Vi som förlorat hästar

Trollslända

Trådstartare
Jag saknar en tråd där vi som förlorat en häst kan skriva av oss sorgen och saknaden, skriva om härliga minnen och få stöd eller stötta andra i samma situation. Det känns som att de i omgivningen inte alltid förstår alla känslor som göms undan eller bubblar fram och då kan den här tråden kanske hjälpa.

Alla är välkomna, oavsett om det var ens egen eller någon annans häst, om det var nyligen eller länge sedan och även de som "bara" förlorat hästen genom flytt, försäljning eller något annat.

Jag hoppas det här blir en tråd där vi alla kan få stöttning.
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Jag kan börja.

Jag avlivade min häst för 3 veckor sen och jag gråter fortfarande varje dag. Inte hela tiden utan mest när jag ska sova eller när jag får tid över att tänka, som på bussen eller när jag rör på mig.

Det som känns mest påtagligt är att jag aldrig mer kommer få röra vid henne. Aldrig känna hennes päls, pussa henne på pannan eller luta mig mot hennes hals. Jag kommer aldrig få känna hennes värme eller hennes andedräkt mot handen. Kommer aldrig mer bli kliad tillbaka när jag kliar hennes lår och aldrig mer bli halvt mosad mot väggen när jag kliar hennes rumpa.

Jag saknar henne, hur hon var klok och tokig samtidigt. Jag saknar hur vi var ett radarpar, och jag saknar den hon fick mig att vara.
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Miss sixty
14 april 1996 - 15 december 2005

Min första egna storhäst hade mycket otur med henne. Sommaren 2005 var magisk vi hoppa och red ut i havet. Men sen fick hon ont igen och då avlivades hon:(

Alberto
19 mars 2000 - 17 juli 2008

Min tredje storhäst fick luftsäcks mykos och en blödning i ena lungan så han blev dålig snabbt och avlivades när blödningen konstaterades för att han inte skulle dö av förblödning. Var en trevlig liten häst med hjärtat på rätta stället. Tyvärr fick vi bara ett halvår tillsammans.

Rosehip
15 april 2010 - 21 oktober 2011
Efter en tuff start med fölsjukan fick hon följdsjukdomar och cyster + lösa benbitar i sina leder.
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Jag beklagar sorgen och förlusten. Känner du att du har lyckats bearbeta sorgen eller bär du den med dig ännu?
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Dolly
1987-2012

402687_10150497350634885_2035751059_n.jpg


En svårriden dam, ena dagen kunde man rida ut ensam och nästa dag kom man knappt från stallbacken. Lyckades man ta sig från stallbacken så slutade det antingen med att hon slängde sig framför bilar, bockade av en eller hittade på andra dumheter. Men hon var ändå riktigt fin att rida när hon väl gick bra. Valde att låta henne somna in pga eksem, svårt att hålla hullet och åldern. Saknar henne än idag, hon var en speciell häst.

Hrefna
1982-2007

5340_114525119884_298361_n.jpg


Min första häst. Ett islandssto på 132 cm. Bättre första häst får man leta länge efter, den perfekta familje/barnhästen var hon. Fick tyvärr somna in allt för tidigt pga återkommande kolikfall samt att hon blev allt stelare i kroppen.


Jullan
19XX-2009

10226_149743269884_5489621_n.jpg


Fick ta över henne då de som hade henne inte kunde ha kvar henne. Hon var runt 27-28 år gammal och fick ungefär ett år hos oss. Pigg och glad in i det sista. Dagen innan hon somnade in busade hon med alla unghästar i flocken. Väldigt personlig liten dam.. Valde att låta henne somna in pga problem med hjärtat/blodcirkulationen.
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Min första storhäst kom jag väldigt nära hon var mitt allt. Kan fortfarande bli ledsen på vad som hände. Men det var strul från början. Men i mitt hjärta har hon speciell plats.

Klart jag blev ledsen när Alberto avlivades också men vi blev inte så nära. Inget ont om honom han var en fantastisk häst:love:
 
Sv: Vi som förlorat hästar

photo.php


Best Intention. "Besten"
f. 93, fullblod.
I tre år kände jag denne speciella herre, han gick och skadade sig titt som tätt och överlevde det mesta. Hade kunnat skriva en bok om denna ombytliga, roliga och ibland förjävliga häst, men fattar mig kort och skriver istället att jag nog aldrig kommer stöta på en häst som honom igen.

