Lamborghini
Trådstartare
Nu har jag precis uppdaterat bloggen och efter ett lååångt inlägg kom jag på att jag vill veta hur ni andra har haft det den här första tiden. Eller rättare sagt hur det känns efter den allra första tiden. Har ni blivit varma i kläderna? 
Jag kopierar mitt inlägg rakt av så väntar jag på era långa berättelser om hur det är att vara mamma åt bebisar i våran ålder
Alla små "tips" i inlägget är inte riktat åt er utan har som sagt kopierat blogginlägget där folk utan barn läser
____________________________________________________
Två av mina bästa tips till föräldrar: En bok "Växa och upptäcka världen" samt en bärsjal. HUR kan man vara utan?
Allt det man fick höra innan han föddes - sömnlöshet, skrik skrik skrik, aldrig få vara för sig själv osv. Det har jag inte upplevt alls, Elias sover riktigt bra alla tider på dygnet, skriket har verkligen avtagit och var inte mycket i början heller - däremot mer än nu. Det har vuxit bort och han kommunicerar på andra sätt än med bara skrik.
Det jag tror att jag gjorde bra var att jag verkligen såg till att vila, sova tidigt och sånt i början så man hann vila ikapp sig efter förlossningen. Så jag har aldrig känt mig riktigt sliten, D hjälpte till mycket i början också, när han var hemma 10 dagar, så jag fick sova ut flera mornar. Hann verkligen ikapp det jag förlorat i sömn med jättemage och förlossning. Sover bra mycket bättre nu än som gravid också. Men då har vi ju turen att Elias sover bra på nätterna.
Sen störs jag i och för sig inte av att vakna ett par gånger på natten. D till exempel blir helt förstörd om han inte får "sova i sträck". Är man sån blir det ju genast jättejobbigt att behöva vakna på natten. Då tar jag gärna alla nätter, dels för att han jobbar då men även helger. Det stör ju inte mig så varför ska jag envisas med att dela på det jobbet bara för att få sova. Jag är ju hur pigg som helst på dagarna i vilket fall o vill gärna att D ska vara pigg han med. Så ett tips är att inte dela allt 50/50 för att "man ska" o inte vara den där tjurskallen som bara en tjej kan vara För oss funkar det jättebra och det är viktigare att man hjälper åt vid rätt tillfällen. Alltså det viktiga är inte vad man gör utan när man gör det.
Från o med 3 månader har jag inte heller gått upp och bytt blöja på natten utan byter i sängen om det behövs, på det viset blir man inte lika vaken som när man måste gå upp, tända och fixa. Elias blir inte heller lika vaken utan somnar oftast om direkt istället. Sen har jag alltid vatten och pulver brevid sängen så jag behöver inte gå upp för att göra iordning mat till honom. Vattnet håller rätt temperatur i termosen = supersmidigt.
Märker redan att jag börjar glömma månad 1 och 2 men jag har ju bloggen att kika tillbaka i som tur är
Man blir mycket mer bortskämd med en "snäll" bebis och lessnar på skrik redan efter 5 minuter. Tänk på dom som har kolikbarn..! Fast eftersom man inte är van vid det så är det svårt att tänka sig in i den situationen. Elias skriker ju aldrig 5 minuter i sträck så det är väl klart att man blir lite irriterad när han väl gör det. Bortskämd var ordet.
Efter 4 månader har rädslan att ge sig ut bland folk avtagit. Kan även ha att göra med att man inte ammar längre? Lättare o mata med flaska på offentliga platser. Sen är han så mycket större och mer mogen, blir aldrig sånna där panikskrik som små bebisar kan ge ifrån sig. Givetvis kan han bli förbannad (VILL INTE SITTA HÄR!!) eller övertrött men det händer oftast bara på kvällstid och då är vi hemma.. Ute bland folk är han så intresserad av allt och alla.
Men på ett sätt känns det skönt att inte ha gett sig iväg och ut för att göra en massa saker "bara för att". Har nog bidragit till att jag aldrig känner mig speciellt trött. Inte heller känt nån press att passa på att göra saker när han sover, det blir ju bara jobbigt när han väl vaknar "shit har han redan vaknat?!". När man kan ta det lugnt istället och bara låta tiden gå långsamt.
Summan av det hela är att det är toppen att vara förälder åt Elias! Vår lilla prins
Jag kopierar mitt inlägg rakt av så väntar jag på era långa berättelser om hur det är att vara mamma åt bebisar i våran ålder Alla små "tips" i inlägget är inte riktat åt er utan har som sagt kopierat blogginlägget där folk utan barn läser
____________________________________________________
Två av mina bästa tips till föräldrar: En bok "Växa och upptäcka världen" samt en bärsjal. HUR kan man vara utan?
Allt det man fick höra innan han föddes - sömnlöshet, skrik skrik skrik, aldrig få vara för sig själv osv. Det har jag inte upplevt alls, Elias sover riktigt bra alla tider på dygnet, skriket har verkligen avtagit och var inte mycket i början heller - däremot mer än nu. Det har vuxit bort och han kommunicerar på andra sätt än med bara skrik.
Det jag tror att jag gjorde bra var att jag verkligen såg till att vila, sova tidigt och sånt i början så man hann vila ikapp sig efter förlossningen. Så jag har aldrig känt mig riktigt sliten, D hjälpte till mycket i början också, när han var hemma 10 dagar, så jag fick sova ut flera mornar. Hann verkligen ikapp det jag förlorat i sömn med jättemage och förlossning. Sover bra mycket bättre nu än som gravid också. Men då har vi ju turen att Elias sover bra på nätterna.
Sen störs jag i och för sig inte av att vakna ett par gånger på natten. D till exempel blir helt förstörd om han inte får "sova i sträck". Är man sån blir det ju genast jättejobbigt att behöva vakna på natten. Då tar jag gärna alla nätter, dels för att han jobbar då men även helger. Det stör ju inte mig så varför ska jag envisas med att dela på det jobbet bara för att få sova. Jag är ju hur pigg som helst på dagarna i vilket fall o vill gärna att D ska vara pigg han med. Så ett tips är att inte dela allt 50/50 för att "man ska" o inte vara den där tjurskallen som bara en tjej kan vara
För oss funkar det jättebra och det är viktigare att man hjälper åt vid rätt tillfällen. Alltså det viktiga är inte vad man gör utan när man gör det. Från o med 3 månader har jag inte heller gått upp och bytt blöja på natten utan byter i sängen om det behövs, på det viset blir man inte lika vaken som när man måste gå upp, tända och fixa. Elias blir inte heller lika vaken utan somnar oftast om direkt istället. Sen har jag alltid vatten och pulver brevid sängen så jag behöver inte gå upp för att göra iordning mat till honom. Vattnet håller rätt temperatur i termosen = supersmidigt.
Märker redan att jag börjar glömma månad 1 och 2 men jag har ju bloggen att kika tillbaka i som tur är
Man blir mycket mer bortskämd med en "snäll" bebis och lessnar på skrik redan efter 5 minuter. Tänk på dom som har kolikbarn..! Fast eftersom man inte är van vid det så är det svårt att tänka sig in i den situationen. Elias skriker ju aldrig 5 minuter i sträck så det är väl klart att man blir lite irriterad när han väl gör det. Bortskämd var ordet.
Efter 4 månader har rädslan att ge sig ut bland folk avtagit. Kan även ha att göra med att man inte ammar längre? Lättare o mata med flaska på offentliga platser. Sen är han så mycket större och mer mogen, blir aldrig sånna där panikskrik som små bebisar kan ge ifrån sig. Givetvis kan han bli förbannad (VILL INTE SITTA HÄR!!) eller övertrött men det händer oftast bara på kvällstid och då är vi hemma.. Ute bland folk är han så intresserad av allt och alla.
Men på ett sätt känns det skönt att inte ha gett sig iväg och ut för att göra en massa saker "bara för att". Har nog bidragit till att jag aldrig känner mig speciellt trött. Inte heller känt nån press att passa på att göra saker när han sover, det blir ju bara jobbigt när han väl vaknar "shit har han redan vaknat?!". När man kan ta det lugnt istället och bara låta tiden gå långsamt.
Summan av det hela är att det är toppen att vara förälder åt Elias! Vår lilla prins
möjligtvis han vaknar vid 6-7 ibland, då får han mat och sen somnar igen, om inte jag är för pigg för då går vi upp.....
