Vem FAN ska man prata med?

Status
Stängd för vidare inlägg.
När "bästa vännen" (??) i ett samtal om självmord säger att han blev visst lite upphetsad nu.
Sen, självskadebeteende är faktiskt lite sexigt.

Bra, tack, objektifiera mig mer. Jag är bra på att bli objektifierad, protesterar aldrig, skrattar bort det bara.

Även när det är min bästa vän som just fått ta del av mina självmordstankar.

Ridå.
 

Nu kanske du inte har så mycket pengar men vill du köpa dig en vän så kan du engagera dig i en av tiggarna. De är vanligtvis inte missbrukare utan människor det är lite synd om. Köpa matkassar och prata med dem. Det behöver inte kosta så mycket och engagerar du dig mer i ett soppkök så har du massor med vänner.

Nä, jag har inte råd att köpa nån vän även om jag skulle vilja.
 
När det gäller vänner så har man alltid råd att vara kräsen. Det kommer bara bita en i röven tillslut annars. Första tiden är jobbig, precis som när man avslutat vilket förhållande som helst. Men man kommer må bättre i längden, även om det tar tid.

Okej, möjligt att du i sak har rätt. Men JAG klarar det inte. Jag har försökt, men klarade mig inte utan (en inte alltid bra) vän.
 
Kan du skaffa ett volontärjobb, t.ex. på Erikshjälpen? Då kommer du ju i kontakt med folk. En förutsättning för att få vänner är ju att träffa folk. Det är liksom steg ett. Du kommer ju inte synka 100% med alla, men chansen finns ju att någon eller några är mer givande att umgås med.

I nuläget, nej. Jag är "för sjuk" för det, står i jättelång kö till någon typ "praktik" för personer med diverse psykisk ohälsa eftersom det är där jag "hör hemma".
 
Kan du bjuda en granne på fika då? Eller delta i någon förening? Eller gå en kurs? Eller sjung i kör? Låna en hund och gå promenader? Hundar är kontaktskapande.

Granne - nej. Förening, vet inte vad det skulle vara? Kurs - nej, har inte råd (dessutom har jag gått lite olika kurser utan framgång på skaffa-vänner-fronten). Sjung i kör - absolut inte! Hund - har hundar, som jag promenerar med. De har några kompisar, vars mattar/hussar jag byter några ord med när vi möts. Men det känns som lååångt ifrån vad jag skulle behöva, stor skillnad på "Mår Alice bra idag, vad fint huset blev när ni målade om, usch vilket ruskväder" och en VÄN, liksom.
 
Granne - nej. Förening, vet inte vad det skulle vara? Kurs - nej, har inte råd (dessutom har jag gått lite olika kurser utan framgång på skaffa-vänner-fronten). Sjung i kör - absolut inte! Hund - har hundar, som jag promenerar med. De har några kompisar, vars mattar/hussar jag byter några ord med när vi möts. Men det känns som lååångt ifrån vad jag skulle behöva, stor skillnad på "Mår Alice bra idag, vad fint huset blev när ni målade om, usch vilket ruskväder" och en VÄN, liksom.
Fast du har ju oss? Du orkar skriva här, vi svarar och även om inte alla kan svara varje gång så är vi många. Allt kommer du säkert inte vilja dela med alla, men jag tror nog du kan dela mycket med många via PM. Någonting som Buke är bra på är att ställa upp och även om vi inte kan ersätta vänner IRL så har du vänner på nätet. :)
 
Okej, möjligt att du i sak har rätt. Men JAG klarar det inte. Jag har försökt, men klarade mig inte utan (en inte alltid bra) vän.
Du blir hellre sänkt av den så kallade vännen? För det är ingen vän. En vän gör inte så. Ett jävla äckelpervo är vad han är. Tror du ett ögonblick på fullaste allvar att han umgås med dej för din skull och lyssnar på dej för att det är synd om dej? Jag har suttit i en liknande situation, fast där handlade det om att ha nått att skvallra om istället. Jag bröts ner mer och mer. Människan hotade med det ena och det andra. Jag bad till slut aset att dra åt nått varmt ställe. Jag genomskådade henne och har idag noll kontakt. Jag insåg att jag måste klara mej utan min bästa vän. Det var det bästa jag gjort. Hellre isolerad och själv resten av livet än en sk vän som beter sig som ett kräk
 
Fast du har ju oss? Du orkar skriva här, vi svarar och även om inte alla kan svara varje gång så är vi många. Allt kommer du säkert inte vilja dela med alla, men jag tror nog du kan dela mycket med många via PM. Någonting som Buke är bra på är att ställa upp och även om vi inte kan ersätta vänner IRL så har du vänner på nätet. :)

Absolut (tack gode gud för det!) men jag kan/vill inte skriva för mycket om saker här. Det är mycket jag INTE vill/vågar dela, när jag inte vet vem mottagaren är.
 