Sommaren 2013 gick han på bete en sista gång, han var tjock och helnöjd med tillvaron när hans ägare tillslut beslutade att det var dags att låta honom vandra vidare.
Han var fullt frisk, men var då och då stel och oren.
Ett bättre avslut kunde han inte fått.

Han är mycket saknad och jag/vi tänker på honom ofta. Blir tårögd och samtidigt varm om hjärtat när hans tokerier dyker upp i mina tankar.

Att det kan göra så ont att mista en häst..
 
Senast ändrad:
Sv: Vi som förlorat hästar

kl

En lång historia kort. Min polska valack hade pålagringar på hovlederna som min veterinär aldrig sett maken till. Snart 4 år sedan han fick somna in, saknar honom fortfarande. Drömde om honom för några nätter sedan, att han fortfarande levde och mådde förhållandevis bra. När jag vaknade var det med tårar i ögonen, drömmar kan kännas så verklig ibland :( Ifrågasätter mitt beslut ibland, men vet att det var rätt, även om jag skulle vilja ligga och snusa honom i manen.

:cry:
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Filipuss, Bestintention och Strindlund: Jag beklagar sorgen.


Nu sitter jag och känner jag mig tom och avstängd. Har massa saker jag behöver göra och det känns orättvist, för jag vill bara dra en filt över mig och ligga och grina hela dagen.

Men det släpper nog.
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Zandora
1997 - 2008
Min allra första häst. En otroligt fin häst som tyvärr inte var särskilt snäll. Hon hade blivit illa behandlad tidigare och hade inte så stort förtroende till människor. Vi blev bitna och sparkade regelbundet, men jag hade ändå hopp om att vi med tiden skulle få henne att lita på oss, men efter bara 4 månader hemma hos oss fick hon tarmvred och efter en vecka på Strömsholm fick de ta bort henne då hon blev sämre efter att de tagit bort droppet.

Yasmine
5 Maj 1995 - 2012
En väldigt svårriden och ganska galen och knäpp häst. Vi hade henne i ca tre år och har haft väldigt mycket upp och ner gångar, men det var tre av mitt livs bästa år! 2011 sålde vi tillbaka henne till hennes förra ägare. För några månader sedan fick jag veta via blup att hon gått bort och tog då kontakt med ägaren. Hon berättade att något gått fel under en träning (hon berättade inte så detaljerat) och att Yasmine blivit så skadad att det inte gick att göra något åt.

Saknar de båda extremt mycket!
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Förlorade min älskade medryttarhäst då jag blev osams med ägaren samt att jag flyttade.
Hade honom som min egen 3-4 dagar i veckan, samt lånade honom några veckor i sträck ett par somrar.

Blev tillfrågad så många gånger om jag ville köpa honom och sa nej, jag hade inte råd. Sen fick jag frågan en gång till, pratade med folk runtomkring som hade stall och så och kände att jo, eftersom ägaren ville köpa större och tjatade om det så mycket så sa jag ja. Då ångrade ägaren sig....
Vi fick kontakten igen sen, jag ville veta att hästen mådde bra. Allt var frid och fröjd, jag sa att om han skulle säljas så var jag intresserad av att köpa och hon lovade höra av sig. Lite tid gick, jag hörde av mig och fick veta att hästen då flyttat - en dag tidigare :( Hade ägaren vetat att jag ville köpa hade hon frågat.

Jag vet ungefär var hästen bor, har sett bilder på honom på fb. Nya ägaren ville dock inte svara på min undran om jag fick hälsa på. Har fortfarande sporadisk kontakt med gamla ägaren, som får info då och då om hur han mår (han mår bara bra).

Min högsta önskan är att han någon gång får hamna i min ägo, när nuvarande ägaren vuxit ur honom - även om det bara är att gå och skrota i en hage och ta kortare turer (han är född -96 och har spatt).
Drömde senast förra veckan att han just fick det, bli gammal här hos mig.

Saknar honom så otroligt fortfarande!
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Silver Merry 1973-2004 Min första ponny. Vi gjorde allt och lite till ihop även om jag bara hann äga henne i 6 år. Togs bort ett år efter ett blixtnedslag som skadade hennes hjärta.
Taragona 1985-2008 En ponny jag fick med mig hem efter att ha jobbat på ridläger en sommar. Hade henne i 7 år innan hon fick avlivas pga. kvickdrag som blev mer och mer svår att hålla ordning på.
Tornado 1994-2013 Min vapendragare! Min bästa plutt! 107 hög men en ofantligt rolig ponny att ha med sig överallt! Dog av en hjärnblödning. Men vi fick iallafall 12 år tillsammans!

Har även ett 10-tal sköthästar/träningshästar som vandrar vidare.
Känslan när en vän försvinner är alltid lika jävlig. MEN. Jag försöker se det lika naturligt som djuren själva gör. Men visst saknar jag mina vänner så det skär i hjärtat vissa dagar men oftast minns jag dom med glädje!
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Jag och väldigt speciell häst fick alldeles för kort tid tillsammans.

Det var en häst som jag hade på foder men jag valde att ta bort henne pga en hovbensfraktur i kombination med andra omständigheter. (i samrådan med ägaren givetvis, dock låg beslutet till stor del hos mig)

Det var en kamp med denna häst ingenting funkade till en början men i grunden så klickade vi så fullständigt med varandra. Och sakta men säkert blev vi ett riktigt team, hon blev verkligen "mattes flicka" och på så många plan bara förstod vi varandra.

Hon är en sådan häst som om omständigheterna hade varit annorlunda hade jag köpt henne och haft henne kvar livet ut, trots att hon var "helt fel" enligt mina ambitioner och drömmar. Hon finns ständigt i mina tankar och jag saknar henne något enormt.

Min fina älskade Kerri

 
Sv: Vi som förlorat hästar

4 år har gått sedan jag tog bort min älskade häst och jag saknar honom varje dag.
Kan fortfarande inte prata om honom utan att tårarna börjar rinna.

Det är fortfarande en otrolig sorg och saknad. Har nu en ny underbar häst men lite av min passion och mitt brinnande intresse försvann med honom.
10 år fick vi tillsammans och jag var hans första o enda matte, han var min sol och jag var hans. Alltid glad och han fick mig alltid att skratta.

Hoppas att vi en dag får mötas igen, och jag vet att han kommer komma i full galopp med spetsade öron för att ge mig en puss och sedan lägga huvudet lite på snedför att få en gotta :love:
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Idag fick min 5 åring vandra vidare.
Köpte min unghäst efter att ha förlorat min äldre häst
förra året.
Perfekt med en unghäst tyckte jag, många år tillsammans blir det då.
Tyvärr blev senaste året allt annat än lyckligt och bra.

Helt underbar häst, sååå social, älskad av alla för sin
genom snälla personlighet.

Men tyvärr problem på problem:(

Kraftig sommar rasp på alla 3 vita ben, helvetes sommar med klinik besök efter klinikbesök för omläggning av bandage osv.

Äntligen blev benen fina när sensommaren kom, gick som en dröm och
vi hittade verkligen varandra i ridningen.
Älskade verkligen denna positiva häst!

Oktober-13 förändrades han, ville inte gå ner för nedförsbackar,
va inte lika framåt och positiv längre.

Klinik besök trots folks "tjafs" om att det är så de är o ha unghäst.. Obalanserade och testar osv.

Bullshit.. Halt både fram, ont i rygg, nacke, sned i bäcken osv

Behandlad av ET och veterinär i ben osv.

Blev bättre o bätte men fortfarande inte helt bra vid återbesök
två månader senare.

Toppen på detta, fick dec-12 reda på att min häst led av en muskel sjukdom (HYPP)

Idag 17/2-14 fick han vandra vidare, min energi va slut då mina dagar bestod
i att forska om sjukdom och hältor och häst problem.

Känner mig som en mördare, men endå lättad!

Så mycket problem som inte främjar varandra :(

Skulle gärna fortsätta kämpa men pengar, ork och energi
och min egen hälsa fick besluta.

Snart 6 år!!!.. Alldeles för ungt! Men nu är han fri, fri från hältor och sjukdomar

Älskade häst, du saknas mig! RIP Amis 2008-2014
 
Sv: Vi som förlorat hästar

kl

Min shetlandsponny, Volvo, dog plötsligt förra våren, vi vet inte vad det berodde på. Hon blev dålig på lördagen och på söndagen la hon sig ner och dog. Jag var på utställning på söndagen, sambon höll koll på henne. När jag kom hem stod hon upp och mötte mig i boxen, jag kramade henne, sa att jag älskar henne och åkte hem för att äta och byta om och då dog hon. :(

Vi hade precis kommit igång med våra äventyr tillsammans, hon var ordentligt inkörd och vi hade precis köpt en rockard. En gång fick jag susa efter henne i vagnen i trav, bara några meter, men det var underbart. Hon var så duktig.

Det var väldigt tungt. Jag hade haft henne sen hon var föl, hon var väldigt mammig. Hon var inte uppvuxen på "rätt vis" så hon tydde sig extra mycket till människor. Stod dörren öppen kunde hon gå ur hagen för att traska in till oss och hälsa på istället. Satte jag mig i hagen kom hon gärna och la sig i knät med huvudet.

Det är fortfarande tungt. Kanske ännu värre eftersom jag inte vet vad det berodde på.

Vi köpte en ny shetlandsponny på sommaren, inte för att ersätta men för att fylla tomrummet. Det var lite svårt i början eftersom jag bara tänkte på Volvo men nu går det bättre. Men jag har fortfarande svårt för att titta på kort på Volvo och tänka på henne, då gråter jag. Jag har inte riktigt kommit dit där jag kan glädjas över allt vi hade tillsammans, att jag fick ha en så underbar ponny.

DSC01662-1.jpg

n868595000_6632839_8297700.jpg

IMG_9784-1.jpg
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Jag beklagar sorgen. Precis så har jag själv resonerat, nästa häst ska vara en yngling men det finns ju tyvärr aldrig några garantier.

Lycanthrope: Jag minns din tråd och delade din sorg i tystnad. Hemskt med något så tvärt och oväntat.

Hemlig: Det måste vara hemskt att bli sviken så, speciellt när man är utelämnad åt att andra håller vad de sagt. Har du sagt till nya ägaren att du gärna köper hästen om det blir aktuellt? Jag kan säga att för mig hade jag aldrig haft tanke på att sälja min häst, men om någon uttryckligen sagt att den gärna köpte den så hade jag haft det i bakhuvudet om det behövts. Men du kanske hellre vill försöka gå vidare?

Jag beklagar alla andras sorg med, så många fina hästar som lämnat oss!
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Jag har försökt kontakta dem via fb men de har inte svarat. :( Så jag försöker gå vidare, har haft flera medishästar emellan men nu när senaste togs bort så har annat kommit emellan så jag har inte orkat just nu. Men han är fortfarande min medishäst i mitt hjärta!
Nu har det ju gått ett par år sen jag kontaktade ägaren utan framgång, så vill inte vara påflugen och försöka igen.
 
Sv: Vi som förlorat hästar

Jag förlorade min första medryttarhäst när jag var 15 år gammal. Det var en fin liten travare som en vacker sommardag kom in i mitt liv.
Vi hittade snabbt varandra och var ute på de flesta äventyr man kan tänka sig. Hon brukade komma gnäggandes i galopp mot grinden när hon hörde ljudet av min moped närma sig och mötte alltid upp mig vid grindhålet i hagen. Vi hade nåt särskilt hon och jag, och jag kommer nog aldrig glömma henne.
Jag minns hur hon av andra uppfattades som bitig och grinig, men jag hade aldrig sett henne så. Flame var ju världens snällaste.

Hon var tyvärr en svårfödd häst och på vintern krävde hon ofantliga mängder energi då hon bodde i utestall och i lösdrift. Och förmodligen krävde hon mer än vad ägarna hade råd med..

En novemberdag ringde telefonen och Flames ägare berättade att Flame skulle åka till ett rehabiliteringscenter för att bli frisk. Jag förstod ingenting. Hela mitt liv rasade sönder och jag grät i veckor. Jag slutade rida för en period och trodde aldrig att livet skulle bli bra igen. Men jag trodde ändå att Flame skulle få bli frisk, för hon var ju sjuk enligt hennes ägare.

Idag sökte jag upp Flame Arrow på travsport och hittade att hon är död sedan november 2007, samma dag som jag för sista gången red henne...
Flame var bara 7 år gammal när hon "åkte på rehab". Jag hade då ridit henne i 2 år och haft henne som min egen. Saknaden är fortfarande stor även om jag gått vidare idag och lagt min kärlek i en ny häst, en häst som jag själv bestämmer om hennes öde.

222433_8049149371_152_n.jpg
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! I början av det här året fick jag ta bort min gamla ponny som jag haft i 13 år, sedan jag var 14. Redan efter en vecka var jag...
Svar
10
· Visningar
1 648
Senast: Fiorano
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 915
Tjatter Välkomna till den nya terminen på Bukefalos universitetet. Under hösten kommer ni få läsa spännande kurser så som “Hårig eller bara...
94 95 96
Svar
1 914
· Visningar
41 157
Senast: Hedinn
·
Hästmänniskan Jag sålde mina hästar för en och en halv månad sedan. Motivation och intresse hade falnat och oro för deras hälsa (fångbenägna) och...
Svar
8
· Visningar
1 672
Senast: Ginne
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp