Vi måste prata om skolan

@Narcissa Betygsystemet med g, vg, MVG infördes 1994 med den nya läroplanen, Lpo94. Innan dess hade det relativa betygssystemet gällt. Dock försvann procentselningen på 80-talet, men det förekom fortfarande att lärare satte betyg efter procent.

Procenten skulle fördelas över alla Sverige eleverna men det var ofta det tillämpades i klassrummet också, vilket var en stor del av kritiken till det relativa systemet. Annan kritik var att det inte bedömande kunskaper utan bara en elev i förhållande till andra elever.

Sedan Lpo14 har vi haft en mål och kunskapsstyrd skola.

Jo jag började själv gymnasiet 1994 och jag vet vilka betyg vi fick men jag menade procentdelningen.

//Narcissa, specialpedagog och fil.mag.
 
@Cilva ja så är det tyvärr.. Men ju fler vi blir desto lättare blir det att påverka och göra skillnad :)

"The Big Five" är en jättebra och stor grupp med stor variation, handlar inte bara om B5, även om Svanelid skriver mycket där. Om man sitter vid dator är det lätt att hitta fler liknade grupper genom den! Finns en jättebra för SO-lärare också. Vad har du för ämnen?
 
Ibland ställer jag mig frågan: är det bara jag som tycker att det är roligt att gå till jobbet och tycker att jag har världens bästa jobb?
Jag håller med dig. Nu jobbar jag på en skola (som högstadielärare) där de flesta lärare tycker att det är roligt att undervisa. Trots det så är många trötta vilket beror på alla andra konstiga, ofta meningslösa arbetsuppgifter som vi tvingas utföra. I torsdags morse läste jag artikeln som det hänvisas till i det första inlägget. Den dagen var det dags för skolavslutning och dagarna i början av veckan hade varit fulla av andra aktiviteter än vanlig undervisning. Vi hade cyklat med klassen till en uteaktivitet, sovit över på skolan, lekt lekar, gjort i ordning till avslutningen och kvällen innan var det avslutningsmiddag för åk 9. Det var en härlig vecka tillsammans med våra glada och trevliga elever och minnet av alla fina tal från kvällen före fanns kvar i mina tankar när jag läste artikeln. Det kändes som om den kom från en annan värld. Nu är det ju en lång utbildning till lärare och det är nog inte något som man kan klara av så där utan vidare. Men samtidigt så tyckte jag ändå att artikeln var bra då den speglar hur någon mer utomstående uppfattar situationen. Den visar ju också på hur komplex, intensiv och omfattande en lärartjänst också är.

Jag tycker också att det är tråkigt att det står så mycket negativt om skolan och att inte det som fungerar bra lyfts fram mer. Det blir på något sätt en självuppfyllande profetia: skolan är dålig, eleverna är hemska och vad ska vi göra något åt det. I stället för att utgå från att vi ska ha världens bästa skola, att det inte är elevernas fel och att nu ska vi satsa för att lyckas!
 
Avhooo
@Badger Lärarstudenten du beskriver låter fruktansvärd och en sådan har jag aldrig träffat, helt ärligt! Jag tror (och hoppas!!) att de flesta som inte klara utbildningen, eller inte klarar sina praktiker, hoppar av utbildning. De flesta avhoppen sker inom de första tre terminerna. Har själv många kursare som hoppat av.
Men sen tror jag ju inte att du tror att "alla lärarstudenter är nötter med låga gymnasiebetyg", jag menar absolut inte att sätta ord i mun på dig!
Men bilden av Lärarstudenten som du skildrar är bilden många har, för det är så den skildras i många medier. Och så klart finns det "nötter" inom lärarutbildningen och lärarkåren, precis som inom andra yrkesgrupper. Men bilden som ges tycker jag ofta är fel! Och tur är väl det.

Det som enligt mig saknas inom utbildningen är mer av de pedagogiska och didaktiska verktygen. Vi får dem, men inte tillräckligt. De ämneskunskaper vi får med oss är oftast bra och tillräckliga för att kunna undervisa i de åldrar vi ska ha (förutom geografikursen jag läste, den var mycket knapphändig! Men så är det också ett ämne som inte kan behandlas på 5 veckor.).

Angående intagningen så skulle jag personligen vilja se något sorts lämplighetsprov, hellre än högre intag. Jag har kursare som kommit in med låga betyg i bagaget som kommer bli fantastiska lärare, för att de passar som personer. Jag själv var ett typiskt "VG-barn" och kan utan skam säga att jag inte är någon höjdare på att ta ut bisatser eller räkna snabb huvudräkning, men det betyder inte att jag inte kommer kunna ha bra undervisning i matte och svenska.