Du blir hellre sänkt av den så kallade vännen? För det är ingen vän. En vän gör inte så. Ett jävla äckelpervo är vad han är. Tror du ett ögonblick på fullaste allvar att han umgås med dej för din skull och lyssnar på dej för att det är synd om dej? Jag har suttit i en liknande situation, fast där handlade det om att ha nått att skvallra om istället. Jag bröts ner mer och mer. Människan hotade med det ena och det andra. Jag bad till slut aset att dra åt nått varmt ställe. Jag genomskådade henne och har idag noll kontakt. Jag insåg att jag måste klara mej utan min bästa vän. Det var det bästa jag gjort. Hellre isolerad och själv resten av livet än en sk vän som beter sig som ett kräk

Tydligen, jag försökte ju avsluta vänskapen men det gick inte. Uppenbarligen föredrar jag den här vännen då.

Jag VET att han emellanåt objektifierar och utnyttjar mig och att han på vissa områden är ett äckel. Sure. (Jag har dessutom själv bjudit in till det)
Men jag kommer ändå inte ifrån att när jag varit inlagd på psyk har han kommit och haft picknick med mig, eller att när jag har viljat dö har vi dragit ut och bara åkt bil i nån timme och bara varit. Sånt hjälper lite mot ensamhet även om personen ibland är ett as.
 
Tydligen, jag försökte ju avsluta vänskapen men det gick inte. Uppenbarligen föredrar jag den här vännen då.

Jag VET att han emellanåt objektifierar och utnyttjar mig och att han på vissa områden är ett äckel. Sure. (Jag har dessutom själv bjudit in till det)
Men jag kommer ändå inte ifrån att när jag varit inlagd på psyk har han kommit och haft picknick med mig, eller att när jag har viljat dö har vi dragit ut och bara åkt bil i nån timme och bara varit. Sånt hjälper lite mot ensamhet även om personen ibland är ett as.
Så det är okej att utnyttja nån som mår dåligt? Att man har varit en bra vän spelar ingen som helst roll. Man beter sig inte så som han gör. Sluta ursäkta honom. Skulle du ursäkta en våldtäkt eller misshandel? Han har ju varit snäll innan?
 
Tydligen, jag försökte ju avsluta vänskapen men det gick inte. Uppenbarligen föredrar jag den här vännen då.

Jag VET att han emellanåt objektifierar och utnyttjar mig och att han på vissa områden är ett äckel. Sure. (Jag har dessutom själv bjudit in till det)
Men jag kommer ändå inte ifrån att när jag varit inlagd på psyk har han kommit och haft picknick med mig, eller att när jag har viljat dö har vi dragit ut och bara åkt bil i nån timme och bara varit. Sånt hjälper lite mot ensamhet även om personen ibland är ett as.
Har du pratat med honom om hur han får dig att må när han gör så här? Att du blir ledsen och mår ännu sämre? Du kan inte hindra honom från att tänka isiotiskt, men förhoppningsvis så får han en tankeställare och förhoppningsvis håller det för sig själv i fortsättningen eller ännu hellre tänker om.
 
Så det är okej att utnyttja nån som mår dåligt? Att man har varit en bra vän spelar ingen som helst roll. Man beter sig inte så som han gör. Sluta ursäkta honom. Skulle du ursäkta en våldtäkt eller misshandel? Han har ju varit snäll innan?

Nej, såklart det inte är. Jag ursäktar inte honom, jag förklarar varför jag ändå har honom kvar som vän.
 
Har du pratat med honom om hur han får dig att må när han gör så här? Att du blir ledsen och mår ännu sämre? Du kan inte hindra honom från att tänka isiotiskt, men förhoppningsvis så får han en tankeställare och förhoppningsvis håller det för sig själv i fortsättningen eller ännu hellre tänker om.

Inte om just det här (fast jag svarade lite kyligt) men förr, om en annan grej. Det blev bättre ett tag, men nu skulle han nog behöva påminnas igen. Jag orkar bara inte.
 
Inte om just det här (fast jag svarade lite kyligt) men förr, om en annan grej. Det blev bättre ett tag, men nu skulle han nog behöva påminnas igen. Jag orkar bara inte.
Om du inte orkar prata om det, skriv? Du kan omformulera dig hur många gånger som helst men skriv hur dåligt han får dig att må, hur jobbigt det är när han gör så och att du skriver istället för att prata med honom om det är pga ditt mående.

Jag försvara honom absolut inte, men han kanske tror att det är en ok jargong mellan er när du inte sagt något och han är för dum för att fatta hur hans ord påverkar.
 
