Veterinären om hästshowen: Följer inte djurskyddslagen

Hästarna gapar för att slippa smärta i munnen. Samtidigt får ekipagen höga poäng och kammar hem vinstpengar.
Flera framstående veterinärer menar att det som sker på högsta nivå i dressyr bryter mot svensk lag.
– Vi har en lagstiftning om att hästarna inte ska fara illa. Men den följs inte, säger Christine Levring, veterinär.

 

[the_connemara]

Kan ju tyvärr också vara så att dom inser att dom inte har förmågan att rida/träna utan våld/smärta.

Vad menar du nu? Jag träffar dom dressyrtanterna på kurser i fransk, klassisk, och akademisk ridkonst.

Dom kan absolut rida utan att tillfoga våld/smärta och en del av dom är riktigt bra.

Sen kan man diskutera vad tvång är och innebär, och dom som ifrågasätter det träffar man istället på klickerkurserna . Där rids det också, men på ett annat sätt.

Jag tänker steget innan, att gå vidare till de sammanhangen. Där faller kanske många bort?

Min uppfattning om dom som rider den typen av ridning väldigt sällan inser vad dom gör eller vill sluta med det dom gör. Oftast så tycker dom ju inte sättet dom rider på är fel och då ändrar man det inte heller. Ofta är det ju också tränare i bakgrunden som förmodligen har uppmuntrat den typen av ridning när det gäller folk som tävlar. Att ge upp ett gammalt ridsätt och förändra sig innebär ofta att man måste ge upp sin tränare och ofta gå emot dom som står i samma stall osv. Det är inte jättestor sannolikhet att det händer särskilt ofta tyvärr.

Och @Masse Så var det absolut för mig! Inte för att jag varit någon som varit direkt hård eller härjat med min häst tror jag, men jag gav ju inget val. För det fick man ju direkt lära sig, hästen MÅSTE gå fram omedelbart när man lägger på skänkeln. Annars fick jag lära mig att skrämma fram hästen och det gjorde jag ju såklart, den skulle lära sig med tiden att det var lösningen. Min häst hann gå sönder innan dess. Jag hade i hela hästens liv känt typ "varför är han inte lite gladare? Varför tycker han inte något är KUL?" Men han var så snäll och lydig och ställde alltid upp, har aldrig protesterat. Han blev till slut skadad och gjorde massa olika rehab och veterinärer osv och till slut så bara nej nu skiter vi i detta. Hur mycket jag än tränade och tog hjälp och försökte hitta andra vägar så startade ju alltid träningen med att i bästa fall stod hästen kvar på stallgången medan han blev i ordning gjord. Men oftast ställde han sig vid dörren ut i hagen och ville bara bort därifrån. Och sedan ville han ju inte röra sig ur fläcken, han GJORDE det, men han ville ju inte, oavsett hur fräsch han var hos veterinären.

Och hur börjar man en "vanlig" träning med allt det motståndet som pågått sedan jag dök upp i stallet, på en lydig liten häst som går fram när man lägger på skänkeln för att den inte känner den har något alternativ? Grundproblemet är ju inte öht något som ryms inom en "vanlig" träning och min häst presterade alltid fullt tillräckligt.

Där försvann mina få siffror i statistiken hos ridsportförbundet som medlem i ridklubb och tävlingsryttare i alla fall. Och I de kretsar jag rör mig nu finns många liknande historier! Det fanns liksom inget kvar för oss att hämta hos ridsportförbundet.

 

[skiesabove]

Jag tänker steget innan, att gå vidare till de sammanhangen. Där faller kanske många bort?

Fast du är ju klickertant nu .

Men ja, det krävs ju att en del saker klaffar för att man överhuvudtaget ska åka runt i sociala sammanhang med sin häst. Tillexempel att den kan lastas och åka transport och må bra, att den trivs med att vara i sammanhangen etc.

Min mustang gick bra att lasta och ha med på kursplatser, men han var extremt ointresserad av att faktiskt delta. En kurs så la han sig ner i hagen efter lunchen och vääääägrade kliva upp. Supertråkigt att vara på ridbana med tränare (även om det var bettlöst och oerhört mjukt och låga krav). Sura miner . Men det blev bra ändå, då fick jag låna tränarens häst som nu några år senare står hemma hos mig på foder. Han gillar att göra grejer, spelar ingen större roll vad, bara han får vara med - helt olika hästpersonligheter. Och mustangen är ute på foder hos en kompis med större lösdrift och större flock och slipper mina ambitioner .

 

[lillawelshen]

Visst, ögonblicksbild, men det var väldigt många ögonblick som fotograferades på flera toppekipage med gapande munnar, hårda händer, sporrarna inkörda i sidorna och med ryttare som helt missat lodrät sits och istället sitter i bakvikt. Samtliga tillfrågade försvarade sin ridning, såklart, skyller på hästen som fortsätter gapa även när den rids på lång tygel för den har ont i munnen och FEI som vägrar ställa upp på intervju, precis som ryttarna efter de sett bilderna.

Visa bifogad fil 162642


Kan man inte förbjuda nosgrimmor på tävling och att det utförs obligatoriska munkontroller vid avslutad ritt direkt ekipagen lämnar arenan och omedelbar uteslutning om hästen har skador/blåmärken? Om man rider på högsta nivå ska hästen vara tränad och utbildad för det, då går det inte att skylla på att hästen är het och själv ligger på så den tvingas gapa.