Jag säger inte att de otillräckliga lärarstudenterna (och lärarna) inte finns, men det målas ofta upp en orättvis bild av oss. Och den bilden bidrar absolut inte till att öka attraktionskraften till läraryrket! Jag tror inte heller den kommer öka bara genom att höja våra löner, även om jag tror det kan bidra. Att höja statusen handlar inte bara om pengar utan om att se att lärare är fantastiska! Om att erbjuda fortbildning och skolutveckling som ger oss redskapen att bli de bästa lärarna vi kan vara! Därigenom kommer samhällets bild av läraren kunna förändras till det bättre.
Skolfrågan är i hög grad en samhällsfråga och ett samhällsproblem. Och vi måste få hjälp utifrån för att kunna förändra och förbättra, men det kräver också en kår som vill förändra och förbättra! Och jag är övertygad om att den nya generationen lärare kommer nu och att vi är väldigt många som kommer slåss för vår sak. Att skolfrågan har lyfts upp till en av dagens viktigaste frågor ser jag som något väldigt positivt (även om bilden ofta är negativ) och jag tror att det är nu det verkligen kommer börja hända grejer!
Som ni märker så är jag väldigt hoppfull och positiv! ;)

Haken där är att avhoppen i sig ses som ett problem i utbildningen. Om de sågs som ett naturligt resultat av antagningen så vore det inte så dumt. Då kunde man lita till att alla som kom ut var bra.

Jag har inte heller mött den hemska lärarstudenten (bara läst vad de sista som kom in kom in på o sett lite provresultat tidigt 2000 tal) bara duktiga.
 
@Pontevecchio Ja.. Min mamma kallade det för JJA-lärare när hon gick på Lärarhögskolan. Juni, juli, augusti-lärare. De fanns redan på 80-talet. Men som @Pepson2 skriver så är det ju inarbetad tid. Dock har vi endast 35h "arbetsplatstid". 10h är förtroendetid och kan göras hemma. Dock kan jag inte säga att jag skyggar för 13v ledigt på ett år, set är en stor fördel tycker jag. Även fast jag brinner för mitt yrkesval och kommer bli världens bästa lärare. Jag är värd ett sommarlov efter vårterminen. :)

Nackdelen med så mycket jobb (45h/vecka) under terminerna är att lärare är väldigt trötta när loven kommer.

Rent arbetsmiljömässigt så kan jag inte förstå hur fackförbunden kan driva detta. Att i princip arbeta när eleverna är på plats innebär att man är i "direktsändning", mer eller mindre från dag ett. Lärare borde ha långt mycket mer tid att gemensamt planera för terminerna och i terminerna för elevernas utbildning.
 
För en lärare, som har två teoretiska kärnämnen, rör det sig inte om 45 timmar i veckan, snarare 55- 65. (Jo, jag har själv fört "arbetslogg" :) + att man alltid ska finnas till hands för föräldrar och elever som vill prata :) . Då menar jag alltså vara anträffbar på telefon 24/7.)

Det där med tid är svårt, anser jag. Vad gäller telefon så har olika skolor olika policy. Jag anser nog att om man accepterar telefonjour, så kan man inte riktigt räkna det som arbete. Jag har erfarenhet av att en skola hade en policy, men enskilda lärare gick emot den, eftersom de ansåg att de själva ville bestämma vilken kontakt de ville ha med föräldrarna. Vidare så kan man bokstavligen jobba ihjäl sig när man är lärare. Att sätta gränser för sig själv är svårt men ett måste.

En planering eller feedback till eleverna blir inte alltid bättre bara för att man lagt ned minutiöst arbete. Tex är kommentarerna vid rättningen en sådan där ackilleshäl. MASSOR av jobb, men lite utkomst. Där finns tid att vinna att tänka på andra sätt.

55-65 timmar i veckan låter mycket i snitt, anser jag. Jag har undervisat på gymnasiet i två teoretiska ämnen och visst har jag legat på den arbetsbördan då och då, men andra veckor har jag faktiskt bara arbetat mina 35 h/vecka. Under provperioder är belastningen högre och andra tider lägre.

Men sist men inte minst så handlar det väl ändå om ett intresse?

Jag kan inte komma på ett enda akademikeryrke som ligger på 40h/vecka exakt. Av de yrken jag haft så har mitt intresse och engagemang varit större än att jag egentligen räknat tiden så noga.

För mig är det en frihet att ha ett jobb jag verkligen gillar och finner utvecklande - varje dag.
 
Att vara så intresserad att man offrar livet och fritiden utan ersättning: Ja.

