Vi som alltid får rida själva

[Miljon]

Jag står i ett stall med ganska många som faktiskt rider, men alla är där olika tider så det är inte alltid det finns ridsällskap.

Men även när det finns, så tycker jag ofta om att rida ensam. Jag vill kunna rida i det tempo och på de vägar jag vill rida, utan att behöva anpassa mig efter hur andra vill rida. Dessutom är det så mycket snack och sneda blickar hela tiden, även om ingen är otrevlig eller så i stallet så är det ändå alltid åsikter om allt... Och sånt undviker jag gärna.

Men rider väl med sällskap några gånger i månaden typ, det räcker mer än väl för mig. Men då umgås jag ju ändå i stallet.
Tidigare stall har varit mer ensamt, men jag tycker att det är mysigt också.

 

[MaritH]

Jag har provat alla varianter, och tycker att det är trevligt med sällskap i stallet men rider helst själv. Jag kan tänka mig att när jag någon gång i framtiden har en till häst (som är lika väluppfostrad och är i ungefär samma storlek och har samma takt som min nuvarande) så bjuder jag nog gärna med vänner som har ridit förut men inte har egen häst. Sådär några gånger då och då för att det är kul. Men det är sällan stallkompisars hästar går i samma takt som min, vilket gör att vi alltid hamnar efter, och att ligga sist är helt värdelöst när det gäller att försöka arbeta min häst. Och oftast rider vi inte våra hästar på samma sätt, min häst behöver t.ex. få sträcka ut i galoppen för att sedan, en minut senare, kunna komma till en arbetsgalopp. Andra galopperar låååångsamt men skrittar fort som attan. Ja, det blir helt enkelt svårt att rida bra tillsammans. Men visst kan jag sakna pratet ibland!

 

[tolksele]

Jag har oftast varit ensam i stallet och när jag ridit. Kanske haft sällskap 2-3 gånger i månaden och det har varit alldeles lagom

Nu har jag en unghäst som jag inte "får" rida när jag är ensam och jösses vad krångligt det är att alltid ha någon att rida med/på backen. Har inga problem med att rida själv men tycker det är trevligt med sällskap som omväxling.

 

[MattiZ]

Jo, det här är något jag tänkt på. Eftersom jag inte ofta haft sällskap (har hänt typ 4 gånger på 6-7 månader.) så är det helt normalt för min unghäst att gå ensam. Det är otroligt skönt faktiskt. Det finns inget värre än hästar som måste ha sällskap för att inte bli tokiga.
Men min är ännu lugnare med sällskap, då går han och sover.

Ja det är super skönt att de kan gå själva i skogen det är ju en tillits grej som jag tycker är något av det viktigaste men mina blir lite stimmigare vid sällskap å så men de blir nog bättre sen ^^

 

[MM]

Rider helst själv, men någon gång kan det vara trevligt med sällskap och då helst med någon jag känner väl och som har samma ridstil som mig.

Inga vilda galopprace, dåraktiga långturer där man aldrig hittar hem och folk som tycker om att rida snabbt hela tiden.

Jag vill ut i skogen, ha lugn och ro, galoppera på en finfin sträcka och kunna ha långa tyglar och bara lunka på och hoppa över en liten stock i skogen om det tillåter.
Och såna turer får jag oftast bara om jag rider själv.

 

[kryddelydd]

Jag har egen gård, rider i stort sett alltid ensam.
Jag ser, som flera andra redan kommenterat, hästarna och ridningen som en fantastisk möjlighet att slippa en massa folk omkring och det tjafs som det orsakar.
Jag ser det som två olika saker: när jag rider ensam, jobbar jag med hästen. Och då behöver jag kunna välja när jag ska byta gångart eller tempo utan att behöva påverka eller påverkas av någon annan.
När man rider ut i sällskap så handlar det väl mer om det sociala i att "umgås och också rida" i mina ögon.
Ganska ofta är det andra som lånar min ridbana och då försöker vi anpassa oss till varandra för att inte störa varandra. Är det barn på min ridbana brukar jag rida ut även om jag hade planerat att träna på banan, för att inte krångla till läget genom att hamna i vägen för barnen.