Jag har aldrig anmält någon för något, men jag kan ju förstå om folk gör det när dressyren visas upp på sånt sätt, man kunde ju önska att veterinärerna hade mer att säga till om när man ser något sånt här.
Finns det ingen som gör mun- eller bettkontroller? I western får man ju tränsa av inne på banan framför domaren redan på lägre/halvstora tävlingar i Sverige. Hade man behövt visa munnen på den hästen hade man ju inte kommit därifrån med ryktet i behåll.

 

[Masse]

Vad menar du nu? Jag träffar dom dressyrtanterna på kurser i fransk, klassisk, och akademisk ridkonst.

Dom kan absolut rida utan att tillfoga våld/smärta och en del av dom är riktigt bra.

Sen kan man diskutera vad tvång är och innebär, och dom som ifrågasätter det träffar man istället på klickerkurserna . Där rids det också, men på ett annat sätt.

Jag är så gammal att jag har varit en av Anders Lindgrens elever. Jag har sett dressyrhästar på hög nivå som mjukt och villigt utför det ryttaren ber om. Jag har varit med om att utbilda hästar från grunden. Hästens bästa har alltid varit prio ett.
Men jag har också sett dressyrhästar på hög nivå som tydligt visar sitt missnöje
Jag har sett hur utvecklingen gått från att ha lösa nosgrimmor till fruktansvärt hårt spända. Hur konsten att rida på ett kandar där ryttaren egentligen rider väldigt mjukt på bridongen till någon som rider hårt på stången.
Jag inom all hästsport sett hur det gamla talesättet blivit en skrämmande sanning.
"Där konsten slutar tar våldet vid."

 

[the_connemara]

Fast du är ju klickertant nu .

Men ja, det krävs ju att en del saker klaffar för att man överhuvudtaget ska åka runt i sociala sammanhang med sin häst. Tillexempel att den kan lastas och åka transport och må bra, att den trivs med att vara i sammanhangen etc.

Min mustang gick bra att lasta och ha med på kursplatser, men han var extremt ointresserad av att faktiskt delta. En kurs så la han sig ner i hagen efter lunchen och vääääägrade kliva upp. Supertråkigt att vara på ridbana med tränare (även om det var bettlöst och oerhört mjukt och låga krav). Sura miner . Men det blev bra ändå, då fick jag låna tränarens häst som nu några år senare står hemma hos mig på foder. Han gillar att göra grejer, spelar ingen större roll vad, bara han får vara med - helt olika hästpersonligheter. Och mustangen är ute på foder hos en kompis med större lösdrift och större flock och slipper mina ambitioner .

Jamen jag kan verkligen fatta om man bara ger upp! Det har ju varit asjobbigt att bara känna sig fel och ifrågasatt, och då står jag ändå i eget stall och har aldrig haft någon pushig tränare eller så på något vis utan det har bara inte "känts rätt" i längden typ? Och då kanske man bara "försvinner" från antalet starter som det diskuterades under dressyr. Tappar intresset och säljer hästen. Jag är ju inte ens en klickertant för det blev för komplicerat för mig att lära om, kör 100% på "bra känsla" nu och jag och hästarna har aldrig mått bättre, trots att jag fortfarande jagar ponnyn ur stallet när hon snor mat

Men det betyder också att jag inte ens känner tillräcklig lust/ork att lasta min häst och åka på våra uppskattade träningar 5 min bort, trots att han trivs med dem och i det stallet. Men det blir ändå (än så länge) för mycket stress, trots att han numera självmant lastar sig själv. Jag älskar helt enkelt att så många moment i vår vardag bara ger härliga känslor och ökad trygghet vilket i sin tur leder till trevligare hållning, rörelse och användning av kroppen och möjlighet till ökad energi utan ökar spänning/stress. Att kunna klura på den regleringen tillsammans "i fred" gör liksom att förutsättningarna att i framtiden faktiskt vilja och kunna träna med bibehållen känsla ökar. Jag älskar ju att träna och få input men vill att jag och hästen ska känna oss trygga och bekväma i grunden först. Och det jobbet fick vi göra utanför "standardhästvärlden" i vårt fall.

 

[Mia_R]

Min uppfattning om dom som rider den typen av ridning väldigt sällan inser vad dom gör eller vill sluta med det dom gör. Oftast så tycker dom ju inte sättet dom rider på är fel och då ändrar man det inte heller. Ofta är det ju också tränare i bakgrunden som förmodligen har uppmuntrat den typen av ridning när det gäller folk som tävlar. Att ge upp ett gammalt ridsätt och förändra sig innebär ofta att man måste ge upp sin tränare och ofta gå emot dom som står i samma stall osv. Det är inte jättestor sannolikhet att det händer särskilt ofta tyvärr.

Problemet är att det bevisligen lönar sig att använda våld, om domarna började döma efter regelboken skulle sporten sanera sig själv för det skulle inte vinnas några klasser med hästar som inte kan bära sig utan enbart sprattla med frambenen, hårt ihopdragna, gapande munnar och ångest lysande ur ögonen.