Är det någon som kräver det då? Så tolkade inte jag Princessfeminists inlägg.

Jag tycker att lärare ofta tror att de är ensamma om att ta med sig jobb hem och jobba betydligt mer än 40 timmar i veckan i snitt. Det jag kan hålla med om är att slitet inte belönas.
 
Att vara så intresserad att man offrar livet och fritiden utan ersättning: Ja.
Välkommen in i arbetslivet... Det är väldigt få yrken som kan släppa allt de har för händer och gå hem kl 16 utan att behöva tänka en tanke på jobbet... Sen kan jag hålla med om lärarlönen borde höjas, men att bara jobba 40h och inte en minut i övertid skulle möjligtvis fungera om barnen kunde bli ett löpande band...
Om jag ser bland vänner, släkt och bekanta så vet jag inte en enda som inte tar med sig jobbet hem, jobbar över obetalt eller på annat sätt offrar en del av livet och fritiden. Och de har väldigt olika jobb allihopa, bland annat en hel del lärare.
 
KL
När jag jobbade som lärare blev min sambo utskälld av en förälder, eftersom jag inte var hemma när hen ringde. Det var lov och jag passade på att sköta om hästarna på dagtid... Sen är det inte alltid trevligt när föräldrar, som är lite blyga för läraren ;) , ringer sent på fredagkvällarna efter ett par groggar...
 
Jag förstår inte det här med telefontillgänglighet. Det är ju bara att låta bli att svara. Om jag anser att jag är ledig så svarar jag inte om det är en förälder som ringer (eller ett okänt nummer som skulle kunna vara en förälder), de får ringa upp igen helt enkelt. Har jag tid just då och tycker att jag kan göra lite av min förtroendetid så svarar jag. När jag är på jobbet svarar jag nästan aldrig eftersom jag då inte brukar ha tid men annars gäller samma princip där. Jag uppmuntrar alla till att mejla och/eller smsa eftersom jag då kan svara när jag har tid, till exempel under en tiominutersrast.

Bara för att man är lärare så behöver man faktiskt inte alltid vara tillgänglig!
 
Jag förstår inte det här med telefontillgänglighet. Det är ju bara att låta bli att svara. Om jag anser att jag är ledig så svarar jag inte om det är en förälder som ringer (eller ett okänt nummer som skulle kunna vara en förälder), de får ringa upp igen helt enkelt. Har jag tid just då och tycker att jag kan göra lite av min förtroendetid så svarar jag. När jag är på jobbet svarar jag nästan aldrig eftersom jag då inte brukar ha tid men annars gäller samma princip där. Jag uppmuntrar alla till att mejla och/eller smsa eftersom jag då kan svara när jag har tid, till exempel under en tiominutersrast.

Bara för att man är lärare så behöver man faktiskt inte alltid vara tillgänglig!

På den tiden jag jobbade som lärare kunde man inte förutsätta att alla hade tillgång till/ behärskade konsten att skicka mejl. :)
 
Är det någon som kräver det då? Så tolkade inte jag Princessfeminists inlägg.

Jag tycker att lärare ofta tror att de är ensamma om att ta med sig jobb hem och jobba betydligt mer än 40 timmar i veckan i snitt. Det jag kan hålla med om är att slitet inte belönas.

Men om det inte finns några problem i skolan, om allt bara beror på substanslöst "gnäll" från oförstående lärare, varför är då inte alla bara glada och nöjda med dagens skolsystem?
 
Men om det inte finns några problem i skolan, om allt bara beror på substanslöst "gnäll" från oförstående lärare, varför är då inte alla bara glada och nöjda med dagens skolsystem?

Det är väl ingen som sagt att att alla problem beror på gnäll från lärare? Var läser du in det?
 
På den tiden jag jobbade som lärare kunde man inte förutsätta att alla hade tillgång till/ behärskade konsten att skicka mejl. :)

Men då är ju inte det relevant för lärare av idag. Jag kan inte tänka mig att det innan heller fanns någon slags krav på att alltid svara i telefon oavsett tid på dygnet.
 
På den tiden jag jobbade som lärare kunde man inte förutsätta att alla hade tillgång till/ behärskade konsten att skicka mejl. :)
Numera är problemet att läraren inte behärskar konsten att skicka mejl... Skrämmande men sant... I min värld skulle jag verkligen uppskatta att få all information via mejlen istället för det här löspappers systemet som våran skola kör med, när båda barnen får hem samma papper så blir man mest trött... Men det var alldeles för svårt att få in texten på mejlen, de jobbade ju i word... :banghead:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp