Vem får hålla din bebis?

[DarkInNight]

Fanns en liknande tråd förut, men nya föräldrar - nya åsikter.

Så.. vem får hålla din bebis?

 

[trazel]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Nu är min "bebis" så står så han får bestämma själv vilka som får "hålla" honom. Han är 13 månader.

När han var mindre fick väl egentligen vem som helst hålla honom så länge jag var övertygad om att människan inte skulle tappa honom eller vända honom upp och ner eller så.

 

[Rumpnissen]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Det bestämmer det lilla barnet själv. Han har aldrig varit speciellt rädd för främlingar, om han inte är väldigt trött, utan tycker om när vem som leker med honom.

När han var liten (upp till ca månader) ville han ligga nära, nära i famnen, på vem som. Nu vill han mest busa, bli omkull kastad, svingad i benen, eller vad som. Vem som gör det spelar mindre roll (så länge han inte är trött och grinig).

Jag har aldrig varit med om att en främling vill honom så det har aldrig varit något problem.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Hittills har vi aldrig sagt ifrån om någon vill hålla dottern. Hon är av den sociala sorten och umgås gärna med allt och alla. Särskilt personer med skägg är roliga, antagligen för att hennes pappa har skägg.

 

[Calazirya]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Jag tycker frågan är lite knepig?

Eller ja det självklara är ju att ingen påtagligt påverkad person får hålla i mitt barn, inga små barn får bära runt ( men gärna hålla när man sitter still ). Jag förstår nog inte riktigt vad som åsyftas?

Alla som vill i bekantskapen får hålla, men jag är inte den som påtvingar mitt barn på andra.

 

[Bebben]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Den är inte så knepig om man tänker efter lite, om man läser på många andra ställen så är väldigt många mammor rabiata verkligen. Skriver trådar om hur inte ens svärmor får hålla, och massa sånt. Det är nog rätt vanligt att bebisar bara blir hållna av mamman/pappan faktiskt.

Vår bebis får hållas av alla som hon trivs att vara hos, så det är typ alla vi känner. Hon är för det mesta väldigt glad oavsett vem som ger henne uppmärksamhet - bara hon får den!

 

[Priscilla]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Jag har nog samma "policy" som dig Bebben, dvs min bebis får bli hållen av vem som helst - förutsatt att han själv verkar nöjd och belåten i famnen på personen ifråga.

Jag blir faktiskt rätt förolämpad då min sambos släkt påtalar rätt ofta att min son är en "mammafjäskare" och verkar tycka att det är något fult att bebisen någonsin skulle gå igenom en period där den är lite blygare.

För min del tänker jag att det är helt normalt att en bebis är blyg periodvis, och även om det skulle visa sig att min son är blyg till sin natur så tror ju inte jag att det avhjälps genom att låta folk hålla i honom i tid och otid.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Jag blir faktiskt rätt förolämpad då min sambos släkt påtalar rätt ofta att min son är en "mammafjäskare" och verkar tycka att det är något fult att bebisen någonsin skulle gå igenom en period där den är lite blygare.

För min del tänker jag att det är helt normalt att en bebis är blyg periodvis, och även om det skulle visa sig att min son är blyg till sin natur så tror ju inte jag att det avhjälps genom att låta folk hålla i honom i tid och otid.

Men vad otrevligt sagt!

Dessutom är det väl inget fel att vara blyg, det är ett personlighetsdrag.

 

[Björk]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Det är nog rätt vanligt att bebisar bara blir hållna av mamman/pappan faktiskt.

Vår bebis får hållas av alla som hon trivs att vara hos, så det är typ alla vi känner. Hon är för det mesta väldigt glad oavsett vem som ger henne uppmärksamhet - bara hon får den!

Lite fundering kring detta:
Om det nu vore så att alla som är villiga bebishållare hade begrepp nog om att släppa ner alternativt "ge tillbaka" bebis när bebis INTE är nöjd så hade jag varit frid och fröjd med bebishållandet från i princip vem som helst.

Dessutom tycker jag man får respektera/acceptera att en del föräldrar, åtminstone de första månaderna av barnets liv (och kanske främst med första barnet för många) faktiskt har ett stort "kontrollbehov" och vill hålla sitt barn själv. Det har nog sin funktion det också; för både föräldrar och bebisar.

