Krystalline
Trådstartare
Jag kanske ska ta det från början^^
Jag har aldrig varit någon övermodig ryttare, men inte heller feg.
Men så en dag för ungefär två år sedan blev jag avkastad helt utan förvarning två ggr under loppet av en minut. Hästen spände sig inte eller nåt, plötsligt flög jag bara genom luften. Det var inte min egna häst, utan en från ridskolan.
Efter den incidenten blev jag jätterädd varje gång jag red, särskilt i manegen, där det hände.
Jag vågade inte rida min häst ensam alls under en lång tid, och sedan bara i paddocken, korta stunder. (oroa er inte, hon reds av andra också den perioden)
Hon är mycket känslig och smittades av min oro, skyggade, stack, stannade och blåste upp sig, vägrade gå... listan blev lång, och det var bara med mig på ryggen hon var så istadig.
Nu de senaste veckorna har en vän till mig hjälpt till att träna min häst och mig inom grunderna i AR, vi har ridit ut tillsammans, och jag har känt att det är KUL att rida igen!
Och idag red jag alldeles ensam dressyr i paddocken och sedan, på ett infall bara, styrde jag ut i skogen....
En timma senare kom en MYCKET lycklig hästägare och en lugn harmonisk häst
in på stallplanen. Hon skyggade inte en enda gång, och jag kände mig säker hela tiden!
Manegen håller jag mig visserligen fortfarande ifrån, men det är så härligt att vara tillbaka!
Jag har aldrig varit någon övermodig ryttare, men inte heller feg.
Men så en dag för ungefär två år sedan blev jag avkastad helt utan förvarning två ggr under loppet av en minut. Hästen spände sig inte eller nåt, plötsligt flög jag bara genom luften. Det var inte min egna häst, utan en från ridskolan.
Efter den incidenten blev jag jätterädd varje gång jag red, särskilt i manegen, där det hände.
Jag vågade inte rida min häst ensam alls under en lång tid, och sedan bara i paddocken, korta stunder. (oroa er inte, hon reds av andra också den perioden)
Hon är mycket känslig och smittades av min oro, skyggade, stack, stannade och blåste upp sig, vägrade gå... listan blev lång, och det var bara med mig på ryggen hon var så istadig.
Nu de senaste veckorna har en vän till mig hjälpt till att träna min häst och mig inom grunderna i AR, vi har ridit ut tillsammans, och jag har känt att det är KUL att rida igen!
Och idag red jag alldeles ensam dressyr i paddocken och sedan, på ett infall bara, styrde jag ut i skogen....
En timma senare kom en MYCKET lycklig hästägare och en lugn harmonisk häst
in på stallplanen. Hon skyggade inte en enda gång, och jag kände mig säker hela tiden!Manegen håller jag mig visserligen fortfarande ifrån, men det är så härligt att vara tillbaka!
