad uppgiften ska innehålla. Men det löser sig nog. Värre är det med två uppgifter jag väntar på resultat från, jag tror jag kommer få komplettera rätt hårt, alternativt göra om det.![]()
Ogillar skarpt att man får komplettera ibland. Viss vissa saker är ju slarv från ens egen sida, jag får typ alltid komplettera på referenshanteringen, lär mig aldrig och när jag väl tror jag lärt mig så byter jag kurs och nya läraren rättar helt annorlunda med referenserna än den tidigare, trots att vi ska följa samma system...
men när man får komplettera för att man uppenbart inte förstått uppgiften så blir jag irriterad, vi har nyss haft en inlämning (inte fått tillbaka än) där det är mer regel än undantag att man får komplettera, inte en utan flera ggr. Det har varit samma uppgift i flera år på denna kurs och har inte pratat med någon elev, som kommit längre än mig, som inte fått komplettera. Så då börjar man fundera på instruktionerna, är dom verkligen så tydliga?!
Hur hade ni mer erfarna studenter gjort i denna situation?
Jag läser ju mitt första år på fek.kand nu. Jag har H.H (häst) som jag sköter själv och tränar/tävlar med, och vill samtidigt ändå hinna vara med på åtminstone 1-2 studentaktiviteter/månad. Fördelen är att både jag och H.H bor väldigt nära skolan, nackdelen är att jag vill hinna med allt ovan, och dessutom inte har något körkort.
Vi läser en kurs i taget och en kurs = en månad.
Våra kurser är upplagda så att vi har obligatoriska seminarier, men icke-obligatoriska föreläsningar - dessa läggs dessutom alltid upp som P.Per samma eftermiddag. Seminarierna brukar vara som i en "serie", där vi gör ett lite större grupparbete. Därtill har vi en individuell tentamen (hem- eller salstenta).
Nu under hösten har vi i snitt haft 3 schemalagda saker/veckan. 1 sak/dag. Oftast 2 föreläsningar och 1 seminarium. Ibland har det varit 2 saker, någon enstaka vecka 4. Jag tror ni fattar. Då har vi i seminariegrupperna allt som oftast planerat in gruppjobben de dagar vi ändå är i skolan.
Detta har funkat bra, jag missade faktiskt inte en enda sak på hela hösten och har utan större problem gått att kombinera med både träningar/tävlingar och studentaktiviteter.
Men så igår kväll fick jag se de preliminära/"halvt spikade" schemana för vårterminen. Och fick en smärre chock.
På samtliga av vårterminens kurser har vi 4-5 schemalagda dagar/vecka - dessutom med återkommande "dubbelföreläsningar" (t.ex. 3 h föreläsning, 1 h lunch, 3 h föreläsning) o.dyl.Lägg där till seminarieserierna med tillhörande större grupparbeten.
Jag inser ju redan nu att det omöjligen kommer att vara kombinerbart med allt det jag vill hinna med, som jag nämnde i stycket ovan.
Det första som ploppade upp i mitt huvud, och vad som även i mitt huvud känns som en realistisk lösning är att skippa enstaka föreläsningar, så att jag ligger på 3, max 4 dagar/vecka. Eller alltså första veckan av kursen gå på allt och "känna av" hur det känns, men om det känns ok, följande veckor skippa 1 till max 2 av föreläsningarna. (Men givetvis gå på de obligatoriska seminarierna och vara delaktig i grupparbetena!)
Jag läste 2/3 år av gymnasiet på distans, fick då 18.3/drygt B i snitt och anser mig ha en god förmåga att studera på egen hand. Nu när jag inte missade en föreläsning/ett seminarium på hela hösten kändes studierna oftast rätt enkla, och som sämst fick jag "högt G", men oftast "något poäng från VG" i betyg.
Om det är 4-6 föreläsningar/vecka (+ 1 seminarium) och jag då skippar 1, max 2 i veckan från 2a-4e veckan på kursen, så tror jag ändå att skulle klara mig bra, då jag ju som sagt har rätt mycket erfarenhet av att studera självständigt sedan mina år på distansgymnasium.