För egen del så har vi aldrig sagt "Nej" när någon frågat, men däremot har jag irriterat mig på bebisexperthållarna (självutnämnda) som fortsätter hålla i alternativt gå iväg med det gråtande barnet som sträcker sig mot mamma eller pappa. Det är för mig ganska respektlöst både mot barn och föräldrar. Och det är ibland lite svårt att tackla; för man vill inte behöva vara "oartig" mot bebishållaren heller. Fast i slutänden har jag ändå varit det de gånger det krävts; min skyldighet är större gentemot mitt/mina barns välmående än vad det är mot bebishållarens behov av att lukta på bebis.

Ibland är det också svårt av andra anledningar; vi var tidigare på en tillställning och en person frågade om hon fick ta dottern en stund. Det fick hon. Allt var bra och dottern var nöjd. Däremot var det lite synd om min sambo som jobbat väldigt mycket en period och såg fram emot att på tillställningen faktiskt få lite tid att kunna umgås mer med henne (utan att känna "måstekraven" som han hade hemmavid då). Eftersom bebishållaren aldrig släppte barnet ifrån sig; förrän hon började protestera och var hungrig så fick sambon knappt hålla dottern alls själv.

(Dessutom så märktes det faktiskt på kvällen att barnet varit i annans/främlings famn lite väl länge, hon hade betydligt svårare att komma till ro och närhetsbehovet var väldigt stort hela kvällen. Tecken som vi sett på båda barnen när/om de som små (nu talar vi om kanske 4-5 månaders ålder) varit med om lite för många intryck under dagen. Just DEN delen ser ju inte bebishållarna. De ser ju bara det nöjda, glada barnet och någon gång när jag "tagit tillbaka" vårt barn har någon sagt "men hen är ju så nöjd nu!" - då får jag försöka förklara att jo, NU är hen nöjd, men vi VET när det är nog och hur mycket intryck barnet "klarar av" under en dag. Då har det ju dock handlat om en viss ålder och ganska långa pass av "hållande").

 

[Björk]

Sv: Vem får hålla din bebis?

För min del tänker jag att det är helt normalt att en bebis är blyg periodvis, och även om det skulle visa sig att min son är blyg till sin natur så tror ju inte jag att det avhjälps genom att låta folk hålla i honom i tid och otid.

Nej, utifrån vad jag läst så är det faktiskt precis tvärtom! Har barnet behov av att vara mycket hos föräldrarna så bygger de upp trygghet och "kommer över" blygheten fortare och enklare om de får det behovet tillgodosett.

Jag kan också bli lite trött på kommentarer, även om det är sagt som skämt. Här är det en som ibland säger att "jaa, där kommer hemska mamma, du grinar så fort du ser henne" (för att dottern grinar när jag eller hennes pappa är i närheten och vill till mig). Det är menat som skämt, men det är lite tröttsamt ändå...

 

[Rumpnissen]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Jag har aldrig haft det bekymret, att folk vill fortsätta hålla barnet när det blivit ledsen. Antingen så lämnar det med varm hand över barnet till mig eller sin pappa av sig själv, eller så gör de det direkt om vi säger "Elis vill nog komma till sin mamma/pappa nu". Jag har aldrig upplevt att någon blir sur då utan de är väldigt förstående. Och om de nu har blivit sura, utan att jag fattat det, så ser jag inget som helst problem med det heller.

 

[Calazirya]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Fast jag har inte stött på någon sådan rabiat mamma?

Ingen i min umgängeskrets har betett sig så.

 

[Björk]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Jag har aldrig haft det bekymret, att folk vill fortsätta hålla barnet när det blivit ledsen. Antingen så lämnar det med varm hand över barnet till mig eller sin pappa av sig själv, eller så gör de det direkt om vi säger "Elis vill nog komma till sin mamma/pappa nu". Jag har aldrig upplevt att någon blir sur då utan de är väldigt förstående. Och om de nu har blivit sura, utan att jag fattat det, så ser jag inget som helst problem med det heller.