 

[spinxx]

Vi är 10 hästar i vårt stall.
Ibland är man helt själv i stallet och ibland är det full rulle.
Alla hästar tränas och tävlas, ofta för samma tränare och/eller på samma tävlingar, därav är sammanhållningen och "teamkänslan" hög.

Grannstallet har 8 boxar, även de är tävlingshästar, vi har en grupp på FB där vi skriver om vi vill ha sällskap på uteritterna.
Det känns perfekt att kunna hänga på när man själv känner för det och när "rätt" människor frågar.
Jag kan rida ut med alla typer av hästar och ryttare utom de som ber om att få vara först och sedan gasar i väg i full galopp utan förvarning.

Jag har inget emot tittiga, nervösa, taktande unghästar och inte heller heta eller slöa och tjuriga hästsällskap, jag är så envis och principiell att
min häst skall vara så pass trygg att vårt sällskap spelar mindre roll. Men när hennes flockinstinkt sätter in då hästkompisen före helt plötsligt sätter av i fullt ös spelar det ingen roll hur trygg hon är med mig.

Det jag försöker säga är nog:

Jag föredrar mixen av sällskap och gemenskap med ensamhet och lugn och ro.

 

[Mabuse]

Ni som alltid får rida själv, vad tycker ni om det? Är det skönt att vara ensam i stallet och när ni rider ut eller kan ni sakna sällskap ibland?

Jag får alltid rida själv. Spelar egentligen ingen roll i vilket stall man hamnar i känns det som. Vissa vill inte ha sällskap och vissa rider inte varje dag. Hästfolk är faktiskt ganska osociala och vill vara för sig själva.

Visst kan det vara skönt att rida själv ibland, men jag gillar gemenskap och att man är ute tillsammans och upptäcker nya ridvägar, tar ett galopprace eller stannar och fikar på någon mysig plats. Det är skönt att ha någon att babbla med.

Jag rider helst själv, även om jag såklart inte tackar nej om nån frågar om vi ska rida tillsammans. Hästarna brukar iofs tycka att det är roligare med sällskap, men för egen del så tycker jag det är roligare att rida efter eget huvud, efter hur hästen känns den dagen och vad den har lust med, och vad jag har lust med, underlag etc. Har sällan uteritten planerad i detalj innan jag rider ut, och med sällskap är det lättare att improvisera efter hur det känns just då. Och så behöver man inte oroa sig över att den andre tycker det går fort lugnt eller för vilt till,

 

[Görel]

Jag tycker mest om att rida ut med sällskap. Jag är social och hästen är nöjdast med sällskap.

På ridbana är jag däremot helst själv, vill kunna göra som jag tänkt utan att behöva t hänsyn till andra. Det värsta jag vet är folk som inte följer vanliga ridbaneregler och som inte tar hänsyn till andra ekipage.

 

[MagicaDeHex]

jag rider varken hellre det ena eller det andra. Beror helt på humör och vilket sorts ridpass jag har tänkt mig.

Rider ibland med grannar. Mest blir det ju med dottern. När jag och kompisarna rider ihop får vi köra till varandra, blir oftast lite mer långritter då

Jag bryr mig inte så mkt om hur just andras hästar är vid uteritt, jag rider ju min häst.

 

[Ingela_S]

Jag har aldrig förstått tjusningen med att rida med sällskap - jag umgås ju med min häst. Om jag kräver av min häst att han har fokus på mig så vill inte jag vara sämre och sitta och babbla med någon annan under tiden. Möjligtvis under kravlösa skrittrundor, men jag är hellre ensam tillsammans med hästen då också.

I stallet kan det vara kul med sällskap ibland, men jag är gärna själv där också, man får mer gjort då.

 

[Buck]

Håller men om att på tränings rundor så vill jag också vara själv, men uteritter för mig = kravlös skritt och lugnt tempo. Rider alltid ute och då jag ska jobba hästen så vill jag vara själv.
Men vid uteritter och om man ska ut på längre tur med konditions träning så har jag gärna sällskap.

 

[MagicaDeHex]

Det är ju grymt kul att ge sig ut på ritter med kompisar där 'allt möjligt' händer
Och hästarna tycker också det är kul med sällskap ibland tror jag...iallafall att ta ett ordentligt race

 

[Reville]

Jag har alltid föredragit att rida ut ensam, även då jag hade hästen inackorderad i ett stall med 10 andra hästar. Möjligtvis om jag skulle skritta ut en långrunda så kunde någon få följa med . Numera har jag eget stall och trivs alldeles utmärkt! Har några grannar ett par km bort som jag rider med nån gång då och då, mest för att hästen ska få se lite andra hästar

 

[Bliss]

Jag står i ett stall där vi gör det mesta tillsammans och jag gillar det! Jag rider aldrig ut själv eftersom jag inte känner mig trygg med det än, däremot varierar det mellan sällskap av promenerande sambo och en, upp till tre ridande kompisar. Ibland blir det längre turer med mycket tempo, ibland rena skritturer osv, men håller med, det är lättare att jobba på det man vill om man rider själv. Målet är att kunna rida ut helt själv emellanåt. På banan rider jag ungefär lika ofta själv som med sällskap, och där passar det nästan bäst att rida själv tycker jag. Är dock en social och ganska feg varelse så jag trivs med att ha nån att snacka med i stallet samt tycker att det känns tryggt att ha nån nära när jag rider, även om det är skönt att vara själv också, särskilt som jag gärna pysslar med hästen i nån timme eller så..det är avkoppling för mig.
Så, lite av båda passar mig. Jag hade blivit isolerad och tappat sugen om jag alltid hade varit själv, samtidigt är det en större frihetskänsla och man kommer närmare hästen när man är själv.

 

[Bulldoozer]

Rider alltid ut själv och gillar att kunna bestämma själv tempo och runda. Skulle joina en grupp ryttare men då de inte var klara när jag var det så red jag ut själv istället, stötte på dem senare ute och följde med en liten sväng men blev sen otålig igen och red hem själv då de skulle galoppera omkring på ett fält. Då hade jag aningen bråttom också för jag skulle hinna till jobbet.

Kan vara trevligt att rida ut tillsammans men jag är lite enstöring så jag trivs nog bättre med att bara vara själv med hästen ute och njuta av ostördheten.

 

[lil-sis]

Har hästarna hemma så jag är oftast själv. Saknar sällskap ibland.

 

[mily]

Jag och min syster har alltid ridit ihop, jag en del själv när hon inte varit hemma. Men nu har hennes ponny fång och måste vila så blir väl ensamridande hela sommaren vilket blir lite trist i längden mest för att min pålle tycker om att ha sällskap så man kan busa lite. Rider gärna själv också men inte hela tiden helt enkelt Får väl leta upp någon som vill göra mig sällskap någon gång i veckan. Ingen nära Värnamo här?

 

[Bufera]

Jag skulle gärna ha mer sällskap för att få lite gratis krut i ponnyn. Men ofta uppe ensam och de andra rider storhäst (jag kör a-ponny).

Men ibland är det jätte skönt att vara själv, blir lite väl ensamt ibland bara.

 

[Sasse]

Jag rider helst själv för då kan jag rida i mitt eget tempo och välja fritt var och hur länge jag vill rida. Men det är trevligt med sällskap ibland och jag tackar sällan nej om någon frågar. Så länge sällskapet har samma ridstil, alt. att alla är flexibla över varandras åsikter, tycker jag det brukar gå bra att rida ihop. Jag avskyr dock att rida med någon som bestämmer var och hur hela ridsällskapet ska rida, för det är lätt hänt att någon blir överkörd och missnöjd (eller rentav rädd).