Veterinären om hästshowen: Följer inte djurskyddslagen

Hästarna gapar för att slippa smärta i munnen. Samtidigt får ekipagen höga poäng och kammar hem vinstpengar.
Flera framstående veterinärer menar att det som sker på högsta nivå i dressyr bryter mot svensk lag.
– Vi har en lagstiftning om att hästarna inte ska fara illa. Men den följs inte, säger Christine Levring, veterinär.

 

[the_connemara]

Kan ju tyvärr också vara så att dom inser att dom inte har förmågan att rida/träna utan våld/smärta.

Vad menar du nu? Jag träffar dom dressyrtanterna på kurser i fransk, klassisk, och akademisk ridkonst.

Dom kan absolut rida utan att tillfoga våld/smärta och en del av dom är riktigt bra.

Sen kan man diskutera vad tvång är och innebär, och dom som ifrågasätter det träffar man istället på klickerkurserna . Där rids det också, men på ett annat sätt.

Jag tänker steget innan, att gå vidare till de sammanhangen. Där faller kanske många bort?

Min uppfattning om dom som rider den typen av ridning väldigt sällan inser vad dom gör eller vill sluta med det dom gör. Oftast så tycker dom ju inte sättet dom rider på är fel och då ändrar man det inte heller. Ofta är det ju också tränare i bakgrunden som förmodligen har uppmuntrat den typen av ridning när det gäller folk som tävlar. Att ge upp ett gammalt ridsätt och förändra sig innebär ofta att man måste ge upp sin tränare och ofta gå emot dom som står i samma stall osv. Det är inte jättestor sannolikhet att det händer särskilt ofta tyvärr.

Och @Masse Så var det absolut för mig! Inte för att jag varit någon som varit direkt hård eller härjat med min häst tror jag, men jag gav ju inget val. För det fick man ju direkt lära sig, hästen MÅSTE gå fram omedelbart när man lägger på skänkeln. Annars fick jag lära mig att skrämma fram hästen och det gjorde jag ju såklart, den skulle lära sig med tiden att det var lösningen. Min häst hann gå sönder innan dess. Jag hade i hela hästens liv känt typ "varför är han inte lite gladare? Varför tycker han inte något är KUL?" Men han var så snäll och lydig och ställde alltid upp, har aldrig protesterat. Han blev till slut skadad och gjorde massa olika rehab och veterinärer osv och till slut så bara nej nu skiter vi i detta. Hur mycket jag än tränade och tog hjälp och försökte hitta andra vägar så startade ju alltid träningen med att i bästa fall stod hästen kvar på stallgången medan han blev i ordning gjord. Men oftast ställde han sig vid dörren ut i hagen och ville bara bort därifrån. Och sedan ville han ju inte röra sig ur fläcken, han GJORDE det, men han ville ju inte, oavsett hur fräsch han var hos veterinären.

Och hur börjar man en "vanlig" träning med allt det motståndet som pågått sedan jag dök upp i stallet, på en lydig liten häst som går fram när man lägger på skänkeln för att den inte känner den har något alternativ? Grundproblemet är ju inte öht något som ryms inom en "vanlig" träning och min häst presterade alltid fullt tillräckligt.

Där försvann mina få siffror i statistiken hos ridsportförbundet som medlem i ridklubb och tävlingsryttare i alla fall. Och I de kretsar jag rör mig nu finns många liknande historier! Det fanns liksom inget kvar för oss att hämta hos ridsportförbundet.

 

[skiesabove]

Jag tänker steget innan, att gå vidare till de sammanhangen. Där faller kanske många bort?

Fast du är ju klickertant nu .

Men ja, det krävs ju att en del saker klaffar för att man överhuvudtaget ska åka runt i sociala sammanhang med sin häst. Tillexempel att den kan lastas och åka transport och må bra, att den trivs med att vara i sammanhangen etc.

Min mustang gick bra att lasta och ha med på kursplatser, men han var extremt ointresserad av att faktiskt delta. En kurs så la han sig ner i hagen efter lunchen och vääääägrade kliva upp. Supertråkigt att vara på ridbana med tränare (även om det var bettlöst och oerhört mjukt och låga krav). Sura miner . Men det blev bra ändå, då fick jag låna tränarens häst som nu några år senare står hemma hos mig på foder. Han gillar att göra grejer, spelar ingen större roll vad, bara han får vara med - helt olika hästpersonligheter. Och mustangen är ute på foder hos en kompis med större lösdrift och större flock och slipper mina ambitioner .