Problemet är bara att mina föräldrar inte alls är med på de noterna, inte någon av de.De menar att har man valt att studera, då är man med på allt och möjligen kan det vara ok att skippa 1-2 föreläsningar/termin pga. svår sjukdom hos mig (typ ordentlig influensa eller allvarligare) alt. om det händer något väldigt akut med H.H. Annars ska man som sagt vara med på allting, och "för mycket annat att göra" är inte ett giltigt skäl att skippa.
Till viss del förstår jag absolut deras resonemang, men det håller inte fullt ut känns det som.
Nu under hösten mådde jag så bra som jag knappt någonsin gjort tidigare och livet lekte. Ska jag försöka rodda runt både skola 4-5 dagar i veckan (vissa dagar säkerligen upp emot 6-8 h sammanlagt) kombinerat med allt kring H.H och vissa studentaktiviteter kommer jag att stressa sönder mig fullkomligen, gå runt med en ständig otillräcklighetskänsla och väggen kommer komma närmare. Det känner jag redan nu, och helt ärligt hade jag svårt att sova i natt av bara tanken.
Och ja, jag vet att jag kommer jobba heltid om några år etc. etc. Men det är en annan diskussion som jag inte riktigt anser vara relevant här och nu.
Vad anser ni mer rutinerade studenter? Kan det vara okej att skippa 1, max 2 föreläsningar/vecka, om det inte går ut över någon annan än en själv och man dessutom har god studiediciplin? Har ni förresten erfarenhet av något sådant "upplägg"?
Vad anser ni mer rutinerade studenter? Kan det vara okej att skippa 1, max 2 föreläsningar/vecka, om det inte går ut över någon annan än en själv och man dessutom har god studiediciplin? Har ni förresten erfarenhet av något sådant "upplägg"?
Jag har fyra -fem timmar på buss i pendling, så jag försöker åka 2-4 dagar i veckan, vi har schemalagt fem dagar. Dom dagar jag är hemma så försöker jag läsa någon timme.Hur hade ni mer erfarna studenter gjort i denna situation?
Jag läser ju mitt första år på fek.kand nu. Jag har H.H (häst) som jag sköter själv och tränar/tävlar med, och vill samtidigt ändå hinna vara med på åtminstone 1-2 studentaktiviteter/månad. Fördelen är att både jag och H.H bor väldigt nära skolan, nackdelen är att jag vill hinna med allt ovan, och dessutom inte har något körkort.
Vi läser en kurs i taget och en kurs = en månad.
Våra kurser är upplagda så att vi har obligatoriska seminarier, men icke-obligatoriska föreläsningar - dessa läggs dessutom alltid upp som P.Per samma eftermiddag. Seminarierna brukar vara som i en "serie", där vi gör ett lite större grupparbete. Därtill har vi en individuell tentamen (hem- eller salstenta).
Nu under hösten har vi i snitt haft 3 schemalagda saker/veckan. 1 sak/dag. Oftast 2 föreläsningar och 1 seminarium. Ibland har det varit 2 saker, någon enstaka vecka 4. Jag tror ni fattar. Då har vi i seminariegrupperna allt som oftast planerat in gruppjobben de dagar vi ändå är i skolan.
Detta har funkat bra, jag missade faktiskt inte en enda sak på hela hösten och har utan större problem gått att kombinera med både träningar/tävlingar och studentaktiviteter.
Men så igår kväll fick jag se de preliminära/"halvt spikade" schemana för vårterminen. Och fick en smärre chock.
På samtliga av vårterminens kurser har vi 4-5 schemalagda dagar/vecka - dessutom med återkommande "dubbelföreläsningar" (t.ex. 3 h föreläsning, 1 h lunch, 3 h föreläsning) o.dyl.Lägg där till seminarieserierna med tillhörande större grupparbeten.
Jag inser ju redan nu att det omöjligen kommer att vara kombinerbart med allt det jag vill hinna med, som jag nämnde i stycket ovan.
Det första som ploppade upp i mitt huvud, och vad som även i mitt huvud känns som en realistisk lösning är att skippa enstaka föreläsningar, så att jag ligger på 3, max 4 dagar/vecka. Eller alltså första veckan av kursen gå på allt och "känna av" hur det känns, men om det känns ok, följande veckor skippa 1 till max 2 av föreläsningarna. (Men givetvis gå på de obligatoriska seminarierna och vara delaktig i grupparbetena!)
Jag läste 2/3 år av gymnasiet på distans, fick då 18.3/drygt B i snitt och anser mig ha en god förmåga att studera på egen hand. Nu när jag inte missade en föreläsning/ett seminarium på hela hösten kändes studierna oftast rätt enkla, och som sämst fick jag "högt G", men oftast "något poäng från VG" i betyg.
Om det är 4-6 föreläsningar/vecka (+ 1 seminarium) och jag då skippar 1, max 2 i veckan från 2a-4e veckan på kursen, så tror jag ändå att skulle klara mig bra, då jag ju som sagt har rätt mycket erfarenhet av att studera självständigt sedan mina år på distansgymnasium.
Problemet är bara att mina föräldrar inte alls är med på de noterna, inte någon av de.De menar att har man valt att studera, då är man med på allt och möjligen kan det vara ok att skippa 1-2 föreläsningar/termin pga. svår sjukdom hos mig (typ ordentlig influensa eller allvarligare) alt. om det händer något väldigt akut med H.H. Annars ska man som sagt vara med på allting, och "för mycket annat att göra" är inte ett giltigt skäl att skippa.
Till viss del förstår jag absolut deras resonemang, men det håller inte fullt ut känns det som.
Nu under hösten mådde jag så bra som jag knappt någonsin gjort tidigare och livet lekte. Ska jag försöka rodda runt både skola 4-5 dagar i veckan (vissa dagar säkerligen upp emot 6-8 h sammanlagt) kombinerat med allt kring H.H och vissa studentaktiviteter kommer jag att stressa sönder mig fullkomligen, gå runt med en ständig otillräcklighetskänsla och väggen kommer komma närmare. Det känner jag redan nu, och helt ärligt hade jag svårt att sova i natt av bara tanken.
Och ja, jag vet att jag kommer jobba heltid om några år etc. etc. Men det är en annan diskussion som jag inte riktigt anser vara relevant här och nu.
Vad anser ni mer rutinerade studenter? Kan det vara okej att skippa 1, max 2 föreläsningar/vecka, om det inte går ut över någon annan än en själv och man dessutom har god studiediciplin? Har ni förresten erfarenhet av något sådant "upplägg"?
Ja, det är klart. Ansvaret för ens studier på universitetsnivå ligger ju bara på en själv. Inte på dina föräldrar eller på skolan. Det är inte gymnasiet längre och inte heller råder någon skolplikt. Föreläsningarna finns där för att hjälpa studenten men om man inte har behov av dem eller möjlighet att gå, strunta i dem.
Personligen försöker jag gå på de flesta föreläsningarna men om det inte fungerar av en eller annan anledning har jag inte dåligt samvete för det. Jag har klarat mig bra ändå. En eller annan anledning kan alltså vara att jag har något annat planerat, att jag är sjuk, att jag vet om att jag inte gillar föreläsaren eller att jag vill ta sovmorgon för att nämna några. Man får ju kompensera det med att läsa mer på egen hand helt enkelt.
Jag har pluggat med folk som aldrig går på föreläsningar utan bara på de obligatoriska momenten. Det har gått bra för dem också.
Personligen hade jag nog också försökt skaffa medryttare till hästen ett par dagar i vecka för att kunna vara lite mer spontan de dagarna, men det hör inte riktigt till tråden.