Vilken tur för dig/er att ni har ett så bra umgänge. Vi har några enstaka personer som faktiskt inte är sådana.

Lämnar över barnet när/om vi säger det gör de ju; vi har ju aldrig behövt stå och dra i barnet för att få tillbaka det. Men jag kan tycka att jag inte ens ska behöva säga det faktiskt. Om jag höll i ett ledset barn som sträcker sig efter mamma/pappa så skulle jag själv säga "nu vill hen nog komma tillbaka till dig".

Problem och problem. Det är inget världsproblem, men det gör ju umgänget jobbigare och lite "ansträngt" när/om någon skulle bli sur för att vi tar vårt föräldraansvar. Sur har ingen blivit, men kommentarer har kommit någon gång. Det jag mest irriterar mig på är några få personer som ständigt ska gå iväg med vår lilla bebis så fort de får hålla i den. Speciellt om/när bebis blir lite ledsen så tenderar det springas undan... å andra sidan är den person jag tänker på någon jag retar mig på av många många andra anledningar också.

 

[viv]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Lite fundering kring detta:
Om det nu vore så att alla som är villiga bebishållare hade begrepp nog om att släppa ner alternativt "ge tillbaka" bebis när bebis INTE är nöjd så hade jag varit frid och fröjd med bebishållandet från i princip vem som helst.

Dessutom tycker jag man får respektera/acceptera att en del föräldrar, åtminstone de första månaderna av barnets liv (och kanske främst med första barnet för många) faktiskt har ett stort "kontrollbehov" och vill hålla sitt barn själv. Det har nog sin funktion det också; för både föräldrar och bebisar.

För egen del så har vi aldrig sagt "Nej" när någon frågat, men däremot har jag irriterat mig på bebisexperthållarna (självutnämnda) som fortsätter hålla i alternativt gå iväg med det gråtande barnet som sträcker sig mot mamma eller pappa. Det är för mig ganska respektlöst både mot barn och föräldrar. Och det är ibland lite svårt att tackla; för man vill inte behöva vara "oartig" mot bebishållaren heller. Fast i slutänden har jag ändå varit det de gånger det krävts; min skyldighet är större gentemot mitt/mina barns välmående än vad det är mot bebishållarens behov av att lukta på bebis.

Ibland är det också svårt av andra anledningar; vi var tidigare på en tillställning och en person frågade om hon fick ta dottern en stund. Det fick hon. Allt var bra och dottern var nöjd. Däremot var det lite synd om min sambo som jobbat väldigt mycket en period och såg fram emot att på tillställningen faktiskt få lite tid att kunna umgås mer med henne (utan att känna "måstekraven" som han hade hemmavid då). Eftersom bebishållaren aldrig släppte barnet ifrån sig; förrän hon började protestera och var hungrig så fick sambon knappt hålla dottern alls själv.

(Dessutom så märktes det faktiskt på kvällen att barnet varit i annans/främlings famn lite väl länge, hon hade betydligt svårare att komma till ro och närhetsbehovet var väldigt stort hela kvällen. Tecken som vi sett på båda barnen när/om de som små (nu talar vi om kanske 4-5 månaders ålder) varit med om lite för många intryck under dagen. Just DEN delen ser ju inte bebishållarna. De ser ju bara det nöjda, glada barnet och någon gång när jag "tagit tillbaka" vårt barn har någon sagt "men hen är ju så nöjd nu!" - då får jag försöka förklara att jo, NU är hen nöjd, men vi VET när det är nog och hur mycket intryck barnet "klarar av" under en dag. Då har det ju dock handlat om en viss ålder och ganska långa pass av "hållande").

Mycket bra inlägg, du sammanfattade många av mina tankar

 

[Emor]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Här får de som vi känner hålla lillan, om de vill. Och visst händer det att lillan blir ledsen hos någon annan, antingen så är det dags för käk, och då tar jag tillbaka henne på studs, eller så är det ett "det är tråkigt att sitta i soffan, låt det hända någonting" protest, och då beror det på vem som håller henne. Farmor och farfar hennes te x är väldigt snabba upp och gå och titta på akvariumet, spegeln eller annat och då blir hon precis lika fort nöjd som om hon hade varit hos mig, och de VILL roa henne och gå runt, så då får hon stanna.

