@Alexandra_W vad intressant hur olika man kan känna ang MR .
Jag är ju otroligt överrens med dig ang resonemangen i denna tråd allmänt .
Men just ang MR som du motiverar här ...
jag och många med mig , känner ofta att MR (precis som veterinärerna brukar poängtera) är en metod att exakt på detaljnivå konstatera en redan konstaterad ligamentskada Typ - som oavsett MR eller ej kommer betyda samma konvalescens och prognos . (Dvs lång konvalescens och svårt med prognos av många anledningar ffa hur konvalescens fungerar och hur svårt det är med just ligament osv).
Det finns utifrån det tycker jag, en poäng och legitim anledning runt att F-bolagen oftast har begränsad täckning på försäkring ang denna utredningskostnad .
Håller med dig.
Det är bra med avbildningsteknik. Men det faktum att tekniken finns kan nog ibland leda till att människor (och nu syftar jag nog mest på hästägarna) tycker att metoderna måste användas innan man kan tro på de råd man får.
Det blir mer konkret att förklara "nu syns det här si och så på den här undersökningen och därför blir följden...."
jämfört med
"vid den här typen av skada ska man rehabilitera si och så..."
Dessutom: vi invaggas möjligen i en delvis falsk visshet.
Jag kan inte djursjukvård, men jag har ganska god insikt i MRT för humanbruk (använder inte i min verksamhet men känner till en del av problemen).
Man tar bilder.
Man hittar något som avviker från det vanligaste (jag väljer här med avsikt att inte skriva "normala" eftersom det finns en vid biologisk normalvariation).
Man drar slutsatsen att den förändring som synts på bilder, är orsaken till problemet.
Men den slutsatsen är till viss del en gissning utom i väldigt typiska fall.
Så man kan tro sig hitta rätt förklaring, även om det inte de facto är på det sättet.
Vi ställer allt större tillit till avbildningstekniker och glömmer "sunt förnuft".
Det sunda förnuftet hos en häst som haltar (och inte verkar ha en akut fraktur) säger att hästen ska avlastas och vila. Tills den är bra. Och lite till.
Och sedan sätter man igång den försiktigt och gradvis.
Ser den ut att reagera på igångsättningen så backar man bandet och vilar.
Och så låter man det ta tid.
Och om hästen tränats intensivt (vill alltså härmed plocka bort hag-skada ur resonemanget) så funderar man på om man måste ändra belastning/träning för att hästen ska må bra framöver.
Man behöver faktiskt ingen ultraljudsapparat som berättar att senskadan sitter 5cm från (vadvetjagförriktmärke) för att komma fram till ovanstående. Men många hästägare VILL HA ultraljudsundersökningen, helst omedelbart efter skadan, för att kunna tro på lång vila och försiktig igångsättning som strategi.