Nej, såklart det inte är. Jag ursäktar inte honom, jag förklarar varför jag ändå har honom kvar som vän.
Nä du ursäktar honom med att han har varit snäll mot dej förut och att du inte klarar dej utan honom. Som sagt en vän beter sig inte så. Har han inte fattat när du har sagt åt han förut så lär han knappast bli bättre heller
 
Nä du ursäktar honom med att han har varit snäll mot dej förut och att du inte klarar dej utan honom. Som sagt en vän beter sig inte så. Har han inte fattat när du har sagt åt han förut så lär han knappast bli bättre heller

Nähä okej, så ditt förslag då är...?
Jag HAR ju redan provat att avsluta vänskapen, och insåg att "hellre en dålig vän än ingen vän" var sant för mig. Vad är alternativet?
 
Om du inte orkar prata om det, skriv? Du kan omformulera dig hur många gånger som helst men skriv hur dåligt han får dig att må, hur jobbigt det är när han gör så och att du skriver istället för att prata med honom om det är pga ditt mående.

Jag försvara honom absolut inte, men han kanske tror att det är en ok jargong mellan er när du inte sagt något och han är för dum för att fatta hur hans ord påverkar.

Ja, som sagt, jag sa ifrån om en annan grej förr, väldigt tydligt. "Oj, jag visste inte att du kände så, jag vet att jag är korkad" typ var resultatet då. Och sen BLEV det bättre. Ett tag. Nu är vi tillbaka på ruta ett igen kring den grejen.
Jag kan ju säga/skriva igen och förklara, men... Orkar inte, vet inte om det är värt det? Det verkar ju ändå inte gå in permanent. Hur ofta är det rimligt att behöva påminna?
 
Tydligen, jag försökte ju avsluta vänskapen men det gick inte. Uppenbarligen föredrar jag den här vännen då.

Jag VET att han emellanåt objektifierar och utnyttjar mig och att han på vissa områden är ett äckel. Sure. (Jag har dessutom själv bjudit in till det)
Men jag kommer ändå inte ifrån att när jag varit inlagd på psyk har han kommit och haft picknick med mig, eller att när jag har viljat dö har vi dragit ut och bara åkt bil i nån timme och bara varit. Sånt hjälper lite mot ensamhet även om personen ibland är ett as.
Har en sådan vän också, ställer upp och hjälper mycket när det är svårt men ser mig även som något sexuellt objekt ibland. Lite förvirrande men samtidigt egentligen den enda som jag kan vara helt ärlig med och som ställer upp när det behövs och som faktiskt inte backar trots att mina jobbigare perioder. Sådana vänner måste man vara lite rädd om också, dom växer då inte på träd.

Vet inte hur man gör riktigt med vänner som beter sig som as ibland men samtidigt också dom som faktiskt ställer upp när det behövs, som åker många mil bara för att besöka en på psyk liksom för att lämna en laddare till telefonen bara, det är det inte många som gör. Dom liksom ger mer än vad dom tar men när dom tar så tar dom väldigt mycket. Finns ingen vän som är perfekt har jag märkt.
 
Om det var så enkelt som "nog måste det finnas andra att umgås med" hade jag såklart redan skaffat mig andra vänner.

Ber om ursäkt ifall jag uttryckt mig klumpigt. Jag menade mer på att någon som säger såna riktigt rubbade saker och det också till en person som inte mår bra och inte vågar/orkar säga emot är ingen vän.
Och det finns en massa människor i världen som är trevliga eller iaf har någon form av spärrar för vad som är olämpligt och inte.
Jag förstår att det är olika lätt/svårt för folk att skapa kontakter etc. Men någon som säger såna creepy saker hade jag haft svårt att se vad som skulle kunna väga upp för såna saker.
Jättefint att han kom ochhälsade på och stöttade när du mådde dåligt. Det finns dock folk som gör sånt utan att sen göra så du mår dåligt och måste ha garden uppe.

Av de du mött på kurser/stall/hundprommis etc: Har du sagt till någon bara att "Du, jag tycker du verkar så himla skön/trevlig/etc. Har du lust att ta en fika/middag/drink/hundprommis etc?"
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
850
Senast: Tuvstarr
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 983
Senast: manda
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag kommer emellanåt på mig själv med att ta en titt om min dotter @EmmaFilippa skrivit något här. Detta trots att jag mycket väl vet...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
19 213
Senast: MML
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fick sådan oerhörd lust att skriva något. Inte som i att hitta på något, utan skriva i princip om det som är nu och här och på riktigt...
Svar
0
· Visningar
631
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #10
  • Uppdateringstråd 30
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp