Sv: Vem städar, plockar & tvättar mest?
Åh vad jag känner igen mig!
Jag har försökt med alla metoder - inget fungerar - han är fruktansvärt bortskämd! Och jag klarar inte av att "blunda" och låtsas att det fint fast det inte är det. Det går bara inte - jag har verkligen försökt lära mig att leva med det, men det går inte!
Så, det enda som fungerade för mig för att få honom att hjälpa till är att ställa mig och vrålskrika och grina samtidigt (Ja, jag var ganska frustrerad den dagen ), och sen klampade jag hemifrån och va borta en hel kväll tills han ringde och bad mig komma hem igen. Då först fattade han nog att jag menade allvar
Nu hjälps vi åt med det mesta, förutom att handla - han hatar att handla och blir så grinig så att jag inte ens vill ha med honom, han får skriva en lapp med det han vill ha. Vi har delat upp städningen så att han tar ett rum (vi bor i en 2a) och jag tar resten. Funkar bra för mig, för han slarvar ändå bara om han gör allt och då måste jag göra om det.. jag är pedantisk när det gäller städning. Så för att båda ska vara nöjda och glada så gör vi på det sättet med städningen.
Med tvätten så slänger jag i det som ska tvättas och gör i ordning olika högar, och sen får han hänga upp och tvätta vidare. Funkar kanske bäst om man har tvättmaskin i lägenheten.
Han får plocka undan efter sina kompisar när dom har spelat tvspel en hel kväll (det ser ut som det varit barnkalas med skräp och dricka överallt), hans kompisar - hans jobb att städa upp efter dom..
Husdjuren städar jag efter, eftersom det är mina djur - han gosar bara med dom.
Sedan "skrikdagen" så har det faktiskt varit fint och ordentligt städat i snart 2 månader.. Men jag måste fortfarande påminna honom att det måste städas.. Men han gör det utan protester nu iaf..
Åh vad jag känner igen mig!
Jag har försökt med alla metoder - inget fungerar - han är fruktansvärt bortskämd! Och jag klarar inte av att "blunda" och låtsas att det fint fast det inte är det. Det går bara inte - jag har verkligen försökt lära mig att leva med det, men det går inte!
Så, det enda som fungerade för mig för att få honom att hjälpa till är att ställa mig och vrålskrika och grina samtidigt (Ja, jag var ganska frustrerad den dagen ), och sen klampade jag hemifrån och va borta en hel kväll tills han ringde och bad mig komma hem igen. Då först fattade han nog att jag menade allvar
Nu hjälps vi åt med det mesta, förutom att handla - han hatar att handla och blir så grinig så att jag inte ens vill ha med honom, han får skriva en lapp med det han vill ha. Vi har delat upp städningen så att han tar ett rum (vi bor i en 2a) och jag tar resten. Funkar bra för mig, för han slarvar ändå bara om han gör allt och då måste jag göra om det.. jag är pedantisk när det gäller städning. Så för att båda ska vara nöjda och glada så gör vi på det sättet med städningen.
Med tvätten så slänger jag i det som ska tvättas och gör i ordning olika högar, och sen får han hänga upp och tvätta vidare. Funkar kanske bäst om man har tvättmaskin i lägenheten.
Han får plocka undan efter sina kompisar när dom har spelat tvspel en hel kväll (det ser ut som det varit barnkalas med skräp och dricka överallt), hans kompisar - hans jobb att städa upp efter dom..
Husdjuren städar jag efter, eftersom det är mina djur - han gosar bara med dom.
Sedan "skrikdagen" så har det faktiskt varit fint och ordentligt städat i snart 2 månader.. Men jag måste fortfarande påminna honom att det måste städas.. Men han gör det utan protester nu iaf..