Saeta
Trådstartare
Det fungerar inte att ha en schäferhane på lite drygt 1,5 år i en stor familj där alla ger olika kommandon och inte förstår att det är ett djur.
Hunden är min och min pojkväns, men vi bor hos hans föräldrar. Han är jätte trevlig och går ihop med alla människor, och de hundar vi mött har aldrig varit något problem.
Familjen består av mamma och pappa (över 40år) , pojkvän jag (20år) och lillebror (16...).
Vi har jätte mycket problem med honom. Eller ja, det är snarare han som har problem med oss. Han är stressad och helt hyper.
Förutom minst 2 timmars promenad får han även mycket hjärngymnastik som söka och massa annat.
De regler vi satt upp är:
* En hund är en hund, INTE en människa.
Det är lätt att de andra i familjen ser hunden som en människa och ger inte tydligt kroppspråk.
* Beröm så fort han gör rätt.
Det blir alldeles för tjaffsigt ang beröm hit och dit. Ibland när hunden gör rätt är berömmet någon min sen. Eller inget alls. Eller beröm när han inte gjorde rätt.
* Golvet är hundens plants. EJ sitta i soffa, säng, fåtölj m.m.
Han sitter gärna i sofforna, säng osv, vilket egentligen är helt okej. Men ibland blir det på hans villkor. De övriga i familjen sätter sig på golvet om han sitter i en stol eller i soffan vid tvn. Dom vågar knappt säga åt honom att hoppa ner.
* EJ tigga.
Det gör han hela tiden. Det finns en gräns.
* EJ mata/ge godis. Enbart vid beröm.
Ja, inte proppa i han massor när han inte ska ha. Han blir tiggig och det är inte bra.
* Ignorera hunden när man kommer hem. Absolut INTE "heeeeeeeej * klappklappklapp busa"*.
Han blir otroligt stressad av detta ståhej.
* EJ vara i diskmaskinen och slicka tallrikar.
Ingen som direkt säger till honom. Lite försiktigt (ett snällt neeeeej)
Någon som har bra tips? Hur man kanske kan träna bort allt det här?
SUPER TACK om någon orkar hjälpa till lite!!
Hunden är min och min pojkväns, men vi bor hos hans föräldrar. Han är jätte trevlig och går ihop med alla människor, och de hundar vi mött har aldrig varit något problem.
Familjen består av mamma och pappa (över 40år) , pojkvän jag (20år) och lillebror (16...).
Vi har jätte mycket problem med honom. Eller ja, det är snarare han som har problem med oss. Han är stressad och helt hyper.
Förutom minst 2 timmars promenad får han även mycket hjärngymnastik som söka och massa annat.
De regler vi satt upp är:
* En hund är en hund, INTE en människa.
Det är lätt att de andra i familjen ser hunden som en människa och ger inte tydligt kroppspråk.
* Beröm så fort han gör rätt.
Det blir alldeles för tjaffsigt ang beröm hit och dit. Ibland när hunden gör rätt är berömmet någon min sen. Eller inget alls. Eller beröm när han inte gjorde rätt.
* Golvet är hundens plants. EJ sitta i soffa, säng, fåtölj m.m.
Han sitter gärna i sofforna, säng osv, vilket egentligen är helt okej. Men ibland blir det på hans villkor. De övriga i familjen sätter sig på golvet om han sitter i en stol eller i soffan vid tvn. Dom vågar knappt säga åt honom att hoppa ner.
* EJ tigga.
Det gör han hela tiden. Det finns en gräns.
* EJ mata/ge godis. Enbart vid beröm.
Ja, inte proppa i han massor när han inte ska ha. Han blir tiggig och det är inte bra.
* Ignorera hunden när man kommer hem. Absolut INTE "heeeeeeeej * klappklappklapp busa"*.
Han blir otroligt stressad av detta ståhej.
* EJ vara i diskmaskinen och slicka tallrikar.
Ingen som direkt säger till honom. Lite försiktigt (ett snällt neeeeej)
Någon som har bra tips? Hur man kanske kan träna bort allt det här?
SUPER TACK om någon orkar hjälpa till lite!!
Senast ändrad: