Rumpnissen
Trådstartare
Tänkte att vi kanske kunde samlas - alla vi med olyckskorpor till hästar. För visst är vi ganska många som lyckas ha skadade hästar hela tiden och kan behöva lite pepping.
Om det nu inte är så enkelt att vi; rider för dåligt, har illa anpassad utrusning, steniga hagar, hästarna rids för ovarierat, är ute för lite, är ute för mycket, har dålig hovslagare, tränas för mycket, tränas för lite, är för tjocka, är för smala... ja, för det är ju alltid det som är svaret.
Tänk om det hade varit så enkelt.
Jag hade kunnat offra nästan vad som helst om hästarna hade haft samma skador hela tiden - då hade jag ju vetat vad jag skulle ändra på.
Ett urplock av det mina hästar varit med sedan 2007:
Frakurer på bröstkotornas tornutskott
Benbrott vilket ledde till akut avlivning
Hovledsinflammation pga låsningar som inte ficks bort i tid (samt för långa tår fram)
Diffust inflammationstillstånd i alla fyra hovar
Kraftig hålvägg
Foderstrupsförstoppning med magsår till följd
Kotledsvrickning
Akut lymfangit
Knäledsinflammation
Spiktramp
Ett antal hovbölder med lång konvalecens.
En fläkskada
En djup sårskada
Jag brukar tänka så här när jag blir trött: anledningen till att andra människors hästar är friska är att de inte är tillräckligt kompetenta för att fatta att något är fel . Jag har ju definitivt blivit hypokondrier efter allt detta och åker till veterinär för minsta lilla.
Hur håller ni andra motivationen uppe? Har ni någon förklaring till att era hästar är skadade för jämnan? Hur fasen ska man bära sig åt för att hålla hästarna friska?
Om det nu inte är så enkelt att vi; rider för dåligt, har illa anpassad utrusning, steniga hagar, hästarna rids för ovarierat, är ute för lite, är ute för mycket, har dålig hovslagare, tränas för mycket, tränas för lite, är för tjocka, är för smala... ja, för det är ju alltid det som är svaret.
Tänk om det hade varit så enkelt.
Jag hade kunnat offra nästan vad som helst om hästarna hade haft samma skador hela tiden - då hade jag ju vetat vad jag skulle ändra på.
Ett urplock av det mina hästar varit med sedan 2007:
Frakurer på bröstkotornas tornutskott
Benbrott vilket ledde till akut avlivning
Hovledsinflammation pga låsningar som inte ficks bort i tid (samt för långa tår fram)
Diffust inflammationstillstånd i alla fyra hovar
Kraftig hålvägg
Foderstrupsförstoppning med magsår till följd
Kotledsvrickning
Akut lymfangit
Knäledsinflammation
Spiktramp
Ett antal hovbölder med lång konvalecens.
En fläkskada
En djup sårskada
Jag brukar tänka så här när jag blir trött: anledningen till att andra människors hästar är friska är att de inte är tillräckligt kompetenta för att fatta att något är fel . Jag har ju definitivt blivit hypokondrier efter allt detta och åker till veterinär för minsta lilla.
Hur håller ni andra motivationen uppe? Har ni någon förklaring till att era hästar är skadade för jämnan? Hur fasen ska man bära sig åt för att hålla hästarna friska?