 

[lillawelshen]

Visst, ögonblicksbild, men det var väldigt många ögonblick som fotograferades på flera toppekipage med gapande munnar, hårda händer, sporrarna inkörda i sidorna och med ryttare som helt missat lodrät sits och istället sitter i bakvikt. Samtliga tillfrågade försvarade sin ridning, såklart, skyller på hästen som fortsätter gapa även när den rids på lång tygel för den har ont i munnen och FEI som vägrar ställa upp på intervju, precis som ryttarna efter de sett bilderna.

Visa bifogad fil 162642


Kan man inte förbjuda nosgrimmor på tävling och att det utförs obligatoriska munkontroller vid avslutad ritt direkt ekipagen lämnar arenan och omedelbar uteslutning om hästen har skador/blåmärken? Om man rider på högsta nivå ska hästen vara tränad och utbildad för det, då går det inte att skylla på att hästen är het och själv ligger på så den tvingas gapa.

Jag har aldrig anmält någon för något, men jag kan ju förstå om folk gör det när dressyren visas upp på sånt sätt, man kunde ju önska att veterinärerna hade mer att säga till om när man ser något sånt här.
Finns det ingen som gör mun- eller bettkontroller? I western får man ju tränsa av inne på banan framför domaren redan på lägre/halvstora tävlingar i Sverige. Hade man behövt visa munnen på den hästen hade man ju inte kommit därifrån med ryktet i behåll.

 

[Masse]

Vad menar du nu? Jag träffar dom dressyrtanterna på kurser i fransk, klassisk, och akademisk ridkonst.

Dom kan absolut rida utan att tillfoga våld/smärta och en del av dom är riktigt bra.

Sen kan man diskutera vad tvång är och innebär, och dom som ifrågasätter det träffar man istället på klickerkurserna . Där rids det också, men på ett annat sätt.

Jag är så gammal att jag har varit en av Anders Lindgrens elever. Jag har sett dressyrhästar på hög nivå som mjukt och villigt utför det ryttaren ber om. Jag har varit med om att utbilda hästar från grunden. Hästens bästa har alltid varit prio ett.
Men jag har också sett dressyrhästar på hög nivå som tydligt visar sitt missnöje
Jag har sett hur utvecklingen gått från att ha lösa nosgrimmor till fruktansvärt hårt spända. Hur konsten att rida på ett kandar där ryttaren egentligen rider väldigt mjukt på bridongen till någon som rider hårt på stången.
Jag inom all hästsport sett hur det gamla talesättet blivit en skrämmande sanning.
"Där konsten slutar tar våldet vid."

 

[the_connemara]

Fast du är ju klickertant nu .

Men ja, det krävs ju att en del saker klaffar för att man överhuvudtaget ska åka runt i sociala sammanhang med sin häst. Tillexempel att den kan lastas och åka transport och må bra, att den trivs med att vara i sammanhangen etc.

Min mustang gick bra att lasta och ha med på kursplatser, men han var extremt ointresserad av att faktiskt delta. En kurs så la han sig ner i hagen efter lunchen och vääääägrade kliva upp. Supertråkigt att vara på ridbana med tränare (även om det var bettlöst och oerhört mjukt och låga krav). Sura miner . Men det blev bra ändå, då fick jag låna tränarens häst som nu några år senare står hemma hos mig på foder. Han gillar att göra grejer, spelar ingen större roll vad, bara han får vara med - helt olika hästpersonligheter. Och mustangen är ute på foder hos en kompis med större lösdrift och större flock och slipper mina ambitioner .

Jamen jag kan verkligen fatta om man bara ger upp! Det har ju varit asjobbigt att bara känna sig fel och ifrågasatt, och då står jag ändå i eget stall och har aldrig haft någon pushig tränare eller så på något vis utan det har bara inte "känts rätt" i längden typ? Och då kanske man bara "försvinner" från antalet starter som det diskuterades under dressyr. Tappar intresset och säljer hästen. Jag är ju inte ens en klickertant för det blev för komplicerat för mig att lära om, kör 100% på "bra känsla" nu och jag och hästarna har aldrig mått bättre, trots att jag fortfarande jagar ponnyn ur stallet när hon snor mat