Men det är lillan som bestämmer. Och om hon började bli ledsen och sträckte sig efter mig, så hade jag påstört tagit tillbaka henne, men hon är ännu bara 5 månader och har inte riktigt börjat med det än.

Och visst frågar en del om hon börjat bli blyg ännu, inte nedlåtande, utan med undrande. Sura blickar får jag mer när jag har sjalen till te x svärisarna så dom inte kan putta vagnen på promenaden.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Vilken tur för dig/er att ni har ett så bra umgänge. Vi har några enstaka personer som faktiskt inte är sådana.

Lämnar över barnet när/om vi säger det gör de ju; vi har ju aldrig behövt stå och dra i barnet för att få tillbaka det. Men jag kan tycka att jag inte ens ska behöva säga det faktiskt. Om jag höll i ett ledset barn som sträcker sig efter mamma/pappa så skulle jag själv säga "nu vill hen nog komma tillbaka till dig".

Jag har nästan fått göra det faktiskt, alltså handgripligen ta mitt barn från en släkting efter att utan respons ha sagt till några gånger att jag gärna tog honom eftersom han grät. Barnet var då ca 3 månader.

 

[Kattennizze]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Eftersom jag har tvillingar så har jag knappast nåt val, på BVC eller på öppna får jag ofta hjälp av andra när jag inte kan bära dom samtidigt. Men det handlar om korta stunder som mina bebisar verkar uppskatta väldigt mycket faktiskt, dom verkar gilla att kika på andra. Men nu så har vi inte träffat så mycket folk den senaste tiden eftersom vi är sjuka mest jämt så det kanske beror på det. Jag har inget emot att få hjälp av andra bebishållare förutsatt att bebisen gillar det utan tar tacksamt emot!

 

[Kattennizze]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Problem och problem. Det är inget världsproblem, men det gör ju umgänget jobbigare och lite "ansträngt" när/om någon skulle bli sur för att vi tar vårt föräldraansvar. Sur har ingen blivit, men kommentarer har kommit någon gång. Det jag mest irriterar mig på är några få personer som ständigt ska gå iväg med vår lilla bebis så fort de får hålla i den. Speciellt om/när bebis blir lite ledsen så tenderar det springas undan... å andra sidan är den person jag tänker på någon jag retar mig på av många många andra anledningar också.

Jag skulle nog inte tillåta att nån annan sprang iväg med min ledsna bebis, varför gör man så? Nu ammar ju inte jag öht så nån annan kan gärna få mata, det spelar ingen roll för mig, men då ju jag eller pappan i närheten liksom. Verkar knepigt att liksom dra iväg med min bebis...

 

[Björk]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Jag skulle nog inte tillåta att nån annan sprang iväg med min ledsna bebis, varför gör man så? Nu ammar ju inte jag öht så nån annan kan gärna få mata, det spelar ingen roll för mig, men då ju jag eller pappan i närheten liksom. Verkar knepigt att liksom dra iväg med min bebis...

I det fall jag tänker på så handlar det nog om en person som ser sig själv som en bebisälskare OCH har självbilden (som andra också har av henom; du får väl gissa könet...) att "alla bebisar älskar mig". När då vår bebis INTE gör det så blir det ett (socialt) misslyckande och då går man undan för att försöka få barnet lugnt så att inte vi föräldrar och andra närvarande SER att "bebisexperten" faktiskt inte per automatik är "älskad" av alla små barn. Det är min/vår tolkning av beteendet.

(Den gången det hände så hörde jag barnet på håll en stund och efter en stund sa jag till min sambo: NU går jag och tar tillbaka barnet. Nu räcker det. Gick fram och sa: Nu tar jag NN. Svaret blev "jaaa ..." och barnet räcktes över.)

 

[Comfort]

Sv: Vem får hålla din bebis?

Alla som vill och som vi ser kapabla/friska nog att göra det.


Ang detta med ledsen bebis: Jag vet inte hur många gånger svärmor vilat ha dottern när hon varit ledsen som bebis, med orden: Jag kan ta henne, jag vet hur man gör.