Hej!
Nu blir det här lite långt men jag hoppas att någon orkar läsa och kan hjälpa mig. Jag har en hankatt som är två och ett halvt år som enligt veterinären har början till artros och är grund i höfterna.
Edwards (som han heter) början på livet har varit ganska jobbig, det började med kattsnuva som han överlevde med en hårsmån från döden och sen gick akillessenan av. Edward behandlades med Metacam och blev snart piggare och kunde använda bakbenen ordentligt igen. Under besöken gällande hans trasiga akillessena sa veterinären att Edward hade början till artros och var grund i höfterna, MEN att han trots detta såg ut att att vara en glad katt som trivdes med livet.
Allting har rullat på ganska bra men efter ett tag började jag fundera på om Edward verkligen mådde så bra. Jag har velat fram och tillbaka och försökt bedöma om han har ont eller inte och jag vet att det är väldigt svårt att se på en katt om den har ont efter var jag läst på olika sidor på nätet.... Hur som så åkte jag till slut iväg till en annan veterinär som kände igenom honom ganska hastigt och enligt mig inte gjorde mer än det absolut minsta som krävdes. Veterinären kände igenom höfterna och sa att han verkar ha väldigt ont och skrev ut ett recept på Metacam. Sa ingenting om att höras efter en vecka eller om något återbesök (som jag är van vid att få).
Nu har två veckor gott och jag tycker inte att så mycket har hänt. Vissa dagar kan Edward kännas lite piggare men han lägger sig fortfarande väldigt fort efter kortare bus med någon av de andra katterna och jag tycker inte att han ser ppiggare ut.
Han hoppar dock (för) ofta upp på bänkar, försöker minst tjugo gånger om dagen bryta sig ut genom kattluckan och jagar min andra katt då och då tills jag får gå in och bryta upp när det blir för hetsigt. Jagandet har jag sett som att något är fel men jag vet inte om det är så. (Nu flög han precis på Topzi (min andra katt) när hon var på toaletten!!). Så han gör fortfarande väldigt mycket som jag tycker att han borde undvika att göra om han har ont men jag misstänker att det är kattens instinkt som styr...?
Vet någon här vart jag kan vända mig för att få en ordentligt genomgång av katten och en uppföljning? Som det är nu så funderar jag på om det bästa är att han får avsluta sitt liv om det är så att han lider varenda dag. Jag älskar honom över allt annat och jag har aldrig någonsin haft en katt som är så personlig och mysig (han kan vara fantastiskt mysig vissa dagar och då funderar jag på om det är en bra eller dålig dag smärtmässigt) men aldrig heller känt så mycket oro över ett djurs hälsa...
Nu blir det här lite långt men jag hoppas att någon orkar läsa och kan hjälpa mig. Jag har en hankatt som är två och ett halvt år som enligt veterinären har början till artros och är grund i höfterna.
Edwards (som han heter) början på livet har varit ganska jobbig, det började med kattsnuva som han överlevde med en hårsmån från döden och sen gick akillessenan av. Edward behandlades med Metacam och blev snart piggare och kunde använda bakbenen ordentligt igen. Under besöken gällande hans trasiga akillessena sa veterinären att Edward hade början till artros och var grund i höfterna, MEN att han trots detta såg ut att att vara en glad katt som trivdes med livet.
Allting har rullat på ganska bra men efter ett tag började jag fundera på om Edward verkligen mådde så bra. Jag har velat fram och tillbaka och försökt bedöma om han har ont eller inte och jag vet att det är väldigt svårt att se på en katt om den har ont efter var jag läst på olika sidor på nätet.... Hur som så åkte jag till slut iväg till en annan veterinär som kände igenom honom ganska hastigt och enligt mig inte gjorde mer än det absolut minsta som krävdes. Veterinären kände igenom höfterna och sa att han verkar ha väldigt ont och skrev ut ett recept på Metacam. Sa ingenting om att höras efter en vecka eller om något återbesök (som jag är van vid att få).
Nu har två veckor gott och jag tycker inte att så mycket har hänt. Vissa dagar kan Edward kännas lite piggare men han lägger sig fortfarande väldigt fort efter kortare bus med någon av de andra katterna och jag tycker inte att han ser ppiggare ut.
Han hoppar dock (för) ofta upp på bänkar, försöker minst tjugo gånger om dagen bryta sig ut genom kattluckan och jagar min andra katt då och då tills jag får gå in och bryta upp när det blir för hetsigt. Jagandet har jag sett som att något är fel men jag vet inte om det är så. (Nu flög han precis på Topzi (min andra katt) när hon var på toaletten!!). Så han gör fortfarande väldigt mycket som jag tycker att han borde undvika att göra om han har ont men jag misstänker att det är kattens instinkt som styr...?
Vet någon här vart jag kan vända mig för att få en ordentligt genomgång av katten och en uppföljning? Som det är nu så funderar jag på om det bästa är att han får avsluta sitt liv om det är så att han lider varenda dag. Jag älskar honom över allt annat och jag har aldrig någonsin haft en katt som är så personlig och mysig (han kan vara fantastiskt mysig vissa dagar och då funderar jag på om det är en bra eller dålig dag smärtmässigt) men aldrig heller känt så mycket oro över ett djurs hälsa...