Men det betyder också att jag inte ens känner tillräcklig lust/ork att lasta min häst och åka på våra uppskattade träningar 5 min bort, trots att han trivs med dem och i det stallet. Men det blir ändå (än så länge) för mycket stress, trots att han numera självmant lastar sig själv. Jag älskar helt enkelt att så många moment i vår vardag bara ger härliga känslor och ökad trygghet vilket i sin tur leder till trevligare hållning, rörelse och användning av kroppen och möjlighet till ökad energi utan ökar spänning/stress. Att kunna klura på den regleringen tillsammans "i fred" gör liksom att förutsättningarna att i framtiden faktiskt vilja och kunna träna med bibehållen känsla ökar. Jag älskar ju att träna och få input men vill att jag och hästen ska känna oss trygga och bekväma i grunden först. Och det jobbet fick vi göra utanför "standardhästvärlden" i vårt fall.

 

[Mia_R]

Min uppfattning om dom som rider den typen av ridning väldigt sällan inser vad dom gör eller vill sluta med det dom gör. Oftast så tycker dom ju inte sättet dom rider på är fel och då ändrar man det inte heller. Ofta är det ju också tränare i bakgrunden som förmodligen har uppmuntrat den typen av ridning när det gäller folk som tävlar. Att ge upp ett gammalt ridsätt och förändra sig innebär ofta att man måste ge upp sin tränare och ofta gå emot dom som står i samma stall osv. Det är inte jättestor sannolikhet att det händer särskilt ofta tyvärr.

Problemet är att det bevisligen lönar sig att använda våld, om domarna började döma efter regelboken skulle sporten sanera sig själv för det skulle inte vinnas några klasser med hästar som inte kan bära sig utan enbart sprattla med frambenen, hårt ihopdragna, gapande munnar och ångest lysande ur ögonen.

 

[Blyger]

@Murray såg skimmeln live idag och jag håller med, såg definitivt ut att vara i sämre hull/musklad än de andra hästarna.

 

[prinsessfeminist]

och @Mia_R Konceptet "ögonblicksbild" betyder ju inte ens längre vad det ursprungligen gjorde. Jag uppfattade att ögonblicksbild från början var de här knasiga stillbilderna i ett så obildskönt moment av galoppen tex där vilken häst som helst aldrig kommer se snygg ut hur korrekt den än går. Eller möjligen ögonblicksbild som i att hästen blir rädd, drar iväg i full kareta och är på väg att springa över ett barn och därför gör ryttaren en förhållning som aldrig annars skulle vara acceptabel (vilket även det kan ifrågasättas för om inte dra hästen i munnen blivit så normaliserat skulle ryggmärgsreaktionen snarare vara att försöka lägga en asliten volt eller så).

Nu har ögonblicksbild kommit att användas om precis vad som helst som är en stillbild; hästar i perfekt moment som bildtekniskt och rörelsemässigt skulle se väldigt bra ut om hästen bara reds korrekt, men ryttaren hackar och drar och plötsligt kallas det ögonblicksbild bara för att det är en stillbild, medan ögonblicksbild ursprungligen betyder ungefär "ett moment i rörelsen som alltid ser ful ut på bild hur korrekt den än är". Jag tycker alltså de bilder som visas i tråden inte alls är några ögonblicksbilder. De visar tydligt att det såg likadant ut en sekund innan och en sekund efter också, de visar tydligt att det inte är något snubbel som ryttaren inte kan var följsam med eller en potentiell olycka som måste avstyras.

På första bilden finns i mina ögon ett sant element av "ögonblicksbild" och det är att den ser framstupa ut pga framben i backen och bakben i luften. Det är var ögonblicksbild ursprungligen var. Men utöver denna "ögonblicksfaktor" så syns ju också en ryttare i extrem bakvikt, ett stort bakåtgående tygeltag, en öppen mun och pain face vilket inte är "ögonblicksbild" alltså bild i ett olyckligt moment, utan det är alla tecken på inkorrekt ridning.

Jag såg dressyren igår och jag vågar nog påstå att man får kämpa för att hitta ett fint ögonblick.

Jag såg bara halva cirkusföreställningen. Det var helt enkelt inte kul att bevittna detta.

 

[A.K.L]

Jag blev fullkomligt avtänd på tävling när jag som nybliven hästägare och funktionär på en liten tävling såg ponnyungar fullkomligt spöa sina ponnysar. Blev så förskräckt att jag faktiskt anmälde till överdomaren. Det börjar liksom redan tidigt i åldrarna. Dessutom hört det berättats hur en dressyrdomarens barn spöat dressyrdomarens häst rakt i ansiktet på en träning utan att varken sagda dressyrdomare eller tränare ingripit. Funderar på allvar att anmäla det, men vet inte riktigt till vilken instans. Finns tydligen dessutom filmbevis på händelsen då några stalltjejer filmade....Hursom, poängen är att hästmisshandel börjas tidigt i åldrarna.

Det här är så vanligt, vanligare än vad man tror. Jag arbetade och tränade i ett av landets bästa ponnystall som tonåring. Min tävlingsponny jag fick låna var av den trögare sorten. Under en lektion blev jag tillbedd att rappa honom hårt med spöet flera gånger för att få honom att ''vakna till''. Men tränaren var ytterst noga att säga, ''Detta får du absolut inte göra på tävling, bara hemma när ingen ser''. Jag fick också tillsägelser gång på gång att jag spände mina nosgrimmor för löst, dom måste sitta hårdare. Tränaren red en elevs häst så hårt att den gnisslade helt galet med tänderna, eleven säger så gör han bara när han är obekväm och tränaren håller med men fortsätter rida på samma sätt. Men på tävling så visades det såklart alltid fin och mjuk ridning. Även mitt ridgymnasium hade en helt galen ridlärare som verkligen slog och skrek på hästarna av ingen anledning, sa till mig att storhästar måste man rida med pisk när jag valde att rida utan.

Min mamma som inte är hästkunnig alls, ifrågasatte alltid mig om jag verkligen ska göra så som tränaren säger? Hon tyckte det var djurplågeri. Jag såg ju upp till tränaren och tänkte att det var så man skulle göra. Som tur var så insåg jag dock rätt snabbt att dessa metoder känns inte rätt, det ska inte vara såhär att rida och hantera hästar. Jag har alltid fått beröm för mjuk ridning och att jag hanterar hästar så bra sedan jag var barn - utan våld och tvång. I detta stall började mina färdigheter försvinna! Tekniskt sett blev jag en duktigare ryttare, men intuitionen och harmonin var borta.
Men tror att tack vare min bakgrund med vänligare hantering av hästar, så kunde jag vakna upp och se att detta var fel.

Med det sagt så förstår man varför sporten ser ut som den gör. Barn och unga blir mer eller mindre hjärntvättade och fostrade att våld och tvång är sättet vi ska rida och hantera hästar på. Det är så sjukt tråkigt att sporten ser ut såhär men är tyvärr inte förvånad.

 

[Badger]

Som grenen ser ut idag, ja. Men dressyr som koncept behöver ju inte alls vara tråkigt att titta på.

Kür borde ju egentligen kunna vara väldigt attraktivt för tittarna.

Men var det inte bättre när dressyren inte var så intressant. Tycker inte det finns något egenvärde i att dressyren ska vara publikfriande. Tycker den kan vara så tråkig att det är som att se målarfärg torka. Det ska ju ändå inte handla om flashig drama, det är ju säkert dressyrens popularitet som gjort den till ett elände. Så länge de enda som var intresserade var gamla ampra gubbar och tanter som ridit sedan eoner tillbaka så fanns inte mycket i att hålla på med maffiga steg och annat eller avla fula små föl som redan travar passage. (enda haken är att om man varit på marsvinsutställning så inser man att folk kan vara totalt galna oavsett tyvärr iofs).

 

[skiesabove]

Men var det inte bättre när dressyren inte var så intressant. Tycker inte det finns något egenvärde i att dressyren ska vara publikfriande. Tycker den kan vara så tråkig att det är som att se målarfärg torka. Det ska ju ändå inte handla om flashig drama, det är ju säkert dressyrens popularitet som gjort den till ett elände. Så länge de enda som var intresserade var gamla ampra gubbar och tanter som ridit sedan eoner tillbaka så fanns inte mycket i att hålla på med maffiga steg och annat. (enda haken är att om man varit på marsvinsutställning så inser man att folk kan vara totalt galna oavsett tyvärr iofs).

Ja, det är en bra poäng. Publikintresse = mer pengar = värderingar snedvrids pga girighet.

Jag tycker dock att dressyr med en avslappnad häst som älskar att visa upp sig, och en ryttare som ser ut att "göra ingenting", kan vara otroligt underhållande och vackert att se på. Men senaste åren tycker jag att det inte finns i elitdressyren överhuvudtaget, med några få undantagsritter.

GHS-küren såg ut som någon sorts blandning mellan stressade vagnshästar och big lick. Halsarna rakt upp, mulen nära bringan, dränkta i svett, dränkts i dreggel, grova hjälper och spända ryttare.

 

[skiesabove]

Typ såhär

 

[Badger]

Jag sitter alltid och väntar på att kommentatorerna ska kommentera om hur hästarna ser ut rent fysiskt men det händer aldrig, verkar inte vara något krav att hästen ska vara i fysiskt fint skick, räcker det kanske bara med att hästen inte är synligt halt?

Känns inte som att det varit så bra kommentatorer på många år. Tänker att om man vill ha tittare till sporten är det nog bra kommentatorer som är lite ampra, kan vara lite kritiska, men samtidigt är varma och förklarande som krävs.

 

[Badger]

Ja, det är en bra poäng. Publikintresse = mer pengar = värderingar snedvrids pga girighet.

Jag tycker dock att dressyr med en avslappnad häst som älskar att visa upp sig, och en ryttare som ser ut att "göra ingenting", kan vara otroligt underhållande och vackert att se på. Men senaste åren tycker jag att det inte finns i elitdressyren överhuvudtaget, med några få undantagsritter.

GHS-küren såg ut som någon sorts blandning mellan stressade vagnshästar och big lick. Halsarna rakt upp, mulen nära bringan, dränkta i svett, dränkts i dreggel, grova hjälper och spända ryttare.

Ja jag säger inte det. Att sitta bredvid sin ampra gammelfaster (på tidigt, mitten 80-tal) och se dressyr, det fanns ingenting bättre som liten (främst, jag tjatar, för att man såg skillnaden mellan trav, passage, ökad trav och energin i ökad galopp). Men tänker att det behöver inte vara en jättesport. När man följer en amerikansk dressyrgrupp för Europeisk dressyr på Facebook och det är bara -hur sätter man huvudet, hur får man till huvudet, hur får jag ned huvudet, hur lär jag honom hålla huvudet rätt. Han vill inte ta ned huvudet. på fråga efter fråga, det ger ett intryck av att några missade poängen och inte taggat in på att man kanske först håller på med alla Euopeiska grenarna först och sedan kanske snöar in lite mer på dressyren när man är lite stabilare.)

 

[MissFideli]

Ja jag håller med om att den ser tunn ut men hur tunn tycker jag inte går att bedöma, om jag lyckas förklara hur jag tänker

Vad som är definitionen av "tävlingsmässigt skick" är jag inte så påläst på tyvärr (och risken är väl att det är en ytterst subjektiv bedömning).

Kan din ras inte sätta muskler på ryggen? Vad är det för ras egentligen?

 

[Blyger]

Kan din ras inte sätta muskler på ryggen? Vad är det för ras egentligen?

Va? Nej jag tänkte på buken, att den var uppdragen.

Angående min ras så är det lite beroende på linje, de kan vara väldigt slimmade eller se mer ut som moderna sporthästar.

 

[MissFideli]

Va? Nej jag tänkte på buken, att den var uppdragen.

Angående min ras så är det lite beroende på linje, de kan vara väldigt slimmade eller se mer ut som moderna sporthästar.

Ja, men jag tror folk reagerar mer på ryggen ändå. Men visst, för att vara en dressyrhäst är den ovanligt uppdragen.

 

[fio]

Enligt resultatlista har den varit i Abu Dhabi i februari också, Leipzig i januari, Mechelen och London (med en veckas mellanrum) i december, Riyadh i november samt Finland, Oslo & Riesenbeck i oktober. Så det är kanske inte konstigt om den tunnat ut, men då kvarstår min fråga.

Eeh tävlingsbegränsning borde gälla även äldre hästar! Det är ju totalt vansinnigt! Så har jag aldrig sett en 5* fälttävlanshäst se ut!

 

[fio]

Ja, men jag tror folk reagerar mer på ryggen ändå. Men visst, för att vara en dressyrhäst är den ovanligt uppdragen.

Dressyrhäst? Det är ju en hopphäst?

 

[MissFideli]

Dressyrhäst? Det är ju en hopphäst?

Sorry, såklart är det en hopphäst